onsdag 9 december 2009

Rätt och fel om sjukförsäkringen

Den senaste tiden har debattens vågor gått höga om reformeringen av sjukförsäkringen i Sverige. Den för en gångs skull samlade oppositionen, och som det verkar nu även förenade med facket på Försäkringskassan, har målat upp en bild av det framtida Sverige och Alliansregeringen som får socialdemokratins tidigare valfilmer av Roy Andersson att framstå som positiva och sanningsenliga.

I dagens SvD redogör Cristina Husmark Pehrson och Sven Otto Littorin om behov, avsikter och utformning av reformen.

För min blogg igår har jag fått kommentarer om just att det är fel att tvinga människor som är så sjuka att de inte kan arbeta att arbeta. Och detta trots att alliansen både i Riksdag och Regering klart uttalat syftet SAMT att om det visar sig att regelverket tolkas eller på annat sätt används på ett sätt som inte avsetts, då ska regelverket justeras. Men när den samlade vänsterns propagandamaskin gått igång är det svårt att få fram vad som i själva verket är på gång. Min fråga kvarstår därför: bedriver den samlade vänstern ett cyniskt röstfiske där man inte bryr sig om den oro människor känner bara för att vinna ett taktiskt-politiskt spel?

Det är därför väsentligt att notera vad Socialförsäkringsutskottet (enligt SvD) har gjort för att förtydliga förslaget. Det är värt att notera att oppositionen är med på majoritetens förslag till förändringar; visserligen vill man gå längre, men man har uppenbarligen inte sagt nej till allt - även där inser man behovet av förändring och är säkerligen tacksamma över att Alliansregeringen har att genomföra det hela medan oppositionen kan fortsätta att utåt vara emot allt utan att tydligt beskriva vad man har för eget alternativ. Brukar inte det kallas opportunism eller populism?

Samma gäller oppositionens spel om att inkomstklyftorna ökar. Men det är en relativ förändring. Man tar inte med informationen om att alla fått mer (SvD) - men det stämmer ju inte med den nidbild man vill sprida...
Se även Paul Lindquists blogg

---

I förrgår skrev ELISABETH HAMILTON, f.d. länsdirektör för Försäkringskassan i Jönköpings och Kalmar Län, ett mycket viktigt inlägg i SvD i debatten om sjukersättning och arbetsförmåga. Jag instämmer till fullo i att man som läkare i de allra flesta fall av långtidssjukdom inte kan göra en korrekt bedömning av arbetsförmåga (eller arbetsOförmåga) till följd av sjukdomen, i varje fall inte baserat på medicinsk vetenskap eller beprövad erfarenhet, utan det blir patientens egen bedömning och den blir absolut inte sämre av att patienten själv står för den och direkt kan diskutera med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen om rehabilitering och andra möjliga vägar att gå vidare. Däremot kan läkaren givetvis intyga alla i sammanhanget väsentliga medicinska fakta och bedömningar!

---
SvD, DN
---

1 kommentar:

Johan sa...

Men det skulle ju vara bra ifall alians(partiet) inte stressade fram bisarra lagar. Utan tog det lite lugnt. Men har man bara fyra år på sig så har man. Det är dock jäkligt tragiskt att många redan har drabbats och kommer att drabbas av politik som drivs av personer som saknar insyn i verkligheten. Dvs. att man tvingas utnyttja välfärden.