söndag 31 januari 2010

Att tänka rätt och att tänka fritt

Det har varit en vecka med mycket diskussioner om vart Moderaterna är på väg avseende jämställdhet. Somliga som anser sig vara företrädare för feminism tycks förorda "positiv särbehandling" och olika former av politiska tvång.

I dagens SvD skriver Maria Ludvigsson kloka tankar om detta. Partisekreteraren Per Schlingman har i en intervju i Veckans Affärer uttalats sig för lagstiftning. Men, som Paul Lindquist träffsäkert påpekar, så har Schlingman inte fått stöd för sin linje av partiet, tvärtom - det har blivit nedröstat. Det här tyder på att problem med bristande respekt för den demokratiska processen i partiet.

Ett annat och minst lika allvarligt problem är bristen på förståelse för bristerna i kollektivistiska förhållningssätt och att alla former av "positiv" särbehandling innebär att andra individer får en negativ särbehandling - att sållas bort på grund av till exempel det egna könet.

Ludvigsson för ett intressant och viktigt resonemang om äganderätt och om det är legitimt för politiken att sätta sig över ägarnas ansvar och rättigheter.

Det finns ett förhållningssätt som är bredare och mer allmängiltigt än det feministiska, och det är det humanistiska. Då ser man varje individ som lika värd. Då är varje diskriminering av en individ på grund av kön fel, inte bara då en kvinna diskrimineras. Att ha en humanistisk inställning innebär inte att man kan acceptera orättvisor, men det innebär att man inte kan blunda för vissa orättvisor.

Må vara att Schlingman tänker fritt, men det innebär inte med automatik att det är rätt tänkt!

---

Se även Kent Persson och Presidiebloggen FMSF

lördag 30 januari 2010

Hinder för transporter är inte lösningen!

I dagens SvD ger Per Gudmundson en betraktelse över bilen och olika politiska synsätt på bilismen. Där finns mycket mer eftertanke än de i gårdagens SvD framförda tankegångarna hur man ska skapa hinder för den fria rörligheten. Det framkommer där att Carin Jämtin (S) är för höjda hinder och Yvonne Ruwaida (MP) medan Ulla Hamilton (M) är realist. Medan vänsteroppositionen fortsätter att bara fundera över isolerade detaljer ser Moderateran och Alliansen till helheten. Hamilton hänvisar till samarbete i regionen och därmed behovet av att inte bara isolera frågan till Stockholms Stad.

Givetvis ska infrastrukturen - dvs vägar och även förutsättningar för kollektivtrafik - utvecklas för att underlätta rörligheten i regionen. Som kollektivtrafiken är uppbyggd idag (och kommer att förbli under överskådlig framtid) är kommunikationen in till och ut ifrån Stockholms City helt prioriterad. För de individer - och familjer - som inte passar in i det mönstret är det inte ovanligt att kollektivtrafiken inte är ett realistiskt alternativ.

Förutom skillnaden i helhetssyn mellan Alliansen och vänsteroppositionen finns också en ideologiskt betingad skillnad i människosynen: i alliansen har man mer fokus på att se individer som har legitima behov, inom vänstern ser man bara kollektiv som ska fösas i olika riktningar.

I illustrationen till tankarna om "utökade" trängselskattezoner finns det tecken på fortsatt tunnelseende bland planerare. Dels anges det att avgifterna avser att handla om "köra i" zonerna, inte att passera vissa ställen, dels har man som vanligt isolerat Lidingö som en egen enklav, utan direkt förbindelse med övriga ytterzonen... Ytterligare en aspekt som måste granskas kritiskt, det är om analyserna bygger på de undermåliga utvärderingar av nuvarande system som baseras på att jämföra antalet passager under betalstationerna, inte på den verkliga utvecklingen av trafiken inom respektive utanför dessa barriärer.

---

Att även ta hänsyn till individers behov av transporter är inte det samma som att ignorera behoven av en god miljö. Att ignorera individers behov av transporter i en dynamiskt växande region är däremot ett sätt att skapa problem, även miljömässigt!

---

fredag 29 januari 2010

Duglig Alliansregering räddade SAAB!

Till skillnad från socialdemokraterna som skrikit sig hesa för att skattebetalarna skulle ta över biltillverkningen i Trollhätta har Alliansregeringen visat sig särdeles regeringsduglig i denna fråga. I dagens SvD och DN berättas om en svensk utredning som påvisat en koppling mellan ryska ägarintressen i Spyker och organiserad brottslighet - en utredning som ledde till att det blev tillfälligt stopp i förhandlingarna mellan GM och Spyker.

Sedan är frågan om SAAB-Spyker kommer att klara sig i framtiden. Jag har bott och arbetat nära de tidigare Rover-verken i Birmingham - där hindrades en konkurs av inhemska investerare, men några år senare var ändå konkursen ett faktum. Och även då hade kinesiska investerare trotts vara räddningen (se tidigare blogg). Men skillnaden är att Rover inte var en innovativ biltillverkare och att alla modeller var föråldrade och inget nytt fanns utvecklat. Att affärsidén för SAAB-Spyker omfattar även utveckling och försäljning av know-how inger därför hopp om att det kan finnas en god framtid!

Men det var inte Mona Sahlin, Tomas Östros och den samlade vänsteroppositionens förtjänst med förslag till statligt övertagande eller pock på andra överilade åtgärder. Det kanske kunde ge intryck av handlingskraft för stunden, men kommer väljarna att belöna opportunisterna?

---

Lidingö Tidning halveras

I brev till prenumeranterna informeras nu om att Lidingö Tidning halveras - det blir bara en tidning i veckan med utgivningsdag fredag flankerat av ett avgiftsfritt annonsblad på måndagar.

Web-sidan förefaller ha avsomnat - inget verkar ha hänt där sedan årsskiftet.

Man må ha haft synpunkter på en i vissa fall något otillräcklig faktakontroll, men den lokala informationen och debatten på Lidingö är betjänt av en lokal tidning som bevakar och belyser. Jag hoppas därför att halveringen inte även omfattar kvaliteten och bredden i bevakningen.

Av brevet till prenumeranterna framgår inte när neddragningen sker, bara att återbetalning av del av prenumerationsavgiften måste begäras före februari månads utgång; alternativet är 4 månaders förlängning om 12 månader återstår av prenumerationen (2 månader om 6 månader återstår)

---

Se även Paul Lindquist

---

onsdag 27 januari 2010

Den sårade oskulden

I dagens DN skriver Veronica Palm (S), Gunvor G Ericson (MP) och Emil Broberg (V) att Fredrik Reinfeldt (M) medvetet misstolkar vänsteroppositionens förslag till förändringar i sjukförsäkringen.

Med tanke på den debatt om Alliansregeringens reformer som drivits hårt av oppositionen är det svårt att förstå indignationen - där har man inte sparat på krutet när det gäller misstolkningar. Förslaget från vänsteroppositionen är oklart och otydligt - hur de av Alliansregeringen angivna konsekvenserna skulle undvikas framgår inte, hur gärna Palm, Ericsson och Broberg än argumenterar.

I Sydsvenskan noteras att det finns en bred majoritet i Riksdagen att lämna det gamla systemet som är avgjort sämre för enormt många fler.

I Uppsala Nya Tidning redogör Erik Ullenhag för bakgrund och utformning av Alliansregeringens reform. Viktig är grundinriktningen med arbetslinjen och reellt rehabiliteringsstöd, men också inställningen att misstag och eventuella tolkningar från myndigheters sida som gör att individer i kommer i kläm ska åtgärdas - det inger förtroende.

---

tisdag 26 januari 2010

Tål Mona Sahlins vänsteropposition granskning?

I dagens SvD ifrågasätts hederligheten i Sahlins "retorik". Den nuvarande vänsteroppositionen skulle enligt Sahlin vara den som låg bakom tidigare sanering av statsfinanserna på 90-talet. Men riktigt så enkelt är det inte:
"Det var med andra ord inte tack vare dåvarande vänsterledaren Gudrun Schyman som finansminister Göran Persson den 5 april 1995 kunde meddela riksdagen att ”ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen sänks till 75 procent”. Än mindre hade Lars Ohly, Peter Eriksson eller Maria Wetterstrand med saken att göra."
...
"Samarbetet var en tagg för många inom borgerligheten, men när det begav sig kunde också Carl Bildt se ljusglimtar i överenskommelsen – åtminstone enligt riksdagsprotokollet från debatten:

'Om jag uppfattade det rätt vill man sänka ersättningen i alla försäkringssystem till 75 procent. Är det rätt? Jag ser att Göran Persson nickar. Det är bra. Det är moderat politik.' ”

---

I dagens DN skriver Fredrik Reinfeldt och Cristina Husmark Pehrson en kritisk analys av oppositionens förslag till sjukersättning:
Om 58-årsgränsen skulle bli verklighet kan dessa personer inte få sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). De kan heller inte ta ett anpassat arbete. Möjligen skulle de kunna få den nya partiella ersättningen. Om en person saknar SGI och är yngre än 58 år innebär detta att personen får maximalt en 75-procentig partiell ersättning, vilket ger 6 360 kronor per månad. Det innebär i så fall att dessa personer får sänkt ersättning med 2 120 kronor i förhållande till dagens lägstanivå om 8 480 kronor.
...
Oppositionen lyckas med sitt förslag om sjukförsäkring att urholka arbetslinjen och slå sönder den sjukförsäkringsreform som lett till stora framgångar i att bryta det långvariga utanförskapet. De skapar kraftigt ökade kostnader i sjukförsäkringen som måste finansieras genom höjda skatter eller nedskärningar i välfärden. Allt detta samtidigt som de sänker ersättningen för några av de mest utsatta i vårt samhälle. Alternativen inför höstens val blir allt tydligare.

Svaret på frågan om oppositionens förslag tål granskning börjar få sitt svar...

---

Se även Paul Lindquist, Paul Lindquist

---

måndag 25 januari 2010

Ökat inflytande för verksamheterna - det är pudelns kärna

I dagens DN anges Fredrik Reinfeldts idé om att personal inom vård, omsorg och skola måste få mer inflytande som ett "luftigt löfte" och ett riskabelt löfte. Artikeln bygger på en debattartikel av Fredrik Reinfeldt dagen innan

Ändå är inriktningen den enda rätta. Tag sjukvården i Stockholms Läns Landsting som ett exempel. Till stora delar mycket högklassig sjukvård, men oerhört svårt att få kostnadskontroll. I vissa delar är uppenbarligen kvaliteten även satt ifråga.

Med egen mångårig erfarenhet av landstingssjukvårdens administrativa uppbyggnad är det inte svårt att se den sannolikt starkaste faktorn mot både medicinsk och omvårdnadsmässig utveckling samtidigt med den närmast totala bristen på ekonomisk kontroll. Den faktorn är det enorma avståndet mellan utövare och politiska beslutsfattare. En mindre enhet, som oftast har tydliga mål och i bästa fall även en verklighetsanknuten budget, är en av många enheter inom en kliniken. Ett flertal kliniker utgör vanligen en division och divisionerna samlar ihop sig till sjukhusledningen. Sjukhus och primärvårdsområden börjar sedan närma sig landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse.

Stockholms Läns Landsting sägs vara Sveriges största arbetsgivare - eller var det i varje fall tidigare. Självklart kan inte varje enskild vårdenhet ha en direktlinje till hälso- och sjukvårdspolitikerna - det blir ännu ohanterligare. Vårdval Stockholm har givit invånarna betydligt större inflytande och tillgänglighet, men anordnarna inom den landstingsdrivna vården har ytterst små möjligheter att göra de förändringar som skulle gagna både patienter och skattebetalare.

Parallellen med vad som skett inom förskola och skola är viktig även om det är mer komplicerat med sjukvården. De flesta privata familjedaghem, förskolor och skolor har kommit till just genom engagerade individer som vill göra mer än vad den "tröga" offentliga organisationen klarar av. Existensen av förskole- respektive skolpeng har varit helt avgörande för denna positiva utveckling, vilket också kan skönjas i artikeln i DN.

Inom sjukvården är det emellertid ett problem: "pengens storlek" varierar oerhört mycket mer än skolpengen: hälsoproblemens svårighetsgrad och typ kräver mycket olika slag av utredning och behandling - och det innebär att på något sätt blir det den aktuella vårdenheten som också i hög grad bestämmer taxan. Ett klassiskt exempel på 1990-talet var när flera kliniker upptäckte att tilläggsdiagnosen "infektion" (vilket kan vara en förkylning) ökade intäkterna betydligt. Således var det systemet klart utgiftsdrivande. Å andra sidan slutade landstinget att betala när ett visst antal patienter passerat kliniken, men enheten måste ändå tillhandahålla vård för dem som hade behov.

Här finns alltså mycket att göra för att frigöra vården - samtidigt som någon form av balanserad kostnadskontroll måste utvecklas.

När det gäller skola och förskola har vi på Lidingö kommit långt med det pengsystem som finns sedan flera år. Dock förekommer det fortfarande att de kommunala verksamheterna centralstyrs, vilket i praktiken verkar mycket hämmande på initiativkraft och utveckling. Som moderat lokalpolitiker ser jag därför Fredrik Reinfeldts idéinriktning som ett starkt stöd att fortsätta arbetet på att ge de kommunala verksamheterna större frihet!

söndag 24 januari 2010

Vem vann TV-debatten?



















----

SvD, Kent Persson, Maria Abrahamsson

----

Från dn.se





----














Expressen:



 



Att gömma sig bakom en handväska

Åter har en uttalad icke-fråga tillåtits skymma sakfrågorna. Riksdagens partiledardebatt kom snabbt i skymundan för en pseudodebatt om Mona Sahlins handväska. Därmed kom den allmänna diskussionen efter debatten inte att handla om hur lös grund oppositionen står på, hur realistiska oppositionens bud i valrörelsen är, utan om det är politiskt korrekt att ha en dyr handväska, om det gör någon skillnad om man köpt den själv eller fått den av en god vän.

Intressant är då att studera bilden från Svenska Dagbladet igen:


Ingen annan partiledare exponerar en handväska på detta sätt! Det kan väl aldrig vara så att det är en medveten handling för att rikta uppmärksamheten från den politiska debatten?

Val av handväska eller andra attribut vid officiell fotografering är inte intressant - det som är viktigt är vilken politik som man tänker genomföra. Som PJ Anders Linder resonerar om i dagens SvD: fortsatt jobb-politik eller tillbaka till återvändsgränden i högskattelandet.

---

SvD, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Paul Lindquist

---

Framgång med nystartsjobb

I dagens DN rapporteras att Alliansregeringens satsning på nystartsjobb varit en framgång. Var sjätte långtidsarbetslös har fått en vanlig anställning. Av de 60.000 som deltagit har 10.000 fått anställning - fortfarande är 25.000 i nystartsjobb.

En kritiker skulle väl vilja lyfta fram att 20.000 åter är i arbetslöshet, men man måste tänka på att om Alliansregeringen inte infört nystartsjobben skulle av allt att döma alla 60.000 vara kvar i långtidsarbetslöshet.

Sverige behöver Alliansregeringen!

torsdag 21 januari 2010

Förenklat perspektiv på skolornas kvalitetsutveckling

I dagens DN redovisar Lärarnas Riksförbund ett mycket förenklat perspektiv på utvecklingen av skolornas kvalitet:
• Begränsa den kommunala skoladministrationen. Ansvariga politiker har ett direkt ansvar att begränsa byråkratin och övriga resurskrävande kringuppgifter för skolan.
• Prioritera undervisningen, skolans kärnverksamhet. Skolverket och Skolinspektionen bör regelbundet belysa hur skattebetalarnas resurser används i skolan.
• Flytta finansieringsansvaret för skolan från kommuner till stat. Överflyttningen ska ske via en skatteväxling, förslagsvis genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet.
I princip instämmer jag med att undervisning ska vara prioriterad i jämförelse med administration. Med erfarenhet från en kommun som med hjälp av skolpeng decentraliserat st mesta av makten till skolorna är det min bestämda uppfattning att det inte är den kommunala byråkratin som lägger hinder i vägen för den pedagogiska utvecklingen. Det finns mycket omfattande krav från statsmakterna på dokumentation och formaliteter som kommunen inte kan påverka. Därför är det inte mycket som talar för att ett ökat avstånd mellan den pedagogiska verkligheten till ett statligt verk skulle förbättra situationen.

En annan faktor som den fackliga föreningen inte alls diskuterar är individuell lönesättning som premierar lärare som lyckas bra i sin pedagogiska gärning. Även elevernas "betygsättning" av lärarna kan - om det görs på rätt sätt (se exempel på försöksverksamhet i Malmö) - ha långsiktigt ytterst gynnsamma effekter.

När det gäller resurstilldelningen finns det både visat i pedagogisk forskning och i praktisk svensk erfarenhet att det inte är den totala mängden resurser som avgör hur bra en skola fungerar, inte heller vänsters favorit klyscha att det enbart är elevernas socioekonomiska bakgrund. Det senare är bara en viktig faktor om skolan inte har en tydlig pedagogisk, professionell ledning. Den socioekonomiska bakgrunden har en mycket underordnad betydelse när skolledning och pedagoger har en genomtänkt pedagogiskt linje och en gemensam agenda för att lösa problem och utveckla verksamheten.

Inget av detta kommer mirakulöst att lösas av förnyat statligt huvudmannaskap där kommunerna marginaliseras och avståndet mellan skolor och styrning ökar dramatiskt.

---

Se även tidigare bloggar: om förstatligande, om Skolverket och vetenskapen, Skolverket och Skolinspektionen

Mats Gerdaus skolblogg

---

onsdag 20 januari 2010

Sahlins världsbild?

Hörde en liten snutt av Mona Sahlin på radion i morse. Hennes jämförelse mellan vad (S) vill åstadkomma och vad Alliansen har åstadkommit är fortfarande bara illusionstrick.

Sahlin påstod att i socialdemokraternas Sverige, där bestämmer politikerna att vårdcentralerna finns där invånarna behöver dem, medan i Alliansens Sverige där bestämmer BOLAGEN (jodå, det betonades starkt) att vården inte ska finnas där den behövs.

Men snälla någon: ett vårdföretag som lokaliserar sig på en plats där få invånare vill ha dem, det företaget får inte intäkter och kan inte fortsätta sin verksamhet.

Här är vattendelaren mellan socialisterna och alliansen: ska politikerna eller människorna bestämma?

Och de socialistiska politiker som absolut vill bestämma åt människorna har ju uppenbarligen låst sig för följande:
En läkarmottagning måste ligga i bostadsområdet, annars blir det för svårt för bistadsberoende vårdbehövande att hitta dit - eftersom de av dessa politiker definieras som hjälplösa utan politisk styrning.
Företag är i likhet med mycket av den offentliga verksamheten inte beroende av att deras tjänster efterfrågas.

Det finns all anledning att upprepa frågan: vilken statsministerkandidat har störst förtroende?
(grön = förtroende, ju mörkare desto större; rosa=dåligt förtroende; rött= inget förtroende; vitt=tvekar, inget svar; data från SIFO oktober 2009)









---
se även SvD, DN

tisdag 19 januari 2010

S: Hellre skrämselpropagande än seriös saklig debatt?

Jag vet inte vad som är värst med dagens vänsteropposition i Sverige: är det den ensidiga skrämselpropagandan på bekostnad av en saklig debatt eller är det den cyniska inställningen att ändamålet (makten) helgar medlen (oroade människor)? Oavsett vilket så är det den typ av brist på saklig argumentation som ger näring åt politikerförakt och politiska rörelser av det mindre rumsrena slaget.

Med pukor och trumpeter har oppositionen hälsat ankomsten av såväl gemensam försvarspolitik som gemensam socialförsäkringspolitik. Enigheten om försvarspolitiken höll visst till dagen efter. För socialförsäkringarna har man varit försiktigare: vänta till efter valdagen, så ska vi se vad vi genomför. Förra valet ville den samlade vänstern vänta till efter valet med att avslöja för väljarna vilken den gemensamma politiken skulle bli, men det betet svalde inte väljarna! Nu lovar man i varje fall att tänka efter och ta reda på efter valet om det går att genomföra.

Det är sorgligt att vänsterns debattnivå, inte minst i radions aktualitetsmagasin på sena eftermiddagen idag: upprepning av grundlösa påståenden om alliansens reformer utan att riktigt kunna förklara de avgörande skillnaderna och kostnaderna. De skillnader (S) hela tiden talade om var mellan deras "gemensamma" förslag och den vrångbild av alliansens reformer som man anser vara viktigare än en saklig debatt.

Det enda som står riktigt klart är ju att det inte är fråga om någon återställare, dvs att sjukförsäkringen ska inte återgå till hur den var under senaste S-regeringsperioden.

Och så kan vi vara säkra på att det blir dyrt, så skatter kommer att höjas rejält.

---

Se även SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Kent Persson, Maria Abrahamsson

Försäkringskassan ute på hal is

Jag har tidigare påtalat systemfel i Försäkringskassans organisation och handläggning av ärenden som uppenbarligen kan ha fruktansvärda effekter på enskilda invånare.

Av annan art, men lika skrämmande, var dagens intervju i ekot 16.45 och 17.45. En försäkringsdirektör intervjuades om att bara 75 av drygt 160 ansökningar om fortsatt sjukpenning hade beviljats. Direktören uttryckte att det var ett bevis för att man följde de nya reglernas intentioner, att mindre än hälften av ansökningarna beviljats.

Jag är av den uppfattningen att den direktören antingen satts dit av en illvillig Eko-journalist eller så är han själv ute på mycket hal is. Innebär reglerna verkligen att Försäkringskassan har till uppgift att avslå en specifik andel av alla ansökningar, eller ska Försäkringskassan pröva varje ansökan individuellt mot kriterier för arbetsförmåga, rehabiliteringsmöjligheter osv?

Först kom det från Försäkringskassan en rad med i mångas ögon (men inte deras egna) överdrivna tolkningar av hur de nya reglerna skulle tillämpas, sedan kom oförståelsen för att dåliga rutiner kan orsaka missförstånd med ödesdigra följder, och nu en direktör som mäter hur regelverket följs genom att studera andelen avslagna ansökningar. Det ger tyvärr ingen bra bild av Försäkringkassan som institution. Jag hoppas att jag har fel, men det var samma person som stod bakom de två senare fadäserna!

Socialdemokraterna griper ju efter halmstrån och räds ju inte att komma med överdrifter eller vantolkningar, allt för att vinna opinionsfördelar gentemot allianspartierna. För invånarna i Sverige vore det bättre att Försäkringskassans självsvåldiga och överhetsattityd kritiserades närhelst den uppträder - men det skulle ju inte vara (S) intresse!
---

Se även Kent Persson

måndag 18 januari 2010

Skolverket på villovägar - igen

Alliansregeringen har ingripit och hejdat en allvarlig kris under uppsegling: Skolverket har på grumliga grunder föreslagit kraftig sänkt ersättning till fristående gymnasier. Nu stoppas denna dåligt underbyggda prislista och förra årets ersättning gäller tills ett ordentligt underlag finns.

Mats Gerdau har med all rätt höjt rösten med anledning av detta. Själv undrar jag åter: Vad har vi Skolverket till?

---

tidigare egna bloggar om Skolverket: 1 2 3 4

Mats Gerdaus skolblogg, Mats Gerdaus skolblogg

SvD, DN, SvD

---

Ännu en bukett med tulipanaros från (S)

Nu ska S vinna makten i Stockholm. Startar valkampanjen nu, för att hinna övertyga alla stockholmare om hur bra allt blir med S vid makten.

Man har ju en lång uppförsbacke - förtroendet rekordlågt och varken konkreta förslag eller underbyggda visioner.

Skolan behöver mer pengar och tydligare regler. Tydligare blir det inte, mer än att det ska kosta mer.

Barngrupper i förskolan ska bli mindre - hur mycket mindre och från vilken nivå och vad det kommer att kosta avslöjas inte.

Ungdomsarbetslösheten ska vara noll - enkelt och tydligt, men hur ska det gå till?

På affischer i bakgruden frågar S om det ska vara fler jobb att söka eller fler som ska söka jobb. Den affischen passade ju bra i förra valrörelsen också, men hur har man ändrat sin politik? Är nya massjukskrivningar som ska till, för det mesta av S övriga politik går ju ut på att minska förutsättningarna för fler arbeten!

---

DN, SvD

söndag 17 januari 2010

Sjukförsäkringsreformen - information och motpropaganda

I en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen som fått uppmärksamhet i media, rapporteras om skillnaden i sjukskrivningstid för sjukfall inledda i juni resp juli 2008.

I dagens DN ondgör man sig mest över att avancerade statistiska metoder använts för att försöka klarlägga om de skillnader man ser beror på slumpmässiga förändringar eller kan anses vara verkliga och mindre att diskutera de begränsningar som klart anges för rapporten och i vilken grad rapporten analyserar hela effekten av reformerna.

Tidigare har Sanna Rayman (SvD) närmat sig problemställningen på betydligt mer nyanserat och analyserande sätt. Tack Sanna!

Lena Mellin på Aftonbladet nyttjar givetvis rapporten för att slå ner på Alliansregeringen, även om ett halv erkännande kommer även från henne:
Bra tänkt. Men hittills är det alltså ingen succé. Snarare fiasko.
Men någon djupare förståelse för rapporten och vad den har undersökt utgör inte Mellins "analys". Forskningsmässigt är det intressant att göra en undersökning både före och efter än "gräns", i detta fall ändring av reglerna. Men det betyder att rapporten bara belyser förändringen mellan juni 2008 och juli 2008 i jämförelse med motsvarande månadsskifte året innan. En mer heltäckande undersökning vore givetvis att se till antal och andel "sjukfall" som avslutats inom 181 dagar för varje månad under flera år. Det är faktiskt inte alls omöjligt att de nya reglerna från 1 juli 2008 även påverkade såväl patienter och läkare som försäkringshandläggare under hösten 2008.

Mellin bortser också aktivt från de slutsatser som diskuteras i rapporten, till exempel:
Det kan dock inte helt uteslutas att det är Försäkringskassans arbete mellan tidsgränserna som möjliggör den ökade återgången i arbete, eller att de försäkrade i förväg har vetskap om det beslut som kommer att fattas vid 91 och 181 dagar. Emellertid finns ingen självklar orsak till att beteendet inom sjukförsäkringen skulle avvika från det inom arbetslöshetsförsäkringen. Tvärtom har i en rad forum konstaterats att sjukförsäkringen under de senaste decennierna fått hantera ett brett spektrum av problem som enligt reglerna inte borde kvalificera för ersättning från försäkringen.

Min egen slutsats efter att ha läst hela rapporten är att det finns en vetenskapligt urskiljbar effekt från sjukfallen i juni 2008 till sjukfallen i juli 2008. Den effekt man funnit återspeglar inte reformens sammanlagda effekter utan för detta krävs mer longitudinella analyser. Vetenskapligt är det dock intressant att det även i ett så kort perspektiv går att visa en skillnad. Men i tolkningen får man inte glömma att det rör sig om ett begränsat "fönster" som inte säger allt om reformernas effekter.

Slutligen - det är dock typiskt för oppositionen att man inte tar ställning i den centrala frågan:
Är sjukförsäkringen till för att ge ekonomisk ersättning till personer med arbetsförmåga bara för att arbete saknas?
Finns det inte socialförsäkringsskydd i andra former för sådana situationer??


---
Se även dagens SvD

---

lördag 16 januari 2010

Skattesänkning för pensionärer 2010

I debatten försöker oppositionen oupphörligen föra fram det osanna påståendet att Alliansregeringen höjer skatten för pensionärer. Det är inte sant - i själva verket sänks skatterna för alla pensionärer - se citat från SEBankens hemsida:
Lägre skatt till samtliga pensionärer (genom förhöjt grundavdrag)

Bromsen i pensionssystemet slår till 2010 vilket innebär att inkomstpensionerna och tilläggspensionerna sänks med 3 procent. Garantipensionerna kommer också att sänkas 2010 men med 0,9 procent eftersom de följer prisutvecklingen i samhället. Eftersom vi hade deflation under mätperioden minskar därför även garantipensionen 2010.

Skatten sänks därför för pensionärerna för att lindra/eliminera effekterna av sänkningen av pensionerna. Metoden man valt är att höja grundavdragsbeloppet samtidigt som man slopar den övre inkomstgränsen för det förhöjda grundavdraget. Det innebär att samtliga pensionärer som betalar skatt kommer att få skattesänkning. Det sammanlagda grundavdraget för personer över 65 år blir 39 600 upp till en inkomst på 165 400 kronor för att efter nedtrappning bli 18 400 kronor vid 388 300 kronor.

En pensionär med full garantipension (lägsta pensionen) kommer, beroende på kommunalskatt, få en nettoinkomstökning genom det förhöjda grundavdraget med mellan 1 000 och 1 200 kronor per år.

Den totala effekten av det förhöjda grundavdraget tillsammans med övriga förändringar av skatter, pensioner och bidrag är att nettoinkomsten för pensionärskollektivet förblir i stort sett oförändrat mellan 2009 och 2010. Skattesänkningen siktar främst in sig på dem med garantipension och låga inkomster där det blir nettoinkomstökning. För de med högre pensionsinkomster kommer nettoinkomsten att minska 2010 på grund av pensionsnedskrivningen.

Vad oppositionen än säger - något gemensamt förslag från deras sida förutom att höja skatter har inte synts till..
"Bromsen" i pensionssystemet var inte blockskiljande, men tack vara Alliansregeringens snabba insats har bromsen modifierats för att mildra sänkningen till följd av den snabba konjunkturnedgången..

---

SvD 18 januari

---

Tack för förtroendet!

Jag har just fått resultatet av provvalet till kommunfullmäktige och noterar med stor stolthet att medlemmarna placerat mig på en hedrande 10:e plats! Jag tackar för det stora förtroendet och hoppas att nomineringskommittén och nomineringsstämman har lika positiva förväntningar!

Goda resultat för Gångsätra gymnasium

I november 2009 fick Gångsätra gymnasium sin utvärderingsrapport inom det så kallade LJUS-samarbetet. Resultat av kvalitetsutvärderingen är mycket positivt, vilket inte är förvånande med tanke på att Gångsätra gymnasium tillhör toppskiktet av gymnasier i Sverige.

Det rapporten fokuserar på som förbättringsområden är
arbetet med att betygsättningen ska vara standardiserad ("likvärdig")
Utvärdering av undervisningen. Det kan vara värt att studera hur försöken med elevutvärdering av lärare i Malmö gjorts.
Elevstödsarbetet - som förvisso är väl genomtänkt och brett - skulle kunna gynnas om arbetet med likabehandlingsplan (anti-mobbningarbete mm) inkluderade både elever, föräldrar och all personal i skolan

Som läsare av olika rapporter om gymnasier, skolor och förskolor kan jag bara konstatera att LJUS-rapporterna tillhör de som ger mest information om hur respektive verksamhet fungerar samtidigt som förbättringsområdet tydligt redovisas med råd om insatser för en positiv utveckling. Det är skönt att inte allt är som myndigheternas (Skolverket, Skolinspektionen) prövning om formalia är uppfyllda.

Grattis till Gångsätra gymnasium - ledning, kollegium och elever: ett av Sveriges bästa gymnasier med fantastiska möjligheter att utvecklas vidare och bli ännu bättre!

---

torsdag 14 januari 2010

Glädjande framsteg i äldreomsorgen

I dagens DN skriver Maria Larsson (KD) - äldre- och folkhälsominister i Alliansregeringen - om reformer för att stärka valfriheten för de äldre som är i behov av omsorg från samhället.

Det är mycket glädjande att även äldreomsorgen börjar ges valfrihet och inflytande. Det kommer säkert att vara besvärligt till en början, men även om resan är svår ibland är resmålet värt det.

Speciellt glädjande är det då att vi redan inlett en valfrihetsreform på Lidingö inom Äldre- och Handikappnämndens område!

---

SEB och bonus - ägare och chefer

I och för sig är frågan om bonus till höga bankchefer en fråga om vad ägarna anser rimligt att betala för den operativa bankledningen. Därutöver kommer givetvis det mer allmänna samhällsintresset att bonussystem inte ska ge skjuts åt överdrivet risktagande (se SvD idag).

Om man ser SEBs egen graf över A-aktiens (blå linje, jfr ett index för Stockholmsbörsen: röd linje) utveckling januari 2008 (dvs den tid SE-bankens ledning anser att bonus omfattar) till början av januari 2010, så kan man ju funderar över hur brant neråt värdekurvan skulle gå om bonus inte delas ut... Eller kan det vara så att ledningen föreslår bonusar i stället för aktieutdelning därför att aktieägarnas insats blivit så lite värd??

Bildkälla: SEBs egen hemsida, kursutveckling SEB A-aktie jan 2008 - jan 2010

onsdag 13 januari 2010

Nya regler för sjukskrivning får fler i arbete

I DN och SvD citeras en rapport från den nya myndigheten Inspektionen för socialförsäkringen (ISF): redan ser man tydliga tecken till goda effekter:
"60 procent fler återgick i arbete efter sex månaders sjukskrivning efter att de nya tidsgränserna infördes."
Det är mycket glädjande.

Desto mer bedrövligt är det att läsa i SvD och Aftonbladet om en kvinna som i påskas begick självmord efter att ha fått ett brev från Försäkringskassan med uppgift om att sjukersättningen skulle upphöra. Det som är det katastrofala att två parallella utredningar pågick, en centralt och en lokalt; den ena ledde uppenbarligen enligt artikeln till att kvinnan tog sitt liv, medan den andra pågick och förefaller - enligt artikeln - ha varit på väg mot permanent sjukersättning. Även om depressionen fanns redan tidigare är det inte alls orimligt att ett för individen chockartat besked bidrog till att hon tog sitt liv. För en vanlig medborgare är det inte lätt att urskilja att ett visst beslut bara berör en tidigare utredning och inte den senaste - hur ska det då vara för den som lider av en depression?

Det ohyggliga här är inte den bortre gränsen, utan att Försäkringskassans ena hand inte vet vad den andra gör.

Försäkringskassans attityd - även om man lovar att se över hur man sköter handläggningarna - övertygar inte:
Men generellt anser inte Försäkringskassan att parallella utredningar på olika kontor är något större problem.

– Så här har det varit sedan många år tillbaka och det kommer att se likadant ut framöver.

I synnerhet när det gäller psykiskt sköra människor får det inte gå till på ett så omänskligt sätt!!

--

MP och verkligheten - i två olika universum

Brännpunkt i dagens SvD utgjuter sig MPs Yvonne Ruwaida och Emilia Hagberg om studentbostäder och har genom en gedigen analys kommit fram till att allt är moderaternas fel. Men när man försöker följa tankegångarna börjar man undra om författarna tycker att verkligheten eller MPs ideologi är viktigast!

"Vi behöver ställa krav på att bygga små, yteffektiva lägenheter som har låg boendekostnad." Låter vackert, men hur ska det gå till? Om man kräver politiska åtgärder för att få fram en tulipanaros, borde vi väl få veta hur man gör en sådan! Den enda fingervisning som ges är att skattebetalarna ska subventionera genom minskad tomrättsavgäld och direkta subventioner till studentlägenheter.

"Miljöpartiet vill att parkeringsnormen aldrig ska överstiga en halv plats per lägenhet." Har MP funderat över hur det ser ut i nya områden som Hammarby sjöstad med låg parkeringsnorm? Behovet av egen bil skulle dessutom öka om massor av kontor skulle utlokaliseras till förorterna!

"Allmännyttan ska bygga fler små, billiga lägenheter som kan efterfrågas av unga och studenter." Alla nybyggen är dyra - hur ska det bli billiga lägenheter där? Eller är det skattebetalarna som ska stå för fiolerna?

Kompiskontrakt: "I kompiskontraktet räknas hyresgästernas sammanlagda inkomst, vilket gör att personer med lägre individuella inkomster får hyra, och vid utflyttning sägs bara den individuella delen upp. Det underlättar för vänner som vill bo ihop men ger möjlighet att flytta när man vill utan att det påverkar kompisens möjlighet att bo kvar." Men vad händer med kompis A,när kompis B flyttar ut - räcker kompis As inkomst plötsligt? Eller ska skattebetalarna betala resten av hyran tills någon ny kompis C med tillräcklig inkomst för att fylla ut kompis A flyttar in? Det låter ju mysigt med kompiskontrakt, men vad är nytt jämfört med studentlägenheter med gemensamhetsutrymmen??

"Många av innerstadens lägenheter används i dag som kontor." Tacka hyresregleringarna för det. Lönsamheten för hyreslägenheter är inte jämförbar med den för näringslokaler!
"Incitament behövs för företag och Stockholms egna verksamheter att flytta sina kontor till förorter, till exempel nya moderna kontor nära kollektivtrafik." Men problemet med kollektivtrafiken är att ju längre från centrala Stockholm, desto glesare blir kollektivtrafiken, som dessutom är anordnad just för resor till och från centrum, men inte mellan olika delar av periferin. Det går inte att dra järnvägs- och tunnelbanespår till varje port.

"Bygg ”minikorridorer” - fyra till max åtta rum per korridor. Boendet kombinerar privat och gemensamt, och blir billigt för den enskilda studenten." Hur blir det billigt för den enskilda studenten? Få som delar på gemensamma resurser, blir ju större andel för var och en...


"En snabb lösning för fler studentbostäder är att använda mark på planerade bostadsområden för tillfälliga bostäder innan projektet har kommit igång." Men det blir ju knappast billigt att bygga bostäder som sedan ska rivas. Avskrivningstiden blir oerhört kort, men det blir väl skattebetalarna som ska göra det ekonomiskt?

--

tisdag 12 januari 2010

Sahlins nota blir dyr för alla svenskar - för dyr!

I dagens SvD gick PJ Anders Linder igenom Mona Sahlins alla överbud. Man kan inte missta sig på ambitionen att sätta rejäl sprätt på alla skattepengar och en hel del till.

Men bakom många sockrade bud finns kraftiga skattehöjningar. Ambitionen att öka biståndsberoende och utanförskap är ännu mer skrämmande.

Så frågan är ju: vem inger mest förtroende av de två huvudkandidaterna till statsministerposten?

Här är nu ett diagram som bygger på data från SIFO i oktober 2009...
(grönt = förtroende, ju mörkare desto mer; rött = dåligt (rosa) eller inget förtroende (mörkrött); vitt = inget klart svar; antal intervjuade strax under 1000)

Tillnyktring inom utbildningspolitiken

Kvotering av utbildningsplatser beroende på kön infördes för att skapa "positiv särbehandling" (men mycket negativt för dem som utestängdes på grund av att de hade fel kön!). Det som stämmer till eftertanke är dock att medan syftet vara att ge kvinnor företräde på grund av deras kön, så har det visat sig att reglerna i högskoleförordningen lett till att män fått företräde på kvinnors bekostnad - och då finns det handlingskraft att ändra i högskoleförordningen. Till detta kommer att domstolar funnit att universitet brutit mot lagen när man följt högskoleförordningen...

----
Se även SvD och DN och SvD, DN

---

måndag 11 januari 2010

När reglerna blir ett hinder

Som van flygresenär har jag stor förståelse för alla säkerhetsrutiner som införts för att skydda passagerare och personal. Jag reste själv från Stockholm på morgonen den 12 september 2001 och känslan av att vara helt oskyddad och exponerad för okända hot var ingen trevlig upplevelse.

I dagens Sydsvenskan berättas om att en patient som väntade på celler för transplantation inte fick någon behandling därför att reglerna inte tillät någon att ha med mer än 100 milliliter vätska på planet från Bromma, medan den aktuella försändelsen innehöll 250 milliliter.

Det är bra att Akademiska Sjukhuset ser över rutinerna, men man hade enligt tidningsartikeln förvarnat flygplatsen om att transporten skulle äga rum. Därför undrar man vilken anledning det fanns för flygkaptenen att i detta fall misstänka att det kunde ligga terrorism bakom transporten?

Mest beklagligt för patienten, som inte bara gick miste om en viktig behandling, utan som dessutom hann få immunhämmande behandling inför transplantationen. Till detta kan dessutom läggas att de ovanliga och därför mycket dyrbara cellerna inte kunde användas. Detta förlopp är tyvärr emot andan i EU-direktivet om Celler och Vävnader som ska användas på människa.

---
Se SvD
Se även tidigare blogg och Kent Persson
(har sedan dess "nakenskannats" på Schipol, Amsterdams flygplats, och fann att min avbild var mycket slank utan att avslöja några intima detaljer av min anatomi. Däremot syntes boardingkort i bröstfickan samt etikett och översta metallknappen på mina jeans)

Omdömen och omdömeslöshet

I gårdagens Sydsvenskan utgjuter sig Henrik Edström, lärare i Lund, om hur onödiga han anser skriftliga omdömen vara.

Till att börja kommer han med den haltande jämförelsen om att det vore ett problem för läkare att sköta sin egen dokumentation. Innan datorer kom in på allvar i vården hade man ofta besvär att få fram dokumentation som väntade på att skrivas ut på papper av en sekreterare som hade högar med dikterade journaler att skriva. Den läkare som då kunde skriva sina egna journaler och slapp vänta på skrivcentralen hade lättare att ta hand om sina patienter...

Men nu gällde det i första hand "problemet" att behöva dokumentera en elevs framsteg. Då ställer jag mig frågan om lärarens främsta uppgift är att reproducera fakta eller att leda varje elev till kunskapsinhämtande. Om det är det första, så behövs varken omdömen eller betyg, men om det är det andra så går det inte att göra utan omdömen!

Uppföljningen av fakta-spridning kan göras med skriftliga förhör där medelpoäng kan utgöra ett mått på måluppfyllelsen. Men uppföljningen av att leda en elev till kunskapsinhämtande måste vara relaterat till eleven. Något mål kan inte nås med mindre än att jämföra med tidigare läge och målsättningar.

Edström förfasar sig över att omdömena ser olika ut vid olika skolor - och anser att de därför inte kan användas för att utvärdera utvecklingen om eleven byter skola. Där har vi alltså redan fastslagit att utvecklingen ska utvärderas! Men eftersom omdömen vanligen säger mer än t ex sifferbetyg (i varje fall alla jag har sett exempel på) så behöver det inte finnas någon absolut likhet mellan olika sätt att ge omdömen. Det väsentliga är ju att eleven och föräldrarna förstår innebörden.

Som förälder kan jag intyga att omdömen av olika form faktiskt är bra som underlag för ett samtal om rimliga krav och förslag till satsningar.

Däremot är det helt fel att se omdömen som försök att slå ner på en elev som "inte uppnått målen" (för att fortsätta parallellen med sjukjournalen: är en patientjournal som innehåller uppgifter om allvarlig sjukdom en anklagelse?). Om ett barn inte lärt sig läsgrunderna i årskurs 1, behöver med all sannolikhet extra stöd sättas in. Hur ska föräldrarna bli varse detta, om inga omdömen ges och dokumenteras?

Den vänsteranda som innebär betyg är av ondo därför att de kan avslöja brister har lett till att skolan svikit tusentals elever. Inte förrän i högstadiet har bristande läsförmåga blivit uppenbar - när det i de allra flesta fallen är för sent.

Sanningen är att betyg och omdömen måste finnas tidigt. De måste finnas för att ge varje elev det stöd och den uppmuntran varje elev har rätt till. Om de används för att slå ner eller på annat sätt kväsa elever, då begår den läraren tjänstefel!

--

Se även Mats Gerdaus skolblogg idag

Äntligen monteras Apoteksmonopolet ner

Det är skönt att apoteksmonopolet äntligen avregleras!

I Sverige fram till 1971 och fortfarande i andra länder runt omkring oss har det gått så bra med privata apotek. Själv hade jag inga problem att klara hälsan de gånger jag behövde receptbelagd medicin i Storbritannien (för övrigt samma läkemedel som i Sverige, men lättillgängligare och billigare...).

En sommar på Lidingö fick sonen en rätt allvarlig hudinfektion och behövde ett speciellt penicillin (men inte alls extremt ovanligt). Fanns inte på Lidingö fick vi reda på efter att tåligt ha väntat på vår tur i kön, men medicinen skulle finnas på Fältöversten. Väl framme där sa en trött anställd - efter att vi åter tålmodigt väntat och väntat fram till stängningsdags - att neej, det tror jag nog inte att vi har. Jag fick övertala den motsträviga apoteksmonopolanställda att verkligen undersöka om det inte fanns på hyllan. Om man inte redan är övertygad om att konkurrens i sig är nyttigt, så är det sådana upplevelser som gör att man inte glömmer det i första taget...

---

se även dagens DN. Med anledninga av kommentarerna: Även om jag blir lika förvånad varje gång som folk protesterar mot att ett monopol avskaffas, så måste man ju komma ihåg att det finns människor i Ryssland som sörjet det kommunistiska Sovjetunionen!

Stöd demokratiska krafter på Balkan

Som jag tidigare bloggat om är det viktigt att så fort som möjligt ge stöd till de demokratiska krafter som finns på Balkan. Förvisso har mycket ont begåtts de senaste decennierna, men det gör det bara ännu viktigare för fredsprojektet EU att ge stöd till utveckling mot ett fredligt Balkan!

Dagens ledare i SvD talar också detta språk: behovet av en stabil fredlig utveckling i hela Östeuropa!

---

söndag 10 januari 2010

Ynkligt Ylva Johansson!

I morgonmagasinet i TV4 idag diskuterades vårdnadsbidraget. Tyvärr befäste Ylva Johansson den alltmer tydliga bilden av S som ett ynkedomens parti.

Två saker var slående:

1. YJ påstod att vårdnadsbidraget tar pengar från förskolorna. Om hon syftar på de något grumliga uppgifter om förskolor på Järvafältet som fått slå igen på grund av för få barn (någon rimlig koppling till enbart vårdnadsbidraget finns inte, utan man måste även se till allmänt sjunkande antal små barn efter en längre tids "baby-boom") så faller hela resonemanget. Se tidigare blogg!

2. Medan representanten för KD lät YJ tala till punkt, drog sig socialdemokraternas representant inte för att avbryta och försöka överrösta den hon debatterade med.
Det påminner starkt om den klassiska anmärkningen i talmanuskriptet: "svaga argument, höj rösten!"

Sanningen är den att YJ och socialdemokraterna sitter fast i sina egna dogmer. Liksom de pengar som skattebetalarna får behålla uppfattas som något som egentligen skulle hamnat i statens eller kommunens skattkista, så tycks man på fullt allvar anse att alla medel som går till barnomsorg måste gå till förskolor. Och det framförs som vore det ett slags stöld. Det är däremot sant att man i en kommun som Lidingö ger varje verksamhet (förskola eller familjdaghem) ersättning per barn. När det blir färre barn blir det mindre ersättning; antalet barn som får omsorg med hjälp av vårdnadsbidrag är dock mycket litet i förhållande till de barn som går i någon form av förskoleverksamhet.

YJ påståd också att vårdnadsbidraget med automatik leder till större barngrupper i förskolan. Det är kanske sant om kommunen envisas med ett antikverat budgeteringssystem där förskolan får en pott med pengar oavsett hur många barn som är inskrivna. På Lidingö har förskolorna kunnat bibehålla en tillfredsställande gruppstorlek och antal barn per vuxen just genom att ges ersättning per barn. Om YJ och socialdemokraterna vore konsekventa skulle de även klaga på tillskott av nya barn i förskoleverksamhet: med deras rambudget system leder med automatik till stora barngrupper och många barn per vuxen...

Men - i ärlighetens namn - konsekvens är ju inget honnörsord i Monas parti!!


---
Se även DN

---

lördag 9 januari 2010

Om behovet av uppföljning av rätt aspekter

I dagens DN tar en ledare upp behovet av uppföljning av att kunskapsmålen nås, här kallat kontroll, redan under skolans tidigaste år. Men det är viktigt att inte i första hand se det som kontroll av barnen, utan en uppföljning att alla har nått de grundläggande målen. Det är viktigt för barnen att man redan på detta stadium upptäcker de barn som inte knäckt läskoden och de grundläggande matematikmetoderna.

Här har grundskolan genom decennier svikit många elever. I och med att betygen försvann, utplånades även det mesta av kontrollen av om avsedda färdigheter blivit inhämtade. Det har lett till att många barn med skriv- och lässvårigheter inte fått sina problem uppmärksammade förrän i åttonde klass - alldeles försent för de flesta. Om de tidiga kunskapskontrollerna leder till att barn med läs- och skrivsvårigheter i tid får rätt stöd, då fyller kontrollerna sin funktion!

En oro finns dock kring den statliga tillsynen. Den relativt unga Skolinspektionen har ärvt mycket från den tidigare inspektionsmyndigheten Skolverket, inte minst personalen. Skolverkets inspektioner handlade i mycket utsträckning om skolorna följer lagens bokstav snarare än om barnen uppnådde de viktigaste målen. Det är därför viktigt att granska Skolinspektionens inspektioner för att se i hur grad de i praktiken förbättrar möjligheterna för skolbarnen att tillägna sig de kunskaper och färdigheter som är grundläggande.

---

Se tidigare bloggar om Skolinspektionen och anti-mobbningsarbete, kunskapsmålen i Lidingö, samt skillnaden mellan paragrafföljsamhet och kvalitetsuppföljing

S behåller högre skatt för pensionärer

Trots alla rop från Socialdemokraterna har man i själva verket inte lagt några förslag som skulle ändra på dagens ordning! Läs gärna i dagens SvD och Expressen!

I dagens Aftonbladet påstås att regeringen ligger bakom de sänkta pensionerna. Men det är inte sant, det är som vanligt desinformation. Pensionsystemet bygger på att pensionerna påverkas av hur mycket nya pengar som kommer in varje år. Vid en lågkonjunktur kommer det in mindre pengar i pensionssystemet och för att inte pensionsfonderna ska tömmas ur finns ett stoppsystem som slår till när de pengar som kommer in minskar kraftigt. Det var inte Socialdemokraterna emot. Vad Alliansregeringen har gjort, det är modifiera bromsen, så att sänkningarna blir mindre än vad de annars skulle blivit. Cyniskt, Aftonbladet! Men antagligen är det kalla vädret också regeringens fel!

---

Klumpiga frågor om kollektivtrafiken på Lidingö

Jag har nåtts av en enkät från Busslink och SL. Där finns massor av frågor. Genomgående är att alternativet "Vet inte" saknas, trots att det är en blandning av frågor om sådant man absolut vet något själv med sådant som man i och för sig kan ha en uppfattning om, men där det borde finnas "objektiva" uppgifter. Främst gäller det senare miljövänlighet - och även där är frågan för luddig. Tänk på de nuvarande tågen på Lidingöbanan: bullret är inte miljövänligt. Till och med vi som bor på norra ön kan höra tågen skramla fram på södra ön, men vi hör inte bussarna...

Enkäten blandar alltså subjektivt tyckande och självupplevda fakta. Man får en bestämd känsla av hur frågorna är ställda, att de ska kunna användas för att tala om hur oerhört positiva Lidingöborna är till Busslinks miljövänliga verksamhet.

Ingenstans finns en fråga om vad man tycker om det praktiska i att man som sällanresenär först får ta bilen för att åka och köpa en biljett, eller att parkeringen vid Ropsten kostar så mycket så att det kombinerat med sällanresenärens biljettpris lönar det sig att åka direkt in med bil till Stockholm med eller söder om Stockholm city.

Det finns en fråga om trafiktätheten under skollov! Har det börjat smyga sig in ett tvivel om att allt förvärvsarbete bara äger rum under skolveckor? Under många många år har luttrade bussresenärer fått packa in sig i överfulla bussar - om de alls kommit med - därför att extrabussar och turtäthet följer skolåret och inte resenärernas behov. Detta behövs ingen enkät för att följa upp. Det skulle räcka med verksamhetsbesök vid Ropsten under skolloven, främst i juni och augusti...

Det som är nedslående med enkäten, är att det inte ger något egentligt intryck av nytänkande. Man kommer inte med förslag till utveckling av trafiken och frågar om det skulle innebära betydande förbättringar för mig.

---

Intressant i sammanhanget: enligt en artikel i DN i slutet av november börjar det bli dags att göra en ny upphandling av busstrafiken på Lidingö....

---

Se även Lidingö Tidning

---

tisdag 5 januari 2010

Integritet, säkerhet och terrorism

De senaste 10 åren har jag rest mycket i Europa och mellan Europa och USA - även morgonen den 12 september 2001. Mycket har blivit bättre vad gäller kontroller att passagerare inte har med sig potentiella vapen eller terrorutrustning, men det finns fortfarande allvarliga problem.

Till följd av den allvarliga incidenten i julhelgen förefaller flera myndigheter i Europa överväga "nakenskanning" för att spåra eventuellt däri synliga föremål. Jag instämmer i den "kör" av protester mot den integritetskränkning som detta leder till, men det finns ytterligare aspekter att beakta.

Det finns på flygplatserna en växande yrkeskår säkerhetsvakter som stora delar av sin arbetstid antingen sitter och tittar på en skärm, ser till att passagerare tar av sig metallföremål och lägger allt rätt i platsboxar, eller gör efterkontroll av passagerare som inte kommit igenom metalldetektorerna på godkänt sätt. Det negativa med detta system är att INGEN har hittat en sann terrorist. Det handlar nog mest om obetänksamma men vanliga människor som glömt att något föremål är med, eller så har de inte förstått eller brytt sig om de ganska enkla och tydliga regler som finns. Problemet handlar om att de som arbetar i dessa säkerhetskontroller i 100.000 fall av 100.000 fall inte hittar någon verklig terrorist. Att dagligen kontrollera tusentals individer som inte har något farligt med sig eller i varje fall inte är någon risk ur terrorhänseende måste vara avtrubbande. Inte minst som det är samma sak varje dag, timme ut och timme in. Ur den aspekten vore det nog bättre om den flygande personalen deltog i säkerhetskontrollen! De om några är ju angelägna att ingen potentiell terorrist ska komma ombord.

Så, i egenskap av flygpassagerare är jag för min egen säkerhet beredd att släppa ganska mycket integritet under förutsättning att det verkligen ger en ökad säkerhet. Men oavsett om det är handbagageröntgen eller kroppsröntgen känner jag ingen större säkerhet när jag vet att kontrollanterna omedvetet och mänskligt trubbas av arbetsdagar med tusentals kontroller av massor av individer, och där kontrollanterna inte personligen är beroende av att göra just min flygning säker...

---

Se även Kent Persson

---

2 förskolor = 74 barn?

Nu på eftermiddagen publicerade DN en artikel om vårdnadsbidrag och stängning av två förskolor - uppenbarligen det Paul Lindquist bloggade om i morse.

Artikeln har uppenbarligen ett enda syfte: att visa hur förfärligt vårnadsbidraget är. "Föräldrarna vet inte vad deras barn går miste om". Facklig företrädare för förskollärare "vad var det vi sa!" (S) varnar om försenad språkutveckling (men när motiven för modersmålsundervisning och svenska för invandrare diskuteras poängteras betydelsen av en stadig grund i modersmålet - då kanske det inte är fel att tillbringa längre tid med en förälder som talar just modersmålet?).

Så till matematiken. Antal beviljade vårdnadsbidrag har "mer än fördubblats" i stadsdelen Spånga-Tensta - från 61 till 135, dvs en ökning med 74. Samtidigt har två förskolor "tvingats stänga". En grävande journalistik skulle väl givit lite mer grundfakta. Hur många platser hade man totalt i området? Hur många barn?

Mina egna erfarenheter som förälder till barn i kommunal förskola är mycket goda. Men bara för att förskolan fungerar för de flesta får man inte bara automatiskt underkänna föräldrar som uppfostrare. Men här går en skiljelinje mellan socialister/kollektivister som generellt misstror människor och som har en bestämd uppfattning att de vet bättre än den enskilda individen - och å andra sidan vi som är humanister och ser till värdet och förmågan hos varje enskild individ...

Därför är vårdnadsbidraget inte bara en fråga för småbarnsföräldrar - det är en symbolfråga för en uppgörelse med den syn på barn, föräldrar och samhälle som Karin Boye beskrev i Kallocain och som socialdemokratin till så stor del har gjort till sin.

---

Se även tidigare blogg

Vårdnadsbidrag - åter under attack!

Paul Lindquist uppmärksammar i sin blogg idag att DN i sin pappersupplaga tar upp ett tidigare TT-meddelande om att två förskolor i Stockholm stängs och att detta anses bero på ökat utnyttjande av rätten till vårdnadsbidrag.

Jag instämmer till fullo med Paul om att det måste vara familjens val. Utvecklingen under flera decennier har gått mot att det är samhällets "plikt" att ta hand om och uppfostra barnen. Från vänsterhåll hävdas det ofta att det är bättre med utbildade pedagoger än att föräldrarna ges detta stora ansvar. Vi får heller inte glömma att det ursprungligen var en skattelagstiftning som skulle göra det ekonomiskt mycket svårt för en familj att leva på en lön, det var inte primärt jämställdhet som låg bakom utan behovet av fler individer på arbetsmarknaden. Som en följd av att båda föräldrarna i allt högre utsträckning arbetar heltid växte behovet av utbyggd barnomsorg.

Det är viktigt att inte glömma bort barnet i det hela. Under de första åren är en nära kontakt med ett mindre antal vuxna det viktigaste för barnet. Någonstans kring 2-3 års ålder börjar kompisar bli viktiga. Med den bakgrunden är det knappast någon nackdel för barnet om någon förälder - eller annan person de har förtroende för - har omsorgen om barnet de första åren. Ur den aspekten är familjedaghemmen också ett bra alternativ för många barn: huvudsakligen en vuxen och en mindre grupp barn. Regelrätt förskoleverksamhet kommer riktigt till sin rätt först efter de riktiga "småbarnsåren".

Det är därför med beklagande man tar del av t ex DNs ledare från november förra året där man vill såga vårdnadsbidraget helt - därför att det är emot arbetslinjen (var är barnperspektivet där: skilj föräldrar och barn så fort det går!). Vad den egentliga politiska oppositionen har för avsikter är mindre klart. För några dagar sedan redovisar DN en TT-artikel på nyhetsplats att vänster-alliansen är splittrad: MP har en egen modell för vårdnadsbidrag för dem som arbetar deltid, medan V och S i varje fall hittills uttalat en vilja att avskaffa vårdnadsbidraget. Lokalt på Lidingö har S-representanten i Utbildningsnämnden, Charlotta Huldt-Ramberg, uttalat att vårdnadsbidraget skulle vara mycket bra, bara det enbart var föräldern som får bidraget, som själv tar hand om barnet.

När det gäller samhället och föräldrar i relation till barnen vill jag slutligen göra en litterär referens: läs Karin Boyes Kallocain!

Kommunalt självstyre - om konsten att delegera!

I dagens SvD läggs kloka synpunkter på bristen på balans mellan staten (dvs från Riksdag och Regering utgående styrning) och lokalsamhället (kommunen).

Det finns ytterligare viktiga aspekter att som man hoppas att rikspolitiker kan känna ett större ansvar för:

avståndet mellan väljare och valda är kort i kommunerna - den enskilda människans möjlighet att få kontakt med och kunna påverka beslut är betydligt större på denna nivå än på den statliga.

förutsättningarna varierar kraftigt mellan olika kommuner, vilket haft negativa effekter när staten detaljreglerat alla kommuners verksamhet utan att tillåta någon större "avvikelse". Det ekonomiska manövreringsutrymmet är i praktiken utraderat med skatteutjämningssystemet.

antalet personer som är aktiva inom kommunalpolitiken är enormt mycket större än antalet rikspolitiker. Det borde ligga i statens demokrati-intresse att göra det intressant för så många som möjligt att aktivt deltaga i demokratiskt arbete. På sikt är det en nödvändighet för att motverka uppkomsten av starta odemokratiska krafter.

I Lidingö har vi med stor framgång delegerat ansvar för budget och verksamhet till förskolor och skolor. Därmed lägger vi politiker oss allt mindre i hur verksamheten sköts i detalj - det är bättre att professionen gör. Däremot håller vi på att läras oss mer om hur vi ska följa upp att målen uppnås, vilka mål som är bra och vilka som är mindre bra osv.

Kommunalt självstyre handlar alltså i hög grad om konsten att delegera: Vilket är målet? Vem är bäst skickad att leda en verksamhet så att målet uppnås? Hur mäter vi att målet nås? Man skulle önska att även Riksdagens politiker satte än mer fokus på uppföljning av de beslut som fattats - och att besluten angav mer av mål och hur måluppföljningen utformas.

----

måndag 4 januari 2010

Fortsatt satsning (M) på Lidingös unga

Vi moderater kommer att fortsätta värna om skolan - och med det avses både förskoleverksamhet (förskolor och annan pedagogisk omsorg - i det senare ingår familjedaghem = dagmammor) och skolor, privata och kommunala. Målet är att Lidingös skolor ska ge våra barn internationellt hållbara kunskaper - genom att ha Sveriges bästa skolor. Dit kan vi nå genom:

FRIHET - rätt för föräldrar, barn och elever att välja förskoleform respektive skola, men även frihet för såväl kommunala som privata förskolor och skolor att utveckla sin egen verksamhet inom ramen för lagar och förordningar, men med så få lokalpolitiska pekpinnar som möjligt.

KUNSKAP - det centrala för den generation som växer upp: att ha rätt kunskap för att lyckas utforma sitt eget liv. Behovet att anpassa skolan till den snabba IT-utvecklingen kan inte nog understrykas (Se även Mats Gerdau's skolblogg)

TRYGGHET - en grundförutsättning för att trivas och för att kunna fungera och lära i skolan. Behovet av aktiva antimobbningsprogram har aldrig varit större...

För att lyckas med detta finns tre politiska uppgifter: att sätta mål, att ge medel och att följa upp. Målen är relativt lätta att ange (se ovan!). Medlen för att bedriva verksamheten är begränsade (då är verksamheternas frihet att själva prioritera av största vikt), inte minst i den ekonomiska kris den offentliga sektorn befinner sig i. Uppföljning är den på sikt viktigaste delen av den politiskt styrda verksamheten: når verksamheten de uppsatta målen? Är målen rätt satta - för lätta eller för svåra? Är medlen som avsatts anpassade?

---

Se även SvD för lite synpunkter utöver de nationella gränserna...

(S)-ekvationen går inte ihop - inte på Lidingö heller...

Våra lokala socialdemokrater på Lidingö vill inte vara sämre än rikspartiet. Även här har man allstå ställt upp en ekvation som inte går ihop. På riksplanet gällde det senast röstfisket med avseende på om personer med arbetsförmåga ska arbeta eller ha sjukpenning - där S cyniskt piskat upp en debatt där man inte har något förslag som skiljer sig från majoritetens, men där man ser möjligheter till vinster i opinionsundersökningar. Intressant är då att i sakfrågan har Alliansregeringen stöd, även om den massmediala stormen inte givit intryck av det (se SvD).

Här på Lidingö lovar S att satsa på barn och ungdom, mindre barngrupper, lägre lokalkostnader - det verkar inte finnas någon hejd på vad man kan lova. Det kan ju bero på att man vet att man inte behöver infria löftena... Och det är svårt att få riktig fart under galoscherna eftersom majoriteten har satsat på barnen och de äldsta trots den ekonomiska krisen.

Tillsammans med en förment opolitisk föräldraförening har S lokalt under flera år drivit kampanj att i synnerhet de kommunala förskolorna skulle vara på väg mot en kvalitativ katastrof. Mot det talar givetvis att Lidingös förskolepeng är en av de i särklass högsta i regionen. Förvisso har lokalkostnaderna stigit med den stora utbyggnaden (700 platser på drygt 7 år) med åtföljande behov av nya lokaler. Men jämför man med andra kommuner är inte förskolornas lokalkostnader på Lidingö särskiljande. Inte heller påståendena om att Lidingös barngrupper skulle vara abnormt stora eller att det skulle vara extremt många barn per vuxen stämmer - det har varit helt gripet ur luften: alla jämförelser av sådan statistik ger ingen anledning till oro.

Ekvationen går inte ihop: Lidingös barn och skolelever har förskola och skola av hög kvalitet. Att ta bort det kommunala vårdnadsbidraget är ingen kvalitetshöjning, inte heller att mer pengar med automatik ger högre kvalitet - tvärtom visar pedagogisk forskning att sambandet mellan god pedagogik och resurstilldelning är svagt!

---

Bloggkartan - Lidingö

Jag har placerat min blogg i Lidingöbloggkartan.se!

lördag 2 januari 2010

Om konsten att blanda om korten...

I dagens DN skriver oppositionsrådet i Täby, Mats Hasselgren, om hur förfärliga Moderaterna i Täby är. I fokus står avknoppningen av Tibblegymnasiet.

Hasselgrens inlägg går på högvarv, indignationen skriker ut den oförrätt som drabbat Täbys skattebetalare: Moderaterna ska ha skänkt bort Tibblegymnasiet.

Det hade varit klädsamt om Hasselgren, åtminstone i förbigående, kunnat nämna något om vad som var som var för billigt och vad den bedömningen bygger på. Var det byggnaderna? Är det inte så att byggnaderna fortfarande är kommunens ägo? Var det bord, bänkar och andra inventarier värderade enligt gängse regler?

Eller var det kanske så att det var det mycket mer svårmätbara begreppet "goodwill" som enligt en juridisk instans värderats för lågt. Men i en skola är väl goodwill i högsta grad kopplat till lärarna och deras förmåga att lära ut.

---

En annan aspekt att begrunda är ju att avknoppning inte är en form av överlåtelse som EU-lagstiftningen riktigt tagit hänsyn till. När det offenliga säljer till en privat näringsidkare är det två principer som ska följas: (1) skattebetalarna ska få så bra betalt som möjligt (dvs högsta budet vinner) samt (2) ingen köpare ska gynnas mer än någon annan. Avknoppningen innebär ju som princip att verksamheten ska övertas av en eller flera av dem som är verksamma i den, inte av en utomstående köpare.

Med motsvarande resonemang skulle även hyresgästers köp av fastigheten de bor i för att omvandla till bostadsrätter kunna ifrågasättas. Med den svenska besittningsrätten är det bara den som innehar hyresrätten som kan köpa och omvandla till bostadsrätt - bara för hyresgästen finns möjligheten att föra över bostaden till en annan marknad...


---

Se även SvD