onsdag 8 december 2010

Att rasera går fort - att restaurera kommer att ta tid

Alliansregeringen satsade för fullt under sin första mandatperiod för att skapa de rätta förutsättningarna för en positiv utveckling av skolan. Det är i allt väsentligt moderat skolpolitik som har genomförts.

Gårdagens PISA-rapport visar på fortsatt nedgång i svenska ungdomars kunskaper. Är det då Alliansregeringens fel? Knappast. För att förstå de grundläggande problemen måste man se den svenska skolan i ett längre perspektiv. Det är knappast något som oppositionens socialdemokrati och vänsterparti klarar av. I går ville Mikael Damberg ha snabba åtgärder. Det visar på hela socialdemokratins problem: oförmåga att se problemens hela vidd - en snabb-fix så ska allt vara bra. Med en metafor skulle man kunna säga att S vill laga punkteringen snabbt medan man cyklar på en väg fylld av småspik och glasskärvor! S ser skolans problem som i huvudsak en fråga om antalet anställda, inte vilken kompetens de anställda har, vilket uppdrag de har och hur resultaten följs upp.

Alliansregeringen har lagt en viktig allmän grund: det ska löna sig att arbeta. Ett annat viktigt steg måste vara att det ska löna sig för lärare att förkovra sig och göra ett bra jobb. Det ska löna sig att satsa på kunskap - och då inte bara i utbildningsteknik och -teori (dvs pedagogik) utan i ämneskunskaper.

Den helt övervägande delen av lärarkåren är entusiastisk och positiv till utveckling. Politiken har svikit många av dem genom att erbjuda en undermålig lärarutbildning under många år. Det innebär att sakta men säkert - i takt med att äldre lärare gått i pension - har lärarkåren förändrats. Även om det är helt klart att många av de lärare som utsatts för skolminister Perssons lärarutbildning strävar att vidareutvecklas och förkovra sig, så kommer det att ta tid att återställa en lärarkår med högre kompetens.

Kritik framförs mot förslaget att skolk ska kunna finnas med i informationen på ett betyg. Om detta är den enda åtgärden mot skolk så kan jag hålla med om att det är fel. Skolan måste tidigt arbeta tillsammans med eleven och föräldrarna för att med kraft motverka att individen hamnar i utanförskap. Men att bara sopa under mattan, gör inte saken bättre!

Som PJ Anders Linder i SvD konstaterar har staten lagt en grund och det är kommunerna som måste ta sitt ansvar. Det är just det vi har gjort på Lidingö och kommer att göra i fortsättningen också. Politiken ska sätta de långsiktiga målen, anslå medel och utvärdera att målen nås. Därför är det viktigt att lokalpolitiker ställer frågan till professionen: hur arbetar respektive skola för att uppfylla Lidingsö vision att ha Sveriges bästa skolor?

---

DN, SvD, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD

---

2 kommentarer:

Henric Bremer sa...

Intressant inlägg.

Dock blir det tämligen svårt att skapa en bättre skola, som är rustad för framtiden, om inte fler politiker inser att vi lever i en tid som är monumentalt olik den tid då dagens skola utformades.

Eleverna behöver nya verktyg och redskap, vi måste visa dem fler perspektiv på vad det livslånga lärandet innebär.

Ju snabbare vi börjar lära ut IKT och datorns möjligheter på universiteten, desto snabbare kan vi bli rustade att möta framtiden.

http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U

Mvh,
Henric Bremer

Lars Björndahl sa...

Hej Henric!
Jag håller med dig - det är inte en återgång till gångna tiders skola som behövs, utan en utveckling som behövs. Jag själv minns en skola där många lärare kämpade emot en "allmän trend" att kunskap var ointressant. Det ansågs viktigare att umgås än att skaffa sig redskap för att fungera väl i samhället! Fortfarande finns det politiker på vänsterkanten som verkar se skolan främst som en arbetsgivare för lärare än som en rättighet för eleverna!

Personligen tror jag att en ständig dialog - spiralrörelse kanske man kan säga - mellan professionen och samhället (till en viss del representerad av oss fritidspolitiker) är det som säkrast leder till en positiv utveckling - förnyelse och förbättring!