tisdag 8 december 2009

Sjukpension eller hjälp tillbaka - empati eller cyniskt röstfiske?

Nu skallar ropen från oppositionen: Regeringen faller på förändringarna i sjukersättning.

Som kritisk mottagare av uttalanden från dessa oppositionspolitiker måste man fråga sig vad som är äkta empati och vad som är cyniskt uttänkt röstfiske.

Både från oppositionen och från olika fackförbund har det lyfts fram enskilda individer som "drabbas" av de nya reglerna. I några fall har det varit berättigat och Regeringen har i samarbete med Riksdagens stöd kunnat göra förändringar för att ta bort oönskade effekter.

Syftet med motståndet mot principen att om man kan arbeta, så ska man arbeta, är knappast att ömma för alla som "drabbas". När man lyfter fram enskilda fall där det slår snett fördömer man hela reformen. Med retoriska knep får man det att framstå som att samtliga som ska hjälpas från sjukpensioneringens utanförskap till att åter arbeta är svårt cancersjuka, under avancerad medicinsk behandling (till och med inlagda på sjukhus har påståtts vara berörda) eller på annat sätt ömmande fall. Ytterst få inom oppositionen erkänner att det inte går att fortsätta som man gjorde under senaste S-regeringen: sjukskriv när det inte finns arbete eller a-kassa.

Den fråga man måste ställa sig är alltså varför arbetsbrist ska leda till sjukskrivning?

Frågan belyses ur sådana synvinklar både på SvD och DN

----
SvD
---

6 kommentarer:

leif sa...

Systemet är självklart bra i tanken men man går ju alldeles för hårt fram. Hoppas du njuter på nyårsdagen när 15000 personer slängs ut i ovissheten.

Lars Björndahl sa...

Varför skulle det vara en njutning?

Anonym sa...

Och hur blir jag friskare av att nekas rehabilitering och nekas ersättning. Hur är jag hjälpt av att frågas av AFs handläggare vad jag tror jag klarar och vad jag tror jag kan när jag inte vet? Får jag mirakulöst tillbaka min syn efter nyår?

Ingela sa...

Antalet 'enskilda individer som "drabbas' är 16000 i januari, eller 54000 under hela nästa år.

Hur "hjälper" man dem genom att drastiskt sänka deras ersättning? Det är ett påstående som smakar väldigt illa. Man kan och skall naturligtvis hjälpa till med rehabilitering och återgång till arbete när/om det är möjligt, men att påstå att en sänkning med många tusenlappar i månaden för folk som redan har det knapert är att hjälpa - det är ett hån!

Alex sa...

Du skriver:
"Med retoriska knep får man det att framstå som att samtliga som ska hjälpas från sjukpensioneringens utanförskap till att åter arbeta är svårt cancersjuka, under avancerad medicinsk behandling (till och med inlagda på sjukhus har påståtts vara berörda) eller på annat sätt ömmande fall."


DN:s ledarsida skriver:
"Det är också lite missvisande hur debatten kommit att handla om cancersjuka, när den största gruppen är människor med lättare former av psykiskt lidande och den näst största är personer med mer eller mindre diffust ont i kroppen."


Men vad DN:s ledarsida egentligen menar med "lättare former av psykiskt lidande" är depressioner, och de är ingalunda något "lättande lidande" som man bara kan ruska av sig. Jag förmodar att det i de flesta fall är betydligt enklare att arbeta med cancer än med depression.

Och när DN talar om "mer eller mindre diffust ont i kroppen" så menar de antagligen fibromyalgi, en psykosomatisk sjukdom som framförallt drabbar kvinnor i arbetarklassen. Det är vanligt inom vården p.g.a. alla tunga lyft. Att kräva att ex. vårdarbetare med fibromyalgi skall jobba fysiskt är ungefär som att kräva att sexarbetare med vestibulit ska fortsätta sälja sex. Det är självklart inte okej.

Lars Björndahl sa...

Några korta svar på en rad kommentarer:
Hittills har just rehabilitering inte blivit anordnad för dem som behöver det. Sjukpension har blivit ett alltför "enkelt" sätt att inte ta tag i problemen.

En annan fråga är vad sjukersättningen skall användas för. Är det för att ge ekonomisk trygghet även om det finns arbetsförmåga? Läs gärna Expressens ledare idag som belyser problemet med att Sverige under högkonjunktur hade hög arbetslöshet och högst kostnad per invånare för sjukskrivningar samtidigt som andra undersökningar visade på att Sverige under denna tid hade en av de friskaste befolkningarna i Europa!

En vanlig missuppfattning är att den skattefinanseriade sjukförmånen utgår dårför att man är sjuk. Det stämmer inte. Sjukförmånen ("sjukpenning" utgår om ARBETSFÖRMÅGAN är NEDSATT).

Jag instämmer med alla som anser att det är fel att människor som är svårt sjuka (döende i cancer, inlagda på sjukhus osv) inte skulle ha rätt till sjukersättning. Det framgick mycket klart vilken inställning majoriteten i Riksdagen har när Socialförsäkringsutskottet hade presskonferens i fredags.

Uppenbarligen har Försäkringskassan i vissa avseende tolkat lagtexten på sämsta möjliga sätt för de "drabbade". Av vad jag hört i media och läst om från Alliansregeringen så har man inte bara i samarbete med Riksdagen justerat lagförslaget. Eftersom intentionerna inte är att ställa till det för dem som verkligen behöver sjukskrivning så kommer även instruktioner till Försäkringskassan så att det inte blir fel.

Men grundfrågan kvarstår: ska sjukpenning gå till några andra grupper än de som på grund av sjukdom inte kan arbeta?

Är det tillgången till arbete som ska avgöra sjukpenningrätten eller den faktiska arbetsoförmågan??