lördag 13 februari 2010

Varför är lärarfacket oroligt för återkoppling?

I dagens SvD går Lärarnas Riksförbund till storms mot bland annat Malmö och Sollentuna där man genom att låta elever avge omdömen om lärarna skapa en del av grunden både för pedagogisk utveckling som på sikt för individuella lärarlöner.

Det finns i debattartikeln en grundton som är negativ till betyg och omdömen. Till detta kommer ett försök att ge kritiken en vetenskaplig täckmantel. Det som fäller detta pseudovetenskapliga debattrick, är sättet att bara hänvisa till olika namngivna forskare runt om i världen utan att ge läsaren någon möjlighet att värdera i vilken mån dessa personers forskning är relevant för den aktuella frågeställningen.

Till detta kommer att en av författarna enligt aktuella uppgifter från Stockholms Universitet inte är forskare utan doktorand. Lite pikant kan det möjligen anses att en av denne dokotorands administrativa chefer har samma ovanliga efternamn som den andra artikelförfattaren. Fanns ingen mer meriterad och erfaren forskare (med avslutad forskarutbildning) att tillgå som vetenskapligt alibi för en debattartikel i en facklig kamp?

För att inte falla i samma kategori att bara diskutera om saker utan att ge exempel, ger jag här den typ av frågor om lärarens verksamhet som eleverna skulle uttala sig om. Som lärare på universitet har jag själv fått omdömen av liknande slag, vilket varit nog så lärorikt och till god hjälp för kontinuerlig förbättring. Varför skolans lärare undanhållas detta stöd?



Till frågorna nedan ges följande svarsalternativ:
Stämmer bra
Stämmer ganska bra
Stämmer ganska dåligt.
Stämmer dåligt.
1. Min lärare kommer väl förberedd till lektionen.
2. Min lärare skapar arbetsro på ett bra sätt.
3. Min lärare är tydlig med vad jag ska kunna.
4. Min lärare gör skolarbetet intressant så att jag lär mig något nytt.
5. Min lärare lär mig ta ansvar för mitt skolarbete.
6. Det omdöme / betyg jag får av min lärare kommer inte som någon överraskning.
7. Min lärare förklarar så att jag förstår.
8. Min lärare tycker att mina åsikter är viktiga.
9. Min lärare hjälper mig att arbeta på ett sätt som passar mig.
10. Min lärare tar på olika sätt reda på vad jag kan.
11. Min lärare tror att jag kan lära mig nya saker.
12. Min lärare talar om när jag gjort något bra.
13. Min lärare talar om när jag gjort något som är mindre bra.
14. Min lärare är rättvis och schysst mot alla elever.

---

Se även tidigare bloggar:
Om hög kvalitet på Lidingö och tankar om utvärderingar
försöken i Malmö

Bjarne Grankvist

4 kommentarer:

Robert sa...

Ehm, hela poängen som jag förstod med artikeln var att kursutvärderingar = bra, eftersom då får läraren återkoppling på undervisningen. Däremot: lönesättning baserad på kursutvärderingarna förvandlar kursutvärderingarna från ett pedagogiskt hjälpmedel till ett implicit maktmedel.

Inse följande: en elev som inte får det betyg den vill ha kommer bli missnöjd, även om den inte förtjänade det betyget. Läraren vet då att detta missnöje kommer resultera i sämre lön för läraren. Läraren som vill säkerställa sin löneutveckling har då två alternativ. Antingen ge höga betyg med luddiga motiveringar. Det anses lite fult, men förekommer vanligt.

Ännu lättare är att redan på provnivå sänka kraven. Om proven görs tillräckligt lätta/hjälpmedel tillåts o.s.v. kommer alla att "förtjäna" de höga betygen. Eleverna blir glada, lärarna blir glada.

De enda förlorarna är eleverna och vi på högskolan. Följande situation råder idag: Jag undervisar på ett program som kräver matematik D, där intagningspoängen är så höga att i princip alla som kommer dit har mvg i det. Det första vi gör är att ha en veckas repetitionskurs i högstadiematematik, eftersom studenterna helt enkelt inte lärt sig matte - trots mvg. Nu vill du ge ytterligare incitament för lärarna på de tidigare nivåerna att sänka kraven. Jippie!

Lars Björndahl sa...

Robert!
Debattartikeln tar inte bara avstånd från utvärderingar som grund för lönesättning, utan även från utvärderingar i sig:
" Men såväl forskare som lärare menar att vare sig betyg på lärareeller prestationslöner i skolan är rätt väg för att höja resultaten. "

Om du studerar de 14 frågorna, ser du att detta är något helt annat än att eleverna smörjer lärare med höga betyg för att få höga betyg.

Och notera att det inte handlar om att detta skulle vara det enda som styr lärarlöner eller elevernas betyg.

Robert sa...

Kursutvärderingar som sådana har, i alla fall för mig, förekommit på alla kurser från högstadiet och uppåt. Uppenbarligen läste jag inte artikeln tillräckligt noga, jag trodde ingen längre ifrågasatte nyttan av kursutvärderingar och att grunden till hela diskussionen var "skall vi (1) ha kursutvärderingar eller (2) ha kursutvärderingar som sedan påverkar lönesättningen?". Givet dessa två alternativ tycker jag (1) är helt klart bäst. Risken för sänkta krav om ekonomiska incitament finns anser jag vara markant. Det är svårt att se en vinst. Jag tycker det borde vara möjligt för rektorer att genomföra individuell lönesättning utan att behöva ha ett papper med siffror från eleverna som alibi att skylla ifrån sig på.

Lars Björndahl sa...

Tidigare var jag också negativ till att såväl elevutvärdering av lärare som att sådana skulle kunna utgöra en del av grunden för lönesättning. Men det var med utgångspunkter att elevernas omdömen enbart skulle vara någon form av "betygssiffra" eller annat förenklat och nyanslöst system.

När jag fick detaljerad kännedom om försöket i Malmö och de olika parametrar som eleverna ombads fick jag en helt annan syn på det. De parametrar jag redovisat i bloggen ger både eleven en uppfattning om vad hon eller han kan förvänta sig och läraren en relativt nyanserad bild av hur eleverna upplever sin egen situation.

Likaväl som det är oansvarigt att som hittills inte ha mekanismer för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter före betygen i årskurs 8, så anser jag att det är oansvarigt att inte undersöka hur eleverna uppfattar den pedagogiska situationen med respektive lärare. I synnerhet för mindre erfarna lärare skulle sådan information tidigt i karriär kunna vara en hjälp att finna rätt väg.

Även om elevenkäter inte ska vara den enda grunden för individuell lönesättning, så måste man ju fråga sig vilka grunder rektorn ska ha för lönesättning: respektive lärares egen uppfattning, kollegornas, rektors? eller antal genomgånga vidareutbildningskurs? medelbetyg i klasserna?? elevernas resultat på nationella prov?

Som förälder till en högstadieelev har jag sett exempel både på lärare med god pedagogisk förmåga och andra som är mindre väl fungerande. Genom att ställa frågor av "Malmö-slag" till eleverna får man en ganska god bild av bristerna. Kontakter med rektorn gav intryck av att denna insikt nått en annars insiktsfull skolledare.

Bland annat med denna bakgrund har jag en övertygelse om att regelbundna kvalitetsenkäter till eleverna både gynnar eleverna och lärarna samt att de visst kan vara en del av underlaget vid individuell lönesättning! Men som vid all opinionsundersökning måste enkätresultat avändas med förnuft och försiktighet och inte övertolkas!