tisdag 13 april 2010

Socialdemokraternas stora mål - men hur når man dit?

Idag skriver Mona Sahlin i DN om Socialdemokraternas utveckling. I stora drag presenterar man följande konkreta mål:

"Fler jobb. Fler jobb är den viktigaste frågan för att öka jämlikheten. Vi sätter jobben först. Vårt mål är full sysselsättning. För att nå det målet måste sysselsättningsgraden öka. Varje arbetad timme behövs. Vårt delmål är att höja sysselsättningen till 80 procent i reguljär sysselsättning i åldersgruppen 20–64 år. Det innebär att särskilda insatser måste göras för unga och nyanlända som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det innebär också att kvinnors sysselsättning måste öka."

(S) vill alltså höja sysselsättningen till en specifik nivå. Men där slutar det specifika. "Särskilda insatser" måste göras. Vad det är får vi inte veta.

"Mer utbildning. Inget är så viktigt för individens möjlighet att utvecklas och för samhällets konkurrenskraft som god tillgång på utbildning. Regeringen har i fyra års tid stängt dörr efter dörr till utbildningsmöjligheter för både unga och vuxna. Ökad social rörlighet kräver en fortsatt utbyggnad av högskolan, och ytterligare insatser för att fler vuxna ska ha möjlighet att gå högskoleutbildningar. Snedrekrytering betyder att klassklyftor cementeras och ska därför motverkas med kraft. Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år."

Åter ett kvantitativt mål: 50% ska påbörja högre studier före 25 års ålder och snedrekryteringen ska motverkas "med kraft". Beträffande det senare så är det den socialdemokratiska skolpolitiken som lämnat de studieovana i sticket - barn från studiemotiverade hem får en fördel när skolan inte ger stöd. Och vilka högskoleutbildningar tänker man satsa på? Det saknas både visioner om vad man vill med den högre utbildningen och hur man tänker åstadkomma det. Hur tänker man göra det och vad kommer det att kosta?

"Minskad barnfattigdom. Barnfattigdomen når i dag rekordnivåer och beräknas öka med närmare 50 procent mellan år 2006 och år 2010. Den borgerliga politiken har ökat klyftorna. De drastiska nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna har tvingat in nya grupper i socialbidragsberoende. Därför lever var sjunde barn i dag under fattigdomsstrecket. Det är oacceptabelt. Nu krävs fler jobb och kamp mot klyftorna. Men det krävs också höjda flerbarnstillägg, höjt tilläggsbidrag för studenter med barn och höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar. Vårt mål är att minska antalet barn i familjer som går på socialbidrag med 50 000 till år 2015."

Det stämmer att det behövs fler jobb. Men det stämmer inte att det var alliansregeringen som åstadkom den globala finanskrisen som drabbade Sverige också - inte minst våra exportindustrier. Men det är ju en sanning som inte är intressant ens för en "reformerad" socialdemokrat som Sahlin. Mer bidrag, kraftigt höjda skatter - hur ska det leda till fler jobb. Sahlin blir som vanligt svaret skyldig.

Märkligast är dock den sista meningen. Den är kopierad direkt från DN. Hur ska det gå till? Man vill minska antalet barn - men samtidigt vill man öka flerbarnstillägg (mer än alliansregeringen, antar jag).

Minskat socialbidragsberoende. Regeringens politik har ökat bidragsberoendet. Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd har ökat i mer än 90 procent av landets kommuner. De väntas öka med 50 procent. Att behöva gå på socialbidrag är den tydligaste formen av utanförskap. Denna utveckling är en direkt konsekvens av den misslyckade jobbpolitiken, misskötseln av sjukförsäkringen och den cyniska hanteringen av dem som förlorar jobbet. Sverige har inte råd med fyra år till av ytterligare stora skattesänkningar på lånade pengar tillsammans med fortsatta nedskärningar i välfärden. Vårt mål är att minska andelen som går på socialbidrag med en fjärdedel till år 2015, därefter ska den halveras.

Hur ska det gå till? Återigen en partitaktiskt motiverad beskrivning av verkligheten utan att referera till opartisk statistik, utan att redovisa hela bilden.

---

För mig är bilden tydlig. Socialdemokratin under Sahlin lovar och bedyrar att man har lärt av sina misstag, att man har analyserat och nyorienterat. Men retoriken ekar tomt. Beskrivningen av Sveriges problem är ofullständig - den redovisar inte hela problembilden, men det allvarliga är att det inte finns visioner om hur man ska komma till rätta med problemen. De konkreta förslag som redovisats handlar om massiva skattehöjningar som motverkar det mesta av det man säger sig vilja uppnå.

---

Se även Mats Gerdau: snömos, Kent Persson: Kejsarens nya kläder, PJ Anders Linders ledarblogg i SvD

---

Inga kommentarer: