måndag 11 januari 2010

Omdömen och omdömeslöshet

I gårdagens Sydsvenskan utgjuter sig Henrik Edström, lärare i Lund, om hur onödiga han anser skriftliga omdömen vara.

Till att börja kommer han med den haltande jämförelsen om att det vore ett problem för läkare att sköta sin egen dokumentation. Innan datorer kom in på allvar i vården hade man ofta besvär att få fram dokumentation som väntade på att skrivas ut på papper av en sekreterare som hade högar med dikterade journaler att skriva. Den läkare som då kunde skriva sina egna journaler och slapp vänta på skrivcentralen hade lättare att ta hand om sina patienter...

Men nu gällde det i första hand "problemet" att behöva dokumentera en elevs framsteg. Då ställer jag mig frågan om lärarens främsta uppgift är att reproducera fakta eller att leda varje elev till kunskapsinhämtande. Om det är det första, så behövs varken omdömen eller betyg, men om det är det andra så går det inte att göra utan omdömen!

Uppföljningen av fakta-spridning kan göras med skriftliga förhör där medelpoäng kan utgöra ett mått på måluppfyllelsen. Men uppföljningen av att leda en elev till kunskapsinhämtande måste vara relaterat till eleven. Något mål kan inte nås med mindre än att jämföra med tidigare läge och målsättningar.

Edström förfasar sig över att omdömena ser olika ut vid olika skolor - och anser att de därför inte kan användas för att utvärdera utvecklingen om eleven byter skola. Där har vi alltså redan fastslagit att utvecklingen ska utvärderas! Men eftersom omdömen vanligen säger mer än t ex sifferbetyg (i varje fall alla jag har sett exempel på) så behöver det inte finnas någon absolut likhet mellan olika sätt att ge omdömen. Det väsentliga är ju att eleven och föräldrarna förstår innebörden.

Som förälder kan jag intyga att omdömen av olika form faktiskt är bra som underlag för ett samtal om rimliga krav och förslag till satsningar.

Däremot är det helt fel att se omdömen som försök att slå ner på en elev som "inte uppnått målen" (för att fortsätta parallellen med sjukjournalen: är en patientjournal som innehåller uppgifter om allvarlig sjukdom en anklagelse?). Om ett barn inte lärt sig läsgrunderna i årskurs 1, behöver med all sannolikhet extra stöd sättas in. Hur ska föräldrarna bli varse detta, om inga omdömen ges och dokumenteras?

Den vänsteranda som innebär betyg är av ondo därför att de kan avslöja brister har lett till att skolan svikit tusentals elever. Inte förrän i högstadiet har bristande läsförmåga blivit uppenbar - när det i de allra flesta fallen är för sent.

Sanningen är att betyg och omdömen måste finnas tidigt. De måste finnas för att ge varje elev det stöd och den uppmuntran varje elev har rätt till. Om de används för att slå ner eller på annat sätt kväsa elever, då begår den läraren tjänstefel!

--

Se även Mats Gerdaus skolblogg idag

Inga kommentarer: