söndag 21 mars 2010

Socialdemokraternas tunga ansvar

Det har sagts många gånger tidigare, men det måste upprepas: socialdemokraterna har ett oerhört tungt ansvar för de misslyckanden dagens skola ger upphov till. I dagens SvD skriver PJ Anders Linder om forskaren och fackföreningsekonomen Jonas Olofssons bok Krisen i skolan (Boréa Bokförlag, 2010). Redovisningen av de negativa effekterna av socialdemokraternas omläggning av gymnasieskolan är väsentlig för att förstå dagens ungdomsarbetslöshet och utslagning på gymnasienivå.

Redan på 1960-70-talet inleddes nedmonteringen med den sanslösa avvecklingen av betygen. Förvisso var det relativa betygssystemet långt ifrån idealiskt och många i min generation vittnar om att långt ifrån alla lärare hade förstått principerna och delade inte ut betyg som det var tänkt. Men det allvarligaste var att betygen inte motsvarade specificerade kunskaps- eller färdighetsmål. Det innebar att betygssystemet byggde på rangordning och inte på måluppfyllelse.

Den debatt som varit efter Alliansregeringens åtgärder och förslag under 2009 för att komma till rätta med problemen visar att ledande och inflytelserika politiker och tyckare i vänsteroppositionen inte lärt och förstått problemens vidd och art. Det sorgliga är att det är den samlade vänstern som genom sitt agerande skadar många unga och ger dem dåliga förutsättningar att må bra och lyckas i sitt vuxna liv. Det finns en övertro på utbildning vid högskolor och universitet kombinerat med ett förakt för praktiska yrkesutbildningar. Teoretiseringen av alla gymnasielinjer för att göra så att alla utbildningslinjer ska leda till direkt behörighet att söka till högre utbildning har skördat sina offer. Jämförelserna mellan tiden före dagens tre-åriga, teoretiska yrkeslinjer och tidigare tvååriga visar problematiken och att vänsteroppositionen inte är mogen att ta ansvar för att ge alla ungdomar i Sverige en rättvis chans. Istället påstår man att högre utbildning skulle vara stängd för dem som går praktisk yrkesutbildning, men det är helt fel, men verkligheten stämmer ju inte med den socialistiska dogmen!

Till detta kommer en lärarutbildning där sakkunskap sattes på undantag. Förvisso är det nödvändigt med pegagogiska kunskaper för att gott lärarskap, men med dagens lärarutbildning där fackkunskap är nedmonterat och isolerat har i synnerhet lärare i högstadium och gymnasium små möjligheter att lyckas med sitt uppdrag. Vilken forskning förutom den pedagogiska har lärarstudenterna daglig kontakt med? Vilka möjligheter har dagens lärarstudenter att i nära kontakt med dagens svenska forskning utveckla och fördjupa sig - förutom i pedagogik? Är det naturligt för en student som vill undervisa i biologi att vara doktorand vid en medicinsk fakultet? För en som vill undervisa i teknik och fysik att vara doktorand vid en institution där forskningen handlar om sådana ämnen?

Lärare ges möjlighet till utveckling genom lärarlyftet, Stockholm avser att satsa på gymnasielektorer, som alltså har doktorerat i ett ämne relaterat till lärarens huvudämne. Det ska vara möjligt att få praktisk yrkesutbildning utan att plugga en massa teori för att få en formell behörighet till högre studier. Om lusten och viljan för vidare teoretiska studier växer fram senare, finns det - och ska det finnas - möjligheter att komplettera. Moderat skolpolitik utformas för att alla individer ska ha en rättvis chans. Socialistisk skolpolitik går ut på att försöka förverkliga en teoristisk konstruktion utan verklighetsförankring och att individer krossas spelar ingen roll för dem som bara ser kollektiv.

---

Tidigare bloggar:
Forskning, vetandet och samhället
Formell och reell lärarbehörighet
Skolpolitiken i Stockholm - Bravo Alliansen!
Betyg, Skolverket och media

---

SvD

---

1 kommentar:

Mikael sa...

Hej Lars!

Jag har läst vad du skrivit och du är inne på helt rätt spår.

Här finns mycket att gå vidare med så bygg vidare på det här.

Själv tror jag mycket på den kanadensiska modellen där man knyter ihop akademi med verklighet, tex deras "Federal student work experience program", detta då det leder till att studenterna erbjuds kvalificerad arbetslivserfarenhet som är direkt kopplat till ens utbildningsprogram. Då slipper studenterna bli utsatta för dessa förfärliga "bemanningsföretag".

Det visar sig nämligen att den kanadensiska modellen är otroligt lyckad och förbereder studenterna för arbetsmarknaden på ett utmärkt sätt.

Att något är fel på skolan ser vi på flera olika sätt. Det är inte bara att elever hoppar av, vilket du tar upp på ett bra sätt. Vi ser även att många tar steget över till High School i USA och Kanada istället för att gå gymnasiet i Sverige. Detta beroende på att de har en bättre pedagogisk modell därborta som heter Service-Learning, och som kopplar ihop skolan med verkligheten och förbereder eleverna för den verklighet som väntar efter skolan, dvs arbetslivet.

Men, vi skall absolut INTE förakta teoretiska akademiska utbildningar och se ned på akademiker, vilket vi nu gör i Sverige.

Vi måste tänka större än Sverige. Världen är så mycket större och det är inte självklart att man vill arbeta i ett land som Sverige, när man som jag och många andra inte känner oss vare sig välkomna eller önskvärda någonstans på arbetsmarknaden eller i samhället.

Att bara få SKIT och FÖROLÄMPNINGAR när man faktiskt anstränger sig att först satsa på en utbildning av hög kvalitet och sedan anstränga sig att söka jobb är oförlåtligt.

Jag tar alla negativa svar som en avsiktlig förolämpning/kränkning och blir alltmer övertygad om att
i Sverige så är inte de välutbildade välkomna eller önskvärda utan ses som ett problem istället för att ses som en möjlighet.

Det leder till att de unga nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade akademikerna flyttar ut(utvandrar/emigrerar) från Sverige och EU, och istället söker sig till Amerika, Kanada och Australien där det både finns bättre möjligheter för oss och där det finns en stor efterfrågan på just vår akademiska kompetens och dessutom så blir vi bemötta och behandlade på ett mycket bättre och vänliga sätt.

Sverige måste återupprätta medmänskligheten och återupprätta människovärdet som har raserats med en rasande takt under de senaste 4 åren. Många känner sig faktiskt väldigt illa behandlade i Sverige. Ungdomarnas psykiska hälsa har drastiskt försämrats under alliansens tid vid makten visar alltfler studier. Detta beror på att i och med borttagandet av studerandevillkoret så ställde man dem på bar backe och slängde ut dem ur de sociala skyddsnäten. Många har därför helt blivit beroende av kyrkan och välgörenhetsorganisationerna. Detta därför att de samtidigt fryses ute från arbetsmarknaden, och många unga arbetslösa också får "NEJ" när de söker försörjningsstöd. Dvs de rasar rakt igenom alla sociala skyddsnät och ut på gatan.