måndag 14 juni 2010

Akademisk frihet och kvalitetskrav

Sedan Högskoleverkets generaldirektör avgick i protest mot Regeringens förslag till resultatorienterad utvärdering har det debatterats om Regeringen eller Högskoleverket står för den mest framgångsrika kvalitetsutvärderingen av universitet och högskolor.

I och för sig sällar jag mig till dem som hellre ser utvärdering av resultaten av den akademiska utbildningen snarare än innehållet i den samma.

Det finns dock många fler aspekter än enbart upföljningen som måste beaktas för att leda in den högra utbildningen på mer framgångsrika spår än det som förnärvande gäller.

Jag tror det var på 1960-talet som man lade grunden för nuvarande "linjesystem", senare omdöpt (om än icke väsentligen ändrat) till "program". Varje universitetsstudent skulle välja en linje som leder till ett specifikt yrke. Vi har sedan dess fått lärarutbildningar utan förankring i forskning än möjligen pedagogisk. I stället för individer med bred universitetsutbildning har det skapats många smalspåriga vägar fram till enskilda yrken.

Jag har tidigare påpekat betydelsen av att studenter från olika naturvetenskapliga utbildningar kan skaffa sig en forskarutbildning som sedan kan vara en utmärkt bas för en framtida verksamhet som lärare. Detta skulle gynna både de forskande akademiska institutionerna och de enskilda lärarna och alla deras elever.

Det är då viktigt att inte bara "linjens" eller "programmets" innehåll bedöms utan om innehållet leder till förväntat resultat!

Mycket i konfilkten mellan Regeringen och Högskoleverket har inte heller med den akademiska friheten att göra - den handlar i mycket hög grad om hur mycket makt Ämbetsverket Högskoleverket ska ha, inte i någon större omfattning om de enskilda institutionernas eller forskarnas situation!

---

Mats Gerdau

---

Tidigare bloggar:
Om olika former att styra högre utbildning
Alliansregeringen reformerar skolan
Forskning, vetandet och samhället
Forskning som ett medel att lyfta Sverige

---

DN

Inga kommentarer: