söndag 7 mars 2010

Forskning som ett medel att lyfta Sverige

I två helt olika ledare idag sätts fokus på forskning som i varje fall till en del belyser forskning som en väsentlig faktor för att ge Sverige en fortsatt god ställning i världen.

I DN tar man upp problematiken kring klimatforskare som slirat på sanningen och "friserat" data. Visserligen brukar mindre vetenskapligt skolade journalister vara nedsättande mot forskare som beskriver sina resultat och tolkningar med försiktighet. Men det har varit bedövande att höra representanter för den just nu dominerande grupperingen av forskare som sablat ner dem som varit kritiska med olika icke vetenskapliga argument; mest vanligt förekommande har varit "alla är överens". Då är det dags att dra öronen åt sig. Naturvetenskaplig forskning är till sin natur sådan att hypoteser inte kan bevisas, däremot kan mothypoteser visas vara mindre troliga... Min slutsats av den diskussion som pågår om FNs klimatkommission och det vetenskapliga underlaget för dess politiska slutsatser måste få vara tillåtet att diskutera utan att den som är kritisk sätts i skamstocken utanför kyrkan för allmän bespottning!

I SvD skriver PJ Anders Linder om nedläggningen av Astra Zeneca i Lund. Jag kan instämma i hans oro för att industriell forskning läggs ner och flyttas till andra länder, men jag anser att orsakerna är betydligt allvarligare än vad man kan finna i den nuvarande industri-strukturen och de direkta förhållanden för privat industri som Regering och Riksdag kan styra över. Det som ständigt förbises är den snabba omvandling av svensk - och även annan västeuropeisk universitetsmiljö. Sedan ett drygt decennium är honnörsordet patent och snabb omvandling av idéer till produkter som kan bli lönsamma. Själva idén med universitet som centra för kunskapsuppbyggnad faller samman. Om en forskargrupp har som främsta mål att utveckla ekonomiskt lönsamma, patenterade produkter - vilket utrymme ger det för ett kollegialt utbyte av idéer och resultat? Förutsättningslösa diskussioner för att förstå hur saker och ting hänger ihop?

När jag började på läkarutbildningen var en ofta upprepad anklagelse mot läkarkåren att alltför många utövare av yrket inte såg sambandet mellan kropp och själ. Efter flera decennier har nog det synsättet ersatts av en mer holistisk syn på människan i kliniska sammanhang i den helt dominerande delen av läkarkåren. Inom den medicinska forskningen - där allt färre läkarutbildade deltar i grundforskningen - har kroppen som helhet och molekylerna, som forskarna främst studerar, kommit på allt större avstånd från varandra. Under min tid som doktorand kunde man skämta om att många forskargruppers horisont på sin höjd var en cell, men nu är fokus helt klart subcellulärt och med mycket litet fokus på hur hela organismen fungerar.

Jag har tidigare bloggat om problematiken med detta. När universiteten kämpar för att få lönsam forskning konkurrerar man med industrin. Men det är knappast det som gör att industrin flyttar och lägger ner. Det är därför att ingen tar över i det vakuum som bildas när universiteten inte har som främsta mål att bygga upp och förmedla kunskap, utan istället ska generera uppfinningar, patent och inkomster till universiteten? Om ytterligare några decennier finns inte den akademiska världen kvar med kreativt tänkande forskare som fritt och öppet diskuterar med varandra för att första och utöka mänsklighetens vetande. Varifrån får industrin då sina forskare med en bred kunskapsbas kombinerat med spetskunskap - när bara spetskunskap premieras (om den är snabbt lönsam)?

En väsentlig väg till tillfrisknande för patienten (universitetssverige) måste vara ett område som ligger moderaterna och borgerligheten varmt om hjärtat: ökad mångfald. När ett enda fokus får styra blir det likriktning och stagnation. Det var inte kommersialisering av universiteten som ledde fram till utvecklingen av världsunik läkemedelsindustri i Sverige under andra delen av 1900-talet, det var de klassiskt akademiskt utbildade som utgjorde grunden, men en miljö motsvarande den som dessa framgångsrika forskare hade i början av sin karriär finns inte längre. Det är det som är problemet på både lång och kort sikt...

---

Inga kommentarer: