måndag 7 december 2009

Var finns den kritiska granskningen?

Är dagens problem för komplicerade för den samlade journalistkåren? Eller är det för jobbigt att kritiskt granska "etablerade sanningar"?

I gårdagens SvD och i SRs Studio Ett (17-timmen) diskuterades KDs förslag om en form av nämnd för att i tid fånga upp unga människor innan de helt spårat ur. Den annars kloke Jerzy Sarnecki tog i med storsläggan - förslaget saknade både vetenskaplig grund och (hävdade han väl med vetenskapliga bevis?) hade kommit till på grund av KD opinionsmässiga läge. Som forskare slogs jag av att Sarnecki INTE sa att sådana nämnder har redan prövats och utvärderats vetenskapligt samt att de därvid visats sakna önskvärd effekt eller kanske till och med varit sämre än dagens svenska system. Nej, Sarnecki slapp undan med att det inte fanns vetenskapligt stöd för att metoden fungerade (men alltså inte att det fanns stöd för att den INTE fungerar...). Var var journalistens kritiska öra? Varför reagerade man inte på denna glidning i sanningshalten?

Ett annat exempel tas upp i dagens SvD - en kritisk granskning av hur den "etablerade sanningen" om klimat förändringarna undgår den kritiska granskning som både skulle vara välgörand, i sanningens namn. För inte kan det väl vara så att världen inte tål sanningen om klimatforskarna?

Att journalister, meteorologer och andra säger att ALLA forskare är överens och att det nu är bevisat att människans aktiviteter har ett avgörande inflytande på klimatförändringarna då borde varje högskoleutbildad individ dra öronen åt sig:
1) När förekommer det (utanför diktaturer) att ALLA är överens?
2) Sedan när kan man bevisa något? Filosofiskt och vetenskapligt falsifierar man hypoteser (dvs bevisar att de inte stämmer). "Klimatforskningen" har på senare år - i varje fall i den "publika domänen" gått ut på att göra motsatsen: verifiera en datorsimulerad modell. Det är därför det är allvarligt att Climategate inträffat - antydan om att resultat anpassas för en viss hypotes.

Det är allvarligt eftersom miljön är livsviktig för oss alla. Vi har inte råd med forskningsfusk. Med en öppen debatt utan misstankar om fusk och falsarier kan det hända att man blir varse andra, värre hot! Mörkläggning och nedtystning hör egentligen inte till vetenskap, men har förekommit i alla tider, när människor varit inblandade! Därför behövs det modiga och kritiska journalister som vågar granska och ifrågasätta...

----

Se även Paul Lindquists blogg

3 kommentarer:

Mikael sa...

Hej!

Den kritiska granskningen av politiken görs bäst av de som har drabbats av "tokerierna". Det handlar inte om höger eller vänster utan att titta på hur man personligen faktiskt har drabbats.

Här kan vi tex se att studenterna har kommit att bli de mest kritiska eftersom de har drabbats "oskäligt" hårt av det borttagna studerandevillkoret. Speciellt de som började söka jobb under sin utbildning och som hela tiden "sorterades bort" hos alla arbetsgivare över hela Sverige.

Försök inte ens att komma med smutskastning eller demonisering eller direkta lögner och påhopp.

Vi har granskat noga hur det ser ut bland olika discipliner och kan mycket lätt konstatera att de som har examen inom teknik, medicin och naturvetenskap har haft relativt lätt att få jobb, DÄREMOT så har vi kunnat konstatera att de som har examen inom: Statsvetenskap, Freds- och konfliktvetenskap har HELT misslyckats att få några som helst jobb någonstans i hela Sverige. Dessutom kan vi klart se att det är en generellt sätt mycket hög arbetslöshet bland de med examen i sociologi och även bland medie- och kommunikationsvetare.

Således kan man inte som politikerna gå ut och generalisera att påstå att bara man utbildar sig så är man garanterad ett fast heltidsjobb, en så kallad tills vidare anställning.

Forskningen överbevisar politikerna och vår granskning överbevisar både politiker och journalister.

De nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade som står mycket långt bort ifrån arbetsmarknaden är också de som får SÄMST hjälp från Arbetsförmedlingen, vi får nämligen varken stöd eller hjälp därifrån, vilket många arbetslösa akademiker har lyft fram som ett mycket stort problem. Eftersom det är uppenbart att det kan liknas vid "diskriminering" mot just arbetslösa akademiker.

Problemet med ideologer och demagoger inom politiken är att de många gånger antingen inte läser de vi skriver och publicerar eller så försöker de istället ägna så mycket av sin vakna tid åt att misskreditera och smutskasta och och försöka osynliggöra oss på olika sätt därför att politikerna helt enkelt själva har så dålig utbildning att de antagligen "skäms", vilket jag hoppas att de gör.

För tittar vi på vad politikerna gjort under denna mandatperiod så hittar vi tyvärr tendenser till att det gått lite väl fort när man förändrat saker och ting att man HELT glömt eller AVSIKTLIGT struntat i att analysera konsekvenserna av sina egna beslut. I Värsta fall är det så att politikerna inte vet hur man gör en konsekvensanalys, och då är det riktigt illa. Då är det verkligen dags att låta proffs ute på våra universitet och högskolor sköta detta.

Problemet blir väldigt tydligt då alltfler av regerings representanter blir jättearga och upprörda när de kritiseras. Eller så uppträder de riktigt nonchalanta, vilket vi också sätt ibland.

Det är handlar helt enkelt om att en regering måste förstå att människor som drabbas hårt av regeringsbeslut blir förbannade och känner sig kränkta. Det är klart att när personer tas ifrån sin A-Kassa som man gjorde genom att ta bort Studerandevillkoret i samband med att man förändrade arbetslöshetsförsäkringen, helt naturligt leder till att de som ställs på bara backe efter examen blir riktigt förbannade. Det är ju inte deras fel att först blir de utfrysta från arbetsmarknaden när de aktivt söker jobb och sedan kastas de ut ur samhället av regeringen.

Att inte förstå att människor blir riktigt förbannade och istället bara kalla all arbetslösa för slöa och lata är så kränkande och förnedrande.

Att inte visa någon som helst medkänsla med andra människor är ju hjärtlöst.

Men tyvärr regeringen förstår inte att det är KRITISK GRANSKNING som pågår.

Så enkelt är det.

Mvh

Mikael

Lars Björndahl sa...

Hej Mikael!

Det var en lång kommentar till något annat än det jag tog upp i min blogg!

Du verkar mest upprörd över ett antal politiska beslut och i den vreden generaliserar du om att politiker mer eller mindre garanterar fast heltidsjobb om man utbildar sig, och anför att politiker antingen inte läser vad som skrivs eller ägnar sig åt att både misskreditera och smutskasta samt osynliggöra arbetslösa akademiker.

Du tycks förespråka en teknokrati, där proffsen på universitet och högskolor ska bestämma, eftersom politiker inte duger något till.

Om du vill knyta an till min blogg kunde du ju ta några exempel på journalistik som bara accepterar "den allmänna meningen" från experter eller politiker eller journalistik som, i motsats till vad jag lyfte fram, faktiskt går på djupet och inte bara flyter med i "den allmänna meningens ström".

Inom vetenskapen menar man ju med kritisk granskning att man även granskar sitt eget förhållningssätt; att man har täckning för det man säger (dvs att man inte överdriver och generaliserar eller att man delar ut rallarsvingar som träffar blint). Att inta ett kritiskt förhållningssätt är att söka efter fakta som både talar emot och för den egna teorin. Och finner man fakta som talar emot den egna teorin, så får man modifiera och utveckla teorin så att den passar med verkligheten.

Med den bakgrunden är jag fortfarande perplex inför de dogmer som framförs: alla klimatforskare är ense; det är klart bevisat att människan påverkar klimatförändringarna i betydande omfattning, osv. Det är för enkelt för att vara vetenskapligt - det är politiskt och massmedialt, men inte vetenskapligt.

Mikael sa...

Hej!

Det handlar inte om att vara ilsken utan att vi faktiskt har ett stort problem i vårt samhälle. Nämligen att en majoritet av de som utexamineras från de allra flesta av våra teoretiska samhällsvetenskapliga program inte får några jobb oavsätt hur hårt de anstränger sig.

Det är väl ändå rimligt att kunna ifrågasätta när politikerna kommer med utfästelser/löften där de säger att "utbildning löser alla problem".

Det är viktigt att kritiskt ifrågasätta vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Vi måste kunna diskutera kritiskt kring utbildningssystemet när vi ser att det är massutslagning bland nyutexaminerade.

Det är inte bra för samhället rent samhällsekonomiskt att de som har investerat hela sin själ, tid och alla sina pengar i en högre utbildning som högskoleverket säger håller hög kvalitet eller mycket hög kvalitet, och sedan inte får några som helst jobb någonstans i hela Sverige.

Det är inte bra ekonomiskt heller för individen, eftersom vi ser att just dessa inte får stöd eller hjälp av arbetsförmedlingen utan hänvisas till utanförskapet därför att AF säger att "Vi kan inte hjälpa er för det ingår inte i vårt uppdrag".

Dessutom säger jobbcoacherna som staten kastar miljarder efter att
"Vi kan inte hjälpa nyutexaminerade eller relativt nyutexaminerade akademiker därför att deras rekrytering idag tar så extremt lång tid, i genomsnitt 4-5år och vi har bara 3 månader på oss med varje individ".



Min fråga är då:

"Vart vill ni att alla de som vi utbildar och utexaminerar från våra universitet och högskolor och som arbetsmarknaden konstant sorterar bort överallt i hela Sverige skall ta vägen då?".

Enligt mig så är det inte ekonomiskt hållbart för individen att hela tiden mötas av utsortering/bortsortering och utfrysning som resultat av aktivt arbetssökande.

Inte heller är det samhällsekonomiskt lönsamt att få en massa utslagna människor som resultat av att de inte får några som helst jobb trots att de aktivt söker jobb, för de blir ju kommunerna som drabbas ekonomiskt eftersom det inte finns någon omställningsförsäkring för dessa människor.

Det är ju politikerna som har tagit beslutet att ta bort omställningsförsäkringen/studerandevillkoret.

Det hade varit lämpligt om man istället hade hittat en annan
lösning, där man tar hänsyn till
hur det ser ut vad gäller arbetslöshetsnivån för olika utbildningsinriktningar, då hade
vi kunnat hitta andra lösningar.

Tex hade vi istället för att ta bort studerandevillkoret och kasta bort pengar på jobbcoacher, så hade det varit mycket enklare att använda dessa pengar till att handla upp GreenCards till nyutexaminerade då hade arbetslösheten sjunkit hur fort som helst därför att det finns en efterfrågan på just denna arbetskraft i USA och Kanada. Detta ser vi genom den stora databasen Monster.com och Monster.ca , dessutom finns det Entry Level jobs för dem, som inte finns i Europa.

Lyssna på och respektera oss istället, ni förlorar bara på
att behandla oss som skit.

Fullt friska och väldigt kompetenta människor får inga jobb och får inte göra något, utan blir hänvisade till utanförskapet av Arbetsförmedlingen, därför att de jobbar huvudsakligen med Invandrare, flyktingar och de med yrkesutbildning.

De som har högskole- eller universitetsutbildning lämnas utanför samhället.

Det är inte hållbart för Sverige.

Mvh

Mikael