tisdag 2 mars 2010

Omdöme - finns föredömligt på Lidingö - och bättre blir det

Skolverket har publicerat en rapport som bygger på olika undersökningar av olika skolor. Som vanligt, skulle man kunna säga, spetsar men till sammanfattningarna så att nyhetsmedia kan trumpeta ut "sanningar" om att omdömen och betyg är ett otyg.

I dagens SvD ges exempel på en skola där man aktivt arbetat med återkoppling till elever och föräldrar i form av omdömen. Min slutsats är att i verksamheter där man har en positiv attityd, där tycks det fungera, men där den under decennier rådande skräckpropagandan mot betyg och omdömen fått verka utan reaktioner, där har det inte gått att vända skutan snabbt. Det är intressant att Skolverket i sin rapport på något sätt både lyckas uppvisa en negativ attityd mot återkoppling till elever och föräldrar samtidigt som det är skolornas och lärarnas fel - eller Alliansregeringens (ingen instans däremellan har någon som helst skuld)...

I intervjun med rapportförfattaren (SvD) sägs bland annat
"Det är inte meningen att skolorna ska bedöma elevernas beteende. Det är kunskaper och förmågor som ska stå i fokus, säger Sandra Mardones Larsson, undervisningsråd vid Skolverket, till Svenska Dagbladet".
Å andra sidan citerar rapporten grundskoleförordningen:
"Minst en gång varje termin ska läraren, eleven och elevens vårdnadshavare ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas."

Den sociala utvecklingen torde vara svår både att kommentera och stödja utvecklingen av om inte elevens beteende och uppförande på något sätt kan komma med i omdömet.

När man läser rapporten går det inte att undvika en känsla av att man på Skolverket är motståndare till hela reformen och genom de formuleringar man valt försöker skjuta hela principen om tydlig återkoppling till elever och föräldrar i sank.

Det kan inte nog understrykas att detta är det största sveket svensk skola gjort mot generationer av barn: att i stället för att utveckla de tidigare betygen till något mer informativt, helt slopa dem fram till årskurs 8. Vittnesmålen om att man först vid denna station upptäckt grava brister i läs- och skrivförmåga talar sitt eget tydliga språk.

Hur har vi det då på Lidingö? Som förälder har jag sett alldeles lysande exempel på informativa omdömen (och ett och annat mindre genomtänkt). Men det är ganska självklart att allt inte är perfekt när det är nytt och oprövat. Det betyder inte att principen är fel eller att det skulle vara bättre med åratal väntan på direktiv från ett i grunden negativt inställt statligt verk (ytterligare ett argument mot åter-förstatligande av skolan). Det finns en alldeles särskild poäng med att ge verksamheterna stor frihet i ett initialt skede.

På Lidingö finns nu erfarenheter och ett behov av att samordna och standardisera omdömen och betygskriterier - inte minst för elevernas rättssäkerhet, men även för att vi politiker ska kunna ha ytterligare ett viktigt (och riktigt) instrument för att göra uppföljningar av verksamheterna. För att så kostnadseffektivt som möjligt satsas nu på ett digitalt system som blir lika för alla kommunala grundskolor på Lidingö. Med detta verktyg kommer det att bli möjligt att göra de uppföljningar av resultat som skollagen kräver och som Skolverket kritiserat Lidingö (och de flesta andra kommuner) för att inte kunna göra fullständigt på alla nivåer.

---

SvD, DN, DN, DN

---

Tidigare bloggar:
Omdömen och omdömeslöshet
Vårdköer och Skolresultat - hjälper samma medicin?

---

Inga kommentarer: