måndag 24 maj 2010

Vänsterns behov av kontroll

Jag hörde just på ett radioprogram om DDR och Berlinmurens fall. Den intervjuade personen berättade redan 1986 om att muren var det socialistiska DDRs konkurs när den byggdes 1961 - det var bekräftelsen på att den regimen totalt misslyckades med att ge invånarna en dräglig tillvaro. När människor då sökte sig från förtryck och fattigdom tog den totalitära kommunistiska maktapparaten till allt mer långtgående tvångsmedel.

Tyvärr finns tanken kvar bland många människor som är aktiva i olika politiska partier med vänstersympatier: det är fel om människor tänker själva (om de inte delar "vårt" synsätt). "Dom" ska rätta sig efter vad "vi" tycker är det enda rätta.

Hit hör synen på hur vi ska resa till och från arbetet. "Dom" är lata och ska tvingas att åka kollektivt genom att det inte går att parkera eller ens köra bil. Eftersom det fungerar för "oss" så ska det fungera för "dom". Därför vill vänstern (inklusive MP) motverka alla trafikinvesteringar som inte handlar om kollektivtrafik. Därför vill man ha en regional folkomröstning om "antingen eller", inte "både och" som Alliansen arbetar för.

Likadana är tongångarna om familjen. "Vi" vet bäst i alla lägen. "Vi" vet hur föräldraförsäkringen ska användas, "dom" gör andra bedömningar, och de bedömningarna är fel. Eftersom det handlar om skattepengar så är det bara "våra" värderingar som är tillåtna. Inte minst kommer detta fram när föräldraförsäkringen diskuteras: politikerna på vänsterkanten snor runt för att hitta på olika sätt att kontrollera föräldrarna - dessa politiker har ingen tilltro till föräldrarnas förmåga att fatta beslut.

När det gäller olika former för barnomsorg och skola så är "vi" bara för kommunala verksamheter, även "dom" anser att deras barn utvecklas bäst in en privat verksamhet. Vårdnadsbidrag och familjedaghem är inte accepterade av "oss" eftersom det ger utrymme för föräldrarnas egna bedömningar, som "vi" inte kan lita på. Eftersom det är skattepengar, så vet "vi" bättre än föräldrarna vad som är bäst.

Den ideologiska skiljelinjen mellan Alliansen och den hopplockade vänstern är tydlig: Alliansen tror på individen och satsar på välfärd för alla och stöd för dem som verkligen behöver den - men också på valfrihet för individen. Vänsteroppositionen är övertygad om att alla individer behöver förmyndare, att valfrihet är fel och vill dela ut bidrag till så många som möjligt...

---

SvD

---

Tidigare bloggar:
Miljöpartiet och verkligheten
Att lösa problem eller att låtsas lösa problem
Vårdnadsbidrag åter under attack!
Vårdnadsbidrag på Lidingö - hur gick det 2009?
Hur ska friskolorna strypas, Mona Sahlin?

---

Inga kommentarer: