måndag 25 januari 2010

Ökat inflytande för verksamheterna - det är pudelns kärna

I dagens DN anges Fredrik Reinfeldts idé om att personal inom vård, omsorg och skola måste få mer inflytande som ett "luftigt löfte" och ett riskabelt löfte. Artikeln bygger på en debattartikel av Fredrik Reinfeldt dagen innan

Ändå är inriktningen den enda rätta. Tag sjukvården i Stockholms Läns Landsting som ett exempel. Till stora delar mycket högklassig sjukvård, men oerhört svårt att få kostnadskontroll. I vissa delar är uppenbarligen kvaliteten även satt ifråga.

Med egen mångårig erfarenhet av landstingssjukvårdens administrativa uppbyggnad är det inte svårt att se den sannolikt starkaste faktorn mot både medicinsk och omvårdnadsmässig utveckling samtidigt med den närmast totala bristen på ekonomisk kontroll. Den faktorn är det enorma avståndet mellan utövare och politiska beslutsfattare. En mindre enhet, som oftast har tydliga mål och i bästa fall även en verklighetsanknuten budget, är en av många enheter inom en kliniken. Ett flertal kliniker utgör vanligen en division och divisionerna samlar ihop sig till sjukhusledningen. Sjukhus och primärvårdsområden börjar sedan närma sig landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse.

Stockholms Läns Landsting sägs vara Sveriges största arbetsgivare - eller var det i varje fall tidigare. Självklart kan inte varje enskild vårdenhet ha en direktlinje till hälso- och sjukvårdspolitikerna - det blir ännu ohanterligare. Vårdval Stockholm har givit invånarna betydligt större inflytande och tillgänglighet, men anordnarna inom den landstingsdrivna vården har ytterst små möjligheter att göra de förändringar som skulle gagna både patienter och skattebetalare.

Parallellen med vad som skett inom förskola och skola är viktig även om det är mer komplicerat med sjukvården. De flesta privata familjedaghem, förskolor och skolor har kommit till just genom engagerade individer som vill göra mer än vad den "tröga" offentliga organisationen klarar av. Existensen av förskole- respektive skolpeng har varit helt avgörande för denna positiva utveckling, vilket också kan skönjas i artikeln i DN.

Inom sjukvården är det emellertid ett problem: "pengens storlek" varierar oerhört mycket mer än skolpengen: hälsoproblemens svårighetsgrad och typ kräver mycket olika slag av utredning och behandling - och det innebär att på något sätt blir det den aktuella vårdenheten som också i hög grad bestämmer taxan. Ett klassiskt exempel på 1990-talet var när flera kliniker upptäckte att tilläggsdiagnosen "infektion" (vilket kan vara en förkylning) ökade intäkterna betydligt. Således var det systemet klart utgiftsdrivande. Å andra sidan slutade landstinget att betala när ett visst antal patienter passerat kliniken, men enheten måste ändå tillhandahålla vård för dem som hade behov.

Här finns alltså mycket att göra för att frigöra vården - samtidigt som någon form av balanserad kostnadskontroll måste utvecklas.

När det gäller skola och förskola har vi på Lidingö kommit långt med det pengsystem som finns sedan flera år. Dock förekommer det fortfarande att de kommunala verksamheterna centralstyrs, vilket i praktiken verkar mycket hämmande på initiativkraft och utveckling. Som moderat lokalpolitiker ser jag därför Fredrik Reinfeldts idéinriktning som ett starkt stöd att fortsätta arbetet på att ge de kommunala verksamheterna större frihet!

Inga kommentarer: