söndag 30 maj 2010

Vägtunneln är samhällsekonomiskt lönsam!

Moderaternas koalitionskollega Folkpartiet anordnade nyligen ett öppet möte om lösning av problemen kring Södra Huvudledens passage genom ett villaområde. Mötet har refererats på Lidingösidan. Förutom de vanliga upprepningarna av argumenten emot en tunnellösning kom det fram intressanta sakskäl som jag vill ge ytterligare spridning åt, nämligen den information som gavs av trafikexperten, tillika vice ordf i Tekniska Nämnden, Göran Tegnér (FP):

"Paul Matell är förvånad över att majoriteten inte vill utreda Noll-plus alternativet med planskilda korsningar. Det är lätt att förklara. Jämfört med Vägtunneln (alt. 2) innebär 0-plus alternativet:
• Sämre trafiksäkerhet: -1 svårt skadad eller dödad på 10 år, jämfört med -2,4 för vägtunneln
• Lägre drivmedelseffekter på sträckor, dvs lägre utsläpp:-2,9 % jämfört med -4,4 % för vägtunneln
• Sämre trafikbuller: -1 fastighet med trafikbuller över 55 dB(A) jämfört med -33 fastigheter för vägtunneln
• Ökat trafikbuller över 70 dB(A): +1 fastighet jämfört med -6 fastigheter för vägtunneln
• Sämre framkomlighet: lägre restidsvinster på sträckor: -13 800 fordonstimmar per år, eller -2,2 % jämfört med -23 200 fordonstimmar, eller -3,2 % för vägtunneln
• Oförändrat trafikarbete jämfört med -1,3 % för vägtunneln

Slutsats: 0-plus är sämre på alla punkter! Borde döpas om till 0-minus!

Paul Matell avslutar: ”Nu måste majoriteten förklara varför man ensidigt förordar ett samhällsekonomiskt olönsamt projekt”. Olyckligtvis visar WSP:s utredning felaktigheter betr. samhällsekonomin, eftersom EVA-modellen inte hanterar fördröjningar i korsningar korrekt. Mina egna kalkyler – i egenskap trafikexpert – visar dock att vägtunnelalternativet har en samhällsnytta som uppgår till ca 500 Mkr, jämfört med kostnaden på 409 Mkr. Nyttan är således 22 % högre än kostnaden. Vägtunneln är klart samhällsekonomiskt lönsam till och med vid den högre kostnadsnivån på 479 Mkr (409 +70 Mkr). Samhällsnyttan blir då 17.% högre än kostnaden.
Slutsats: Vägtrunneln är samhällsekonomiskt lönsam!

Noll-plus-alternativet uppfyller inga av de tre målen om säkerhet, miljö och framkomlighet tillräckligt bra och klart sämre än övriga vägalternativ. Noll plus-alternativet är bokstavligt talat ingen framkomlig väg och bör därför inte heller utredas!"

Till detta kommer att den beräknade årskostnaden är omkring 18 miljoner kronor. Det kan jämföras med senaste årets snöröjning som kostat omkring 9 miljoner kronor och skolor och förskolor som kostar över en miljard kronor! Däremot vore det bortkastade pengar att välja "0-plus-alternativet" eftersom det inte löser grundproblemet.

----

Se även Paul Lindquist

----

Musikens Hus på Lidingö!

I fredags - under Musikskolans dag i Lidingö Centrum - var det äntligen klart att Musikskolan får fasta lokaler i Elverket. Kultur- och Fritidsverksamheten kommer fortfarande att finnas där och Musikskolan ser fram emot ett samarbete inom musik och teater. Musikskolan välkomnar även andra musik- och kulturaktiviteter på ön att komma till Musikens Hus.

Verksamheten börjar efter sommaren och bland annat kommer två musikaler att sättas upp.

"Musik ska byggas utav glädje..." - det är verkligen en glädjens dag att Musikskolan fått en fast plats att verka i och från; att denna plats ger fantastiska möjligheter för utåtriktad verksamhet och samverkan med olika kulturella verksamheter gör det ännu mer spännande.

Att det blivit möjligt att genomföra detta i en tid när Sverige och Lidingö Stad har en ansträngd ekonomi till följd av den globala finanskrisen gör det inte sämre.

---

Lidingö Stad, Lidingö Stad, Lidingösidan

---

lördag 29 maj 2010

Den rödgröna bluffen synas

Det verkar som om Sveriges invånare börjat syna den rödgröna bluffen. Alltfler börjar inse att vänsteroppositionen inte ger svar på frågorna utan bara erbjuder skattehöjningar. Veckans Synovate-undersökning talar för kraftiga förändringar inte minst i de tre storstadsregionerna. I Aftonbladet försöker man desperat skyla över fastighetsskatten med påståenden som "mycket väsen för 8 procent". Aftonbladet påstår att inga radhuslängor kan komma i fråga, men som radhusägare där grannar säljer för belopp över det som de rödgröna anser vara normalgräns inser man att Aftonbladet inte faktagranskar sina politiska ledare. Tänk om det varit tvärtom? Då hade vänsteroppositionen snabbt sökt upp en person som på grund av kombinationen svår sjukdom, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt måste flytta! För vänsteroppositionen glömmer alltid att förmögenhetsskatten hittills alltid slagit minst lika hårt som fastighetsskatten. Men, som miljöpartisten Mikaela Valtersson uttrycker det: "dom kan ju alltid sälja och flytta".

En annan aspekt på Aftonbladets del i fördumningen är dagens ledare "eurovision kris contest":

"Expressens ledarsida har till och med snickrat på teorin att vissa nationer av naturen är mer sparsamma på grund av sitt ”lutherska arv”. Det är naturligtvis bara trams. I Grekland beror problemen på underskotten."

Är underskotten något som bara uppkommit helt plötsligt, som en jordbävning eller en tsunami?

---

Läs mer om medias brister: Paul Lindquist

om opinionsundersökningar: Kent Persson, tidigare blogg

Tidigare blogg om skattechock

---

DN, SvD

---

fredag 28 maj 2010

Lilla Journalistpriset till Käppalaposten

Gratulationer till webbtidningen Käppalaposten som görs av elever vid Käppala skola på Lidingö och som fått första pris i web-klassen i Expressens och Dagens Nyheters Lilla Journalistpris!

DN skriver:
" Tidningen fanns som papperstidning, men vi ville göra den för nätet eftersom många unga läser på nätet, säger Ted Karlsson, en av skribenterna i tidningen"

Expressen:
"Med fokus på nya medier och en stor satsning på webb-tv imponerar tidningen med en stadig uppdateringsfrekvens, aktuella nyheter och en sällan skådad ambitionsnivå. En fullmatad finalist med ett femstjärnigt innehåll."

---

Käppalaposten

---

torsdag 27 maj 2010

Bravo Gunilla Carlsson - igen!

SIDA har misskött det svenska biståndet, har inte klarat av att sköta sin egen ekonomi och har inte följt upp effekterna av det bistånd som givits. Tidigare har man gått till attack mot biståndsministern men även ekonomistyrningsverkets rapport har visat på de stora interna problemen. Till detta kommer då rapporter om åratal av stöd till korruption och andra missförhållanden.

Idag har Alliansregeringen fattat det ofrånkomliga beslutet att byta ledning för SIDA. Det är helt nödvändigt både för biståndets anseende inom Sverige och för Sveriges anseende som biståndsnation internationellt. Biståndsminister Gunilla Carlsson ska ha all heder för det hårda arbetet i stark motvind från en myndighet som inte klarat sin uppgift!

---

Gunilla Carlsson (Newsmill)

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet

---

Tidigare bloggar:
När ska SIDA vakna?
Ska SIDA prioritera verksamhet eller administration?
Vilken nytta gör SIDA?
Bravo Gunilla Carlsson

---

Förödande skattechock om röd-gröna vinner valet

Det framgår allt tydligare vilken framtid vi har att vänta om de rödgröna vinner valet. På Dagens DN Debatt skriver Sven-Olof Lodin, professor i finansrätt:

"Sammantaget innebär i många fall de till synes låga procentuella förändringarna stora nominella belopp i skattehöjningar för de enskilda skattebetalarna. Ser man på det samlade resultatet är det ett allvarligt avsteg från de principer som den stora blocköverskridande skattereformen 1991 byggde på och som vårt system fortfarande bygger på. De får inte överges så lättvindigt som de rödgröna nu avser med höjning av världens redan högsta skatt på arbete och långt högre marginalskatter än i skattereformen och än i något annat land."

Det är allvarligt, därför att det både drabbar så många människor, men också därför att det är ett radikalt avsteg från arbetslinjen. De rödgröna vill nedmontera den svenska välfärden genom att strypa det maskineri som är förutsättningen för just den allmänna välfärden.

Jag har i tidigare blogg försökt tolka vad som ligger bakom vänsteroppositionens olika förslag. Att jag då dragit paralleller med vad olika socialistiska och totalitära regimer gjort är inte för att försöka "skrämma" väljare med "vänsterspöket", utan därför att det finns en liknande brist i respekt för individen i dagens svenska rörelser med socialistisk eller kommunistisk grund. Politiska ideologier som sätter kollektivet före individen, som lägger förslag där individer kommer i kläm, men där man avfärdar det med att kollektivet är viktigare - de ideologierna har ett humanistiskt och etiskt problem.

---

måndag 24 maj 2010

Går det att lita på opinionsmätningar?

Kent Persson väcker frågan om det går att lita på opinionsmätningar och eftersom jag intresserat mig för statistik i samband med min medicinska forskning kan jag inte låta bli att anta utmaningen!

Mitt korta svar på frågan är JA.

Sedan kommer mina brasklappar: man måste känna till och förstå begränsningarna!

1. Eftersom stickprov görs finns risken för att de som väljs ut inte är representativa för hela befolkningen. Ett klassiskt exempel var när Roosevelt vann presidentvalet i USA på 30-talet. Opinionsundersökningar hade visat på jordskredsseger för hans motståndare, men man hade gjort telefonintervjuer och Roosevelts väljare var kraftigt underrepresenterat bland dem som hade telefon. Det finns tecken till att representativiteten vid telefonintervjuer håller på att förändras i takt med att fler och fler, speciellt yngre, inte håller sig med fast telefonlinje utan bara har mobiltelefon.

2. Förutom att man frågar ett representativt urval, så är det viktigt att man frågar tillräckligt många - annars kommer slumpen att få betydande inflytande på resultatet. Här finns ju det närmast "magiska" uttrycket "statistiskt signifikant". Om en förändring beräknats vara statistiskt signifikant innebär det att man beräknat risken, för att slumpen kunnat orsaka den skillnad man sett, till mindre än 5% - eller med andra ord: det finns en liten sannolikhet att även den observerade skillnaden bara beror på slumpen, men bara i 1 fall av 20 är en sådan skillnad beroende på slumpen. Det innebär alltså att även "statistiskt säkerställda skillnader" har en liten sannolikhet att ändå inte vara någon sann skillnad.

Var går då dessa gränser? det varierar med antalet utfrågade och med andelen "positiva".
Exempel (tabellen anger hur stor osäkerheten är i "andelen" - en "statistiskt säker" ändring innebär att nästa undersökning måste ha ett intervall som inte går in i detta intervall):
Antal utfrågade___30-procentsparti__4-procentsparti
_100_________________22-40_______________1,2-10,2
1000_________________27-33_______________2,9- 5,4
2000_________________28-32_______________3,2- 5,0
Om 2000 personer tillfrågats och ett parti gått från 4,1 % till 3,1% så är det ingen säkerställd skillnad - i grova drag krävs en skillnad på minst 1,8% om 2000 tillfrågats och 2,5% om om 1000 tillfrågats, om det ska vara en statistiskt säker skillnad.

Konsekvensen av dessa statistiska beräkningar är alltså att även de stora variationer som setts för till exempel SD kan beror på slumpen. En förändring i skillnad mellan blocken på 4-procentenheter kan bero på slumpen - vilka som blivit tillfrågade vid de olika tillfällena!

Till detta kommer att de flesta instituten numera lägger in "osäkra" röster, dvs en person som säger jag vet inte, får då följdfrågan: ja, men vilken ligger närmast nu? För ett antal år sedan fanns den en stapel vid sidan om de övriga - "osäkra väljare". Dessa är nu inlagda i respektive partistapel och är ytterligare en förklaring till de stora variationer som ses från gång till gång.

Slutligen: det kan skilja på hur frågan ställs:
Vilket parti tänker du rösta på i valet?
Vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?
Vilket parti tycker du är bäst?

---

SvD, Expressen

---

Jan Björklund har missat poängen med elevutvärderingar

I ett mångordigt inlägg på DN debatt utgjuter sig Jan Björklund, FP, om hur fel det skulle vara att "låta eleverna vara med och bestämma lärarnas löner". Men liksom i ett antal frågor verkar Björklund tämligen desorienterad. Bland annat påstår han:

"eleverna ska offentligt utvärdera sina lärare och dessa betyg ska kunna ligga till grund för en lärares löneutveckling."

Ju mer man läser av Björklunds inlaga, desto mer låter det som en militär som skymtar myteri i skuggorna kring lägerelden:

" Lärare utövar ledar­skap i klassrummet, och i detta ingår också att fatta obekväma beslut. En lärare ger ibland fler läxor än vad vissa elever uppskattar och ibland sätter en lärare ett lägre betyg på en elev än vad eleven själv anser sig förtjäna. Ibland måste lärare säga ifrån ordentligt för att upprätthålla ordning. Ibland måste lärare anmäla elever till rektor eller lämna information till föräldrar som eleven inte önskar. En ansvarskännande lärare är inte alltid populär hos alla elever."

Nu har det ju aldrig varit fråga om att enskilda elevers "betygsättning" av en lärare skulle bestämma en lärares lön. Ett underlag för rektors lönesättning måste självklart bygga på många olika aspekter, däribland en samlad bild av många betygsättningar gjorda av flera olika elever. Ett genomgående positivt resultat för en lärare utgör givetvis en del av grunden för positiv löneutveckling; en systematisk bild med dåliga utvärderingar ska givetvis ge skolledaren ett underlag för att ge läraren stöd - i olika former - att utveckla den pedagogiska förmågan (eller i fall där ingen framgång setts med sådana försök diskutera alternativa karriärmöjligheter).

Ett i sammanhanget förvånande inslag är det om anmälningsmöjligheten:

"Många lärare vittnar om hur ökade möjligheter att anmäla lärare till Skol­inspektionen, Barn- och elevombudet och andra statliga ombudsmän och myndigheter gör att lärare tvekar att ingripa i konfliktfyllda situationer. Få lärare vill bli anmälda, även om det långt senare klaras ut att inget fel begåtts. Men under tiden är det obehagligt och riskerar ofta att uppmärksammas stort lokalt. Risken finns att lärare undviker att ta konflikter med elever, om de vet att eleven kan ge igen i lönesättningen."

Även i detta stycke finns det en anda av misstro mot både elever, föräldrar och den myndighet som ska granska lärares gärningar. Erfarenheterna från tillsynen av vårdpersonal visar att det förvisso finns "okynnesanmälningar" men att det främsta problemet är myndigheters oförmåga att hantera de undantagsfall där den legitimerade yrkesutövaren visat upprepade tecken till oförmåga att utöva yrket, dvs att man inte fångar upp de som systemet skapats för att fånga upp! (SvD, DN, Expressen, Aftonbladet).

En annan käpphäst Jan Björklund brukar föra fram är att skolans problem bara kan lösas genom återförstatligande. Jag har svårt att se logiken i det argumentent. Se tidigare blogg: Förstatligande - att skjuta rejält bredvid målet.

Det misstag Jan Björklund gör i dessa frågor är att inte sätta sig in i helheten, utan i sin iver att profilera sig och Folkpartiet plockar ut några detaljer och sätter in hela eldkraften på dessa detaljer även om det innebär att han missat helhetsbilden och i praktiken skjuter sin egen politik i foten.

Sanningen om elevers utvärdering av lärarna är att det inte är fråga om ett "enkelt" betyg i en 6-gradig skala. Det är fråga om elevers svar på ett flertal frågor som tar upp mycket väsentliga aspekter på en lärares arbete - sådana aspekter som inte kan fångas upp genom att mäta meritvärden eller poäng på nationella prov ens om de är rättade av en statlig myndighet. Jag har tidigare berört den typ av frågor som ställs när man låter elever utvärdera lärarnas arbete:

Till frågorna nedan ges följande svarsalternativ:
Stämmer bra
Stämmer ganska bra
Stämmer ganska dåligt.
Stämmer dåligt.

1. Min lärare kommer väl förberedd till lektionen.
2. Min lärare skapar arbetsro på ett bra sätt.
3. Min lärare är tydlig med vad jag ska kunna.
4. Min lärare gör skolarbetet intressant så att jag lär mig något nytt.
5. Min lärare lär mig ta ansvar för mitt skolarbete.
6. Det omdöme / betyg jag får av min lärare kommer inte som någon överraskning.
7. Min lärare förklarar så att jag förstår.
8. Min lärare tycker att mina åsikter är viktiga.
9. Min lärare hjälper mig att arbeta på ett sätt som passar mig.
10. Min lärare tar på olika sätt reda på vad jag kan.
11. Min lärare tror att jag kan lära mig nya saker.
12. Min lärare talar om när jag gjort något bra.
13. Min lärare talar om när jag gjort något som är mindre bra.
14. Min lärare är rättvis och schysst mot alla elever.
(Se även min tidigare blogg: Varför är lärarfacket oroligt för återkoppling?

Det är ju uppenbart att varje lärare med hjälp av att få svar på frågorna ovan kan få mycket gott stöd för sin utveckling. Däremot är det ju självklart att enskilda elevers utvärderingar inte kan få "bestämma" lärares löner - det handlar ju om att det måste vara flera elevers utvärderingar, vid flera tillfällen. Erfarna lärare med engagemang för sina elever lär ha lättare att få de mest positiva omdömena än mindre erfarna. De mindre erfarna får å andra sidan en återkoppling och med tiden kvitto på att utvecklingen går åt rätt håll.

TIll detta kommer att sådana elevutvärderingar ingalunda får vara det enda underlaget (vilket Jan Björklunds argumentation tycks bygga på) - det finns mycket annat som inte ryms inom detta, t ex deltagande i skolenhetens gemensamma arbete för utveckling osv.

Även om Jan Björklund har genomfört mycket av moderat skolpolitik så är det oroande när försök görs till folkpartistiska "utspel" - ungefär som fredagens gubben-ur-lådan utspel om försvaret där Jan Björklund alldeles kom av sig i en radiointervju när han fick frågan om han stod bakom Alliansens försvarspolitiska linje ej och inte kunde ge ett riktigt trovärdigt svar - antingen sänkte han sitt egna utspel eller sitt stöd till Alliansens linje...

---

Vänsterns behov av kontroll

Jag hörde just på ett radioprogram om DDR och Berlinmurens fall. Den intervjuade personen berättade redan 1986 om att muren var det socialistiska DDRs konkurs när den byggdes 1961 - det var bekräftelsen på att den regimen totalt misslyckades med att ge invånarna en dräglig tillvaro. När människor då sökte sig från förtryck och fattigdom tog den totalitära kommunistiska maktapparaten till allt mer långtgående tvångsmedel.

Tyvärr finns tanken kvar bland många människor som är aktiva i olika politiska partier med vänstersympatier: det är fel om människor tänker själva (om de inte delar "vårt" synsätt). "Dom" ska rätta sig efter vad "vi" tycker är det enda rätta.

Hit hör synen på hur vi ska resa till och från arbetet. "Dom" är lata och ska tvingas att åka kollektivt genom att det inte går att parkera eller ens köra bil. Eftersom det fungerar för "oss" så ska det fungera för "dom". Därför vill vänstern (inklusive MP) motverka alla trafikinvesteringar som inte handlar om kollektivtrafik. Därför vill man ha en regional folkomröstning om "antingen eller", inte "både och" som Alliansen arbetar för.

Likadana är tongångarna om familjen. "Vi" vet bäst i alla lägen. "Vi" vet hur föräldraförsäkringen ska användas, "dom" gör andra bedömningar, och de bedömningarna är fel. Eftersom det handlar om skattepengar så är det bara "våra" värderingar som är tillåtna. Inte minst kommer detta fram när föräldraförsäkringen diskuteras: politikerna på vänsterkanten snor runt för att hitta på olika sätt att kontrollera föräldrarna - dessa politiker har ingen tilltro till föräldrarnas förmåga att fatta beslut.

När det gäller olika former för barnomsorg och skola så är "vi" bara för kommunala verksamheter, även "dom" anser att deras barn utvecklas bäst in en privat verksamhet. Vårdnadsbidrag och familjedaghem är inte accepterade av "oss" eftersom det ger utrymme för föräldrarnas egna bedömningar, som "vi" inte kan lita på. Eftersom det är skattepengar, så vet "vi" bättre än föräldrarna vad som är bäst.

Den ideologiska skiljelinjen mellan Alliansen och den hopplockade vänstern är tydlig: Alliansen tror på individen och satsar på välfärd för alla och stöd för dem som verkligen behöver den - men också på valfrihet för individen. Vänsteroppositionen är övertygad om att alla individer behöver förmyndare, att valfrihet är fel och vill dela ut bidrag till så många som möjligt...

---

SvD

---

Tidigare bloggar:
Miljöpartiet och verkligheten
Att lösa problem eller att låtsas lösa problem
Vårdnadsbidrag åter under attack!
Vårdnadsbidrag på Lidingö - hur gick det 2009?
Hur ska friskolorna strypas, Mona Sahlin?

---

söndag 23 maj 2010

Är du sanningsenlig nu, Lotta Gröning?

I Expressens och Demoskops väljarundersökning får Fredrik Reinfeldt uppseendeväckande starkt stöd - inte bara från allians-väljare - utan även från en anseende andel av den rödgröna oppositionens väljare i frågan om vem de har störst förtroende för som regeringschef.

En kommentar till detta som är minst sagt märklig, är den från Lotta Gröning i Expressen - att påhoppen på Mona Sahlin är osakliga och elaka:
"Kritiken mot Mona Sahlin är allvarlig. Den visar hur långsura vi svenskar är. Hon är inte förlåten för sina tidigare misstag och påhoppen på henne är både osakliga och elaka."
...
"Mona Sahlins långa erfarenhet som politiker räknas aldrig av hennes kritiker. De retar sig på dialekten, på framtoningen, på väskan som var för dyr. Vad hon än gör är det fel."

Ett sådant resonemang är att göra det alltför enkelt: 'nu ska vi tycka synd om Mona Sahlin, alla är stygga emot henne'.

Men Lotta Gröning har fel. Den allvarliga kritiken mot Mona Sahlin gäller inte Toblerone och märkeshandväskor. Den allvarliga kritien gäller att hon - som erfaren politiker - ägnar mindre tid åt realpolitiska frågor än åt taktik och röstmaximering. Carin Jämtin, Mikael Damberg och Ilja Baltjan har alla fått känna av hur deras realpolitiska initiativ för att återvinna traditionella väljare i Storstockholm har körts över. Det verkar som Mona Sahlin har lärt sig av sin företrädare hur man - i varje fall tillfälligt - stärker sin egen makt .

Utöver taktiserande röstmaximering där man först säger en sak och därefter det rakt motsatta, och där man inte drar sig för att sänka partikollegor, så finns det även tydliga drag av opportunism där man hellre köper sig röster genom att framstå som att man är helt emot något som man i själva verket till allra största delen stöder i Riksdagen, t ex reformen av "sjukpensionen".

Till detta kommer Mona Sahlins personliga förtroendekapital. Det är sant att Toblerone har kommit att bli en symbol, men väldigt många minns fortfarande att det var så mycket mer. Inte minst var det diskrepansen mellan den officiella bilden av att "det är häftigt att betala skatt" och verkligheten att INTE betala sina skatter; allt tal om att förenkla för småföretagen som inte blev någonting; obetalda dagisavgifter och felparkeringsavgifter. Mycket av detta är historiskt men det ligger hela tiden i vågskålen när Sveriges invånare bedömer vilket förtroende de har för en ledande och erfaren politiker. Om övriga ingredienser ingav förtroende - agerandet mellan S, MP och V, samarbetet med S i Storstockholm samt trovärdigheten i övriga politiska utspel och tidigare konkreta politiska framgångar - då skulle knappast Mona Sahlins tidigare personliga misstag ha någon större betydelse.

Givetvis har Lotta Gröning rätt i att Mona Sahlins sätt att tala, hennes val av kläder och accessoarer är i sammanhanget helt ovidkommande. Men att avfärda all kritik mot Mona Sahlin som osaklig och elak, det är i allra högsta grad osakligt och fel!

---

SvD, Aftonbladet, DN

---

Kent Persson

---

fredag 21 maj 2010

Faktakollen: tre miljoner löntagare får höjd skatt!!

Faktakollen har granskat Fredrik Reinfeldts påstående i SVT Agenda 9/5 att det rödgröna budgetförslaget ger höjd skatt för tre miljoner löntagare och funnit att det stämmer:

"Enligt regeringen är runt 1,8 miljoner löntagare idag medlemmar i kassor med avgifter under 182 kronor. Den siffran bekräftas av statistik från Inspektionen av arbetslöshetsförsäkringen (IAF), som visar att det finns 1,88 miljoner medlemmar i a-kassor med avgifter under 182 kronor.
Samtidigt räknar regeringen med att 1,5 miljoner person med arbetsinkomster 2011 inte är medlemmar i någon a-kassa och därmed också förlorar på reformen. I dag finns 4,4 miljoner sysselsatta i Sverige enligt SCB. 3,3 miljoner är medlemmar i någon a-kassa enligt IAF och det skulle innebära att runt 1,1 miljoner löntagare inte är medlemmar. 1,88 miljoner plus 1,1 miljoner är lika med knappt 3 miljoner – alltså den siffra som Reinfeldt använder.


Slutsats: Påståendet stämmer. De rödgrönas trygghetsväxling innebär att runt tre miljoner löntagare får höjd inkomstskatt."


---

Läs också: Paul Lindquist: jobbskatteavdraget gör det mer lönsamt att arbeta, DN

---

torsdag 20 maj 2010

Veckans bloggdebatt: behövs betygen?

Kent Persson i Örebro har tagit en rad positiva initiativ till politisk debatt. Denna vecka gäller det frågan om betyg i skolan och jag känner mig hedrad av att ha nåtts av en speciell inbjudan!

Det är knappast någon hemlighet att jag är för betyg, även om jag inte menar att man ska gå tillbaka till forntidens (dvs min egen skoltids) relativa betyg, utan anser att eleverna är bäst betjänta av målrelaterade betyg med en betygsskala med flera steg.

Jag förutsätter att åtskilliga debattinlägg kommer att handla om elevernas direkta nytta av enskilda betyg och avstår därför att lägga ut texten om det. Istället vill jag fokusera på skolans och lärarnas nytta av att sätta betyg. I mitt yrkesliv sysslar jag mycket med kvalitetsutveckling. I målstyrd kvalitetsutveckling följer man - lite förenklat - en "cyklisk" mall: bestäm målen, mät om målen uppfylls (uppföljning), analys om målen ej uppfylls samt besluta om åtgärder för att göra förändringar eller för att justera målen, mäta om målen uppfylls osv.

Ser man betygen ur skolans synvinkel så är elevernas betyg inte bara mätningar av elevernas måluppfyllelser, det är även mätningar av lärarna och skolans förmåga att undervisa eleverna. Det finns internationell forskning som visar att socioekonomiska faktorer bara är avgörande för dåliga skolresultat om skolan fungerar dåligt. Även i socioekonomiskt eftersatta områden kan skolresultaten vara mycket bra förutsatt att skolledningen har en tydlig och välgrundad pedagogisk målinriktning och lärarna är engagerade och har ett gott samarbete med ledning och kollegor. Det innebär alltså att elevernas sammanlagda prestationer även är ett betyg för lärarna och skolledningen. Ju fler betyg som sätts, desto bättre blir underlaget för skolledning och lärare att bedöma den egna prestationen. Tillsammans med elevernas egen utvärdering av den undervisning de får, kan betyg - med "extern" kvalitetskontroll via nationella prov - vara ett mycket bra instrument för varje skola att utveckla sin kvalitet!

----

Läs även: Stefan J Eriksson, Kent Persson, Gerdaus skolblog: 460 dagars rödgrönt tigande om betygen
Expressen, DN, SvD

----

Tidigare bloggar:
Utmärkt betyg för Lidingös skolor
Betyg, Skolverket och media
Ännu märkligare utspel från lärarfacket
Omdömen och omdömeslöshet
Socialdemokraternas tunga ansvar
Gymnasieskolan och arbetslösheten
Omdöme - finns föredömligt på Lidingö - och bättre blir det
Vårdköer och skolresultat - hjälper samma medicin?
Skolreformen - vem får sätta betyg?
Varför är lärarfacket oroligt för återkoppling?
Utbildningsfrågor på Lidingö
Bra skolor har bra ledning!

tisdag 18 maj 2010

Alliansen återinför betyg i skolan

Det med stor tillfredsställelse jag konstaterar att Alliansen nu föreslår att betyg ska ges åtminstone från årskurs 6 och att betygsskalan blir "bredare", dvs det blir fler steg.

Under min egen skoltid var det relativa betyg som gällde, skala 1-5. De flesta av mina lärare var medvetna om att den statistiska fördelningen av betyg byggde på hela årskullen i hela landet, men på sina håll fanns det lärare som "fick slut på de höga betygen"...

De målrelaterade betygen är då mycket bättre, eftersom det relaterar till om eleven uppnått ett visst mål. Ett problem som fortfarande inte är helt löst är givetvis vilka kriterier som ska gälla för att få ett visst betyg på en viss kurs. Men en diskussion om målet för en viss kurs torde vara till nytta både för elever och lärare.

Under ett antal år har det gällt en betygsskala med tre godkända steg: godkänd, väl godkänd och mycket väl godkänd. Ju mer man "smakar" på benämningarna, desto mer hör man Jantelagen: godkänd är vad man kan bli, allt därutöver är inte mycket att hänga i julgranen...

Nu blir det fem steg (A,B,C,D,E) för godkända resultat, vilket ju nästan är en fördubbling. Med flera steg är det inte lika stor skillnad för eleven att t ex få ett B eller C jämfört med MVG eller VG.

Från vänsteroppositionen lär väl inte jämmerropen dröja, även om splittringen är stor: S påstår sig vara för tidigare betyg medan MP och V är emot, de senare vill inte ha betyg alls.

För våra barn i skolorna och deras framtid behöver vi Alliansen i regeringsställning!

---
Mats Gerdau, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

---

Tidigare bloggar:
Betyg, Skolverket och media
Vänsterpartiet och föraktet för demokrati...
Omdömen och omdömeslöshet
Socialdemokraternas tunga ansvar

---

Att lösa problem eller låtsas lösa problem?

Ett av Miljöpartiets och vänsteroppositionens stora förslag för utveckling av Sverige är satsning på höghastighetståg. Det som saknas är analysen av behov, kostnad och värde. Att satsa på höghastighetståg mellan Stockholm och Linköping lär väl ge kortare restid, men till mycket höga kostnader. Det ger ingen lindring av de lokala trafikproblemen i Storstockholm som inte heller kan lösas enbart med kollektiva lösningar - "det går inte att dra spår till varje port".

I dagens SvD skriver Sten Lorentzon, professor vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Handelshögskolan, Göteborgs universitet, på Brännpunkt om varför vänsteroppositionens satsning på höghastighetståg inte håller måttet:

"Stort befolkningsunderlag, stora trafikproblem och dåligt sammanlänkat järnvägssystem är argument för höghastighetståg. I Sverige är dessa problem små och vi kan undvika höghastighetståg, som skär sår i landskapet och påverkar människors och djurs livsvillkor genom barriäreffekter.

Analys av hur investeringar i infrastruktur påverkar verksamheter och vardagsliv efterlyses. Sannolikt leder denna analys till slutsatsen att det finns bättre alternativ än höghastighetståg för Sverige."

Liknande kritik har redan framförts av Per Kågeson

Vi vet redan att åtminstone Vänsterpartiet anser att det primära måste vara att begränsa bilismen. Till detta kommer storsatsningar på höghastighetståg till nytta för relativt få och till mycket stora kostnader. Dessutom har man fört fram att satsningar på höghastighetståg ska bekostas av en extra kilometerskatt på lastbilstransporter - men gods transporteras inte med höghastighetståg, så den skatten blir enbart en pålaga utan att godstransporter på tåg gynnas. Dessutom lär det inte gå att skilja på lastbilstransporter "parallellt" med järnvägar och de alldeles nödvändiga transporterna mellan kunderna och spåren. Allt sådant blir dyrare och skatten går till samhällsekonomiskt och miljömässigt ifrågasatta prestigesatsningar...

Det är Moderaterna och Alliansen som har det bästa miljöprogrammet för Sverige - där görs analyser, inte röstmaximeringskalkyler

---

SvD, DN, DN, Expressen

---

måndag 17 maj 2010

Vad är sant om vänsteroppositionen och "friåret"?

Ett uttryck för vänsteroppositionens förkärlek för att uttrycka sig med eufemsimer [Svenska Akademins Ordbok: "i sht språkv. uttryckssätt som använder förskönande l. beslöjande l. förmildrande omskrivningar för ting l. begrepp vilkas egentliga benämning skulle värka stötande l. mindre behagligt; i dylikt syfte användt uttryck."] är väl att man tidigare infört "friår", dvs för den som kunnat ersättas av en annars arbetslös vikarie, så arbetsfrihet förlänats utan krav på faktisk förkovran (kompetensutveckling) eller nystartad företagsamhet - i praktiken ett ledigt år.

Detta är ju inget som går i linje med arbetslinjen. Enligt Expressen har Mona Sahlin förnekat att vänsteroppositionen går till val på att återinföra friåret, men det är inte sant, annat än om med advokatyr menar att bara för att man inte längre kallar det friår utan "utbildnings- och företagsvikariat" - idén är densamma: man får tjänstledigt med betalning om en arbetslös kan gå in som vikarie.

Formellt, om man ser till de exakta orden, så har Mona Sahlin rätt i att just friåret inte återinförs till namnet, men ser man till funktion så är det just vad man vill göra.

Det förtjänar att uppmärksammas att vad Mona Sahlin formellt har sagt om pensionärsskatt, är inte att det ska bli sänkt skatt, utan att det ska bli samma skatt som för löntagare. Många pensionärer jag talat med har själva uppmärksammat denna Sahlinska brasklapp i uttalanden om skatter. Och alla vet ju att hon vill ha höjd skatt för alla löntagare, möjligen med en viss skatteväxling som kommer fackföreningarna (läs LO) till del, inte löntagarna.

Det verkar inte som om Mona Sahlins förment sluga uttalanden går hem hos alla väljare. Tur är det...

---

DN, Aftonbladet, SvD

----

När ska SIDA vakna?

En rapport från Ekonomistyrningsverket bekräftar den bild som SIDAS egna chefer försökt att förneka: verksamheten drivs inte på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt!!

Biståndsminister Gunilla Carlsson har haft rätt hela tiden när hon som ansvarig minister kritiserat SIDA - och fått utstå påhopp från chefer i verksamheten.

Med tanke på vad som förevarit det senaste halvåret är ju frågan om nuvarande ledning överhuvudtaget kan fortsätta leda verksamheten!

---

Tidigare bloggar:
Vilken nytta gör SIDA?
Ska SIDA prioritera verksamhet eller administration?
Bravo Gunilla Carlsson

---

SvD, DN, DN, DN, DN

---

söndag 16 maj 2010

Söndagskrönika - vart är Miljöpartiet på väg?

Inspirerad av moderatkollegan Kent Persson försöker jag mig på att sammanfatta vad jag uppfattat om Miljöpartiet - genom tidningsartiklar, rapportering i radion och sändningar i TV från partistämman.

Ett hett ämne i MP är arbetstidsförkortning. Även om det inte finns med i den röd-gröna valplattformen och MPs partiledning envetet hävdar att valplattformen inte ändras oavsett vad kongressbesluten säger, så berättar debatt och beslut mycket om på vilken planet själva partiet MP befinner sig. Den dominerande åsikten är alltså det arbetas för mycket i Sverige. Antingen vill MP att löner ska sänkas med 12,5% eller så ska effektiviteten sänkas med 12,5%. Men någon sådan analys verkar man inte göra.

Det jag finner mest oroande med MP är just bristen på djupare analys. Såväl partiledning som andra representanter presenterar olika förslag som kan låta positivt och trevligt - eller i varje fall nödvändigt. Men om man analyserar förslaget vidare inser man att antingen löses inte problemet eller så åstadkommer man värre problem.

Ett tydligt exempel gäller biltrafik. Man ser som huvudlösning att förbjuda eller i varje fall försvåra för bilism. Förvisso vill man satsa på kollektivtrafik, men analysen i vilken mån kollektivtrafik kan ersätta huvuddelen av biltrafiken gör man inte. När gällde dubbdäck och luftföroreningar på Hornsgatan i Stockholm var huvudförslaget extra skatt på dubbdäck - Alliansen i Stockholm inriktar sig på att råda bot på det verkliga problemet, luftföroreningarna, inte att lägga pålagor på bilister som inte alls bidrar till problemet. Till detta kommer skillnaden i att Alliansen även utvärderar om vidtagna åtgärder har avsedd effekt. På grund av att Alliansen tar miljöproblem på allvar och gör de mer långtgående analyserna så är Alliansens miljöpolitik verklighetsförankrad och därför är det den politiken som har möjlighet att lösa problemen, inte bara skapa nya problem.

Jag har här bara tagit upp en enstaka fråga men SVT24 sände en rad närmast rörande naiva valappeller. Men det riktigt oroande är om MP får chansen att försöka förverkliga dem - då blir det riktigt besvärligt för Sveriges löntagare, företagare och skattebetalare - det är de som får betala notan, inte någon anonym miljonär på Lidingö...

---

SvD, DN Expressen, Aftonbladet, SR, SVT, DN, SvD

---

lördag 15 maj 2010

Rödgröna väljare tror inte på vänsteralternativet!

I Demoskopundersökning som publiceras i Expressen idag visar det sig att rödgröna sympatisatörer har en svag tro på det egna alternativets förmåga att regera ihop.

Det visar väl på en oväntat hög grad av realism från dessa väljare, även om man kan fråga sig hur kritiskt de granskat vänsteroppositionens röstmaximerande dubbla utsagor och rökridåer.

Å andra sidan har ju både Vänsterpartiets och Miljöpartiets kongresser visat att fotfolket inte riktigt accepterar de uppgörelser man gjort mellan partiledningarna. I mycket av misstron mot förmågan hos MP att förhandla om eventuella ministerposter ligger väl den allmänna misstron mot individer och känslan av behovet att kontrollera.

---

SvD, SvD, DN, SvD, SvD, DN, Expressen, Expressen, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet

---

Kent Persson, Kent Persson, Mats Gerdau

fredag 14 maj 2010

Intressant om sjukförsäkringsreformen

Vinterns mest missbrukade politiska slagträ var det som vänsteroppositionen kallade "stupstock" och "att tvinga svårt sjuka människor att arbeta". De politiker som satt sig in i frågan visste att det inte rörde sig som något sådant utan om att reformera ett system som tvingade ut människor i utanförskap - utan hjälp tillbaka till ett liv där de kan försörja sig själva. Mycket av denna "sjukförsäkringsfråga" har ju dessutom handlat om att dölja arbetslöshet.

Grundfrågan har alltså varit de personer som har kvarvarande arbetsförmåga men kanske inte kan återgå till sitt tidigare arbete. Hur har det gått?

En rapport från Försäkringskassan, som DN citerar, säger att av de ca 2000 som blev utförsäkrade men som inte anmälde sig till arbetsförmedlingen för arbetslivsintroduktion så är situationen så här:
Mer än hälften försörjde sig genom eget arbete. Bara ett par procent levde på socialbidrag. Studiemedel och föräldrapenning var två av flera andra försörjningskällor.

Vidare konstaterar DN:
Den som efter maximalt antal dagar är för sjuk för att hänvisas till arbetsförmedlingen kan fortfarande förtidspensioneras (även om reglerna för detta tack och lov nu är mycket striktare) eller i vissa sällsynta fall få förlängd sjukpenning.

En annan vanlig missuppfattning, som vänsteroppositionen gjort allt för att vidmakthålla, är att sjukförsäkringen skulle vara en ersättning därför att man är sjuk. Det är det inte - det är en ersättning när man är för sjuk för att arbeta.

Det vore på sin plats om vänsteroppositionen istället för som Tomas Östros basunera ut att "stupstocken ska bort" redovisade vad man har för konkreta planer? Ska rehabilitering bort och människor hänvisas till sjukpension när arbetena tryter?

---

DN

Miljöpartiet tror inte på människors förmåga

Det blir allt tydligare att den största skillnaden mellan alliansen och vänsteroppositionen är att den senare inte har någon tilltro till människor och deras förmåga. Det ska vara förbud och bidrag, inte svängrum för att själv fatta beslut och ta ansvar för besluten.

MPs förslag till ny föräldraförsäkring: föräldrarna tilltros inte förmågan att göra egna val, politikerna ska bestämma över huvuddelen av föräldraledigheten. Passar det inte så blir det inget bidrag...

MPs förslag till kvotering i bolagsstyrelser - här finns viktiga obesvarade frågor:
- har företagen blivit bättre i Norge sedan minimigränsen uppnåtts?
- har kvinnors inflytande ökat i Norgee?
- varför bara bolag? varför inte föreningar (inklusive fackföreningar, intresseorganisationer och politiska föreningar), stiftelser och alla verksamheter som har en styrelse?

MPs inställning till boende och tillgång till parkeringsplatser. Uppenbarligen räcker inte kollektivtrafiken till ens i Stockholm, vilket får till följd att även nya bostadsområden översvämmas av bilar som har svårt att parkera. Vilken är MPs lösning - invånarna ska tvingas avstå från bil genom att det blir omöjligt att parkera. MP "vet" att deras politiska lösning är bättre för människorna som uppenbarligen inte anses kapabla att fatta egna beslut.

Sättet att se på invånarna som mindre kapabla att fatta egna beslut måste väl bero på det socialistiska sättet att bara se kollektiv, inte individer. Det är svårt att förstå vänsteroppositionens sätt att resonera på annat sätt, eftersom jag inte vill tro att de avsiktligt vill människor ont!

---

SvD, SvD, DN, SvD, SvD, DN, Expressen, Expressen

---

Kent Persson, Mats Gerdau

torsdag 13 maj 2010

Förvirrat om medborgarinflytande

I debatten om vad som är demokrati och vad som inte är det - aktualiserat av vänsteroppositionens märkliga utspel om regional folkomröstning om Förbifart Stockholm. Av Stockholms Handelskammares opinionsundersökning i veckan är det ju alldeles tydligt att vänsteroppositionen inte har opinionen med sig, inte ens bland sina egna sympatisatörer! MPs potentiella väljare säger til 69% att de är för att Förbifart Stockholm byggs!

I en debattartikel i DN skriver transportmiljöforskaren Per Kågesson om behovet att låta en "medborgarpanel" med 500 medlemmar på betald arbetstid sätta sig in frågan och bestämma. Jag har ett ännu enklare förslag än detta att skapa en ny stor organisation. Den 19 september i år går vi till val - till riksdag, landsting och kommuner. I stället för att riksdagen kommenderar kommunerna att hålla folkomröstning så skulle vi ju kunna låta väljarna utse sina representanter i varje kommun. Det blir säkert lätt att få ihop 500 i Stockholms län. Men vänta - det finns ju ett folkvalt fullmäktige i varje kommun, med undantag av några få är det ju fritidspolitiker som alltså både är intresserade av politiska frågor och som är vana att mot ett symboliskt arvode sätta sig in i komplicerade frågor vid sidan om sitt dagliga arbete och sedan fatta beslut.

Tänk så enkelt! I september väljer vi våra kommunfullmäktigeledamöter och de som alltså fått invånarnas förtroende att sätta sig in i frågorna kan också fatta besluten. Vilken anledning finns det att tro att "500 slumpmässigt utvalda medborgare" skulle vara bättre ägnade än de som fått förtroendet i allmänna val? I så fall borde vi ersätta de allmänna valen med en slumpgenerator!


---

SvD, SvD,

---

Alliansen och utvecklingen av sjukvården

I senaste numret av Läkartidningen görs en analys av Alliansregeringen och dess löften inför valet 2006. Läkartidningen är ju i grunden läkarnas fackförenings tidskrift men med en uttalad ambition att vara vetenskaplig och i sitt journalistiska uppdrag inte primärt företräda läkare som yrkesgrupp utan verka för en positiv utveckling av sjukvården för patienternas bästa.

I den första artikeln i serien "LT valbevakning" tar man upp Alliansregeringens löften och hur det gått.

Ledorden var patientmakt och mångfald, och man lovade bland annat rätt för medborgarna att fritt välja läkare och vårdenhet, att apoteksmonopolet skulle avskaffas, att den så kallade stopplagen skulle rivas upp och att patienternas rättigheter skulle samlas i en ny patienträttighetsslag. För att underlätta det fria valet skulle det bli öppna kvalitetsredovisningar av vårdens prestationer och större möjligheter för patienterna att välja andra vårdgivare om landstinget inte klarar vårdgarantin. Andra löften handlade om rejäla resurstillskott till psykiatrin, en så kallad rehabiliteringskedja och möjlighet att använda tvång i psykiatrisk öppenvård.

LT konstaterar att det mesta har uppfyllts, inte minst på grund av ett gediget utredningsarbete av Toivo Heinsoo som under mandatperioden genomfört fyra olika utredningar som alla syftar till att stärka patientens rätt. Hit hör bland annat vårdvalsprincipen, till vilken hör "öppna jämförelser" där invånarna själva ska kunna ta del av olika kvalitetsmått. För närvarande är det främst patienternas egen grad av "nöjdhet" och upplevelse av kvaliteten - mer objektiva mätningar av "medicinsk kvalitet" är inte lika lätt att göra, men arbete pågår. I det sammanhanget är det väsentligt att påpeka att de oberoende undersökningar som gjorts av Vårdval Stockholm inte på något sätt pekar på att nya mottagningar som öppnat och den ökning av läkarbesök man sett skulle bero på att det blivit fler läkarbesök för obetydliga besvär (av oppositionen föraktfullt kallat "snorakuter"). Och tvärtemot vulgärpropagandan har flera mottagningar öppnat i förortsområden som tidigare haft dåligt med vårdcentraler. Sant är dock att vissa mottagningar som fått stora "socioekonomiska" understöd utan koppling till antalet besök fått mindre anslag - dock utan att behöva stänga...

Två reformer som kanske inte uppfattas som avgörande för patienterna, men som indirekt är av enorm betydelse är patientsäkerhetslagen och patientdatalagen. Här handlar det om att dels ändra regelverken så att i första hand systemfel upptäcks och åtgärdas (snarare än att bara försöka hitta en syndabock - de som är vårdslösa och olämpliga kommer inte att få det lättare, men hittills har fokus varit enbart på enskilda utövare inom vårdsektorn, inte att organisationen kan vara en väsentlig bakomliggande orsak). Patientdatalagen handlar om att skydda patientens integritet men samtidigt för patientens bästa se till att modern IT används för att all relevant information från sjukvårdens journaler skall finnas till hands när den behövs. Jag tror att Sveriges invånare skulle bli förvånade över hur mycket resurser (tid och arbetskraft) som går åt för att söka efter journaler och journaluppgifter för att kunna ge rätt vård i rätt tid till patienten...

---

onsdag 12 maj 2010

Om vikten av mångfald i universitetsforskningen

I dagens DN tar en ledare upp en mycket viktig fråga, nämligen den om grunden för mångfalden inom vetenskap och forskning.

Jag har tidigare bloggat om vikten av att de statliga universiteten inte inriktar sig mot att främst konkurrera med näringslivet om upptäckter som snabbt kan omsättas i kommersiell vinst. Universiteten har ett mycket vidare ansvar för kunskapsuppbyggnad och det innebär även ett betydande inslag av "akademisk forskning" där de ekonomiska vinsterna inte går att hämta hem i ett kortare perspektiv.

I ledare in DN fokuseras på forskningsanslagen. Ett populärt - och oftast effektivt - synsätt är att styra utvecklingen genom att rikta medelstilldelning till områden som politiskt uppfattas som intressanta. I synnerhet när det gäller grundforskning är det ofta svårt att peka på en annan omedelbar nytta än att kunskapen kan öka. Det brukar inte vara ett primärt gångbart motiv, utan en mera omedelbar "samhällsnytta" - gärna uttryckt i pengabelopp - framstår som ett krav.

Ett annat betydande problem är att utrymmet för så kallad fri forskning har i högsta grad begränsats de senaste decennierna. Tidigare hade universiteten ganska omfattande fria "faciliteter" vilket möjliggjorde för forskare att utan stora forskningsanslag bedriva forskning som senare visat sig epokgörande. Med nuvarande finansiering måste en forskargrupp först och främst ha medel för sina egna löner och för lokaler. Det premierar inte det fria tänkandet och en akademiska atmosfär där mesta tankekraften går till att bygga upp kunskap, utbyta erfarenheter och resonera vetenskapligt; alltför mycket tid går åt till ansökningar och därtill hörande uppmålning av omedelbar samhällsnytta...

Det vore därför av värde om det kunde bli en ökad mångfald i anslagsgivande och att den verkligt fria forskningen kunde ges större spelrum.

---

DN,DN

---

Tidigare bloggar:
Forskning som ett medel att lyfta Sverige
Forskning, vetandet och samhället
Befria forskningen

Vad vill den rödgröna röran med friskolorna?

I SvD rapporteras att S och V vill stoppa all nyetablering av friskolor i Stockholm medan MP har en lite annan syn på saken. I praktiken betyder det att S och V måste ändra på skollagen ("lika villkor"), där kommunerna inte längre har vetorätt mot friskolor.

MP vill inte vara med på det tåget, men förnekar sig inte ändå. Eftersom det kan bli besvärligt för skolor som mister en peng när en elev flyttar tycker att det ska bli svårare för elever att byta skola. Här visar MP sitt rätta betongansikte: skolan är inte till för eleverna, eleverna är till för skolorna.

Det man är överens om i den rödgröna röran är att kraven på ekonomisk balans och pedagogisk tydlighet ska höjas. Jag förutsätter då att motsvarande krav ska ställas på kommunala skolor, eller kommer kraven att vara högre på friskolorna vad gäller t ex redovisning av pedagogisk grund?


---

SvD, SvD

tisdag 11 maj 2010

Kloka pensionärer på Lidingö

De senaste veckorna har jag varit med i ett flertal kampanjaktiviteter. Det är sällan man får så mycket uppskattning som när man samtalar med väljare i Lidingö Centrum eller knackar dörr någonstans på Lidingö.

Speciellt i denna valrörelse - med hot om fastighets- och förmögenhetsskatt som kan jaga många pensionärer från deras hem - har jag märkt hur kloka och välinformerade Lidingös pensionärer är. Den vanligaste uppmaningen jag fått från pensionärer är att vi ska jobba på med arbetslinjen för att säkra grunden för pensionerna. De allra flesta vet också att den sänkning av pensionen som skett beror på hur pensionssystemet är utformat och på effekterna av den globala finanskrisen. Att Alliansregeringen sänkt skatten för pensionärer för att lindra den sänkningen har också många redan noterat.

Mycket större hot än skattenivåerna är risken för att fastighets- och förmögenhetsskatterna ska återkomma. Många ganska modesta hus på Lidingö spränger de gränser som vänsteroppositionen satt upp som "tillåtliga" utan straffskatt. Att Östros lite vagt lovat att kanske höja gränserna är väl inte ett löfte att sätta någon större tilltro till.

---

DN,Paul Lindquist

---

Vänsteroppositionen har gett upp Stockholm

Ju mer av Vänsteroppositionens förslag som blivit kända, desto tydligare är det att deras valstrateger har givit upp Stockholm - och eftersom valet redan är förlorat drar man sig inte för att "straffa" stockholmarna.

(S) i Stockholm uttalar sig för RUT-avdrag och blir överkörda

(S) nya landstingsråd uttalar sig för Vårdval Stockholm och blir överkörd inom några timmar

Samma nya landstingsråd uttalar sig i riktningen att skatten inte skulle behöva höjas - och blir överkörd

(S) i Stockholm lovar att fortsätta stödja Förbifart Stockholm och blir överkörd: en riggad folkomröstning ska genomföras för att frångå den aktuella överenskommelsen om BÅDE vägar och kollektivtrafik och istället fråga om ANTINGEN ELLER.

I synnerhet Miljöpartister har talat sig varma för att folkomröstningsfrågor ska vara så detaljerade som möjligt, dvs inte ange en inriktning utan innehålla detaljer och förbehåll. Men eftersom den nuvarande majoriteten är för både vägar och kollektiva transportmedel borde det vara en demokratisk självklarhet att fråga ska vara "vill du ha satsningar på både vägar och kollektivtrafik (alt 1) eller bara på kollektivtrafik (alt 2)?". Men respekt för invånarnas vilja och empati med enskilda människor har ju inte varit MPs kännetecken!

Så kommer då en opinionsundersökning i regionen som sågar Vänsteroppositionens ställningstagande jämns med anklarna: inte ens de egna supportrarna i regionen håller med partiledningarna.

Per Gudmundsson skriver i SvD:
"Om det var folkomröstning idag skulle 81 procent rösta för Förbifarten. Bland miljöpartistiska sympatisörer skulle hela 69 procent rösta för."

Till allt detta kommer även de konkreta förslagen om att höja fastighetsskatt och återinföra förmögenhetsskatt, vilket i stockholmstrakten ofta innebär dubbelbeskattning på boende - och MPs inställning är ju klar: har man inte råd kan man ju alltid flytta! Och vem tror på Tomas Östros vaga löften om att kanske justera gränser?
Det låter lite som en fabel, där räven lovar att om han bara får komma in i hönshuset så ska han nog skona några hönor till...

---

SvD

måndag 10 maj 2010

Myten om skattesänkningar till de rika!

Vänsteroppositionen försöker sprida myten om att Alliansregeringens skattesänkningar bara går "till de allra rikaste".

Jag är tacksam för att Edvin Alam uppmärksammat Mona Sahlins försök att slå röda dunster i ögonen på väljarna: det skulle finnas 7 miljoner löntagare och bara de rikaste gynnas av skattesänkningarna.

Edvin hänvisar till Skattebetalarnas Förening som gått till källan - Riksdagens utredningstjänst - som vänsteroppositionen hänvisar till. Det är intressant läsning, men också skrämmande. Antingen har vänsteroppositionen svårt att läsa och förstå, eller så är man ute efter att försöka föra väljarna bakom ljuset!

”Ja, med moderaternas gamla politik skulle den rikaste halvan av befolkningen ha fått 72 procent av skattesänkningarna. Men med de nya moderaternas politik,som understötts av mittenpartierna, har denna halva nu istället fått 80,6 procent av skattesänkningarna. De nya moderaternas politik är således ännu mer orättvis än de gamla moderaternas”

Se tabellen från Riksdagens Utredningstjänst (är det kanske denna RUT som man vill ta bort? Eller var det den RUT som Stockholmssossarna ville behålla?) - för att få så många löntagare måste man ta med alla över 18 år som har någon inkomst, till exempel sommarjobb och en blygsam ränta. Om vi räknar hur många av Sveriges 9 miljoner invånare som är upp till 18 år så borde det vara 18 (=0 tom 17 år) x ca 100.000 = ca 1,8 miljoner.... Tabellen tål att granskas!

Men för att verkligen förstå vilka individer det är som utgör denna "rika" del av befolkningen är så måste vi ta del av den tabell Skattebetalarna tagit fram:

Tabell 1: De inkomstgränser som används i Riksdagens utredningstjänst 2009:1061
Decil Decilgränser (avser bruttoinkomst, kr) Decil börjar vid månadslön* (kr)
1____________1 – 82 400___________________________1 kr
2_______82 401 – 126 000_______________________6 867 kr
3______126 001 – 166 900______________________10 500 kr
4______166 901 – 203 100______________________13 908 kr
5______203 101 – 236 400______________________16 925 kr
6______236 401 – 273 300______________________19 700 kr
7______273 301 – 313 000______________________22 775 kr
8______313 001 – 363 600______________________26 083 kr
9______363 601 – 455 600______________________30 300 kr
10_____455 601 –_____________________________37 967 kr
Källa: RUT 2009:1216
*Förutsätter här att personen inte har t.ex. övertidsersättning eller kapitalinkomster. Vi underdriver med andra ord t.ex.
förskollärarnas inkomst.


Vad motsvarar då detta för yrkesgrupper? Svaret ges i Skattebetalarnas nästa tabell:

Tabell 2: Lönestatistik
Yrkesgrupp (SSYK-kod) Lön (gruppgenomsnitt)

Förskollärare och fritidspedagoger (331),kvinna, förgymnasial utbildning: 19 700 kr

Lager- och transportassistenter (413), man,förgymnasial utbildning: 23 200 kr

Arkivarier, bibliotekarier m.fl. (243), kvinna,statligt anställd: 26 700 kr

Gruv- och bergarbetare (7111): 30 400 kr

Farmakologer m.fl. (2212): 42 100 kr

”Jobbskatteavdraget” ger den som tjänar 20 000 kronor i månaden i Stockholm 1.275 kronor extra i plånboken varje månad i år, medan den som tjänar 50.000
kronor får 1.641 kronor mer kvar efter skatt enligt Ekonomifakta. Skattesänkningen i kronor är störst i kronor för dem med inkomster under 40.000/månad. Noteras bör dock att den som tjänar 50.000 kr/månad betalar 4 gånger mer i skatt än den som tjänar 20.000 kr /månad (16.693 jfr 4.116).

Frågan man ställer sig är alltså: detta måste ju innebära att när vänsteroppositionen meddelade att de rika skulle få betala mer, då måste man mena alla med månadsinkomst över 19.700 kronor?

Det har ju varit det valtaktiska tricket: säg att det bara drabbar de rika, och höj sedan skatten för alla...

---
SvD - Faktakollen

Mats Gerdau, Paul Lindquist

söndag 9 maj 2010

Gott betyg åt Sverige under Alliansregeringen

World Economic Forum har jämfört de olika EU-ländernas konkurrenskraft och finner att Sverige innehar första platsen.

"De nordiska länderna fortsätter att leda arbetet inom Lissabonstrategin, de är väldigt innovativa och har utvecklat starka informationssamhällen. De har även haft ett starkt fokus på hållbar utveckling och miljö, säger Jennifer Blanke, författare till rapporten, som är WEF:s femte i ordningen."

Det finns alltså all anledning att varna för vänsteroppositionens alla förslag som skulle omintetgöra Sveriges konkurrenskraft.

---

SVT, SvD

Vad är avgörande: lärarkvalitet eller närvarotid?

Flera gånger tidigare har frågan om lärares arbetstider varit uppe för diskussion. SKL anförde i sina förhandlingar att det vore önskvärt med kontorsarbetstid för lärare - med vanlig semester i stället för ferier. Detta motiverades med att lärarna måste vara mer tillgängliga för eleverna! I så fall vore det på sin plats att först ha ändrat skolåret från nuvarande terminsindelning till "vanligt arbetsår med lagstadgad semester, varav fyra under sommarmånaderna". För samordningens skull innebär det väl att barnfamiljer bara kan vara lediga under "industrisemestern" - ledigheter under terminstid är ju inget att rekommendera...

Nej, lyckligtvis föll det avtalskravet. Viktigare än att flytta arbetstid från terminerna till sommaren måste vara att diskutera förläggningen av arbetstiden upp till 35 timmar - till vad ska den disponeras? hur kan skolledningen disponera den tiden och hur ska planeringen av den tiden se ut? hur organiserar man lärarnas arbete under "kontorstiden" före, mellan och efter lektionerna? Hur ordnar man arbetsplatser under den obligatoriska närvaron. Generellt verkar rimliga ytor för "kontorsarbete" både kostnadskrävande och komplicerat i dagens skolor.

I dagens DN lyfter man på ledarplats fram det som är mycket väsentligare än att förlägga lärarnas arbetstid till sommarveckorna: att följa upp och utvärdera kvaliteten i undervisningen. Jag vill återkomma till behovet att på allvar låta elevutvärderingar ingå i underlaget för sådan utvärdering och även ha utvärderingen som en viktig del i de enskilda lärarnas underlag för löneutveckling: engagerade och bra lärare ska märka det i plånboken! Det förtjänar dock att påpekas att en god skolledare även ska kunna ge vägledning till lärare, vars utvärdering inte är så positiv, om sätt att utvecklas till en bättre pedagog. Med det sagt är det också självklart att enstaka negativa utvärderingsresultat inte ska kunna förstöra en karriär - och att det är bra med många olika utvärderingar!

I artikeln i DN citeras Barack Obama:

”Om en lärare får en chans eller två eller tre men ändå inte bättrar sig, så finns det ingen ursäkt för att den personen ska fortsätta att undervisa. Jag är emot ett system som belönar misslyckanden och skydda den som begår dem från konsekvenserna. Alltför mycket står på spel. Bara det bästa är gott nog när det gäller våra barns lärare och skolorna där de undervisar."

Vi har väl alla minnen från skolan av bra lärare och en eller annan mindre bra. Tänk om de som lyckades mindre bra kunde fått återkoppling och vägledning att bli bättre...

---

Tidigare bloggar:
SKLs oklara tankar om lärararbetstider
Kommentarer till skolreformen
Är en tillnyktring till inställningen till lärarnas arbetstider på gång?

Mats Gerdau: M räddade lärarnas sommarlov

---
DN

lördag 8 maj 2010

Hur ska friskolorna strypas, Mona Sahlin?

Mats Gerdau skriver i ett inlägg på Newsmill hur Mona Sahlin tagit bladet från munnen i brittiska The Guardian för att kritisera det svenska systemet med fristående skolor.

Det som är mest slående i Mona Sahlins inlägg i den brittiska tidningen är att hon här ger en helt annan bild av Socialdemokraternas och Vänsteroppositionens inställning till fristående skolor.

För hemmapubliken har det hetat att friskolor kommit för att stanna. För en publik som hon antagligen anser inte höra till potentiella väljare låter hon meddela:

"If we win the Swedish general election in September, we won't prevent parents from choosing free schools for their children. But we will reform the system in order to reverse the serious problems that have become evident over in this system, increasing spending on schools. Spending alone won't always improve standards, but creating a free market as the Conservative proposals do without providing the funding to allow for the surplus capacity you need will certainly harm standards."

Vilka allvarliga problem som uppkommit är däremot mindre klart - Sahlin gör en utläggning om att skolornas resultat snarast försämrats:

"Yet the Swedish authorities' own research has concluded that over the last fifteen years since the free schools were introduced, the number of low performing pupils has increased in Sweden, while the high performing pupils have neither increased in numbers nor have they become more successful."

Här är ju resonemangen mer än grumliga; det har alltså blivit fler lågpresterande elever, annars har inga effekter av friskolereformen setts. Jag vill också ifrågasätta det vetenskapliga värdet av "myndigheters egen forskning", eftersom Skolverket hängivet fortsätter att odla myten att socioekonomiska faktorer är avgörande för en skolans misslyckande - och bortser helt från den internationella forskning som visar att tydlig pedagogisk ledning och engagerade pedagoger betyder mer än socioekonomiska effekter.

Så finns också en så typisk Sahlinsk saltomortal - friskolorna är både undermåliga och leder till segregering eftersom föräldrar och inte politiker väljer dem...

"The free school system, implemented without imposing clear standards, has seen schools opening with sub-standard facilities, often without libraries, and with a far greater number of unqualified teachers.

What's more, the introduction of free schools has led to increased segregation where pupils from the same social background increasingly concentrate in certain attractive free schools."

Men den väsentligaste frågan förblir obesvarad: Varför går inte Sahlin till öppen attack mot friskolorna på hemmaplan?

Artikeln uttrycker i varje fall tydligt ett motstånd mot invånarnas rätt att fatta egna beslut; med svepande generaliseringar försöker Sahlin misstänkliggöra mångfaldens samhälle, skylla den ordinarie skolans tillkortakommanden på tillkomsten av alternativ och eftersom den socialdemokratiska lösningen på alla problem är ökade anslag ser man inga lösningar. Man har aldrig tagit till sig den generella erfarenheten att mångfald med konkurrerande alternativ även kan leda till positiva förändringar i de traditionella verksamhetsformerna. När en av de första fristående skolorna öppnade på Lidingö hördes en rad olycksprofeter sia om den näraliggande kommunala skolans snara sammanbrott och nedläggning. Det är nu en av öns bästa och mest eftertraktade kommunala skolor!

---

Mats Gerdau, Mats Gerdau, DN, Aftonbladet

Kan man lita på Vänsterpartiet?

Uttalanden från Vänsterpartiet går inte sällan stick i stäv med offentliggjorda överenskommelser inom vänsteralliansen. Enligt SvD har Lars Ohly uttalat sig motsägelsefullt:

När Ohly förklarar varför partiet i valrörelsen inte kommer att driva utträde ur EU, sex timmars arbetsdag eller andra hjärtefrågor är svaren av typen ”hade vi själva fått bestämma...”, ”det finns ingen jordmån för att...”, ”våra förutsättningar att nå fram...”. Inget om att ”vi har insett det orimliga i...” eller ens ”vi har omprövat vår politik...”.

Vänsterpartiets nya linje är ingen ny linje. De har bara insett att ministerposterna kräver sina eftergifter.

Den aktuella vänsterpartikongressen ger signaler om att vänsterpartiet fortfarande är den pålitligaste skattehöjaren:

Enligt tidningen Flamman ville S och MP lova väljarna att det inte blir några skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare under mandatperioden med en rödgrön regering.

Vänsterpartiet ska ha vägrat att låsa sig vid det. Uppgifterna har inte gått att bekräfta.
SvD

Men det är talande att Ohly tydligt uttrycker sina förhandlingsmässiga framgångar:
När Ohly i Dagens Industri (4/5) får frågan i vilken utsträckning Vänsterpartiet påverkat den rödgröna skuggbudgeten, blir svaret: ”Mer och i större utsträckning än jag hade vågat hoppas.”

I själva verket har Ohly ”svårt att se något område i budgeten som inte går i rätt riktning”.
SvD

---

DN, DN, Expressen

---

Utmärkt betyg för Lidingös skolor

Fredagens stora skolhändelse var onekligen SKLs publicering av jämförelser av skolresultat i olika kommuner. Det var mycket glädjande att Lidingö placerade sig som god tvåa bland landets alla kommuner.

Till skillnad från Skolverket anser inte Sveriges Kommuner och Landsting att elevernas resultat i skolorna enkelt kan relateras till föräldrarnas utbildning och ekonomiska ställning. Bland vänsterns företrädare brukar det heta att socioekonomiska faktorer är avgörande, men då har man inte reda på att det bara gäller när respektiva skola saknar tydlig pedagogisk ledning och besjälade lärare! Internationell forskning visar att det är det som är skillnaden mellan bra och dåliga skolor, inte i första hand elevernas föräldrars socioekonomiska status.

Hur har Lidingö kunnat lyckas så bra? Svaret från SKL:

–Vi ser att de som lyckas har en politisk ledning som tar ansvar för skolan, säger Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för lärande och arbetsmarknad på SKL.

Att belöna duktiga lärare, ha höga förväntningar på eleverna och följa upp deras arbete pekas ut som några framgångsfaktorer.

–Kunskapsuppföljning är jätteviktigt. Det kan handla om att se till att inga elever halkar efter tidigt, säger Per-Arne Andersson.

Det är just detta som är riktmärket för den politiska majoriteten på Lidingö. Utbildningsnämnden lägger sig inte i hur det pedagogiska arbetet utförs - det har vi professionella pedagoger till. Däremot är det vår uppgift att utvärdera verksamheten så att vi kan veta att eleverna får bästa möjliga skola och att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.

Utbildningsnämnden har under den innevarande mandatperioden speciellt uppmärksammat trygghet och mobbning. Medel för stöd till barn med särskilda behov har ökats, särskilda insatser görs för att i ett längre perspektiv upptäcka läs- och skrivsvårigheter på ett tidigt stadium innan barnet blivit stigmatiserat och tappat tron på sig själv och på skolan. Vi har även initierat utvärdering av hur det går för elever som inte fått behörighet till gymnasium.

---

DN, SKLs rapport, Paul Lindquist, Lidingösidan

tisdag 4 maj 2010

Dom får väl sälja då!

Miljöpartiet är inget parti som bryr som sig om enskilda människor och hur de drabbas av politiska beslut. I ekot idag intervjuades Mikaela Valtersson om att fastighetsskatten ska återkomma. Dels ansåg hon att "Har man så pass dyra villor så tror jag att man kan betala lite mer i fastighetsskatt" och dels tyckte hon att har man inte råd att betala skatten, då kan man ju sälja och flytta.

Så är det i vänsterns Sverige: det är inte omänskliga godsägare och kapitalister som tycker att det är OK att tvinga bort människor från deras hem - det är vänsterpolitiker som inte bryr sig om enskilda människor. Sådana makthavare behöver vi inte!

Eftersom man även vill återinföra förmögenhetsskatten, så blir det inte bara fastighetsskatt på ett ganska vanligt hus i Storstockholm - det lär bli även förmögenhetsskatt också, men det glömde man visst att nämna.

Varför inte ett förslag till vänstern: vill man vara konsekvent, så borde väl inkomstskatten vara på samma sätt som fastighetsskatten. Fastighetsskatten ökar ju om dina grannar säljer sitt hus dyrt, även om du själv inte fått mer inkomst. Då borde väl din egen inkomstskatt öka om din granne får högre lön. Har du inte råd att bo i ett sådant område så kan du ju alltid flytta till ett ställe som passar dina inkomster bättre!

---

Sveriges Radio, SvD, DN, SvD

---

Mats Gerdau, Kent Persson, Edvin Alam, Ulla Hamilton

---

måndag 3 maj 2010

Återställare underhåller bara missbruk

Vänsteroppositionen har presenterat sin skuggbudget. Den innehåller mycket av det som man från den kanten brukar kalla för återställare. Det är då nödvändigt att komma ihåg att återställare inte botar problemen som många tror. Det vänsteroppositionen vill återställa, det är en politik som leder i samma riktning som Greklands havererade ekonomi: färre jobb och mera bidrag.

Men fanan hålls högt och nyspråket klingar falskt som förr. Nu heter det att "de rika ska vara med och betala". Man vill alltså ge intrycket att de rika hittills inte varit med och betalat. Man vill kraftigt höja marginalskatterna som S varit med om att reducera. Har inte de rika varit med och betalat hittills??

Man påstår att inriktningen är på fler jobb, men RUT ska avskaffas och man förordar således en återgång till en svart ekonomi eller arbetslöshet. De infrastruktursatsningar på bl a järnväg ger enligt experter en mycket begränsad ökning av arbetstillfällena. Förmögenhetsskatt och fastighetsskatt ska komma åter. Pensionärer ska alltså tvingas bort från egna hem igen. Eller ska man börja hårdbeskatta de mycket stora förmögenheter som S tidigare skonat, därför att denna dubbelbeskattning är skadlig för Sverige och dess invånare?

Däremot satsar man envetet på ökad bidragsberoende. Uppenbarligen ska fler arbetsföra sorteras bort från arbetsmarknaden igen.

Och med ökade marginalskatter och ytterligare beskattning av redan beskattade inkomster (dvs förmögenhetsskatt och fastighetsskatt) så vill man säkerställa att ingen i Sverige kan bli rik på eget arbete. Vänsteroppositionen behöver väl ett proletariat som väljarbas, en grupp som inte kan arbeta sig upp till eget välstånd utan som är beroende av bidrag från en vänsterregering!

I lördags intervjuades Mona Sahlin om att minska skillnaden i skatt mellan arbetande och pensionärer. Journalisten fann det underligt att det kunde bli någon skillnad efter som skattesänkning för pensionärerna på 7 miljarder motverkas av skattesänkning för arbetande som betalar fackföreningsavgift med 6 miljarder. Där - som i så många andra frågor - blev Sahlin svaret skyldig.

---

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

---

Kent, Paul 1, Paul 2, Paul 3, Paul 4, Bjarne

---

lördag 1 maj 2010

Vänsteroppositionen - dagens verkliga reaktionärer!

Nu är det länge sedan man hörde kommunister och andra socialister fyra av 60- och 70-talens hårdaste skymford: "reaktionär!". Epitetet skulle ju beskriva dem som inte bara ogillade den utveckling som sker uta som en reaktion ville åter till det förgångna.

Förklaringen ligger väl just i att dagens vänsteropposition är tydligt reaktionär - det handlar inte bara om enstaka "återställare" utan om helt om marsch tillbaka till en förgången tid.

Det handlar alltså om att flyktingar och andra invandrare inte ska tillåtas arbeta utan fastna i bidragsberoende, att arbetslösa ska sjukpensioneras bort från statistiken, att pensionärer ska tvingas bort från sina obelånade egna hem därför att grannar sålt sina hus till höga priser.

Det handlar om att göra det svårare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, att göra det mindre lönsamt att arbeta än att ta emot bidrag.

---

Fler är i arbete nu än när Alliansregeringen tillträdde - tack vare aktiva insatser för att få igång arbetslinjen. Det är också fler arbetslösa och det försöker vänsteroppositionen skylla på Alliansregeringen, som om ingen global finanskris funnits!

---

Vänsteroppositionen satsar på järnvägar som inte löser de problem de påstår de är tillför. Persontåg i höghastighet avlastar inte godstransport på landsväg, i synnerhet som satsningarna är begränsade till några regionala sträckor. Märkligt är att ingen analyserat Lars Ohlys påstående att de nya pålagorna på lastbilstransport bara avsåg när det fanns järnvägsalternativ. Hur ska det gå att diversifiera den nya kilometerskatten beroende på alternativen? Och det går ju inte att dra järnvägsspår till varje port - men transporten från järnvägsstationen ska alltså ändå bli dyrare.

---

Stockholmsfientligheten inom vänsteroppositionen är dock stabil. Att alla inte använder kollektiva transportmedel beror på att "bilister är för bekväma". Den attityden visar bara hur lite vänsteroppositionen bryr sig om individen - de som inte passar i de ideologiska dogmerna klassificeras som "fiender". Den föreslagna folkomröstningen om förbifart Stockholm har inte med demokrati att göra. Bara upplägget att alternativen ska vara bilvägar eller kollektiva satsningar visar på föraktet för befolkningens verkliga behov. Alliansen har ju aldrig ensidigt verkat för det eller det andra slaget av lösningar av transportbehoven. Talande är därför uttalanden från vänsteroppositionen såsom "det primära måste vara att minska bilismen" i stället för som alliansens "det ska vara lätt för invånarna att göra rätt" och det är inte primärt bilismen som är problemet, utan negativa effekter av avgaser, partiklar i luften (som för övrigt även uppkommer inom den kollektiva transportsektorn...).

---

SvD, SvD, SvD Brännpunkt
DN, DN

Fredrik Axelsson, Kent Persson, Paul Lindqvist, Bjarne Grankvist