torsdag 22 juli 2010

Alliansregeringen satsar på forskning

I dagens DN-debatt lanserar högskoleminister Tobias Krantz Forskningsberedningens förslag till stärkt forskning i Sverige. I radio har det mest låtit som att Sverige i framtiden bör satsa på 100 forskare, men lyckligtvis är Forskningsberedningens förslag mer genomtänkta än så:

• Rusta upp hela det svenska utbildningsväsendet med tydligare fokus på kunskap. Om högskolan ska kunna producera forskare av hög klass krävs att de som antas till högskoleutbildningen har en bra kunskapsbas. Det är viktigt att reformeringen av ungdomsskolan fullföljs.

• Förbättra villkoren i forskarutbildningen. Fler forskarbegåvningar, även från studieovana miljöer, bör fortsätta i en forskarkarriär. Hela forskarutbildningen måste kvalitetssäkras. Rörligheten behöver ökas både mellan läro­säten och mellan akademi och näringsliv.

• Tydligare kvalitetsdrivande åtgärder för forskningen som baseras på fler kriterier än citeringar bör införas. Ett ökat fokus på forskningsresultatens användning i samhället och på kopplingen till utbildning är önskvärt.

• Stärk samverkan mellan akademi och näringsliv. Skapa förutsättningar för fler postdokvistelser på företag och för fler adjungerade forskare i akademin och förstärk institutsektorn.

• En rad åtgärder för att stärka Sveriges attraktivitet som bas för FoU-verksamhet bör dessutom genomföras. Det gäller förenklade regler för den så kallade expertskatten, avdragsrätt för donationer till forskning, en skatterabatt för investeringar i forskning och utveckling och införandet av ett riskkapitalavdrag.

Det är klokt att koppla detta till kunskapsfokus i grund- och gymnasieskola.

Det är även viktigt att det finns goda möjligheter till karriär efter doktorsexamen - och då inte bara för dem som redan vid denna tidpunkt kunnat pekas ut som "begåvningar". Inom medicinsk forskning har den övervägande delen disputerade kunnat gå vidare till kliniska tjänster efter avslutad forskarutbildning, men meritvärdet av en grundvetenskaplig doktorsgrad har i decennier varit mycket begränsat i den kliniska medicinska världen.

Jag har tidigare pekat på nyttan för fler sektorer i samhället - och då främst lärare i gymnasiet - att ha medarbetare med fördjupade kunskaper och som skaffat sig erfarenhet av forskning genom forskarutbildning, t ex genom att skapa en tydlig karriärväg för disputerade är att utbilda sig till lärare i ämnesområden relaterade till forskningsområdet.

En aspekt som inte blir så tydligt belyst i Krantz artikel är frågan om universitetens fortsatta utveckling - hur omvandlingen från centra för kunskapsutveckling till forskningshotell ska kunna vändas. Betoningen på "ökat fokus på ... användning i samhället" är också ägnat att väcka vissa farhågor om att Regeringen vill vända grundforskningen ryggen och satsa alltmer på tillämpad forskning och forskning som snabbt kan ge ekonomisk vinst. Låt inte universiteten konkurrera med näringslivet om att forska fram lönsamma produkter - finns det ekonomisk vinst i sikte borde det finnas riskvilligt kapital att tillgå! Det ska inte vara universitetens främsta uppgift att söka efter snabbt vinstgivande projekt utan att svara för den breda och långsiktiga kunskapsuppbyggnaden.

Det är däremot mycket förtjänstfullt att Forskningsberedningen påpekar att "citeringsfrekvens" inte kan få vara det enda måttet på forskningskvalitet. Den fixering som nu finns på citeringsfrekvens i forskningsvärlden är långsiktigt inte bra. Tidskrifterna konkurrerar om att ha högsta "citeringsindex" och de allra flesta medicinska tidskrifterna har under flera år höjt sina index betydligt. Till att börja med innebär det troligen att vetenskapligt mindre väl formulerade artiklar inte publiceras, men i ett senare stadium kan det komma att innebära att tidskrifterna lägger större och större vikt vid "citerbarheten", dvs rapportering av fynd som just nu inte är "heta" och kan bedömas ge många citeringar i dagsläget kommer inte att bli publicerade just därför att de skulle dra ner tidskriftens "konkurrenskraft".
För den som inte är insatt i vetenskaplig publicering kan det vara intressant att veta att citeringar inte innebär ett mått på kvalitet i de citerade rapporterna, utan just en markering av att författarna till det aktuella arbetet funnit stöd för sina skäl för studien, sina metoder för genomförandet, eller sin tolkning av resultaten i andra publicerade rapporter (som även kan vara egna rapporter). En vetenskaplig publikation (rapport) med hög "citeringsfrekvens" finns alltså angiven i många andra (senare) rapporter.

---

Tidigare bloggar:
Forskning, vetandet och samhället
Höjda krav på lärarutbildningar

---

SvD, Aftonbladet, DN, SvD

---

3 kommentarer:

Mikael sa...

Hej Lars!

Håller med om att fokus på kunskap är viktigt i skolan och jag håller med Tobias om det här med unga elitforskare.

Men, problemet är nämligen på en helt annan nivå än vad han och övriga politiker verkar har förmågan att förstå.

Låt mig börja från början och lyfta fram att vi har fler utbildade och utexaminerade än vad det finns avsättning för på arbetsmarknaden.

Detta märks då vi har många utexaminerade forskare, men även nnyutexaminerade och relativt nyutexaminerade från både grundutbildningen och hela vägen upp till Masterexamen.

Så för väldigt många så blir utbildningstiden helt bortkastad eftersom efter examen så har de inget annat väl än socialen eftersom det inte finns tillräckligt med jobb som motsvarar deras kompetens.

Det är hemskt att Ni politiker inte lyssnar på oss som sitter inne med kunskaperna och kompetensen och vet hur det ser ut i verkligheten och som har erfarenhet av att bli bortsorterade/bortvalda överallt på hela arbetsmarknaden i Sverige.

Skall man verkligen tvingas UTVANDRA/EMIGRERA bara för att Sverige och EU inte vill ha en någonstans på arbetsmarknaden?

Tyvärr tvingas många idag utvandra/emigrera till Australien, Kanada, Nya Zeeland och Amerika för att överhuvudtaget få in en fot på arbetsmarknaden efter examen.

Det är dåligt att Sverige inte har klarat av att fånga upp dessa duktiga och kompetenta människor utan lämnat dem vid sidan av samhället efter examen trots att de många gånger ha hållit på att söka jobb under hela sin utbildning.

Något måste hända fort, för vi har inte råd med Massutvandringen/massemigrationen från Sverige därför att de inte släpps in någonstans på arbetsmarknaden.

Mikael sa...

Hej Lars!

Du skriver om att Regeringen satsar på forskning.

Men, problemet är att Regeringen börjar i fel ända.

Man måste börja med att läsa Saco rapporten "Unga akademikers arbetslöshet och etableringsproblem".

Vi ser att det sker en mycket snabb ökning av långtidsarbetslöshet och långtidsutanförskap bland de som har en akademisk examen, och det gäller från grundutbildningen och hela vägen upp till de som har tagit examen från forskarutbildningen.

SULF (Sveriges Universitetslärarförbund) har också uppmärksammat detta genom sin skrift "forskarutbildad till arbetslös" som kom för ett par år sedan.

Man borde i min mening satt sig ner med alla dessa arbetslösa och långtidsarbetslösa akademiker och
försökt ha en bra diskussion för
att se hur vi kan komma framåt och
inte lämna människor kvar på perongen/plattformen.

Tex så kan vi se att det finns stora skillnader mellan medicinare, tekniker, naturvetare respektive samhällsvetarna.

Det jag talar om är anställningsbarheten. Det här här man måste sätta in resurserna.

När vi ser att det sker en EXPLOSIONSARTAD ökning av långtidsarbetslöshet och långtidsutanförskap bland
i princip alla samhällsvetare
i hela Sverige, då måste man
visa från politikernas håll
att man är intresserad av att
sitta ner och föra en diskussion
med alla dessa personer, för jag
tror man hade kunnat komma långt och man hade säkert fått fram massvis med nya idéer som hade
kunnat leda till något positivt.

Men, som alltid annars så är ju er väg att bara lyssna till er själva. Alla kritiska personer skall frysas ute från det offentliga samtalet.

Det är trist att ni i alliansen har den inställningen.

Lars Björndahl sa...

Hej Mikael!
Jag tror att jag inte riktigt lyckats att tydliggöra min syn på den högre utbildningen och de problem som du och jag är överens om. En grundorsak anser jag vara den generellt mycket strikta "linje- eller programindelningen". Utbildning på universitetsnivå leder till en specifik examen och den är inte värd mycket alls utanför en begränsad yrkesgrupp.


Det jag resonerar om är att svensk akademisk utbildning ska vara en bas för senare yrkesverksamhet - dvs även om man till och med disputerat inom ett område så ska detta ha merit för betydligt vidare yrkesområden. Där kan inte minst lärarbanan vara en möjlighet. Under flera år har bara strikt lärarutbildning givit "rätt" att arbeta som lärare, men det har även minskat bredd och djup i lärares ämneskunskaper.

Och jag instämmer i att det inte är vare sig ekonomiskt eller moraliskt försvarbart att bara lämna gruppen kvalificerade akademiker åt "sitt öde"!

Däremot känns det mycket trist att läsa ditt onyanserade påstående om att det är "er väg att bara lyssna till er själva" och att "Alla kritiska personer skall frysas ute från det offentliga samtalet". Den inställningen har inte jag, inte Moderaterna och inte Alliansen.