fredag 26 februari 2010

Etiskt grundat ifrågasättande av kirurgiska ingrepp utan medicinska skäl

Nyligen har Svenska Läkaresällskapet uttryckt att det finns klara invändningar mot omskärelse av småpojkar. Delegation för etik har på eget initiativ granskat etiska och juridiska aspekter och kommit fram till råd för läkare som kommer i kontakt med frågeställningar kring omskärelser utan medicinska skäl. Utredningen tar upp både omskärelselagen (2001:499), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och religionsfrihetslagen (2003:453) samt FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Dessutom har synpunkter från andra delar av samhället inhämtats:

"Barnombudsmannen har uttalat att en reglering av området är ett första steg för att på sikt utmönstra omskärelse av pojkar och att omskärelse som traditionell sedvänja på sikt bör förbjudas"

"Sveriges läkarförbund* har uttalat att det vid alla former av fysiska ingrepp på en patient naturligtvis är positivt om patienten själv kan ta ställning till ingreppet och om detta ska utföras. Ett litet barn saknar möjlighet att själv göra en sådan bedömning. I dessa fall är det ur etisk synpunkt extra viktigt att det grundläggande kravet på att ingreppet sker under medicinskt säkra former tillgodoses. Vidare är det positivt om icke medicinskt motiverad omskärelse av pojkar genom information kan förmås att minska eller upphöra"

Läkaresällskapets delegation för etik sammanfattar ställningstagandet i ett uttalande:

Delegationen för medicinsk etik anser att beslut om icke-medicinskt motiverad omskärelse av pojkar är svårförenligt med respekt för barnets rätt till integritet och självbestämmande samt med hänsyn till barnets bästa enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. Det finns därför skäl att avvakta med ett sådant ingrepp till dess att barnet självt kan samtycka till åtgärden.

---

*) Anm: Läkarförbundet är läkarnas fackliga organisation; Svenska Läkaresällskapet är den vetenskapliga sammanslutning som bland annat anordnar de årliga läkarstämmorna och en rad symposier och andra aktiviteter för att bidra till den ständiga utvecklingen av vården i Sverige.

---

Se även Paul Lindquists blogg

torsdag 25 februari 2010

Vårdköer och Skolresultat - hjälper samma medicin?

Centerpartiet har nyligen föreslagit extramiljarder till skolor som förbättrar sina resultat på liknande sätt som landsting som minskar vårdköerna fått dela på extramedel.

Även om extra resurser till skolan alltid är välkomna så är ju skillnaderna mellan vårdköerna och skolresultaten principiellt olika. I vården har det skapats köer av patienter som inte får vård i tid. Då kan landstinget med extra resurser, övertid och kontrakt med andra vårdgivare,öka den "mängd" vård som ges och på så sätt ge fler patienter vård tidigare. I skolan är det inte på det sättet: det finns en en kö av elever som står och väntar på att få komma in till läraren och få den dos kunskap som saknas.

Av den debatt som pågår om kvaliteten i skolan har det framgått att det är mindre en fråga om resursbrist. Lärarutbildningens nedrustades av skolminister Persson och ända sedan 1970-talet har vänstern agerat för att få bort kunskapsmål och betyg.

Förvisso sjösätter Alliansregeringen ny lärarutbildning. Omdömen som får vara betygslika är införda och betyg kommer även. Positiv effekt av ändrad lärarutbildning kommer att dröja, precis som de negativa effekterna av Perssons nedvärdering av kunskap dröjde. Med det perspektivet är alltså lärarlyftet det mest angelägna för att reparera politiska försyndelser från decennier tillbaka. För närvarande är kostnaden betydande för de enskilda enheterna och inte helt försumbara för individerna. Därför behövs extra miljarderna bäst för att förstärka lärarlyftet. En inte minst viktig del vore att göra det möjligt för högstadie- och gymnasielärare att förkovra sig med forskarutbildning!

Och kom håg: det är inte lärarna det är fel på, utan de förutsättningar det givits av kunskapsföraktande politiker!!

Ett annat generellt viktigt utvecklingsmål för skolorna är IT, som både kräver investeringar i utrustning och i kunskapsuppbyggnad hos lärarkåren.

----

tidigare bloggar -
ett skolpolitiskt credo
Höjda krav på lärarutbildningar
Ja till höjd lärarkompetens

Mark Klamberg om fler forskare i Stockholms skolor.

SvD

tisdag 23 februari 2010

Bitter fd SL-vd slår ett slag i luften

Från ett Lidingöperspektiv kan man inte annat än höja ett eller annat förvånat ögonbryn över fd SL-vdn Lennart Jangälvs utbrott i dagens SvD.

Under Jangälvs fögderi fick Lidingö inget gehör för behov att ersätta de nu över 60 år gamla vagnarna på Lidingöbanan. I höstas fattades beslut om att skapa uppställning av spårvagnar på Lidingö för det som Jangälv ironiskt kallar museispårväg.

Jangälv för fram att tunnelbanan ska grävas ner under jord, uppenbarligen för att snö och is inte ska hindra den.

Ironiskt nog för Jangälv rapporterar massmedia att den verkligt museala Lidingöbanan rullar på trots det arktiska klimatet medan tunnelbanan inte gör det. Men verkligheten har ju inte imponerat så värst mycket, att döma av SLs tidigare intresse för Lidingö och Lidingöbanan!

---

Se även Paul Lindquist

tidigare blogg: Lidingötågen rustas upp!!

måndag 22 februari 2010

Ännu märkligare utspel från lärarfacket

I dagens SvD går lärarfacket ut i ett ännu hårdare angrepp på Sollentuna kommun.

Med en trosvisshet som gränsar till fanatism avvisas den politiska och professionella ledningens inriktning.

"Resonemang som förs fram om att elever bör få sätta betyg på lärare, eftersom lärare sätter betyg på elever håller inte. Lärarna i år 1–7 sätter inte betyg. Men lärare har i uppdrag från staten och utbildning för att sätta betyg på elevernas kunskaper från åttonde klass på våren till och med hela gymnasieskolan."


Lärarfacket relaterar till en avart: rädslan för utvärderingar och omdömen som emanerar från flumvänsterns borttagande av betygen i skolan. Är det helt okänt att omdömen redan ges i lägre årskurser? Har facket verkligen inte tagit del av hur de förkättrade elevomdömena görs såväl i Malmö som de ska göras i Sollentuna och att eleverna ska få betyg även tidigare år? Det verkar inte så, i varje fall.

Personligen har jag som förälder överlag mycket positiva erfarenheter av lärare, men i de enstaka fall där läraren varit uppenbart dysfunktionell, där skulle knappast en "lärarägd" utvärdering haft någon positiv effekt - i sådana fall har "cover up" tricken överträffat de vildaste förväntningar.

Frågan är fortfarande obesvarad:

Varför är lärarfacket så oroligt för återkoppling?

---

SvD brännpunkt:

18/2
I Sollentuna tar vi elevernas rätt på största allvar

I skolan försöker vi att lära eleverna att gå till källan. Man kan nämligen inte påstå vad som helst om vem som helst hur som helst. En sådan enkel grundregel borde också vara Metta Fjelkners och Trevor Dolans.


13/2
Betyg på lärarna helt feltänkt

---

Se även: Bjarne Grankvist

---

söndag 21 februari 2010

Betydelsen av ett friare Sverige

I Stockholm skyr vänstern inga argument för att skrämma väljarna med Vårdval Stockholm - allt är ont enligt oppositionen. Att undersökningar bland invånarna säger något annat och att olika vårdköer minskar när tillgängligheten ökar, det viftas bort som oväsentligheter. I det rödgröna hälsovalet försvinner den fria etableringsrätten - men samtidigt påstås att de enligt vänsteroppositionen "onödiga" mottagningarna inte ska stängas...

Tidigare har den snabba minskningen av kötiden för utredning av läs- och skrivsvårigheter påvisats.

I dagens ledare i DN beskrivs hur fri etableringsrätt på flera håll i sjukvården gagnat patienterna utan att kosta mer - i varje fall inte om man anser att sjukvårdskostnader ska motas med köer; snarast har utbudet att kvalitet ökat vad gäller olika hjälpmedel i Skåne.

"Ett år senare blev det fritt fram för ögonkliniker. I fjol opererades 19.400 stockholmare för grå starr, 6.000 fler än året före. På fyra kliniker är väntetiden nere i en månad för den som har remiss.

Naturligtvis ökar kostnaden för landstinget, notan för gråstarr blev 30 miljoner mer än budgeterat. Men det är pengar som skulle ut förr eller senare i alla fall. Människor opererar inte ögonen för skojs skull."


"Enligt www.vantetider.se ligger bland andra Avesinas klinker i Stockholm city, på Kungsholmen och i Södertälje på över 13 veckors kötid – det vill säga bortom vårdgarantin. Tillgängligheten är lika dålig i Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik och i Sundsvall–Härnösand där hörselvården drivs i landstingsregi. I Stockholm är den upphandlad i monopolklump.

I Skåne däremot är väntetiden max fyra veckor hos 27 olika audionommottagningar, varav 26 är privata företag. Den enda övriga hörselmottagning som har lika hög tillänglighet är Värnamo sjukhus."

"I Stockholm prövas en annan modell i liten skala, fritt val. Det betyder att den hörselskadade, eller funktionsnedsatta, får en rekvisition som hon själv kan köpa sitt hjälpmedel med var hon vill. Summan är den samma som landstingets val hade kostat. Sedan är det upp till den enskilde att lägga till mer för en bättre modell.

I den utvärdering som gjorts är de medborgare som fått välja själva mycket nöjda, de har hittat hjälpmedel med bättre funktion. Mer än hälften har lagt till egna pengar. De som unnade sig bättre hörapparater betalade i snitt 11.000 kronor för det. Medan den som köpte annat än standardrullatorn lade till 760 kronor."

---

Se även
Gerdaus skolblogg
Kent Persson
Paul Lindquist
Paul Lindquist

---

Se även tidigare bloggar:
Oppositionen lovar mer planekonomi i vården
Ökat inflytande för verksamheterna - det är pudelns kärna

lördag 20 februari 2010

Tack för förtroendet - valbar plats till kommunfullmäktige!

Dagens kommunala nomineringsstämma visade mig stort förtroende och placerade mig på en hedrande plats 10 på listan till kommunfullmäktige. Jag tackar för förtroendet och kommer att göra mitt bästa för att leva upp till de förväntningar som kan ställas!

Det område jag speciellt kommit att arbeta med de senaste åren är ju förskola och skola. Lidingö erbjuder invånarna generellt mycket bra barnomsorg och utbildning, men det finns alltid områden där förbättringar kan göras. Ett sådant område är balansen mellan den centrala förvaltningen och de enskilda enheternas egenbestämmande; ett annat är arbetet mot mobbning.

---

Se även Paul Lindquists blogg för hela listan!

Bankjättarna och synen på kunderna

Som mångårig kund i SEB är jag visserligen luttrad, men ändå förvånad över hur ovälkommen man känner sig som kund.

För ett år sedan kom ett brev att bankomatkortet, som enligt tidigare utfästelse gäller till 2016, snart inte längre är giltigt. SEBs enda alternativ är inte ett bankomatkort utan ett bankkort med avgift. Ett ettårigt erbjudande är att slopa avgiften det första året.

Det lokala bankkontoret kan inte längre användas för att göra kontantuttag och utan att köpa tjänster jag inte behöver så kan jag inte få ut kontanter i bankomater.

Visar detta respekt för kunden?


Nyligen har jag dessutom blivit uppringd av SEB som påstår att det är EU som kräver att bankomatkorten ska försvinna. Men det stämmer inte, det är säkerheten som EU kräver ska höjas - inte krav på att allt ska vara bankkort.

Under flera år har bankerna satsat på ett misslyckat system för att ersätta den dyrbara hanteringen av kontanter, men det blev aldrig någon succé, snarast ett fiasko. Frågan är bara om bankerna gjort en riktig analys av varför det inte fungerade. Kan det vara så att kunderna svek därför att systemet inte gav bäraren någon tydlig kontroll över hur mycket kontanter som fanns på kortet? Kanske så att de ställen där man alltid brukar behöva betala kontant, där fanns inte heller någon kontantkortsläsare?

Men så kompletteras bilden av en rad artiklar i SvD. Nu verkar det vara fråga om att i stället begränsa tillgången till banktillgodohavanden - göra det så svårt som möjligt att få tag i kontanter:
En kontantfri stat är en utopi
Ny automatplan får hård kritik
Storbankerna planerar för nytt automatsystem

En rundfrågning bland andra banker visar att SEB går mot strömmen - andra banker erbjuder alternativ där man kan få tillgång till sina pengar utan att åka in till ett bankkontor i centrala Stockholm eller genom att betala för tjänster man inte behöver...

FP har vaknat i frågan om IT i skolan!

Redan i höstas manade moderaterna Mats Gerdau, Betty Malmberg och Maria Stockhaus till satsning på IT i skolan (SvD):
Ta fram en nationell strategi för IT i skolan. Vi behöver en gemensam vision om vart vi ska och hur det ska gå till. Datorklassrummen kanske ska bannlysas och 1-till-1-modeller vara det självklara inom 5 år?

• Se till att digital kompetens blir en naturlig del i all lärarutbildning.

• Utvidga Lärarlyftet. I våras fanns endast en (1!) kurs om IT i undervisningen av totalt sett flera hundra. Över 250 miljoner kronor finns över för Lärarlyftet i år. Använd dessa till kompetensutveckling inom IT-området.

• Lyft fram goda exempel på skolor och kommuner (t ex Falkenberg, Jönköping och Nacka) som andra kan inspireras av.

• Ta initiativ för att göra bra digitala läromedel tillgängliga för lärarna och eleverna. Öppna SVT:s register och digitalisera museernas kulturskatter.

• Ändra lagar och regler så att modern teknik kan användas fullt ut för att förnya undervisningen. Idag är distansundervisning i princip förbjudet på grundskolan och gymnasiet, trots att tekniken skulle göra det möjligt för elever att exempelvis läsa kurser som inte finns på den egna skolan.

• Se till att Nätskolor får starta. Vissa elever vänder tidigt skolan ryggen kommer inte till skolan ens någon dag i månaden. I hela landet handlar det om tusentals ungdomar som sällan eller aldrig är i skolan, vilket inte är acceptabelt. Även dessa unga måste bli sedda och hjälpta till kunskaper. Många av dem kan man nå med moderna hjälpmedel och på ungdomars egna villkor. Det fungerar i England och skulle kunna fungera också i Sverige. För att inte missförstås vill vi poängtera att professionella lärare som har särskild kompetens inom denna pedagogik behövs och att målet är att få dem tillbaka till skolan igen.


I gårdagens SvD skrev Camilla Lindberg (FP) om vikten av att IT ska finnas i skolornas schema, men mest som ett teknikämne. Den moderata insikten om att IT är ett verktyg för hela skolan verkar inte ha fått fäste inom FP.

Den sannolikt viktigaste faktorn för att göra IT till ett naturligt och framgångsrikt verktyg i skolan är att lärarna är förtrogna med det, känner trygghet i användandet och upplever att det är något som höjer kvaliteten både för elever och lärare. Därför är satsningar på "datorisering" av lärarkåren A och O!

På Lidingö har framgångsrika satsningar på ökat stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter bland annat omfattat uppbyggnad av ett "skoldatatek" - ett resurscentrum med datorer försedda med utvärderad programvara till hjälp för dessa elever. Men det centrala i denna del av det utökade stödet var ändå utbildning av handledare som i sin tur utbildar, instruerar och ger support till lärare som successivt lär sig att använda redskapet.

Satsa på IT genom att satsa på lärarnas kompetens - det ska vara stimulerande inte bara för eleverna...

---

Gerdaus skolblogg

---

tidigare blogg: Fortsatt satsning (M) på Lidingös unga

---

onsdag 17 februari 2010

Gör Skolverket någon nytta?

Min fråga börjar bli lite sliten, men tyvärr inte inaktuell:

Vilken nytta har vi av Skolverket?

Jag har tidigare bloggat om konstigheter och brist på vetenskapligt förhållningssätt i från Skolverkets sida. Men det finns säkert många dugliga anställda på Skolverket som jobbar hårt och åstadkommer förbättringar i den svenska skolvärlden. Att döma av det som hörs och syns utåt är det inte de som får komma till tals. Det har varit en rad uppseendeväckande uttalanden och grundlösa påståenden.

Paul Lindquist påpekar diskriminerande aspekter ur ett sant neutraltgenusperspektiv.

Kraftigt sänkt ersättning till privata skolor

Dåligt grundade påståenden om betygsättning

Ej vetenskapligt grundade påstående om socioekonomisk status och skolresultat

Om paragrafer eller elevernas resultat ska följas upp

Ett annat exempel här på Lidingö är att Skolverket gav Hersby Gymnasium skarp kritik för att man i samband med skolresor tagit ut en avgift för gemensamma fritidsaktiviteter och måltider som inte ingår i skoldagen. Först när rektorn överklagat till den då nybildade Skolinspektionen undanröjdes beslutet som inte hade laglig grund!

Så till veckans händelse: Skolverkets "experter" föreslår att antiken och medeltiden spelat ut sin roll - sammanfattat av PJ Anders Linder i SvD:
Det finns inte tid för allt gammalt tjafs nuförtiden, menar förlagsställarna: Därför bort med greker och romare, vikingar och korsfarare. I stället ska det vara fokus på 1900-tal, industrialism, kolonialism och avkolonisering och så naturligtvis postmoderna utläggningar om historieskrivning som maktutövning.

TIll all lycka har dock Alliansregeringen förklarat att Skolverkets förslag inte kommer att släppas igenom!

---

SvD, DN

tisdag 16 februari 2010

Vårdval Stockholm och utredning av dyslexi

Vänsteroppositionen pumpar ut demagogiska budskap som går ut på att Vårdval Stockholm är fel i alla avseenden. I sitt eget valmanifest finner man det säkrast att politikerna bestämmer var invånarna ska stå i kö för att få vård.

Det är då intressant att notera ett inlägg i DN debatt idag, där logopeder konstaterar att köerna till dyslexiutredning försvunnit tack vare Vårdval Stockholm.

"Sällan har ett enskilt politiskt beslut haft en så stor positiv inverkan på den del av vården vi representerar, det vill säga logopedisk verksamhet. På ett år kortades till exempel köerna för att utreda dyslexi från upp till 24 månader till 3 veckor! Det gäller alla områden i Stockholm, såväl rika som fattiga."

---

måndag 15 februari 2010

Skolpolitiken i Stockholm - bravo Alliansen!

I dag på Politikerbloggen beskriver fyra företrädare för Stockholmsalliansen dess manifest för skolpolitik:

Vi politiker ska inte detaljreglera Stockholms skolor

Inför nästa mandatperiod vill vi fortsätta med att sätta kunskapsmål, trygghet och studiero samt lärarnas status i fokus. Rektorer ska få leda. Lärare ska få undervisa. Elever ska få lära.

Det ska vara möjligt för lärare att göra karriär och få mer avancerade uppgifter. Därför inrättar vi två typer av karriärtjänster – lektorer och utvecklingslärare. Det ska också vara möjligt för lärare att forska vid sidan om sin tjänst. Den förändrade lärarutbildningen är ett steg i rätt riktning för att förbättra läraryrkets status.

Rapporten ”Framgångsrika skolkommuner”, som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade i december, identifierar åtta framgångsfaktorer. De två högst rankade är att skolan har bra ledare och att kompetenta lärare lyfts fram. På politisk nivå handlar framgångsfaktorerna om att det ska finnas en tydlig rollfördelning mellan politiker och tjänstemän.

I allt väsentligt gäller detta även Lidingö och den utveckling av förskola och skolan som vi strävar efter. Lidingös förskolor och skolor tillhör landets bästa, men det är ingen anledning till att sätta sig ner och vara nöjd och låta tiden gå...

---

Bland tidigare bloggar:

Moderat skolpolitik: Kunskap, Frihet, Trygghet

Ökat inflytande för verksamheterna

Ett skolpolitiskt credo

Gymnasielektorn på väg!

Höjda krav på lärarutbildningar

---

söndag 14 februari 2010

S dippar när deras förslag blir offentliga

Dagens SIFO-undersökning i SvD ger sannerligen Alliansen råg i ryggen. Givetvis avgörs inte val av opinionsundersökningar, men undersökningen visar åter att när socialdemokraterna och deras vapenbröder inte enbart kan ägna sig åt populistisk opposition utan måste redovisa sina egna förslag, då är väljarna inte längre lika entusiastiska...

Ledare SvD
SvD om SIFO
DN om Synovate

tidigare bloggar:
om skolpolitik
om S-strategi

lördag 13 februari 2010

Varför är lärarfacket oroligt för återkoppling?

I dagens SvD går Lärarnas Riksförbund till storms mot bland annat Malmö och Sollentuna där man genom att låta elever avge omdömen om lärarna skapa en del av grunden både för pedagogisk utveckling som på sikt för individuella lärarlöner.

Det finns i debattartikeln en grundton som är negativ till betyg och omdömen. Till detta kommer ett försök att ge kritiken en vetenskaplig täckmantel. Det som fäller detta pseudovetenskapliga debattrick, är sättet att bara hänvisa till olika namngivna forskare runt om i världen utan att ge läsaren någon möjlighet att värdera i vilken mån dessa personers forskning är relevant för den aktuella frågeställningen.

Till detta kommer att en av författarna enligt aktuella uppgifter från Stockholms Universitet inte är forskare utan doktorand. Lite pikant kan det möjligen anses att en av denne dokotorands administrativa chefer har samma ovanliga efternamn som den andra artikelförfattaren. Fanns ingen mer meriterad och erfaren forskare (med avslutad forskarutbildning) att tillgå som vetenskapligt alibi för en debattartikel i en facklig kamp?

För att inte falla i samma kategori att bara diskutera om saker utan att ge exempel, ger jag här den typ av frågor om lärarens verksamhet som eleverna skulle uttala sig om. Som lärare på universitet har jag själv fått omdömen av liknande slag, vilket varit nog så lärorikt och till god hjälp för kontinuerlig förbättring. Varför skolans lärare undanhållas detta stöd?



Till frågorna nedan ges följande svarsalternativ:
Stämmer bra
Stämmer ganska bra
Stämmer ganska dåligt.
Stämmer dåligt.
1. Min lärare kommer väl förberedd till lektionen.
2. Min lärare skapar arbetsro på ett bra sätt.
3. Min lärare är tydlig med vad jag ska kunna.
4. Min lärare gör skolarbetet intressant så att jag lär mig något nytt.
5. Min lärare lär mig ta ansvar för mitt skolarbete.
6. Det omdöme / betyg jag får av min lärare kommer inte som någon överraskning.
7. Min lärare förklarar så att jag förstår.
8. Min lärare tycker att mina åsikter är viktiga.
9. Min lärare hjälper mig att arbeta på ett sätt som passar mig.
10. Min lärare tar på olika sätt reda på vad jag kan.
11. Min lärare tror att jag kan lära mig nya saker.
12. Min lärare talar om när jag gjort något bra.
13. Min lärare talar om när jag gjort något som är mindre bra.
14. Min lärare är rättvis och schysst mot alla elever.

---

Se även tidigare bloggar:
Om hög kvalitet på Lidingö och tankar om utvärderingar
försöken i Malmö

Bjarne Grankvist

Ska SIDA prioritera verksamhet eller administration?

SIDA har föreslagit att två verksamheter, i Irak respektive Afganistan, skulle dras in i stället för andra besparingar. Alliansregeringen med biståndsminister Gunilla Carlsson i spetsen har ingripit för att förhindra detta. SIDAs ledning hade lagt förslaget, stött av fackföreningarna, för att förhindra neddragning av administration främst i Sverige.

Min gamla fråga har alltså åter blivit aktualiserad: Vilken nytta gör SIDA?

---

SvD, DN, DN

---

torsdag 11 februari 2010

Höjda krav på lärarutbildningar

I dagens DN skriver högskole- och forskningsministern Tobias Krantz att kraven nu höjs både på lärarutbildningar och lärarstudenter. Det som redovisas i artikeln är att alla lärarutbildningar måste ansöka om examensrätt på nytt. Det kan ju i och för sig vara bra, men ännu viktigare än sådana formaliteter är ju att innehållet i utbildningarna är mer adekvat och - som jag tidigare påpekat - att det blir en koppling mellan lärares olika ämnesinriktningar och den forskning som pågår.

Vidare är det farligt att låsa fast läraryrket till en enda ingångsväg, dvs enbart via regelrätt lärarutbildning. Det vore önskvärt att det framför allt för gymnasielärare vore en ansenlig merit med forskarutbildning i ett huvudämne i undervisningen. En alltför rigid utformning av formella krav för lärarbehörighet omöjliggör sådana karriärväxlingar. I svensk högre utbildning är det dåligt med förutsättningarna för karriärväxlingar. Med större öppenhet för olika ingångar i läraryrket skulle både högskoleväsende, skola, samhälle i övrigt och inte minst alla individer tjäna mycket!

---

SvD

tidigare bloggar:
Ett skolpolitiskt credo
Formell och reell lärarbehörighet
Kunskap, Frihet, Trygghet

Oppositionen lovar mer planekonomi i vården

I ett synnerligen grumligt utspel lovade oppositionen i Stockholms Läns Landsting igår att både ha kvar och slopa det fria valet i Vårdval Stockholm. I sin okuvliga kamp skyr man inte medlen: det ska heta Hälsoval, inga vårdcentralen eller husläkarmottagningar ska stängas, men politikerna ska ända bestämma var de ska finnas - den fria etableringsrätten slopas. Det framgick även att det var bostadsområdets politiskt uppmätta socioekonomiska status som skulle vara en grund för mottagningens ersättning, inte individens behov, utan kollektivets uppfattade status.

Det är tyvärr ett mycket typiskt utspel från vänsteroppositionen: ingen tydlig vision, acceptera i praktiken redan genomförda reformer (därför att de sunda), men erkänn inte fördelarna utan använd "nyspråk" och fluffiga formuleringar för att dölja den egna kursändringen, men lägg sedan några ändringar i syfte att överföra makten från invånarna till politikerna!

Något annat intryck än att oppositionen är tomhänt får man inte. Alliansen har genomfört Vårdval Stockholm men fortsätter att utvärdera och överväga justeringar där man ser att det inte fungerar. Oppositionen försöker hela tiden uppfinna problem - tidigt var man bland annat ute och larmade om vårdcentraler som måste stänga (vilket inte var något nytt på grund av Vårdval Stockholm). Ropen om orättvisor handlar om att försöka röstmaximera, inte om genuin omtanke om invånarna - i så fall skulle man väl vilja stänga alla dessa "orättvisa" mottagningar?

---

SvD, DN, DN, DN, Paul Lindquist

---

onsdag 10 februari 2010

Argumentationsanalys - en oenig opposition

I dagens SvD gör Sanna Rayman en fascinerande analys av den rödgröna oppositionens argumentation mot KDs Göran Hägglund i frågan om kvotering, politikers styrande över familjerna och vårdnadsbidraget.

Så osammanhängande och motsägelsefullt som oppositionsalliansen uppträder - och inte bara gentemot varandra, utan även gentemot sina egna förslag så kan det vara svårt att tro att utsagorna är sanna, men eftersom det går att läsa originaluttalandena så inser man att verkligheten överträffar alla tänkbara satirer av makthungriga men substanslösa oppositionspolitiker!

---

Se även tidigare blogg

tisdag 9 februari 2010

Om skolmatsupphandlingen på Lidingö

Stadens tjänstemän börjar närma sig slutet av arbetet med att fastställa de kriterier och krav som ska finnas med i den kommande upphandlingen av skolmaten. Eftersom det strider mot EU-regler och svensk lag att publicera de exakta kriterierna i förväg är det bara möjligt att just nu ange inriktningen i stort. Det är dock klart att Lidingöbornas och i synnerhet föräldrarnas bidrag varit av stor betydelse, liksom synpunkter från ansvariga i de olika skolenheterna.

Det ska vara möjligt för en entreprenör att lägga bud på i huvudsak ett skolområde, vilket ökar möjligheterna för mindre entreprenörer att överväga att deltaga.

Jämfört med den dagens avtal handlar det om begränsning av användning av hel- och halvfabrikat så att mer måltider lagas från grunden med bra råvaror. Inslaget av ekologisk mat är svår att reglera i krav på andelar, inte minst därför att tillgången kan variera när mängderna som krävs är stora.
Matsedeln ska inte behöva detaljplaneras långtid i förväg utan ge möjlighet till såväl anpassning till variationer i utbudet på råvaror som tillagning av icke utnyttjad mat följande dag.

Krav kommer att ställas på matmiljön, att erbjuda Bregott som komplement till Lätta och att onödigt socker inte ska förekomma i mellanmål. Givetvis ska inte GMO och antibiotika finns i kött som serveras; inte heller ska röd eller gullistad fisk serveras.

I utvärderingen av upphandlingen är det inte bara fokus på pris utan även på kvalitet. Uppföljningen av upphandlingen ska göras regelbundet och fokusera mycket på kvaliteten.

Upphandlingen kommer att annonseras ut under första kvartalet i år och utvärdering av anbuden ska vara klara före sommaren med beslut om leverantörer i augusti så att de nya avtalen kan gälla från 1 januari 2011.


----

Se även bloggen Bra Skolmat

tidigare bloggar:
Mål för upphandlingen
Lika villkor
Inbjudan föräldramöte
Föräldramöte december 2009

---

söndag 7 februari 2010

Teach first - främst för äldre elever

Enligt en artikel i SvD vill S inte satsa på lågstadielärare utan hänvisar till ett välgörenhetsprogram i Storbritannien -"Teach First" - där studenter på högskolor ställer upp och hjälper skolor i eftersatta områden. Men det man tydligen inte är så informerad om inom S är att detta helt domineras av secondary school, dvs från 11 år och uppåt.

Det som lågstadieläraren ska göra, är inte att undervisa den mer komplicerade matematiken på högstadiet eller i gymnasiet. Det handlar om de fyra räknesätten för att uttrycka det förenklat. För att klara det behövs knappast högskolestudier i matematik - men däremot goda praktiska kunskaper i pedagogik!

Visst är Teach First ett utomordentligt initiativ som även kan locka pedagogiskt begåvade högskolestudenter att bli lärare. Men att ge stöd till vissa eftersatta skolor är inte det samma som att höja standarden i hela landet!

Men det verkar som om S både har insett deras egen skolpolitik barkar käpprätt fel, men i avsaknad av egentliga visioner för skolan kommer man mest med "motförslag" för formens skull.

----

Mer om Sjukförsäkringen och Försäkringskassan

I en ledare i dagens DN resoneras kring förhållanden som kan vara starkt bideragande orsaker till de våldsamma reaktioner som kommit i samband med Alliansregeringens reformering av sjukförsäkringsreglerna.

I en två år gammal rapport från Försäkringskassan framgår att många uppfattar sjukersättning som en rätt kopplad till den egna uppfattningen av arbetsförmågan. Jag skulle vilja tillägga att ännu fler förefaller tro att sjukersättningen är en ersättning som betalas ut på grund av sjukdom och att läkarintyget stadfäster detta. Att intyget handlar om vilken diagnos som är aktuell och att frågan om arbetsförmågan bara är bedömning där Försäkringskassan är den instans som slutligen fattar beslutet, det förefaller ytterst få vara medvetna om.

DN sammanfattar en väg mot tillfrisknande (!) i några punkter:
Det man skulle önska sig är tre ting:

1. Ett värdigare och mer empatiskt bemötande från Försäkringskassans sida vid avslag.

2. Ett bättre ansvarstagande från läkarnas sida där de slutar skriva underlag för sjukintyg som de själva inte tror på så att de inte skjuter över ansvaret till kassan. Samt att de är noga med att påpeka för patienten att beslutet om sjukskrivning inte gömmer sig i deras bläck.

3. Ett större ansvar bland politiker, opinionsbildare och medier att inte lura människor att tro att sjukförsäkringen är något annat än den är. Och att försöka förklara att ett avslag inte är något misstroende mot personen eller hennes lidande, utan en arbetsförmågebedömning utifrån en tro på att människan trots hennes svårigheter kan utföra ett arbete.

---

Som en kommentar till punkt 2, skulle man ju kunna tänka sig att läkaren intygar det som undersökningar och medicinskt ställningstagande ger täckning för: dvs vilken diagnos det rör sig men inte något specifikt ställningstagande till arbetsförmågan...

---

Tidigare blogg med kommentarer

---

lördag 6 februari 2010

Ett skolpolitiskt credo...

Med anledning av att Alliansregeringen lägger förslag för att rätta till de grundläggande brister som socialdemokratin ställde till med inom skolan under 1980-talet finns anledning att resonera om olika bidragande orsaker till problemen med successivt försämrade resultat i den svenska skolan.

Innan jag går vidare med sådana resonemang är det viktigt att påpeka att det inte handlar om angrepp på den nuvarande lärarkårens ambitioner och personliga kvaliteter - det handlar om problem som det svenska offentliga utbildningsväsendet utsatt dessa individer för. Det innebär att jag även är övertygad om att nuvarande lärarkår både kan och vill vara med i en kvalitetsutveckling samtidigt som både krav och möjligheter ökas för dem som kommer in nya i skolans värld.

Jag blev mycket illa berörd när dåvarande skolminister Persson i en intervju i radio 1988 glatt förkunnade att det var bra att lärarutbildningen satsade mindre på kunskap. Det hela gav ett intryck av att för att vara lärare behöver man inte speciellt mycket kunskap, har man kunskap kan man inte ha bra kontakt med eleverna osv. I och för sig kanske det stämmer om man i sin vision för skolan inte tagit med kunskapsförmedlandet och kunskapsinhämtandet.

Efter många års erfarenhet som lärare på universitetsnivå, och med en och annan kortare kurs i pedagogik relaterat till detta, kan jag inte undgå att reflektera över att det måste vara skillnader både vad avser den pedagogik som fungerar som de bakgrundskunskaper som krävs för att kunna förmedla kunskap. I det ligger ingen värdering att det skulle vara mindre status i att vara lågstadielärare än att vara gymnasielärare.

Med den bakgrunden tycker jag att de mindre barnens lärare framför allt måste vara experter på att lära ut det basala - läsa, skriva, räkna. Behovet av djupa ämneskunskaper är faktiskt sekundärt. För en högstadielärare eller gymnasielärare är det helt andra pedagogiska utmaningar (tonåringar!!) och betydande krav på ordentliga ämneskunskaper.

En annan aspekt på den samlade kompetensen i skolan och utbytet med samhället i övrigt är Sveriges stelbenta yrkesutbildningar på postgymnasial nivå. För att hårddra det hela så utbildar vi lärare i olika ämnen utan forskningsanknytning i just fackämnena. Om forskningsanknytning finns vid lärarutbildningar så är det enbart pedagogisk forskning. För att bli formellt kompetensförklarad som lärare krävs en sådan lärarutbildning. En ingenjör eller biolog som till och med kan ha en doktorsgrad kan inte på ett rimligt sätt inhämta den grundläggande pedagogisk kompetens som är anpassad till individens ämneskompetens. Kanske erbjuda doktorander möjlighet att ha en "pedagogisk strimma" under sin utbildning?

Förutom att ge studenter vid nuvarande lärarutbildningar möjlighet till tillräckligt djup ämneskunskap i de ämnen som de avser att kunna undervisa i, är det alltså värdefullt både för skolan och samhället om fler vägar kan leda in till lärarjobb. Just nu kramar facken "pedagogkompetensen" just därför att det inte finns någon annan speciell kompetens att hänvisa till. För skolan vore det ingen nackdel om individer med lite mer varierande utbildningsbakgrund - men givetvis med en relevant grundläggande pedagogisk kunskap - kan komma ifråga som lärare. För samhället i stort skulle det även kunna innebära att det blir intressantare för fler grundutbildningsstudenter att ägna några år åt forskning; ett problem idag är de mycket begränsade karriärmöjligheterna efter doktorsexamen!

---

Brännpunktsartikel i SvD i december

se även tidigare bloggar: om formell och reell behörighet och om gymnasielektorer

SvD, SvD, SvD, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet

---

Lågstadieläreren kommer tillbaka - bra för kompetens och status

Att vara specialist på de yngre åldrarnas pedagogik måste vara en fördel när man har klasser med yngre barn. Det är efterlängtat att Regeringen nu skrotar ytterligare en del av socialdemokratins nedmontering av skolan och lärarnas specialistkunskaper!

Lågstadieläraren återinförs. Tack för det!

---

SvD, SvD

tidigare bloggar: 1, 2, 3.

---


---

fredag 5 februari 2010

Varför har offentliga vårdarbetsgivare högre sjukfrånvaro i personalen?

Både som läkare och kandidat till landstinget finner jag den fråga som Hans Dahlgren, näringspolitisk chef, Vårdföretagarna, väcker i dagens SvD ytterst relevant: Varför har offentliga vårdarbetsgivare högre sjukfrånvaro i personalen?

Med egna erfarenheter från Stockholms Läns Landstings sjukvård - och dess administration - under årens lopp såväl som aktuella insikter i administrationen i flera andra landsting så går det inte att undvika att diskutera organisationsformen.

I många avseenden är landstingsorganisationen en blind organisation. Enskilda verksamheter har ytterst små möjligheter att påverka sin egen organisation därför att beslut silas igenom en hierarkisk organisation som även gör att den högsta politiska ledningen i praktiken inte kan överblicka effekterna av de beslut som fattas och om olika befattningshavare fattar beslut som är i enlighet med intentioner. Med detta menar jag inte att det skulle vara ondsinta människor som med avsikt fattar beslut som varken gagnar patienterna eller skattebetalarna. Tvärtom, vårdpersonal av olika kategorier är förvånansvärt uthålliga och lojala, beslutsfattare på nivåer nära patienterna gör enorma insatser för att påverka utvecklingen i positiv rikting, men ändå är det enorma problem, inte bara med sjukfrånvaron. Varför har stora sjukhus fortsatt att gå med kraftiga underskott? Varför känner chefer ute i "sjukvårdens frontlinje" vanmakt? Och hur lätt är det för dessa chefer att undvika att sprida en anda av vanmakt och hopplöshet?

Min slutsats, baserad på lång erfarenhet av hur det i praktiken går till, är därför att det faktiskt är landstingens organisation som är för stor och för hierarkisk. Jag betvivlar att en privat vårdgivare som (hypotetiskt!!) tog över hela sjukvården i Stockholms Läns Landsting skulle lyckas bättre om inte organisationen gjordes om drastiskt!

Tyvärr är inte landsting i allmänhet kända för att vara positiva och goda arbetsgivare. Jag är övertygad om att det också har sina rötter i den gigantiska, hierarkiska organisationen.

Den svåra frågan är hur organisationen kan förändras utan att verksamheten - den patientanknutna vården - äventyras! Fredrik Reinfeldt har tidigare angivit en färdriktning som är värd att prövas:
Ökat inflytande över den egna arbets­situationen är ett annat ofta återkommande önskemål bland välfärdens anställda. Vi ser det som självklart att medarbetarna måste få ett större inflytande över sin arbetssituation och det finns flera olika vägar att nå dit. En mångfald av olika arbetsgivare och alternativa driftsformer är en väg, men det måste även gälla inom den offentligt drivna verksamheten.
---

Se även bloggen Magnus tycker

Min tidigare blogg

---

Sjukförsäkringsdebatten, Lidingö Hospice - saklighet eller populism; facit

I dagens SvD berättas om ett inslag i Rapport där man tagit ny kontakt med några kvinnor som i december intervjuats om sin oro inför de nya reglerna.

Sammanfattningsvis blev det inte som oppositionen utmålade det. Försäkringskassan konstaterar att bedömningar av cancersjukas arbetsförmåga inte bedöms strängare nu än tidigare. Inte ökar det oppositionens trovärdighet...

Lokalt på Lidingö har S varit drivande i en kampanj som går ut på att vi moderater skulle vara på väg att lägga ner en avdelning på sjukhemmet som bedriver hospice-verksamhet. Man har även påstått att verksamheten har varit avancerad (dvs läkarledd och under Hälso- och Sjukvårdslagen) och inte basal (som i och för sig har möjlighet till läkarkonsultationer och som lyder under Socialtjänstlagen). Att den läkare som landstinget ställt till förfogande som konsult inte förstått att en sjukvårdshuvudman (landstinget) inte kan skicka en remiss för fortsatt sjukvård till en kommunal inrättning visar bara på okunskap om vad Hälso- och sjukvårdslagen lägger för ansvar på sjukvårdsinrättningar och läkare som arbetar inom dessa.

Sammanfattningsvis har en oberoende utredning target="blank" klarlagt förhållandena och pekat på oklarheter om ansvar mm samt hur verksamheten bättre kan förankras som basal palliativ vård och personalens kompetens komma fler Lidingöbor till del.

---

På ett sätt är det uppmuntrande att politiken är så bra att oppositionen måste hitta på något att opponera mot. Men djupare sett är det ett farligt spel S sysslar med: det undergräver demokratin och ger viss legitimitet åt andra politiska rörelser där man i syfte att vinna väljare och makt är beredda att gå långt ifrån vad som är sant. Har S inga egna förslag som tål dagens ljus?

---

se även tidigare bloggar

om sjukförsäkringen: 1, 2, 3, 4

om Lidingö Hospice: 1, 2

---

torsdag 4 februari 2010

Vårdnadsbidrag på Lidingö - hur gick det 2009?

Lidingö införde hösten 2008 helt vårdnadsbidrag för föräldrar som inte utnyttjar annan skattefinansierad barnomsorg eller andra offentliga understödsformer i enlighet med lagen. Socialdemokraterna utmålade detta som förskolornas undergång - tydligen hade man inte större förtroende för kvaliteten i den verksamheten än att man trodde att föräldrar skulle lämna de offentligt subentionerade institutionerna som en man.
Så blev inte fallet. I de allra flesta fall handlar det om föräldrar som förlänger tiden med det egna barnet med några månader.

Detta är den stora skillnaden mellan moderater och socialdemokrater: tilltron till de enskilda individerna, här familjerna, att fatta beslut om hur vardagen ska se ut. Familjedaghem (numera kallade Pedagogisk Omsorg) och Förskolor erbjuder verksamhet av hög kvalitet, men det är inte orimligt att ge föräldrar förbättrade möjligheter att under längre tid än föräldrapenningen tillåter ta ansvar för sina egna barn.

Under 2009 utbetalades i genomsnitt 31 vårdnadsbidrag varje månad, dvs i genomsnitt var det varje månad 31 barn som togs omhand på ett individuellt sätt. Det är inte många - i Lidingös barnomsorg finns ungefär 2900 barn (uppskattningsvis ca 1200 i åldrar motsvarande vårdnadsbidragets åldersgrupp).

Vårdnadsbidrag är en viktig valfrihetsreform, inte för att den berör många, utan för att den ger fler möjligheter - helt enkelt ökar mångfalden och möjligheterna!

---

Se även tidigare blogg och Paul Lindquist

onsdag 3 februari 2010

Inte utan inflytande

Med all rätt är Paul Lindquists blogg en av de moderata toppbloggarna i landet.

Min fågänga tillfredsställs dock högeligen av att min egen blogg från en initial 53:e plats (av 190 moderata bloggar) under veckan klättrat upp till position 47 på "politometern" (nr 440 av alla politiska bloggare). Det är roligt som lokal- och fritidspolitiker att vara med i så fint sällskap!!

---

Arbetet mot mobbning - en grundbult i skolan

Att känna trygghet i skolan är en grundförutsättning för framgångsrikt lärande, det framgår inte minst av de moderata ledorden kunskap, frihet, trygghet.

På Lidingö har vi satsat på ett långsiktigt arbete för att minska mobbningen. Under våren hoppas vi få svar på om det arbete som lagts ner börjat få effekt. Om det inte är fallet, måste vi givetvis överväga hur arbetet ska förändras.

Ämnet mobbning är även aktuellt i riksdebatten därför att Skolinspektionen publicerat en rapport med mycket nedslående resultat. Utan att ha haft möjlighet att granska den i detalj, väcker presentationen i massmedia såväl som Skolinspektionens egen sammanfattning en rad frågor. Dels anger man att man huvudsakligen valt ut "problemskolor" och dessutom uppenbarligen några som man ansåg skulle vara "goda exempel" och funnit att problemen finns på båda hållen. Dels ger beskrivningarna intrycket att det man funnit är generellt för hela landet.

Man måste ta med i beräkningen att 50 skolor är en mycket liten del av alla skolor som finns i landet. Har man dessutom valt ut huvuddelen bland dem med kända och svåra problem, så är det allvarligt att man går ut med information som media tolkar som "tillståndet i landets skolor" (DN, SvD, Aftonbladet, Expressen).

Det är allvarligt att massmedia sprider en falsk bild av läget, det är ännu allvarligare att en statlig myndighet så starkt bidrar till att skapa en sensationell eländeshysteri! Därmed inte sagt att mobbning är ett allvarligt problem som behöver åtgärdas - tvärtom: ingen elev ska behöva bli kränkt i skolan, skolan måste ta allvarligt på sådana misstankar.

Jag har tidigare kritiserat Skolinspektionen (a, b, c) för att ensidigt stirra på hur paragrafer efterlevs, snarare än att se hur det går i verkligheten. I presentationen av den aktuella rapporten förefaller man även ha samtalat med elever, föräldrar och lärare - inte bara bläddrat i dokumentationen och jämfört med paragrafer i skollagen. Det är i så fall ett stort framsteg! Däremot verkar en rad av punkterna i den sammanfattande kritiker omfatta just formalia brister. Om huvuddelen av kritiken mot de 48-49 "dåliga" skolorna avser just formalia och mindre av hur det fungerar i verkligheten, då ger rapportens presentation en mycket skev bild av dessa skolor.

---

tisdag 2 februari 2010

Miljöpartiet och verkligheten - igen

Vad är en miljöpolitik som tål verklighetens ljus? Frågan borde ställas oftare - inte minst av media.

I dagens SvD skriver PJ Anders Linder om de svindlade gapen i MPs politik på energiområdet.

Att snabbavveckla kärnkraften leder till stort bortfall av elenergi som enligt MP ska ordnas med energisparande och vindkraft. Men man saknar ett trovärdigt scenario för hur sparandet ska gå till – och redan regeringens mål för hur mycket vindkraften ska byggas ut är orealistiskt högt.

---

Se även Sofia Arkelstens blogg om den nya skriften om framtiden där hon formulerat sig i klimat- och miljöfrågor.

---

Jag har tidigare resonerat om MP i Stockholm där man resonerar i surrealistiska termer om hur invånarna ska tvingas till underkastelse...

---