onsdag 28 april 2010

Som ett brev på posten! Batljan överkörd!

Det dröjde inte länge!! Igår kväll kom rättningen i ledet: "Hälsovalet" står fast. Batljan hann inte ens tillträda innan han blev överkörd...

Och sedan blir det ett antal turer som innebär att man inte alls ändrat sig.

Det brukar väl kallas skuggfäktning - att motståndaren inte vågar visa sig utan alliansen ska lockas att anfalla skuggor här och var. Men det blir ju bara fallet om alliansen saknar egna mål och visioner....

---

Andersson på Kungsholmen

DN, DN

---

tisdag 27 april 2010

Nu väntar vi bara på Sahlins överkörning

I DN står det att S nye talesman i landstinget från 1 maj i år, Ilija Batljan från Nynäshamn, vill samarbeta med M i sjukvårdsfrågor.

"Vi tycker att själva idén med vårdval är bra, men ersättningen måste höjas till områden med en sjukare och socialt utsatt befolkning"

Eftersom tidigare initiativ från lokala förespråkare från (S) blivit överkörda när den centrala partiapparaten böjt sig för krav från V och MP så är väl frågan mest när överkörningen ska äga rum.

En springande punkt är dock att Batljan fortfarande bara ser möjligheten att höja ersättningen till områden - inte till den mottagning som invånaren väljer att få hjälp hos!

---

Tidigare bloggar:
Cirkus Sahlin slår till igen
Att både ha kakan och äta den
Dementimaskinen (S) i full gång

---

Lågvattenmärken i Kommunfullmäktige

I går kväll var det kommunfullmäktige på Lidingö. Efter genomgången av förra årets verksamhet med åtföljande ansvarsfrihet för styrelser och nämnder kom frågan om inriktningsbeslut för att lösa en halvsekelgammal vägfråga. Eftersom det handlar om att göra ändringar på vår gröna ö så gick känslorna höga och debatten böljade. Som så ofta tidigare krävde minoriteten (oppositionen) återremiss för fortsatt utredning (av företrädare som tidigare motsatt sig vidare utredning, därför att utredning inte skulle behövas. Men nu gällde det kanske att förhala - en sk minoritetsåterremiss kräver bara 1/3 av fullmäktiges röster medan avslag kräver mer än 50% av rösterna... Så vid detta tillfälle var det alltså inte för dyrt att utreda mer).

Till skillnad från oppositionen kan jag acceptera att man kan ha olika åsikter - jag kan till och med respektera att mina åsikter inte delas. Därför är det med beklagande som jag hörde hur representanter från åtminstone två oppositionspartier - antagligen i brist på sakargument - började pådyvla majoritetens företrädare olika ondsinta och ljusskygga bevekelsegrunder. Vi fick bland annat höra att vi moderater "låst fast oss" vid att bygga vägar. Detta kom som svar på majoritetens redovisning på vilka grunder vi anser att oppositionens favorit inte löser de grundläggande problemen. Det var tydligen för svårt att svara sakligt på. Vi fick också höra att eftersom endast ett drygt tiotal lidingöbor spontant ställt sig positiva till ett vägtunnelalternativ medan närmare 500 uttalat sig för andra alternativ, då vore det emot demokratin att föreslå vägtunneln. Men då missar man ju syftet med dessa synpunkter från Lidingöborna. De har varit viktiga, liksom samråd med föreningar av olika slag. Men det är till slut politikens uppgift att väga samman alla olika faktorer. Varför kan inte flera av oppositionens företrädare besinna sig och stå för sina sakskäl i stället för att hitta på "bakomliggande motiv"; varför inte acceptera att man kan olika uppfattningar i sakfrågor i stället för att försöka smutskasta andra folkvalda ledamöter?

I en alldeles egen kategori kom onekligen Centerpartiets kovändning. Yrkar på inriktning vägtunnel i Kommunstyrelsen - och har framträtt offentligt (Lidingö Tidning) och tyckt att det i princip var deras eget förslag - men i fullmäktige vill man minoritetsåterremittera till förmån för ett annat förslag... Ingen förklaring till det ändrade ställningstagandet, bara förnekanden att man alls varit positiv till vägtunnellösningen. Här finns det skäl att fundera över vilka de bakomliggande skälen kan vara - inte minst för väljarna. Vilket ord från Centerpartiet gäller??

---

Paul Lindquist
Bjarne Grankvist
Bjarne Grankvist 2
Lidingö Kommunfullmäktige på webben - sändningen ska bli tillgänglig för streaming

---

söndag 25 april 2010

Oppositionen - enig om skattehöjningar!

Vore det inte för att Sveriges ekonomi påverkar de flesta invånarnas vardag och framtid skulle man ju kunna frestas att skratta åt alla turer kring oppositionens krampartade försök att framstå som enade. Hittills har vi mest sett att Mona Sahlin har backat från ståndpunkter där S tidigare stått för konsekvens och möjlighet till positiv utveckling (alltså lika med eller nära Alliansregeringen). Den enda gemensamma nämnaren tycks vara att skattehöjningar ska lösa alla problem, även om löfteskarusellen kostar ännu mycket mer än vad man utlovat ska komma in med skatteskruven!

Förbifart Stockholm vill man åtminstone försena om man inte lyckas hindra genom att lagvägen tvinga alla kommuner i Stockholms län att genomföra folkomröstningar. Sahlin och Jämtin verkar ha glömt att fråga vilka MP och V skulle liera sig med för att få igenom ett nej till förbifarten. Kostnaderna för ytterligare förseningar i att lösa ett allvarligt trafikproblem blir höga (SvD).

En annan aspekt, där S brukar vara expert, är förmågan att kunna ändra ordens innebörd. Jag minns fortfarande hur moderaternas frihet av S omvandlades till något helt annat, mycket mer begränsat. Inte minst ur denna aspekt är dagens ledare i SvD av PJ Anders Linder viktig. S med partisekreterare Baylan i spetsen försöker stöpa om begreppet rättvisa till något mycket mer begränsat:

"Den borgerliga idén om rättvisa går ut på att alla ska få chansen och att den som riskerar att krascha ska få bästa möjliga hjälp. Det är mycket viktigare att skolan håller högsta klass, att arbetsmarknaden fungerar väl och att socialpolitiken prioriterar dem som har störst behov än att inkomster utjämnas till någon viss nivå. Att kämpa för total inkomstutjämning är enligt detta synsätt inte att driva rättvisepolitik utan att ägna sig åt raka motsatsen."

"I sin Baylanska tappning handlar rättvisa däremot nästan alltid om ekonomisk utjämning. Ju mindre inkomstskillnader, desto rättvisare. Fast inte ens om man tänker så ensidigt finns solklart stöd för Socialdemokraternas bild av sig själva som rättfärdighetens riddare."

Linder anser att rättvisefrågan förtjänar filosofisk fördjupning, men även att värderingarna tydligt ska uttryckas i politiken (vilket väl indirekt görs väldigt väl av Alliansregeringen). Linder pekar på fem huvudpunkter:
Prioritering av de verkligt utsatta
Göra det lätt att få arbete
Bekämpade av fattigdom i stället för rikedom
Underlätta uppbyggnad av förmögenheter
Kompromisslöst försvar av kunskapsskolan


Jag vill instämma även i Sanna Raymans inlägg i SvD:

"Låt oss satsa på folkomröstningen i september istället!"

---

DN

---

lördag 24 april 2010

Vänsteralternativet... var god dröj!

I Samuel Becketts pjäs "I väntan på Godot" träter man i väntan på att något oklart ska komma. Det är inte utan att man känner en viss parallellitet vad avser väntan på det rödgröna regeringsalternativet.

Det rapporteras att en rad "pressträffar" den 23 april (det heter uppenbarligen inte presskonferens längre...) där man skulle presenter Godot, förlåt det rödgröna budgetförslaget, har ställts in.

När det gäller de enskilda partiernas ståndpunkter har vissa aspekter kommit fram, men det som är tydligt är att Carin Jämtin och övriga (S) i Stockholm inte har något att säga till om - den rödgröna röran arbetar aktivt mot Stockholm oavsett vad Jämtin lovar. Möjligen blir hon inte överkörd när det gäller löftena om att lösa allt med höjda skatter!

Miljöpartiet och Vänsterpartiet visar tydligt sitt dogmatiska hat mot bilismen - inte de miljöskadliga effekterna av de idag dominerande drivmedlen. Från V har hävdats att "det primära måste ändå vara att minska bilismen" och den mycket begränsade synen på invånarnas möjligheter till kommunikation präglar även uttalanden från MP. Problemet med dessa vänsterpartiers syn på individer som förtappade - eller i varje fall föslöade - om de inte kan använda kollektiva transportmedel, är inte bara en fråga om "bekvämlighet" utan har betydande ekonomiska konsekvenser. Till detta kommer det grundlagsmässigt mycket märkliga i att S+MP+V vill lagstifta om att tvinga kommuner att anordna folkomröstningar i Stockholms Län; är det så regionala folkomröstningar ska komma till? Ger det inte en form av legitimitet åt folkomröstningarna MOT trängselskatter för några år sedan?

När det gäller en rödgrön regering så leder alla dessa krumbukter och försök till äreräddningar med påtvingade folkomröstningar till frågan om denna gruppering kommer att vara regeringsduglig. Det man tycks vara mest överens om är skattehöjningar, men ändå är löftena om utgifter långt större än de tillväxthämmande och jobbminskande skattehöjningarna. Det för tankarna till Grekland, där den monumentala ekonomiska krisen beror just på alltför stora utgifter i förhållande till intäkterna. Det är inte speciellt lugnande att Aftonbladet hyllar den rödgröna röran samtidigt som man påstår att problemet för Grekland är de krav som ställs från EU och IMF som är beredda att skjuta till pengar för att undvika total kollaps i det grekiska samhället. Problemen ligger i Grekland och oförmågan att ha sunda statsfinanser - det oroande är att Sahlin och kompisar i sin överbudspolitik bäddar för det slaget av statsbankrutt

---

DN, SvD

Karolinska Institutet, forskning och byggnader

I veckan skrev Fredrik von Feilitzen, ledamot av skönhetsrådet i Stockholm, en Brännpunktsartikel i SvD om byggnader på Karolinska Institutets "campus" i Solna.

Som gammal KI-student och med fortsatt vetenskapligt arbete med anknytning till KI väcker artikeln en hel del frågor. Förvisso är inte allt nybyggt vackert och ibland inte ens funktionellt, men von Feilitzens hela artikel andas inställningen att det är byggnadernas historiska utformning som är huvudsaken, inte vad som sker i dem:

"KI har under senare tid sackat efter vetenskapligt, men vill fortfarande mäta sig med världens bästa universitet. Man verkar inte ha insett att de som kommer främst i internationella utvärderingar, med Harvard i USA och Cambridge i England i spetsen och därefter en rad kända amerikanska universitet i hög grad slår vakt om sin historia och sina campus, vilka kan sägas ingå i deras varumärken. En skövling av kärnan i dessa campusområden vore otänkbar, även om man erbjöds en aldrig så spektakulär nybyggnad. "

För det första kan man undra över grunden för påståendet att KI har sackat efter vetenskapligt. Under senare år har olika system för rankning av universitet börjat publiceras. Ett gemensamt problem är dock att det inte finns något system som ger en sann bild av graden av vetenskaplighet. Det kan handla om en rad indirekta faktorer såsom antal citerade vetenskapliga artiklar, storleken på anslag och bidrag till forskningsprojekt - allt med viss relation till forskningsaktivitet och även i viss mån till forskningskvalitet, men inte med absolut "vetenskaplig kvalitet". I den medicinska världen brukar det gå "modevågor" inom forskningen. När jag började läsa på läkarlinjen var det immunohistologi som skulle lösa medicinens gåtor, sedan dominerade receptorfarmakologin. Senare kom molekylärbiologin som skulle ge alla svar - HUGO-projektet, dvs kartläggning av alla gener, var svaret på alla frågor. Efter ett antal år hade vi lärt oss mycket mer om generna, men inte fått svaret och då kom stamcellerna som utmålades som lösningen på alla problem. Även här lär vi oss mer, men svaren på de flesta medicinska gåtorna har inte dykt upp. Nu börjar epigenetiken - läran om kontrollen av DNA - vinna status som vårt nya (och som vanligt enda) hopp om universalsvar.

Min egen konklusion är att något absolut mått på vetenskaplighet inte finns och att det därför är svårt att finna belägg för påståendet att KI sackat efter vetenskapligt. Om det är så, har jag dock svårt att det har att göra med att KI inte tillräckligt bevarat sina hus från 1940- och 1950-talen. Inte heller att man lämnade vackra hus mittemot Stockholms Stadshus under denna period. Snarare beror det på att man övergivit bredden i kunskapsuppbyggnad till förmån för ensidig satsning på "spjutspetsar". Jag har tidigare bloggat om fenomenet som, om det får fortsätta, kommer att utarma både KIs utbildningar och forskningen.

En annan väsentlig invändning mot von Feilitzens resonemang är givetvis att de internationellt framgångsrika forskningsinstitutioner som han hänvisar till må vårda sina betydligt äldre byggnader, men det är inte det som orsakar de vetenskapliga framgångarna! Och varför skulle KI vörda just de 50-åriga byggnaderna i en 200 årig historia!!

Men i egenskap av besökare på KIs "campus" i Solna är det givetvis trevligt att känna igen sig - men mycket har förändrats under de 20 år som gått sedan jag hade min dagliga verksamhet på området, och mycket mer sedan jag började på läkarutbildningen för 34 år sedan.

---

torsdag 22 april 2010

Sanningen om vänsteralternativet

Gång på gång viker sig (S) för sina koalitionspartners, inte minst kan nämnas stockholmssossarna som körts över både vad gäller RUT och Förbifart Stockholm.

I dagens SvD påpekar Per Gudmundsson att Socialdemokraterna delar Alliansens syn på EU-frågor medan V och MP har mycket mindre samsyn. Vi vet alltså vad som väntar när Sahlin viker sig även i dessa frågor. Makten är viktigare än innehållet!

I samma tidning, men på Brännpunkt, kommer MP-politikern Eie Herlitz med en rad intressanta bekännelser. Den politiska ståndpunkten att bilismen är källan till allt ont är redan känd och att lösningen enligt MP är att hindra bilar att komma fram. Nej, det som förefaller nytt är de öppna erkännanden som ges i ingressen:

"Idag väljer många av dem kollektiva transportmedel på grund av alla tidsödande bilköer."

Insikten finns alltså att de kollektiva transportmedlen i sig inte är attraktiva för många resenärer. Det är vanligt att höra argumentet att "bilister är för bekväma" - men få har tänkt tanken att kollektiva transportmedel just är kollektiva, dvs att de kan klara av det mesta för ett kollektiv, men att individer kan komma i kläm därför att deras behov inte täcks av kollektiva lösningar! Med den utgångspunkten förstår jag hur MP och V kan pressa fram veckans politiska tokeri: regional folkomröstning med antingen Förbifart Stockholm eller kollektivtrafiksatsningar! Inte som Alliansen som inser att både vägar och kollektivtrafik behövs. Vänsteroppositionen fortsätter på kollektivismens väg och har liksom de flesta socialistiska diktaturer insett att tvång är det enda som gör att dogmerna kan omsättas i verklighet - kollektivresandet ökar bara om inga alternativ finns.

En annan pikant aspekt på Herlitz artikel avser förorternas struktur. MP-politikern konstaterar (i fetstil):

"En ny struktur utvecklas i Stockholms yttre region – en diffust utspridd bebyggelse med gles villabebyggelse, stormarknader, låga kontorshus och enorma ytparkeringar blir som följden. En struktur som för all framtid måste ha bilen som huvudtransportmedel."

Det blir inget vidare resonemang om vilka alternativ Herlitz ser till detta - ska bara tätt placerade flerfamiljshus vara tillåtna? Eftersom valfrihet inte är en kvalitet som MP och övriga vänsterpartier hyllar må det vara tillåtet att anta att det är det som ligger bakom ovanstående citat. Det kan ju bli en analogi med den inledande slutsatsen: I dag väljer många att bo i lägenheter i höghus därför att det inte finns några acceptabla kommunikationer mellan villaområdena och andra delar av Storstockholm?

Inflytande för vänsteroppositionen i landet och i synnerhet i Stockholmsområdet innebär en kursändring som leder till stagnation och tillbakagång. Alliansen har på alla plan visat en stor förmåga att både se till individernas rätt och möjligheter samtidigt som kollektiva lösningar, inte minst för kommunikationerna, givits långt större stöd än vad tidigare rödgröna blandningar kommit i närheten av.

På Lidingö har vi upplevt hur landsting och SL dominerat av S motarbetat en positiv lösning för Lidingöbanans snart 70-åriga vagnpark och behov av modernisering. Först med aktiv och konkret kommunikationspolitik från Alliansen i allmänhet och Christer G Wennerholm i synnerhet har såväl Lidingöbanans problem lösts som grunden till en utvecklande kollektivtrafik ovan jord lagts.

För en positiv utveckling av Stockholmsregionen och Sverige behöver vi fortsatt Alliansstyre!

---

Läs även DN, Bjarne Grankvist

onsdag 21 april 2010

Gränsöverskridande från (S) om Lidingöbanan

I Lidingö Tidning skrev nyligen två socialdemokrater, en oppositionsråd i landstinget och den andra i Lidingö Stad, att anledningen till att inget gjorts i fråga om Lidingöbanan skulle bero på bristande vilja och initiativ från Lidingö - och då i första hand Lidingömoderaterna.

Allt detta är dock rökridåer för att dölja det faktum att under socialdemokratiskt styre fanns varken politisk vilja hos vänstermajoriteten eller i SLs styrelse för att rusta upp Lidingöbanan och de 60-åriga vagnar som skramlar omkring nu.

Att beskriva verkligheten från olika vinklar må väl vara tillåtet i den politiska debatten - som att (S) lyfter fram att det i kölvattnet från den globala finanskrisen är fler arbetslösa än när Alliansregeringen tillträdde; det är ju inte osanning, även om man frenetiskt förtiger att antalet sysselsatta och har ökat i betydlig omfattning. Det senare har ju bland andra Anders Borg fokuserat på. Det intressanta är ju att i och med att fler är sysselsatta så har samhället större möjligheter att ge stöd till dem som verkligen behöver det. Till detta kommer ju att Alliansregeringen - till skillnad från Göran Persson - inte sitter nöjd med dagens läge utan arbetar på för att få ännu fler - i synnerhet de arbetslösa - i arbete.

Men att som (S) i Stockholms Läns Landsting och i Lidingö förfalska verkligheten om Lidingöbanan, det är inte acceptabelt. Det det avslöjar socialdemokratins brist på förmåga att ta uti med reella problem och att man istället hemfaller år billig och falsk propagande utan förankring i verkligheten! Det är gränsöverskridande i ordets mest negativa betydelse - och ett uttryck för väljarförakt!!

---

Paul Lindquist

---

Tidigare bloggar:
Lidingötåget rustas upp

Den Socialdemokratiska strategin är tydlig...

Man hör ganska ofta politiker tala om att värna demokratin och att politikerförakt underminerar demokratin.

I måndags morse delade jag ut Moderat valmaterial på Sergels Torg. Överlag var det ett positivt och intresserat mottagande. Mest imponerad blev jag av den man i blåställ som kom fram och bad om broschyrer - han skulle tala med alla sina arbetskamrater: Mona Sahlin och hennes sätt tilltalade honom inte alls. Jag uppfattade att han inte tyckte att hon var ärlig, att hon säger en sak och sedan gör en annan.

Som ett brev på posten kom så tisdagens sågning av Carin Jämtins löfte om Förbifart Stockholm. För att rädda regeringssamarbetet med vänsterpartierna V och MP gör Sahlin ett bondeoffer. Det ryktas att Jämtin ändå är tämligen ointresserad av de frågor som är viktiga för Stockholm, kanske därför att hon blivit lovad en ministerpost.

Men det är inte första gången som (S) i Stockholm offrats på vänsterns regeringsaltare. Minns hur snabbt stödet för RUT snabbt kontrades med en vänsteroppositionsöverenskommelse att RUT ska tas bort.

Strategin förefaller glasklar: låt (S) i Stockholm göra uttalanden som kan tilltala utvecklingsregionens invånare, men såga sedan snabbt av dem med en central uppgörelse. Stockholm är nog ändå en förlorad region, tycks man resonera, men lite strykning medhårs kan ju alltid lura någon förhoppningsfull anhängare...

Tala om väljarförakt!

---

SvD, Bjarne Grankvist, Kent Persson, Edvin Alam, Mats Gerdau, Catharina Elmsäter-Svärd,Bjerke betraktar, Per Ankersjö

---

Tidigare bloggar:
Jämtin inte överkörd?
Dementimaskinen (S) är i full gång
Att både ha kakan och äta den
(S)-omvandling - trolleritricket som är mest luft

tisdag 20 april 2010

Jämtin inte överkörd?

Nu har dementimaskinen, om Förbifart Stockholm och hur trovärdiga löften från S är, kommit igång.

I DN förklarar Carin Jämtin

Jag har själv varit delaktig i beslutet och känner mig inte överkörd, säger Carin Jämtin till DN.se

I samma artikel påpekar DN

I samma intervju gick hon ut med ett skarpt löfte till Stockholmarna och lovade att förbifarten skulle byggas.

Nu är löftet att Jämtin ska argumentera för att Förbifart Stockholm byggs. Snacka om devalvering!!

---

DN, SvD
---

Cirkus Sahlin slår till igen...

29 mars lovar Carin Jämtin att Förbifart Stockholm ska byggas även om de rödgröna vinner valet.

Vad det löftet var värt ser vi idag: Sahlin med kompisar ska (på oklara grundlagsmässiga grunder) ordna en "regional" folkomröstning om man vinner valet (i riket får man förmoda).

Ytterligare ett desperat röstfiske: först löften till dem som behöver bättre vägar, sedan ett motsatt löfte.

Den rödgröna alliansen visar upp sin oförmåga att stå vid löften, att hålla en rak och ärlig kurs. Dikeskörning är det vänligaste man kan kalla det...

---

SvD, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, DN

---

Läs även Bjarne Grankvist, Paul Lindquist, Kent Persson

---

tisdag 13 april 2010

Socialdemokraternas stora mål - men hur når man dit?

Idag skriver Mona Sahlin i DN om Socialdemokraternas utveckling. I stora drag presenterar man följande konkreta mål:

"Fler jobb. Fler jobb är den viktigaste frågan för att öka jämlikheten. Vi sätter jobben först. Vårt mål är full sysselsättning. För att nå det målet måste sysselsättningsgraden öka. Varje arbetad timme behövs. Vårt delmål är att höja sysselsättningen till 80 procent i reguljär sysselsättning i åldersgruppen 20–64 år. Det innebär att särskilda insatser måste göras för unga och nyanlända som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det innebär också att kvinnors sysselsättning måste öka."

(S) vill alltså höja sysselsättningen till en specifik nivå. Men där slutar det specifika. "Särskilda insatser" måste göras. Vad det är får vi inte veta.

"Mer utbildning. Inget är så viktigt för individens möjlighet att utvecklas och för samhällets konkurrenskraft som god tillgång på utbildning. Regeringen har i fyra års tid stängt dörr efter dörr till utbildningsmöjligheter för både unga och vuxna. Ökad social rörlighet kräver en fortsatt utbyggnad av högskolan, och ytterligare insatser för att fler vuxna ska ha möjlighet att gå högskoleutbildningar. Snedrekrytering betyder att klassklyftor cementeras och ska därför motverkas med kraft. Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år."

Åter ett kvantitativt mål: 50% ska påbörja högre studier före 25 års ålder och snedrekryteringen ska motverkas "med kraft". Beträffande det senare så är det den socialdemokratiska skolpolitiken som lämnat de studieovana i sticket - barn från studiemotiverade hem får en fördel när skolan inte ger stöd. Och vilka högskoleutbildningar tänker man satsa på? Det saknas både visioner om vad man vill med den högre utbildningen och hur man tänker åstadkomma det. Hur tänker man göra det och vad kommer det att kosta?

"Minskad barnfattigdom. Barnfattigdomen når i dag rekordnivåer och beräknas öka med närmare 50 procent mellan år 2006 och år 2010. Den borgerliga politiken har ökat klyftorna. De drastiska nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna har tvingat in nya grupper i socialbidragsberoende. Därför lever var sjunde barn i dag under fattigdomsstrecket. Det är oacceptabelt. Nu krävs fler jobb och kamp mot klyftorna. Men det krävs också höjda flerbarnstillägg, höjt tilläggsbidrag för studenter med barn och höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar. Vårt mål är att minska antalet barn i familjer som går på socialbidrag med 50 000 till år 2015."

Det stämmer att det behövs fler jobb. Men det stämmer inte att det var alliansregeringen som åstadkom den globala finanskrisen som drabbade Sverige också - inte minst våra exportindustrier. Men det är ju en sanning som inte är intressant ens för en "reformerad" socialdemokrat som Sahlin. Mer bidrag, kraftigt höjda skatter - hur ska det leda till fler jobb. Sahlin blir som vanligt svaret skyldig.

Märkligast är dock den sista meningen. Den är kopierad direkt från DN. Hur ska det gå till? Man vill minska antalet barn - men samtidigt vill man öka flerbarnstillägg (mer än alliansregeringen, antar jag).

Minskat socialbidragsberoende. Regeringens politik har ökat bidragsberoendet. Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd har ökat i mer än 90 procent av landets kommuner. De väntas öka med 50 procent. Att behöva gå på socialbidrag är den tydligaste formen av utanförskap. Denna utveckling är en direkt konsekvens av den misslyckade jobbpolitiken, misskötseln av sjukförsäkringen och den cyniska hanteringen av dem som förlorar jobbet. Sverige har inte råd med fyra år till av ytterligare stora skattesänkningar på lånade pengar tillsammans med fortsatta nedskärningar i välfärden. Vårt mål är att minska andelen som går på socialbidrag med en fjärdedel till år 2015, därefter ska den halveras.

Hur ska det gå till? Återigen en partitaktiskt motiverad beskrivning av verkligheten utan att referera till opartisk statistik, utan att redovisa hela bilden.

---

För mig är bilden tydlig. Socialdemokratin under Sahlin lovar och bedyrar att man har lärt av sina misstag, att man har analyserat och nyorienterat. Men retoriken ekar tomt. Beskrivningen av Sveriges problem är ofullständig - den redovisar inte hela problembilden, men det allvarliga är att det inte finns visioner om hur man ska komma till rätta med problemen. De konkreta förslag som redovisats handlar om massiva skattehöjningar som motverkar det mesta av det man säger sig vilja uppnå.

---

Se även Mats Gerdau: snömos, Kent Persson: Kejsarens nya kläder, PJ Anders Linders ledarblogg i SvD

---

måndag 12 april 2010

Kommentarer till skolreformen

I tidigare blogg har jag hyllat alliansregeringen för att man fortsätter reformera skolan (DN idag). På grund av mycket varierande kvalitet på internet-uppkopplingen medan jag är på vetenskaplig konferens i USA kommer mina kommentarer lite separat...

1)Legitimation för lärare och 2) Skolverket utfärdar legitimation

Genomgående när jag diskuterat skola - även oberoende av politisk grundsyn - så har ämnet "farliga och gravt olämpliga lärare" kommit på tal. Även om legitimation inte är någon garanti, så är det ett instrument som kan göra det lättare att definiera vad som inte är acceptabelt. Jämför man med läkaryrket så har ju kritik framförts att det är svårt att ta tillbaka en läkarlegitimation, men i de flesta fall när det skett har det varit befogat. Eftersom både lärarkår och läkarkår till den helt övervägande delen består av strävsamma individer som vill göra ett bra arbete så får vi utgå från att ytterst få lärare kommer att vara aktuella för deslegitimation...

3)Huvudvägen till läraryrket blir via lärarutbildning
Detta är ju naturligt, men att även andra kvalificerade högskoleutbildningar ska kunna ligga till grund måste hälsas med stor tillfredsställelse. Att en bredare rekryteringsbas ges en formaliserad väg ger välbehövlig anpassning till en verklighet som existerat i flera decennier.

4)Introduktionsperiod
Även detta är en utmärkt reform. Min generations läkare har väl inte så värst goda erfarenheter av tiden med Allmäntjänstgöring, men sedan Socialstyrelsen började göra nedslag i verkligheten och i samband med ansvarsärenden inte bara fälla den handledarlösa AT-läkaren utan syna organisationen och flera fall kritisera kliniskchefer, så har kvaliteten ökat högst betydligt. Det finns alltså goda exempel för Skolverk och Skolinspektion att studera för att tillsynen ska bidra till den önskvärda kvaliteten på introduktionen för lärare.

5) Vem som får sätta betyg
Med lärarlegitimation är det rimligt och riktigt att det är kvalificerade lärare som ansvarar för betygsättningen. Det är då mycket positivt att konstatera att det administrativa verktyg som Lidingö håller på att införa för att bland annat göra omdömen mer likvärdiga och för att systematisera dokumentationen av elevernas utveckling - det är verktyg som kan underlätta för legitimerade lärare att handleda icke legitimerade kollegor och möjliggöra för rektorer att ha en överblick.

6) Lektorer
Ökad kontakt mellan skolans värld och forskningen i bred mening är ett område jag tycker är oerhört väsentligt. Se tidigare blogg!

---

Till detta kommer det lokala arbete som vi kan göra. Bland det väsentligare anser jag vara att tydligare dokumentera elevernas upplevelse av den undervisning de får!

---

Se även DN, SvD, Mats Gerdaus skolblogg

Alliansregeringen reformerar skolan

Idag offentliggjorde Alliansregeringens fyra partiledare stora och väl avvägda reformer för skolan, här i något förkortat skick:

1). Endast den som har yrkeslegitimation får ges fast anställning som lärare eller förskollärare.

2). Legitimation för förskollärare eller legitimation för lärare meddelas av Skolverket.

3). Huvudingången till lärar- eller förskollärarlegitimation är att personen har en examen från någon lärar- eller förskollärarutbildning. Men i det nya systemet för lärarutbildning, behörighet och legitimation vill regeringen därtill öppna fler vägar till läraryrket än enbart lärarutbildning.

En ytterligare ingång till legitimationen ska kunna vara annan akademisk ämnesutbildning än en lärarutbildning, till exempel civilingenjörer eller statsvetare som läst sina ämnen på universitet. Dessa personer ska i framtiden behöva läsa ett års kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) och därutöver genomföra eller få sig tillgodoräknad praktiktjänstgöring som uppgår till ett halvt år.

4). En introduktionsperiod på ett år med mentor införs för lärare.
5). Endast legitimerade lärare ska få sätta betyg. ... Den enskilde läraren får i lag ett tydligt ansvar för den undervisning som han eller hon bedriver och i skollagen skärps ansvaret att anmäla om elever kränks eller behöver särskilt stöd.
6). Lektorer återinförs och innebär legitimerad lärare eller förskollärare som har avlagt doktors- eller licentiatexamen samt visat minst fyra års yrkesskicklighet.

7). Systemet införs den 1 juli 2012. Lärare och förskollärare som är behöriga enligt dagens bestämmelser kommer att tilldelas lärarlegitimation efter en enkel ansökan. Från och med halvårsskiftet 2012 krävs godkänt introduktionsår för att tilldelas legitimationen.

8). En lärarlegitimation ska kunna dras in. Sådana beslut fattas av ett nytt organ, Lärarnas ansvarsnämnd.

9). I den nya skollagen undantas yrkeslärare och modersmålslärare från kravet på examen för att få fast anställning.

10). För att finansiera systemet med lärarlegitimation satsar regeringen ungefär en kvarts miljard kronor om året kommande år; mentorer under introduktionsåret: 2011 60 miljoner kronor, 2012 160 miljoner kronor och därefter 260 miljoner kronor per år.

---

Detta är stora och positiva nyheter, såväl för alla elever och lärare, men också för Sverige i stort: det handlar om att stärka skolan, inte minst genom att stärka lärarnas status!

---

söndag 11 april 2010

Särskolan behövs - men inte för alla barn med behov

I dagens Expressen tar ledarsidan upp det faktum att andelen barn inskrivna i särskolan fördubblats sedan 1990 och att Skolinspektionen kritiserat bland annat Örebro kommun för att placera barn som inte skulle höra till särskolan i denna skolform.

Det har kommit fram upprörande skildringar hur barn och föräldrar uppfattat att barnen placerats i särskolan som någon form av bestraffning. Så får det givetvis inte gå till.

En förklaring - även om det inte är en godtagbar ursäkt - kan vara att kommunen saknar andra former stöd för barn med behov av mera stöd.

I Lidingö finns både särskola och en särskild resursenhet för elever med behov av extra stöd. Den senare har ett drygt 70-tal elever med olika orsaker till behov av särskilt stöd. Det kan vara koncentrationssvårigheter men även tilltagande skolk eller vissa former av språksvårigheter. När det gäller barn som inte kan svenska så finns den "internationella klassen" som är intensivutbildning i svenska innan det är dags att gå i en vanlig klass. För barn och elever med tvåspråkig bakgrund finns modersmålsundervisning som från och med i år organiseras så att det blir små grupper som undervisas tillsammans samtidigt som de får lära känna fler med samma språkbakgrund.

När det gäller placering i särskolan gäller - som klart framgår av Expressens ledare - mycket strikta regler. Formellt ska en utredning göras om dessa kriterier uppfylls och om så är fallet erbjuds barnet en plats inom särskolan, men föräldrarna kan avstå från det erbjudandet.

Även om det finns strikta gränser för vilka barn som kan erbjudas särskola så finns det alltid gränsfall. I Lidingö har vi infört en speciell särskolepeng bland annat för att underlätta i de fall där särskola, föräldrar och skola är överens om att en integrerad skolgång i vanlig skola är möjlig och positiv för barnet. Då får barnets skola vanlig skolpeng samt ett tillägg baserat på särskolebehovet samt att särskolan får resurser att stödja den vanliga skolans lärare och personal kring barnet. Utbildningsnämnden i Lidingö har även givit principiellt godkännande om att i vissa enskilda fall - efter noggrann utredning och endast om föräldrar, skola och särskola är helt överens om att barnet gynnas bäst av det - kan barn, som inte omfattas av särskolan och som inte kan erbjudas extra stöd i annan form, erbjudas plats i särskolan. Undantagen görs med utgångspunkt från barnens behov för att inte barnen ska drabbas negativt i gränsområdet mellan särskola och vanlig skola.

---

Tidigare blogg:
Rätt stöd till elever i behov av extra stöd

lördag 10 april 2010

Friskolor stimulerar till bättre resultat

I dagens SvD skriver Anders Morin och Malin Sahlén från Svenskt Näringsliv att elever i friskolor "har högre meritvärden och resultat på det nationella matematikprovet än elever i kommunala skolor". Det är inte speciellt uppseendeväckande med tanke på att friskolor generellt har startats av entusiaster med starkt intresse att kunna utveckla och förbättra skolan.

Det som gör undersökningen extra intressant, är att det inte bara är siffror rakt av, utan att författarna har
"neutraliserat bland annat för individuella skillnader vad gäller kön, föräldrarnas utbildningsbakgrund och om eleven har utländsk bakgrund."
.

Vidare motsäger undersökningen vänsteroppositinens rutinmässiga motstånd mot friskolor:
"Det finns en uppfattning att förekomsten av friskolor medför att de kommunala skolorna dräneras på resurser och därför presterar sämre. Vår undersökning visar att oron för sämre prestationer i de kommunala skolorna till följd av friskolor inte är befogad. Vi finner tvärtom en svagt positiv effekt på såväl meritvärdet som provet i matematik i de kommunala skolorna om andelen friskoleelever i en kommun ökar."

Väsentligt är även de slutsatser som dras:
"Några av de faktorer som forskningen pekar ut som kännetecknar framgångsrika skolor är tydlighet i styrning och ledarskap som framför allt inriktas på kunskapsmål, höga förväntningar på eleverna, kompetenta och engagerade lärare, extra stöd till lågpresterande elever, regelbundna uppföljningar samt ordning och reda. Den totala resursnivån har mindre betydelse, däremot är det viktigt att resurser och arbetstid i tillräcklig utsträckning används till undervisning. Duktiga lärare måste premieras lönemässigt."

Det är i den riktningen moderaterna på Lidingö vill arbeta vidare med Lidingös skolor - visionen är Sveriges bästa skolor. Det innebär inte bara att medelbetyg ska vara högst, det innebär också att satsningarna på att ge extra stöd till som behöver det ska fortsätta - ingen ska lämna Lidingös skolor utan fullständig skolutbildning (utom enstaka undantagsfall där helt andra förklaringar an skolans pedagogik ligger bakom).

Lidingö skolor har redan fått en stor frihet för att kunna utvecklas på liknande sätt som de bästa friskolorna. Det gäller att finna en balans mellan kommunens trygga "koncern" som kan ge ekonomiska fördelar men samtidigt minskar friheten.

När det gäller den kommande upphandlingen av skolmat har både stadens centrala förvaltning och vi politiker lyssnat på engagerade föräldrar. Lidingömoderaternas mål har varit att ge mer inflytande till de enskilda skolorna - för att både kunna påverka den lokala skolmaten och för att ha möjligheten att använda skolmat som ett positivt konkurrensmedel. Utbildningsnämnden har nyligen beslutat om en kortare upphandlingsperiod med högre grad av decentralisering både för att underlätta för verksamheterna att få inflytande, men också för att ge mindre entreprenörer bättre möjligheter att komma med anbud.

Moderaterna på Lidingö har nyligen antagit ett nytt program för den kommande mandatperioden. I sammanhanget vill jag speciellt peka på ett avsnitt:
Som ett led i att utveckla och förbättra skolan vill vi se närmare på elevernas deltagande i
att utvärdera undervisningen/utbildningen. Med rätt utformade utvärderingar kan elever på
ett konstruktivt sätt bidra till en positiv utveckling av skolan.

---

Läs även Mats Gerdaus skolblogg

---

Tidigare bloggar:
Bra skolor har bra ledning
Om skolmatsupphandlingen på Lidingö
Varför är lärarfacket oroligt för återkoppling?

---

torsdag 8 april 2010

SKLs oklara tankar om lärarnas arbetstid

I veckan har SKL styrelsens Arbetsutskott och förhandlingsutskott skickat ett brev till landets kommuner för att försöka förklara sin positionering vad avser arbetstidens förläggning i förhandlingarna med lärarfacken.

Tyvärr blir det inte klarare av detta dokument: visserligen talas det i allmänna ordalag om vikten att anpassa organisationen efter behoven, om att lön ska ges efter prestation och verksamhetens måluppfyllelse. Det låter bra, men man nämner inget om att t ex låta eleverna bidra med fokuserade utvärderingar.

Det politikerna i SKLs ledning fokuserar på är i stället arbetstiderna, dvs ramen och inte innehållet är i fokus. Resonemangen går inte ihop:

Dagens system med 45-timmarsvecka under terminerna innebär att arbetstiden blir ojämnt fördelad över året. Under de arbetsintensiva terminerna är utrymmet för fortbildning eller samordning litet. 40-timmarsvecka kan möjliggöra en mer effektiv användning av skolans samlade lärarresurser.

Sålunda anser SKLs politiska ledning att eftersom det är för lite utrymme för fortbildning och samordning med 45 timmar per vecka under terminstid, därför ska arbetstiden minskas till 40 timmar per vecka. Men samtidigt är argumenten för omvandlingen av läraryrket till kontorsarbete följande:

Eleverna får därför inte alltid den undervisning som de har rätt att förvänta sig.

Om behovet av fortbildning och samordning kräver att lärarnas arbetstid reglereras under terminsveckorna - hur kommer det att öka elevernas tillgång till lärarna? Lärarna ska ju arbeta i sina kontor på skolorna under skolloven!!

Nej, SKLs politiska ledning har rört till det rejält. Man talar om målstyrd verksamhet, men argumenterar på ett oklart sätt på ett sätt som inte är målstyrt. Det vore bättre att fokusera på koppling mellan kvaliteten på elevernas kunskaper och tryggheten i skolorna än på ramarna för hur skolorna uppnår målen, inte minst som SKLs offentliga argument för detta inte hänger ihop. Även om skolledare har lyft fram önskemål om kontorsarbetstid för lärare så är det SKLs politiska lednings uppgift om att fokusera på målen och navigera bort från detaljreglering av kontraproduktiva strukturer!

---

Se även SvD om att inte byråkratisera läraryrket, SKL, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet.

DN
---

Tidigare bloggar:
Varför är lärarfacket oroligt för återkoppling?
Om lärares arbetstider
Är en tillnyktring i synen på lärarnas arbetstider på gång?

---

måndag 5 april 2010

Alliansen ger Sverige hopp om en bättre framtid

Medan vänsteroppositionen undviker att tala klarspråk om prislappen för det överbud av valfläsk som bjuds ut för att röstmaximera blir det mer och mer tydligt att den regerande Allianser ägna tid och omsorg att formulera en politik för framtiden.

I dagens SvD beskriver fyra Alliansministrar behovet av att skapa en positiv framtid genom att satsa på barn och unga. Det handlar inte om att lova guld och gröna skogar (som ska betalas av andra), utan om hur Alliansregeringen på olika sätt arbetar för att ge kommande generationer en bra start!

Särskilt en aspekt, där vi redan kommit långt men där vi vill intensifiera arbetet ytterligare på Lidingö, ligger mig varmt om hjärtat:

"... tidigt stöd till elever som riskerar att inte nå målen"

Även om vi har bland landets högsta medelbetyg på Lidingö, så är det viktigt att inte förlora de elever som har det svårast - där är risken störst för tidig utslagning, missbruk och svåra sociala problem.

"Skolan har en avgörande uppgift för att ge alla människor en bra start i livet"

Heder åt Alliansregeringen och dess företrädare biståndsminister Gunilla Carlsson (M), infrastrukturminister Åsa Torstensson (C), integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) och äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD)!

---

Läs även Kent Persson blogg, André Assarsssons blogg

---

söndag 4 april 2010

Är en tillnyktring i inställningen till lärares arbetstider på gång?

Jag har i gott minne hur en del av socialdemokratins nedmontering av lärarkårens status inte bara omfattade att minska värdet av faktakunskaper utan även att angripa de "orättvist förmånliga arbetstiderna, långa ferierna" och allt annat som lyftes upp i debatten för att beskriva lärare som lata och överkompenserade.

Med egna erfarenheter som lärare på universitetsnivå, både i Sverige och i Storbritannien kan jag bara konstatera att de som tror att läraryrket är att jämnställa med vilket kontorsarbete som helst misstar sig totalt. Därför var det feltänkt redan från början att tro att det skulle bli bättre med att "reglera" arbetstiden med obligatorisk närvaro (och där till hörande krav på omfattande kontorsutrymmen i skolorna) i skolorna på den del av arbetstiden som inte används i klassrummen. Det andas gammal sunkig svensk avundsjuka.

Det är därför glädjande att en rad socialdemokratiska kommunalpolitiker skriver i DN att resultatet är viktigare än arbetstidsreglering. Kanske kan kan även folkpartiets avhopp från förhandlingsdelegationen i SKL vad avser läraravtalsförhandlingar bidra till en tillnyktring.

Förvisso är det så att skolledare måste ha reella möjligheter att sammankalla sina medarbetare till möten för att utveckla verksamheten och genomföra de kvalitetshöjande åtgärder som samhället kräver av skolan, men det ska inte innebära att försöka införa kontorstid för kreativt skapande...

Lika lite som ett återförstatligande av skolan i sig kan lösa de problem som finns, så får inte arbetstidsfrågan framställas som det som hindrar en positiv utveckling av skolan - om fokus sätts på resultaten och de lärare och skolledare som är framgångsrika premieras, då ägnas krafterna åt det som är effektivt och alla Sveriges elever gynnas.

Jag har skrivit det förut, men det förtjänar att upprepas: lärargärningen är inte kontorsarbete, det är skapande verksamhet ungefär som teater och show. Det viktiga är att eleverna slutar skolan med goda kunskaper, förmåga att skaffa sig nya kunskaper, värdera information och ett självförtroende att gå vidare med. Det skapar men inte genom att låsa in lärare och släppa ut dem när stämpelklockan ringer...

---

Tidigare bloggar:
Om lärarnas arbetstider
Kunskap som valfråga: 1. Bättre lärare
Förstatligande - att skjuta rejält bredvid målet


---

DN