fredag 5 februari 2010

Varför har offentliga vårdarbetsgivare högre sjukfrånvaro i personalen?

Både som läkare och kandidat till landstinget finner jag den fråga som Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna, väcker i dagens SvD ytterst relevant: Varför har offentliga vårdarbetsgivare högre sjukfrånvaro i personalen?

Med egna erfarenheter från Stockholms Läns Landstings sjukvård - och dess administration - under årens lopp såväl som aktuella insikter i administrationen i flera andra landsting så går det inte att undvika att diskutera organisationsformen.

I många avseenden är landstingsorganisationen en blind organisation. Enskilda verksamheter har ytterst små möjligheter att påverka sin egen organisation därför att beslut silas igenom en hierarkisk organisation som även gör att den högsta politiska ledningen i praktiken inte kan överblicka effekterna av de beslut som fattas och om olika befattningshavare fattar beslut som är i enlighet med intentioner. Med detta menar jag inte att det skulle vara ondsinta människor som med avsikt fattar beslut som varken gagnar patienterna eller skattebetalarna. Tvärtom, vårdpersonal av olika kategorier är förvånansvärt uthålliga och lojala, beslutsfattare på nivåer nära patienterna gör enorma insatser för att påverka utvecklingen i positiv rikting, men ändå är det enorma problem, inte bara med sjukfrånvaron. Varför har stora sjukhus fortsatt att gå med kraftiga underskott? Varför känner chefer ute i "sjukvårdens frontlinje" vanmakt? Och hur lätt är det för dessa chefer att undvika att sprida en anda av vanmakt och hopplöshet?

Min slutsats, baserad på lång erfarenhet av hur det i praktiken går till, är därför att det faktiskt är landstingens organisation som är för stor och för hierarkisk. Jag betvivlar att en privat vårdgivare som (hypotetiskt!!) tog över hela sjukvården i Stockholms Läns Landsting skulle lyckas bättre om inte organisationen gjordes om drastiskt!

Tyvärr är inte landsting i allmänhet kända för att vara positiva och goda arbetsgivare. Jag är övertygad om att det också har sina rötter i den gigantiska, hierarkiska organisationen.

Den svåra frågan är hur organisationen kan förändras utan att verksamheten - den patientanknutna vården - äventyras! Fredrik Reinfeldt har tidigare angivit en färdriktning som är värd att prövas:
Ökat inflytande över den egna arbets­situationen är ett annat ofta återkommande önskemål bland välfärdens anställda. Vi ser det som självklart att medarbetarna måste få ett större inflytande över sin arbetssituation och det finns flera olika vägar att nå dit. En mångfald av olika arbetsgivare och alternativa driftsformer är en väg, men det måste även gälla inom den offentligt drivna verksamheten.
---

Se även bloggen Magnus tycker

Min tidigare blogg

---

Inga kommentarer: