måndag 15 mars 2010

Miljöpartiet och verkligheten - ännu en gång

I dagens DN utgjuter sig tre miljöpartister om Förbifart Stockholm.

Debattinlägget avslöjar hur bristfälliga analyser man baserar sina resonemang på.
För det första har spårbunden trafik en allvarlig brist: man kan inte dra spår till varenda port!
För det andra: den moderata trafikpolitiken är inte enögd som den miljöpartistiska. Här handlar det om både kollektivtrafiksatsningar och väglösningar.

Det är otäckt att läsa Miljöpartiets dogmatiska förkunnanden. Det finns ett omisskännligt hat bilar och bilister. På samma sätt som man raljerar över det kaos som rådde tidigare i vintras när den kollektiva trafiken bröt samman, så kan man ställa sig frågorna:
hur mycket av biltrafiken kan kollektivtrafiken svälja?
Hur mycket utbyggnad skulle krävas för att få lika effektiva transporter kollektivt för alla som är mer eller mindre tvungna att ta bil för att få en rimlig transportsituation?
Vem ska ta hand om strandsatta resenärer när kollektivtrafiken ställs in helt? (taxi är väl upptagna med att transportera kollektivresande kommunpolitiker)

Moderat miljöpolitik innebär att se problemen - inte göra allt för att försvåra för bilister, utan verka för att lösa negativ miljöpåverkan, göra det lätt för invånarna att göra rätt och att inte stirra sig blind på kollektiva lösningar som förvisso är bra för somliga men inte hjälper andra. Bara genom en dynamisk syn på miljöproblemen och inriktning på möjligheter istället för att bygga hinder kan miljöarbetet bli framgångsrikt!

---

Inga kommentarer: