lördag 28 november 2009

SAAB, (S) och hyckleriet

SAAB producerar tekniskt avancerade bilar, men uppenbarligen till priser som inte lockar tillräckligt många köpare. Hur seriöst engagemanget från Koenigsegg varit må väl experterna bedöma, men vad sysslar Socialdemokraterna egentligen med?

Vi har ju i flera TV kanaler åter fått höra representanter från (S) försöka lägga skulden på Alliansregeringen. Men vad vill (S) egentligen? Tidigare förespråkade man ju öppet att skattebetalarna skulle betala GM och fortsätta en förlustbringande verksamhet. Exakt vad man vill nu är lite mindre klart, men det verkar fortfarande handla om att sätta sprätt på skattebetalarnas slantar...

I dagens ledarblogg i SvD skriver Claes Arvidsson om detta och beskriver det som bondfångeri. Det kan jag instämma i, men det är egentligen ännu värre.

I Trollhättan och dess omgivningar finns nu många medmänniskor - enskilda och familjer - som med stor oro funderar över vad som kommer att ske. Om det blir konkurs är det dessa människor som står inför stora förändringar i vardagslivet. Socialdemokraternas propaganda går ut på att lura dem att det finns en enkel, undergörande kur som man dock inte redovisar. Andra delar av propagandamaskinen talar om att Socialdemokraterna hellre ser ständiga bidrag till arbetslöshet än stöd till att finna andra lösningar.

Det ligger förvisso i socialdemokratisk tradition att bry sig mer om fagra löften till kollektiv i utbyte mot röster, än att se till enskilda individers utveckling och framgång. Det väsentliga här är ju inte att satsa skattebetalarnas pengar på förlustverksamhet, utan att ge stöd till omställning så att de enskilda människornas kan känna trygghet och framtidstro.

---

Se även Göran Skytte i SvD

---

fredag 27 november 2009

Hospice kvar men inte den enda formen

Min bänkgranne Christer Björklund påpekade i fullmäktige i måndags att Hospice inte är den enda form av vård och omsorg som en svårt cancersjuk medmänniska kan erbjudas beroende på behov och önskemål. Avancerad Sjukvård I Hemmet (ASIH) är en form som kan glömmas bort om all diskussion enbart fokuseras på Lidingö Hospice.

Det är dock glädjande för alla oroliga pensionärer och övriga Lidingöbor som skrämts upp av socialdemokraternas ogrundade politiska kampanj mot oss moderater att Paul Lindquist och Björn Engström fått möjlighet till direkt dialog med en pensionärsorganisation som PRO.

Möjligen kan man fundera på om det är så klokt att PRO vill att, som det beskrivs i Paul Lindquists blogg, "alla cancerpatienter ska kunna komma dit". Glöm inte ASIH - Lidingö Hospice är inte den enda möjligheten för döende Lidingöbor att få en värdig och god omvårdnad! Men ASIH är en del av hälso- och sjukvården och sköts därför av landstinget så det har inte samma kampanjvärde inom kommunalpolitiken.

Men Lidingö Hospice kommer att vara kvar - trots all desinformation från socialdemokraterna!

---

torsdag 26 november 2009

9/12 möter politiker föräldrar om skolmaten

Skolmaten är viktig - så viktig att beslut om inriktning måste komma ut så nära dem det berör som det bara är möjligt. Min bestämda uppfattning är därför att skolor och skolområden måste ges mer makt: ska hela skolområdet ha en gemensam upphandling? Finns det några mindre enheter som kanske kan betjänas av en mindre leverantör?
Vill man satsa på närodlat, KRAV, ekologiskt, klimatsmart eller kanske på att minska tillsatser?

Ska man definiera kvaliteten eller sätta priset och låta anbuden tävla om kvaliteten?

Bäst är att besluten tas på skolorna, som ju betalar för det med sin skolpeng! Jag hoppas därför att vi även kan få med representanter för områdeschefer/rektorer för att belysa från den synvinkeln!

Informationsmöte i Bodals skola den 9 december.
Kl 18.00-20.00.

Se även bloggen Bra skolmat

onsdag 25 november 2009

Mannen - det bortglömda könet!

I dag startade den Medicinska Riksstämman i Älvsjö, anordnad av den vetenskapliga organisationen Svenska Läkaresällskapet. Två symposier hade mannen i fokus.

Svensk Andrologisk Förening organiserade tillsammans med Centrum för Andrologi och Sexualmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, ett symposium om sexuellt våld. Det intressanta här var att man visade hur man kan identifiera män som befinner sig i riskzonen för att begå övergrepp och hur man kan erbjuda behandling för att förebygga sådana övergrepp. Verksamheten är än så länge unik i landet och har bara en annan förebild i Berlin. Detta ämne är ack så angeläget denna internationella dagen mot kvinnovåld! Båda för kvinnors och mäns skull är det viktigt att vetenskap och klinisk praxis snabbt utvecklas för förebyggande behandling.

Ett annat symposium om utredning av mannen hade ett inslag av professor Ann Lalos från Umeå, där hon visade på behovet att ge mannen psykologiskt stöd i samband med barnlöshetsutredningar. Nästan aldrig ges mannen ett stöd för att bearbeta den kris det innebär att bli varse att vara steril. Mannen är det bortglömda könet!

Sofia Arkelsten, riksdagsledamot (M), är en av de som har motionerat om behovet av att möjliggöra förebyggande insatser till potentiella förövare såväl som att skapa behandlngsmöjligheter för dem som begått övergrepp då återfallsrisken är stor utan strukturerat omhändertagande.

fredag 20 november 2009

Engelska språket - här för att stanna!

Jag sitter på George Best Airport i Belfast och läser Mats Gerdaus skolblogg. Jag är på väg tillbaka hem från en andrologikonferens och får en stund över i väntan på försenat flyg

Med min bakgrund som internationellt verksam forskare - i Birmingham i nära fem år - måste jag instämma i Mats synpunkter. I den vetenskapliga världen är det engelska som gäller. All väsentlig forskning (tillsammans med all den mindre väsentliga) publiceras på engelska - det gäller redan i Sverige: har du gjort något som är väsentligt ska det publiceras på engelska så att en vidare krets än den svenskspråkiga kan läsa och ta del av rönen. Forskare från jordens alla hörn träffas och diskuterar på engelska - de som halkar efter är de som inte klarar språket.

Det stämmer också att dagens ungdom har mycket närmare till engelskan än min generation. Internet och spel på TV och dator behöver inte vara på svenska...
Och min 15-åring har inga problem att hjälpa mig att korrekturläsa vetenskaplig engelsk text. Visserligen har han gått i engelsk skola ett år på lågstadiet, men det är inte den enda förklaringen (även om den engelska skolan ställde betydligt högre krav på aktivt lärande än den svenska för jämnåriga barn): fortsatt exponering för engelska mer än under skolans lektioner är grundläggande för att kunna förstå och uttrycka de finare nyanserna av ett språk. Det är därför ett steg i rätt riktning att gymnasiet ger meritpoäng för dem som bemödar sig om att lära sig flera språk!

tisdag 17 november 2009

Bra skolmat på Lidingö - lika villkor för kommunala och fristående skolor!

Bloggsidan Bra Skolmat har gjort ett personligt referat av ett möte mellan några av stadens tjänstemän som förbereder upphandlingen av skolmat och föräldrar. Givetvis är det inte helt lätt att kommentera ett möte man inte deltagit i (eftersom jag inte kände till att det skulle hållas).

När det gäller den förra upphandlingen har vi politiker i Utbildningsnämnden både begärt uppföljning och vi har fått rapporterat till oss att tillfredsställelsen var mycket stor tidigt i perioden - dvs kvaliteten sedd ur ett näringsperspektiv har rapporterats som god hela tiden medan däremot tämligen samstämmiga rapporter från olika delar av ön talar för att smak-kvaliteten senare sjunkit betydligt .

Åtgärder för att inom rådande upphandling ge utrymme för vidmakthållen eller ökad kvalitet har vidtagits vid - om inte alla så åtminstone flera - skolor i form av aktiva åtgärder för att minska mängden slängd mat. Ju mindre mat som slängs; istället för kostnader för att transportera, tillaga och servera maten som slängs kan dessa pengar användas för att höja kvaliteten i det som äts...

Beträffande budgetramarna, så omfattas all skolmat av skolpengen, det vill säga det är rektorerna som har budgeten. Alla Lidingös skolor får samma skolpeng, såväl friskolor som kommunala skolor. Friskolorna har i flera fall valt att prioritera skolmaten annorlunda än vad de kommunala skolorna kunnat göra. Det är dags nu att ge de kommunala skolorna lika villkor!

Den viktigaste förändringen på Lidingö är alltså att öka de kommunala skolornas möjligheter att själva prioritera!

---

söndag 15 november 2009

Kunskap, Frihet, Trygghet

I lördags var Moderaternas hus i Gamla Stan fyllt av Lidingömoderaternas Kandidatskola - massor av vetgiriga och debattsugna kandidater till nästa års val. Sent på eftermiddagen var det dags för utbildningsfrågor och som extern föreläsare hade utbildningskommittén lyckats värva Maria Stockhaus från Sollentuna. Maria brinner verkligen för utbildningsfrågorna och är kommunalråd med ansvar för utbildningsfrågor, men även sammankallande i Samrådsgruppen för skolfrågor i Stockholms län och ordförande för beredningen för utbildningsfrågor inom SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Tre huvudprinciper för Moderat skolpolitik är Kunskap, Frihet och Trygghet.

Under det 90 minuter långa passet hann mycket diskuteras, inte minst:
¤ Lärarlöner ("bra lärare ska ha högre lön")
¤ Alliansregeringen genomför moderat skolpolitik!
- ny skollag
- ny lärarutbildning
- nya betyg
¤ Förstatligande löser inte skolans problem - mycket annat skedde samtidigt med kommunaliseringen som mer än väl kan förklara nuvarande kvalitetsproblem. Det (S) helt glömde var konsekvent uppföljning av kvalitén - det kommer nu!!
¤ Och mycket, mycket mer!
---

lördag 14 november 2009

Mål för skolmatsupphandlingen på Lidingö

Arbetet att förbereda upphandlingen av skolmat för Lidingös skolor är nu i full gång. Fokus nu är att de olika skolområdena ska vara med och diskutera - vill man ha upphandling för det egna området och kunna påverka tillsatser och andra faktorer som bidrar till skolmatens kvalitet? Det är den enda naturliga vägen, eftersom de olika områdena får den "peng" som bekostar skolmaten.

Klimatsmart mat? Ekologisk? Näringsriktig? Närproducerat? Smaklig? Effekterna av de val man gör, kommer att påverka barn, elever och personal ute i verksamheterna - därför måste de få inflytande och ges möjlighet att göra prioriteringar inom förskole-/skolpeng.

Kanske kan mindre förskoleenheter betjänas av mindre producenter? Tillagningsköken (ett i varje skolområde resp gymnasium) kanske kan förbättra sitt ekonomiska underlag genom att även erbjuda catering?

Hittills har upphandlingen siktat på lägsta pris för en viss kvalitetsnivå. Ett annat sätt kan vara att sätta ett pris och att anbuden tävlar om att erbjuda bästa kvalitet för det priset.

---
Se även bloggsidan Bra Skolmat!

Detta är principerna, men skolområden är de som är bäst skickade att prioritera!

fredag 13 november 2009

Somliga är viktigare än andra

Man baxnar när man läser om politiker som är så viktiga att de måste vaccineras mot svininfluensa före vanliga medborgare (Nya Lidköpings Tidning). Skälet att man sitter i ett presidium som ska "hantera" pandemin är i det närmaste löjeväckande, om man inte beaktar den människosyn som ligger bakom. I Uppsala sa ett landstingsråd att han har ansvar för så många miljarder kronor, i Lidköping ska man hantera pandemin. Även i Blekinge är uppenbarligen politikernas arbete så viktigt att de inte kan vara borta några dagar utan att invånarnas säkerhet, hälsa och framtid sätts på spel! I USA måste presidenten kunna väckas för att fatta beslut om krig/kärnvapen och det måste alltså vara något liknande i Lidköping, Blekinge och Uppsala! För ren själviskhet är det givetvis INTE fråga om.

Heder åt politiker som i likhet med Paul Lindquist inser att om man inte har medicinska skäl så finns inget skäl att gå före. Brandkår, poliser och omvårdnadspersonal har dock arbetsuppgifter som innebär att stor sjukfrånvaro skulle medföra betydande risker för enskilda individer! Ett annat gott exempel är landstingsrådet i Östergötland Lasse Pettersson som konstaterar att han själv avstår vaccinering (utan att ha erbjudits prioritering) därför att han tillhör en åldersgrupp som av allt att döma drabbas lindrigt av en eventuellt influensa. Samtidigt rekommenderar han att personer i riskgrupper och yngre vaccinerar sig.

De dåliga exemplen bland politikerna för onekligen tankarna till Djurfarmen, där ju makteliten var jämlikare och viktigare än vanliga djur...

torsdag 12 november 2009

Om palliativ vård och Lidingö Hospice

I lördags var jag i Lidingö Centrum och diskuterade Lidingö Hospice med Lidingöborna. Förfärande många hade gått på bluffen att vi moderater skulle vilja lägga ner Lidingö Hospice. Det var mycket glädjande att kunna bekräfta att namninsamlingen inte bygger på verkligheten.

Det är dock nedslående att det finns så mycket missuppfattningar (inte minst bland kommentarer i Lidingö Tidning). Det finns goda skäl till att skilja mellan avancerad och palliativ vård. En läkare kan remittera en patient till en annan sjukvårdsinrättning men inte på samma sätt till en omsorgsavdelning. För lekmannen är det förståeligt att det kan vara svårt att skilja mellan sjukvård och omsorg, så jag ska försöka förklara.

En remiss från en läkare handlar om att överlåta ansvaret för sjukvården till en annan sjukvårdande enhet. Biståndsbedömare bedömer inte sjukvårdsbehovet utan omvårdnadsbehovet, i princip hur mycket hjälp en person behöver för att klara det dagliga livet.

Palliativ vård finns av olika slag. Avancerad palliativ vård har ett mycket stort inslag av sjukvård, har hög bemanning med läkare och sjuksköterskor och bedrivs av hälso- och sjukvården (lyder under hälso- och sjukvårdslagen). Basal palliativ vård har begränsat inslag av sjukvård, mer jämförbart med den sjukvård som ges inom äldreomsorgen, och lyder under Socialtjänstlagen.

---

En sammanfattning av hela ärendet Lidingö Hospice är att det är upprörande att vissa i oppositionen inte drar sig för att oroa Lidingöbor i onödan genom att komma med grundlösa påståenden. Fast, om man se det ur ett annat perspektiv är det intressant att vi sköter Lidingö så bra, att man måste uppfinna förslag att opponera mot! Jag kan inte låta bli att associera till Don Quijote och hans anfall mot väderkvarnarna...

---

Se även Paul Lindquists blogg

---

tisdag 10 november 2009

Elever som inte har svenska som första språk

En alldeles nödvändig förutsättning för att tillgodogöra sig undervisningen i skolan är att man förstår och kan uttrycka sig på svenska.

På Lidingö har vi en "internationell klass" för att introducera nyanlända skolbarn och snabbt ge dem en svensk språkgrund för sin fortsatta skolgång. För de allra flesta fungerar detta alldeles utmärkt, men när man ser de senaste årens deltagare i IV (Individuellt program - för dem som på grund av otillräckliga kunskaper i grundskolan inte kan börja på ett nationellt program i gymnasiet) så har det varit en grupp elever som av allt att döma inte tillägnat sig tillräckligt med svenska (se tidigare blogg).

Ett sätt att underlätta för skolorna att sätta in extra stöd, är om resurser kan ges som en speciell "stödpeng" för elever som inte har svenska som första språk - baserat på varje elevs behov (kunskapsnivå, ålder osv). Det vore önskvärt om detta kunde prioriteras för att sättas i funktion redan från nästa år.

En resurs som följer eleven är mer rättvis än vänsteroppositionens ofta upprepade krav på att den ordinarie skolpengen inte ska beräknas per elev utan variera beroende på socioekonomiska faktorer i skolans "upptagningsområde". Men en sådan ordning ger inte individen frihet att välja en annan skola än den som ligger i "upptagningsområdet".

Lidingös gymnasieelever i nationell toppnivå

Sveriges Kommuner och Landsting har publicerat sin årligen återkommande jämförelse mellan Sveriges kommuner vad avser gymnasieutbildning - Öppna jämförelser.

Den övergripande slutsatsen är att Moderat utbildningspolitik är bra för Lidingös ungdomar. Meritvärdena är näst högst i landet. Inom tre år efter avslutad gymnasieutbildning har 63% gått vidare till högre studier (3:e högsta siffran i landet).

När det gäller andelen ungdomar som har arbete eller studerar två år efter avslutade gymnasiestudier hamnar Lidingö på en hedrande 6:e plats, omgiven främst av en rad småländska kommuner - en liga där inga andra förortskommuner finns i topp.

Inte så många fullföljer gymnasieutbildningen inom tre år, men man kan undra om man då räknat med de ungdomar som gör internationellt utbytesår? Inom fyra år har 86% fullföljt. Här kan man ställa sig frågan om det är totala avhopp eller om det handlar om personer som arbetar och kompletterar för att söka en utbildning som man är mer intresserad av än när man valde gymnasium vid 15 års ålder?

Totalt har 94% uppnått grundläggande högskolebehörighet. Det talar för att andelen "dropouts" totalt sett är lågt. Dock är det viktigt att följa upp de elever som går på IV-programmet. I stora drag vet vi att av de 33 elever som började på IV 2004 och 2005 så har 11 gått tre år på något nationellt program; andra har gått på folkhögskola, några är kvar i IV-programmet, några har fått hjälp med praktik, några har flyttat från Lidingö. En vanlig orsak till att komma till IV-programmet är ofullständiga grundskolebetyg - vilket i många fall beror på att eleverna inte kunnat tillräckligt med svenska för att tillgodogöra sig undervisningen. Detta talar starkt för att Utbildningsnämnden så snart det är möjligt bör inrätta en speciell stödpeng - "svenska som andraspråk" som följer de elever med dessa behov!

Se även Paul Lindquists blogg

onsdag 4 november 2009

Vad används resurserna till?

Brännpunkt i SvD belystes på onsdagen att det inte är mängden resurser som avgör hur väl skolan fungerar. Även Mats Gerdau belyder problematiken på sin skolblogg. Det är inget nytt för den som följt med i vetenskaplig pedagogisk forskning, medan de som förlitar sig på Skolverkets politiskt grundade uppfattningar med förnyad kraft ropar på förstatligande.

Kan det verkligen bli bättre att avlägsna inflytandet över skolan ännu längre från verkligheten? Ja, kanske i vänsterstyrda kommuner där politikerna vill detaljstyra allt. Men i framgångsrika skolkommuner lämnar vi politiker så mycket vi kan kan åt professionen.

Eftersom skolmaten är en fråga som är mycket viktig både för elever, lärare och föräldrar arbetar jag för att tjänstemän och politiker på Lidingö ska lämna ifrån sig frågan till dem det berör. Kostnaden? Tja, nu får ju skolorna betala utan att ha något reellt inflytande...

När det gäller den ännu viktigare frågan om alla elever som går ut skolan utan fullständiga betyg, så måste politiken fokusera på sina huvudområden: mål, medel och uppföljning. Målet måste vara att så många som möjligt (100% som inriktningsmål eller vision) ska ha godkända betyg i alla ämnen. Medel måste finnas för att nå dit, men som kan utläsas både av dagens debattartikel och av internationell forskning så är det inte obegränsade resurstillskott, utan att veta vad som har bäst effekt - t ex elevers tid med lärare!