torsdag 3 december 2009

Betyg, Skolverket och media

I måndags gick Skolverket ut med pukor och trumpeter och kungjorde att landets gymnasiebetyg brister "i likvärdighet".

Media hakade på snabbt och förenklade givetvis budskapet till "Betygen i gymnasiet inte rättvisa" (SvD), "Orättvisa betyg i gymnasiet" (Aftonbladet) och "Gymnasieelevers betyg inte rättvisa" (DN).

Vad är det då som Skolverket egentligen har gjort? Varför skriver inte Skolverket om orättvisa? Jo, man har inte gjort mätningar som kan påvisa orättvisor, man har jämfört resultat från nationella prov med slutliga kursbetyg. (Att ett prov är nationellt innebär inte med nödvändighet att resultatet avspeglar varje enskild elevs kunskapsnivår för kursen). Det framgår inte av Skolverkets statistiksammanställning om alla nationella prov hålls när respektive kurser är klara i vissa gymnasier, innan de är klara i andra och kanske långt efter att ytterligare andra gymnasier avslutat respektive kurs. Även om långtidsretention är önskvärd, visar all pedagogisk forskning att resultat av teoretiska prov beror väldigt mycket på när provet görs: före kursslut, direkt efter eller långt efter. Vidare avfärdar man möjligheten att skolor sätter in extra resurser för de elever som inte klarat kursmålen - men utan faktiska stöd för antagandet.

Huvudmålet för Skolverkets hypoteser om orsaker till de statistiska variatonerna är lärarna - de sätter inte betyg i enlighet med de nationella målen. Favorithypotesen, att lärare sätter glädjebetyg "är dock svårt att belägga", dvs undersökningen har inte givit stöd för detta.

Ordföranden i Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, uttrycker i SvD att det dels beror på lokala tolkningar av betygskriterier och dels på att man anser att för många formellt icke behöriga lärare sätter betyg. Det senare är en typiskt facklig synpunkt, som inte heller den har stöd i den aktuella statistiksammanställningen.

Inga hållpunkter finns för systematisk överbetygssättning i t ex friskolor eller andra populistiska påståenden som framförts i den offentliga debatten.

Däremot är det intressant att i själva rapporten - för det är en sammanställning av statistik, inte en vetenskaplig pedagogisk publikation - på punkt efter punkt redovisas att undersökningen inte kan ge svar på några frågor varför. De försök till förklaringar som ges kan alltså inte verifieras av den aktuella statistiksammanställningen. De försök till kritisk granskning som görs handlar inte om huruvida mätningen gjorts på rätt sätt eller om kanske mätmetoden som sådan kan bidra till skillnaderna mellan kursbetyg och provresultat. Annars måste ju konsekvensen vara att Skolverket ska sätta alla betyg efter resultaten på de nationella proven, eftersom Skolverket med någon form av automatik uppfattar resultaten av dessa som ett rättesnöre utan felaktigheter.


Efter att ha läst rapporten undrar jag åter: Vilken egentlig nytta gör Skolverket??

---

Inga kommentarer: