lördag 17 oktober 2009

Atterdagsskatten

I Sverige finns en "interkommunal" skatteutjämning. Somliga har försökt omskriva den som en Robin Hood-skatt - eftersom Robin Hood-myten omfattar att han "tog från de rika och gav till de fattiga". Den etiketten stämmer inte med de former som den kommunala skatteutjämningen har idag. Därför vore det nog mer korrekt att benämna den Valdermar Atterdagsskatten med brandskattningen av Visby som historiskt sann förebild.

Det är visst sant att en viss utjämning till kommuner med svag skattekraft behövs, men det är formerna som är fel. För de första är alla kommuner garanterade lite mer än medelskattekraften i landet, dvs staten måste alltid skjuta till medel. Beräkningsmetoderna för olika statliga stöd till kommunerna är i regel teoretiska och bygger på medelvärden. Ett exempel: när den allmänna förskolan utvidgas till att gälla alla barn från 3 års ålder (tidigare från 4 års ålder), då har kommunerna inte längre rätt att ta ut lika mycket avgifter, eftersom 525 timmars allmän förskola ska vara avgiftsfri. Staten kompenserar då med ett bidrag som beräknas på antalet invånare i kommunen. Nu råkar det vara så att Lidingö har många fler treåringar än landets medelvärde. Alltså får staden ökade utgifter på en miljon kronor per år som inte täcks av det bidrag från staten som skulle göra reformen ekonomiskt neutral för kommunen. Samtidigt måste det finnas kommuner ute i landet som ligger klart under medelvärdet för antal treåringar. De överkompenseras alltså... Och så är det ofta med systemet med skatteutjämningen. Schabloner i olika beräkningar av olika kommuners kostnadsläge slår fel. För att se hur mycket av Lidingös kommunalskattemedel som rinner iväg åt annat håll kan man titta in på Lidingömoderaternas hemsida! Just nu är det över 304 miljoner kronor (att jämföra med de besparingar på 80 miljoner kronor som krävs i för att Lidingö stads budget för 2010 ska gå ihop...).

Inga kommentarer: