måndag 28 december 2009

Om rätten till hjälp vid barnlöshet

Frågan om vilken rätt invånare i Sverige har, att få hjälp vid ofrivillig barnlöshet, brukar dyka upp vid olika tillfällen. Det är skillnader mellan olika landsting vilket skattefinansierad hjälp som erbjuds paren. Som på flera andra områden i samhället kommer diskussionen ofta in på skillnader mellan heterosexuella och homosexuella par.

I SvD berättades att ett lesbiskt par nekats hormonbehandling just på grund av att de var ett "enkönat" par. I detta fall är den rent medicinska bakgrunden att sådan hormonbehandling inte är utan risker; det är alltså risken för överstimulering och de mycket allvarliga konsekvenserna som är avgörande för alla par, inte den sexuella läggningen.

I sin blogg skriver idag partikollegan Christian Gustavsson i Östergötland att man har "rättvisa regler för insemination". Det finns dock lite invändningar mot resonemanget. Jag betvivlar inte alls att landstinget i Östergötland strävar efter att ha rättvisa och "neutrala" regler för vilka behandlingar som ges.

Infertilitetsbehandling är i ett avseende mycket annorlunda än andra medicinska tillstånd: det handlar om två individer. Ifråga om insemination är det vanligen så att båda i paret i medicinsk mening i allt väsentligt är friska. "Oförklarad barnlöshet" är en vanlig "arbetsdiagnos". Men för insemination finns sällan någon betydande medicinsk diagnos hos kvinnan som ges inseminationen - hon är alltså rimligen utan "medicinsk orsak". Alltså måste den "medicinska orsaken" finnas hos hennes partner.

Hos ett par kan kvinnans partner sakna spermier (azoospermi) - då finns möjligheten till insemination med donerade spermier. Tillståndet azoospermie finns hos uppskattningsvis någon till några procent av alla män och hos alla kvinnor. Hos män finns det genetiska orsaker beskrivna, men i övrigt är dessa män friska - de saknar eller har skadade gener som ansvarar för spermiebildningen. Kvinnor saknar också dessa gener...

Jag kan instämma i att det kan verka som hårklyverier att sätta diagnosen "azoospermi" på en lesbisk partner till en frisk kvinna i ett par som önskar insemination. Hur ska man då definiera "medicinsk orsak"?

Sammanfattningsvis finner jag det svårt att bara acceptera den ganska lättvindiga termen "medicinsk orsak"! En kvinna saknar de gener som behövs för att göra spermier, en man kan också sakna det. Mannen får skattesubventionerad hjälp, men inte kvinnan...

---

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ang SVD artikel. Detta är ingen diskrimineringsfråga. Vi är ett hetropar. Vi fick inte heller hjälp från svensk sjukvård. Principen är att det är den vård ansvarige parten som utfärdar och leder all vård. De skriver även ut recept och liknande. Om det är i ett EU land kan de lösas in på Apoteket som vanligt (dock utan högkostndsskydd).

Lars Björndahl sa...

Hej!
Jag håller med dig - det som beskrivs i artikeln i SvD handlar just om vem som har vårdansvaret och inte om diskriminering på grund av sexuell läggning.

Även om jag tog upp aspekten lesbiska par och rätten till donatorinsemination, så finns det även problem för heterosexuella par. Tillgången till provrörsbefruktning varierar i landet, med koncentration kring Stockholm, Göteborg och Malmö och några "spridda" centra därutöver. Och om man ser till hur väl mannen blir utredd så finns det ännu större anledning att fundera över om hur jämlik vården är!