lördag 2 januari 2010

Om konsten att blanda om korten...

I dagens DN skriver oppositionsrådet i Täby, Mats Hasselgren, om hur förfärliga Moderaterna i Täby är. I fokus står avknoppningen av Tibblegymnasiet.

Hasselgrens inlägg går på högvarv, indignationen skriker ut den oförrätt som drabbat Täbys skattebetalare: Moderaterna ska ha skänkt bort Tibblegymnasiet.

Det hade varit klädsamt om Hasselgren, åtminstone i förbigående, kunnat nämna något om vad som var som var för billigt och vad den bedömningen bygger på. Var det byggnaderna? Är det inte så att byggnaderna fortfarande är kommunens ägo? Var det bord, bänkar och andra inventarier värderade enligt gängse regler?

Eller var det kanske så att det var det mycket mer svårmätbara begreppet "goodwill" som enligt en juridisk instans värderats för lågt. Men i en skola är väl goodwill i högsta grad kopplat till lärarna och deras förmåga att lära ut.

---

En annan aspekt att begrunda är ju att avknoppning inte är en form av överlåtelse som EU-lagstiftningen riktigt tagit hänsyn till. När det offenliga säljer till en privat näringsidkare är det två principer som ska följas: (1) skattebetalarna ska få så bra betalt som möjligt (dvs högsta budet vinner) samt (2) ingen köpare ska gynnas mer än någon annan. Avknoppningen innebär ju som princip att verksamheten ska övertas av en eller flera av dem som är verksamma i den, inte av en utomstående köpare.

Med motsvarande resonemang skulle även hyresgästers köp av fastigheten de bor i för att omvandla till bostadsrätter kunna ifrågasättas. Med den svenska besittningsrätten är det bara den som innehar hyresrätten som kan köpa och omvandla till bostadsrätt - bara för hyresgästen finns möjligheten att föra över bostaden till en annan marknad...


---

Se även SvD

2 kommentarer:

Anders Jönsson sa...

Hej Lars,
intressant att du nämner jämförelsen med utförsäljning av allmännyttiga hyresrätter. För mig är nämligen detta också ett exempel förskingring av offentliga medel. De offentligt finansierade hyresfastigheterna och skolorna mm har bekostats av stat och eller kommun, dvs dina, mina och alla andras skattepengar. Om dessa säljs ut till privata näringsidkare eller privatpersoner för en pris som inte motsvarar deras värden förlorar ju vi övriga i samhället på det. Om vi t ex behöver bygga en ny kommunal skola men bara fick hälften betalt av vad vi borde för den vi hade, ja då finns det ju mindre pengar att bygga en ny kommunal skola. Samma resonemang kan anföras för en hyresfastighet. Således räcker det inte med, som du skriver, att marknaden betalar bästa pris vid just det tillfälle som försäljningen genomförs. Priset måste spegla vad det kostar att bygga en ny skola, hyresfastighet, eller vad det nu kan röra sig om.
mvh
Anders Jönsson

Lars Björndahl sa...

Hej Anders!
Du förbiser en väsentlig faktor när det gäller just de "allmännyttiga" hyresfastigheterna. En privat näringsidkare som skulle köpa en sådan fastighet har mycket små möjligheter att få någon lönsamhet. Alltså är det marknadsvärdet lågt för privata aktörer. Eftersom det i praktiken bara är de boende som kan omvandla till bostadsrätter, är det där det kan finnas ett marknadsvärde. Å andra sidan, det finns ingen annan köpare än de boende som kan ha ett högre marknadsvärde.

Om det är så att hyrorna i de allmännyttiga fastigheterna inte täcker investeringar, drift och renoveringar, då är det fråga om skattesubventioner. Det innebär i sin tur att skattebetalarna med sina skattepengar "stoppar pengar i de boendes plånböcker" samtidigt som boende i privata hyresrätter, bostadsrätter eller egna hem inte fått del av dessa subventioner. Om det är på detta sätt så har inte skattebetalarna ett "kapital" uppbyggt, utan har fyllt på verksamheten med pengar varje år.

Det du beskriver för hyresfastigheter och skolbyggnader är inte marknadspris, utan planekonomi. Ett marknadspris bestäms inte av politiker eller tjänstemän - det bestäms av marknaden. OM en kommun vill sälja en skollokal, måste givetvis berörda tjänstemän och politiker ta ställning till vad man bedömer som rimlig pris (med hänsyn till just investeringskostnader, driftskostnader samt eventuella intäkter) likaväl som köparen måste göra en kalkyl om vad som är rimligt. Om kommunen finner att avgivet bud är för lågt, eller om alla presumtiva köpare finner priset för högt finns det ingen grund för affär och marknadsvärdet är alltså lägre än vad kommunen funnit vara ett rimligt pris.

Och notera att det inte var skolbyggnaderna som såldes i Täby, utan inventarier och "goodwill", dvs lärarnas "knowhow" och anda...

Slutligen: om man ska tala om att "förskingra" offentliga medel då bör man också fundera hur rätt det är att ta skattepengar, subventionera visst boende och ge dem som får detta subventionerade boende enorma rättigheter i förhållande till "ägaren" (de som fått skjuta till medel för investering och drift...).

Men det belyser nog mest skillnaden mellan en socialist och en socialt medveten marknadsliberal: synen på skattemedel som "offentliga medel" eller som skattebetalarnas pengar!