tisdag 5 januari 2010

2 förskolor = 74 barn?

Nu på eftermiddagen publicerade DN en artikel om vårdnadsbidrag och stängning av två förskolor - uppenbarligen det Paul Lindquist bloggade om i morse.

Artikeln har uppenbarligen ett enda syfte: att visa hur förfärligt vårnadsbidraget är. "Föräldrarna vet inte vad deras barn går miste om". Facklig företrädare för förskollärare "vad var det vi sa!" (S) varnar om försenad språkutveckling (men när motiven för modersmålsundervisning och svenska för invandrare diskuteras poängteras betydelsen av en stadig grund i modersmålet - då kanske det inte är fel att tillbringa längre tid med en förälder som talar just modersmålet?).

Så till matematiken. Antal beviljade vårdnadsbidrag har "mer än fördubblats" i stadsdelen Spånga-Tensta - från 61 till 135, dvs en ökning med 74. Samtidigt har två förskolor "tvingats stänga". En grävande journalistik skulle väl givit lite mer grundfakta. Hur många platser hade man totalt i området? Hur många barn?

Mina egna erfarenheter som förälder till barn i kommunal förskola är mycket goda. Men bara för att förskolan fungerar för de flesta får man inte bara automatiskt underkänna föräldrar som uppfostrare. Men här går en skiljelinje mellan socialister/kollektivister som generellt misstror människor och som har en bestämd uppfattning att de vet bättre än den enskilda individen - och å andra sidan vi som är humanister och ser till värdet och förmågan hos varje enskild individ...

Därför är vårdnadsbidraget inte bara en fråga för småbarnsföräldrar - det är en symbolfråga för en uppgörelse med den syn på barn, föräldrar och samhälle som Karin Boye beskrev i Kallocain och som socialdemokratin till så stor del har gjort till sin.

---

Se även tidigare blogg

Inga kommentarer: