söndag 22 augusti 2010

Valet handlar om välfärd eller höga skatter

Vi har ju redan bevittnat en desperat socialdemokrati som inte skyr några medel att smutskasta Alliansen. Fredrik Reinfeldt har försökt hålla en saklig ton i valrörelsen genom att tydliggöra att valet gäller "jobb eller bidrag". En annan tolkning är att valet gäller "välfärd eller höjda skatter". Det som ger Alliansen en sådan styrka är just att man inte ger avkall på välfärden utan sätter den i centrum för ambitionerna.

Arbetslinjen gäller därför att det är vägen till fortsatt, utvidgad och fördjupad välfärd. Ju fler som kan arbeta och försörja sig själva, desto bättre utrymme finns det för pensioner, vård, omsorg och skola. Därför är vänsteroppositionens idé att öka bidrag och motverka arbetslinjen i själva verket det största hotet mot välfärden.

Till detta kommer den samlade vänsteroppositionens oförmåga att analysera de verkliga problemen och formulera lösningar som kan bidra till att lösa problemen. Ser vi på skolan så har Alliansregeringen funnit en rad olika problem och formulerat lösningar. I de fall extra resurser krävs för nya aktiviteter är reformerna finansierade. Vänsteroppositionen har i princip bara hittat en lösning på alla problem: anställ fler lärare.

Likadant i sjukvården: 1 miljard för att anställa fler (främst undersköterskor får man förmoda, det brukar vanligen vara LO-grupper som nämns). Det senare löser till exempel inte Karolinska Sjukhusets problem med stängningar under sommaren: det finns inte kvalificerad personal att anställa för att överbrygga den ordinarie personalens lagliga och avtalsenliga rätt till sommarsemester.

Även om det ibland kan finnas behov av ökad personaltäthet, så vittnar vänsteroppositionens mycket förenklade förslag till lösning av dagens problem i välfärden på en oförmåga att dra slutsatser och utforma lösningar. Bara det är ett viktigt skäl för att vänsteroppositionen inte kan regera landet.

En annan viktig aspekt är den mycket vanligt förekommande avundsjukan. Om löneskillnader ökat så är det fel för att vissa fått mer ökade inkomster än andra - inte för att ökade löneskillnader med automatik innebär att de som fått mindre ökningar skulle fått det sämre. Ser man till ekonomisk forskning, så brukar ökade skillnader innebära att alla fått det bättre, men när det inte är lönespridning så stagnerar det för alla.

På motsvarande sätt kan man förundras över hur politiker inom vänsteroppositionen är emot att skolelever med goda förutsättningar och intresse skulle kunna få gå i "elitklasser". För idrottare går det an, för musiker finns det redan, men teoretiskt begåvade barn ska hållas tillbaka. Egentligen är det emot skollagen, som anger att undervisning ska ges efter vars och ens förmåga. Det brukar även vara ett på vänsterkanten populärt slaskargument att tala om "sorteringsskola" och segregation om man vill ge teoretiskt begåvade barn utmaningar och simulans anpassade till deras behov och intresse. Och bara för att skolan skulle ge större möjligheter till teoretiskt begåvade elever innebär inte att man ska eftersätta stödet till de elever som är i behov av extra stöd för att klara det mer grundläggande kunskapsinhämtandet. Att arbeta för att ALLA elever ska gå ut grundskolan med fullständig studieplan och godkända resultat ska inte komma i konflikt med rättmätig stimulans till andra elever. Men inom vänsteroppositionen odlas myten om att alla barn och elever måste ha exakt samma skolgång, annars är någon människa mindre värd.

Så förenklat ser inte vi moderater på våra medmänniskor.

---

SvD, SvD, DN,

---

Mats Gerdau, Kent Persson

---

Inga kommentarer: