tisdag 5 januari 2010

Vårdnadsbidrag - åter under attack!

Paul Lindquist uppmärksammar i sin blogg idag att DN i sin pappersupplaga tar upp ett tidigare TT-meddelande om att två förskolor i Stockholm stängs och att detta anses bero på ökat utnyttjande av rätten till vårdnadsbidrag.

Jag instämmer till fullo med Paul om att det måste vara familjens val. Utvecklingen under flera decennier har gått mot att det är samhällets "plikt" att ta hand om och uppfostra barnen. Från vänsterhåll hävdas det ofta att det är bättre med utbildade pedagoger än att föräldrarna ges detta stora ansvar. Vi får heller inte glömma att det ursprungligen var en skattelagstiftning som skulle göra det ekonomiskt mycket svårt för en familj att leva på en lön, det var inte primärt jämställdhet som låg bakom utan behovet av fler individer på arbetsmarknaden. Som en följd av att båda föräldrarna i allt högre utsträckning arbetar heltid växte behovet av utbyggd barnomsorg.

Det är viktigt att inte glömma bort barnet i det hela. Under de första åren är en nära kontakt med ett mindre antal vuxna det viktigaste för barnet. Någonstans kring 2-3 års ålder börjar kompisar bli viktiga. Med den bakgrunden är det knappast någon nackdel för barnet om någon förälder - eller annan person de har förtroende för - har omsorgen om barnet de första åren. Ur den aspekten är familjedaghemmen också ett bra alternativ för många barn: huvudsakligen en vuxen och en mindre grupp barn. Regelrätt förskoleverksamhet kommer riktigt till sin rätt först efter de riktiga "småbarnsåren".

Det är därför med beklagande man tar del av t ex DNs ledare från november förra året där man vill såga vårdnadsbidraget helt - därför att det är emot arbetslinjen (var är barnperspektivet där: skilj föräldrar och barn så fort det går!). Vad den egentliga politiska oppositionen har för avsikter är mindre klart. För några dagar sedan redovisar DN en TT-artikel på nyhetsplats att vänster-alliansen är splittrad: MP har en egen modell för vårdnadsbidrag för dem som arbetar deltid, medan V och S i varje fall hittills uttalat en vilja att avskaffa vårdnadsbidraget. Lokalt på Lidingö har S-representanten i Utbildningsnämnden, Charlotta Huldt-Ramberg, uttalat att vårdnadsbidraget skulle vara mycket bra, bara det enbart var föräldern som får bidraget, som själv tar hand om barnet.

När det gäller samhället och föräldrar i relation till barnen vill jag slutligen göra en litterär referens: läs Karin Boyes Kallocain!

Inga kommentarer: