måndag 21 juni 2010

Rödgrönröd röra inom skolpolitiken

I dagens SvD pekar Margareta Pålsson på den stora oenighet och oklarhet som råder om vänteroppositionens skolpolitik. Finns det överhuvudtaget enighet om något?
"Trots att Mona Sahlin lovade väljarna svar om en gemensam rödgrön politik senast den 3 maj så är många frågor fortfarande obesvarade.

Vänsterpartierna är svaret skyldiga om hur det blir med betygen [...]"

"Miljöpartiet och vänsterpartiet vill helt avskaffa betyg, trots att ny forskning visar att det främst skulle drabba de svagaste eleverna."

[...]

"Vänsterpartiet är [...] helt emot elevernas och föräldrarnas rätt att välja skola. Hur vänsterpartiernas gemensamma politik för valfrihet och mångfald kommer att se ut är högst oklart."

"Vänsterpartiet vill [...]helt förbjuda läxor, någon gemensam politik om läxor har vänsterpartierna inte presenterat. "

"Miljöpartiet säger nu nej till all ordning och reda medan socialdemokraterna är mer på regeringens sida i denna fråga. Miljöpartiet är inte bara emot de nya ordningsreglerna utan även emot gällande skollag som i 25 år tillåtet kvarsittning, något Miljöpartiet nu vill avskaffa. Någon uppgörelse kring om det ska vara ordning i klassrummen eller inte om vänsterpartierna vinner valet har ännu inte presenterats."

"Även i frågor om nationella prov, lärarutbildningen, undantag från timplan och läroplan saknas det konkreta besked."

Att Alliansen behövs för våra barn och för Sveriges framtid är uppenbart. Till punkter ovan kommer vänsterns motvilja mot utbildning till praktiska yrken. Men det hör väl till den socialistiska utopin att tro att alla människor kan nå lycka enbart genom akademiska studier?

---

Tidigare bloggar:
Vänsterns skola - bara för de starkaste
(S) saknar visioner för Sveriges skola
Socialdemokraternas tunga ansvar

---

Vård på villovägar?

Två mycket olika vårdfrågor har dykt upp senaste veckan.

Det ena är Socialstyrelsens ändrade föreskrifter som leder till orimliga konsekvenser för omsorgen om dementa personer. Enligt en ledare i gårdagens DN har till och med en tjänsteman på Socialstyrelsen yttrat sig:
"Kanske kan man låta någon personal följa med den demente som bestämt sig för att nattvandra. Det är inte okej att knappa personella resurser inskränker individens frihet."

Det Socialstyrelsen inte verkar ha någon som helst förståelse för, är i vilken grad dementa personer har rimliga möjligheter att fatta rationella beslut. Om man inte kräver av dementa att de ska fatta rationella beslut, så kan man i de flesta fall ifrågasätta om de på grund av sjukdomen är i stånd att förstå konsekvenserna av sina beslut.

Givetvis ska omsorgen om dementa bygga på respekt för individen och så långt det är rimligt - inte minst med tanke på individens egen säkerhet och trygghet - kunna ha ett inflytande över det dagliga livet. Men har Socialstyrelsen övervägt hur ofta en dement persons försvinnande beror på just förvirring - inte sällan ett försök att hitta sedan länge bortgångna anförvanter, osv. Vid demens är det vanligen inte en fråga om ett medvetet önskemål om att ta en promenad runt kvarteret, utan drivs just av förvirring.

---

En annan fråga som blivit aktuell, denna gång för att Moderaterna i Stockholms Läns Landsting inte föll in i kören som sjunger lovsånger till fria sprutbyten för narkomanter som injicerar in i blodkärlen.

I dagens SvD finns en brännpunktsartikel som lyfter denna fråga under rubriken Sprutbyte räddar inte liv:
"Införandet av sprutbyte är i bästa fall en icke-insats mot HIV-spridning bland narkotikamissbrukare. I sämsta fall är det en början till en uppluckring av den restriktiva narkotikapolitiken."
[...]
"Sprutbyte skyddar inte mot hiv. Vare sig Socialstyrelsens utvärderingar eller internationell forskning ger stöd för att sprutbyte i sig skyddar mot hiv-smitta bland injektionsnarkomaner.

Sprutbyte leder inte vidare till Narkomanvård. Sprutbytesprogrammen i Malmö och Lund har inte visat att deras verksamhet leder till att missbrukarna slussas vidare till vård som de annars inte har påbörjat. Internationella erfarenheter ger samma besked. Sprutbyte räddar inte liv.

I Sverige har Skåne de högsta narkotikarelaterade dödstalen trots att man där delat ut sprutor i över 20 år. I Göteborg, där man inte delar ut sprutor, är dödligheten inte ens hälften så stor.

Trots att vi alla företräder partipolitiskt obundna organisationer vill vi ändå ge Moderaterna i Stockholms län en eloge för en rakryggad hållning när det gäller sprutbyte."

---

SvD

---

söndag 20 juni 2010

Alliansens Stockholm - Europas miljöhuvudstad

I dagens SvD skriver Claes Arvidsson om EUs korande av Stockholm som Europas miljöhuvudstad. Mot denna utmärkelse skorrar Miljöpartiets arroganta opposition falskt. Det sorgliga med MPs politik och retorik, är ju att förslagen inte löser problemen eller överhuvudtaget är genomförbara. Det är vad man brukar kalla plakatpolitik - förslag som gör sig bra på plakat och i demonstrationståg men som inte låter sig genomföras...

"På hemmaplan avfärdar däremot Miljöpartiet i Stockholm Stockholmsalliansens miljöpolitik som floskler."

[...]

"Snart fattar kommunfullmäktige beslut om nästa stora miljösatsning, Norra Djurgårdsstaden som blir ett av Europas största utvecklingsområden. Under en 20-årsperiod ska här byggas 10000 nya klimatsmarta bostäder och ges plats åt 30000 arbetsplatser.

Stockholm växer men med högt ställda miljöambitioner på kretslopp, passivhus och smarta elnät. Allt i nära samarbete med företag som jobbar innovativt med framtidens miljöteknik.

Ett annat exempel på klokt miljöarbete är satsningen på att göra miljonprogramshusen på Järvafältet energieffektiva. Sparpotentialen är mycket stor.

Miljöpartiet borde vara grönt av avund, men det är inte nöjt. Det är miljöpolitik i praktiken.

De gröna visionärerna vill sätta upp solceller på alla tak i Stockholm. Det är naturligtvis spektakulärt, men dyrt och inte särskilt resurseffektivt.

Och apropå nya bostäder så röstade MP nej till byggandet av hälften av de nästan 15000 nya bostäder som har påbörjats under mandatperioden.
"

Därför går det inte att ta Miljöpartiets politik på allvar. Däremot har Alliansen - såväl på regeringsnivå som i landsting och kommunalt - visat att miljöfrågorna tas på allvar och att genomförbara lösningar sätts i verket.

---

Tidigare bloggar:
Söndagskrönika - vart är Miljöpartiet på väg?
Miljöparitet och verkligheten - ännu en gång
Miljöpartiet och verkligheten - igen
Otroligt verklighetsfrämmande
Dom får väl sälja då!
Att lösa problem eller låtsas lösa problem
MP och verkligheten - i två helt olika universum
Hög tid att granska MP

---

DN

---

torsdag 17 juni 2010

Storbritannien och EU

Efter att i flera år ha följt Storbritanniens relation med Europa (ja, så uttryckte man det!!!) inifrån, så är det intressant med de nya tongångar som nu börjar skönjas.

Det var en märklig känsla att leva i ett land, där Engelska kanalen i varje fall mentalt verkade svårare att ta sig över än Atlanten, där man öppet talade om att om man skulle överge det brittiska pundet, så var väl ändå den amerikanska dollarn att föredra. Ett land där man inledde en serie TV-program om britter som flyttat till solen, dvs Spanien, Italien eller Frankrike, med att säga "already 80.000 britons live in Europe"...

Politiskt var misstron mot EU solid, med några få, men tydliga, undantag. Om jag inte missminner mig (vilket dock är möjligt) var Kenneth Clarke den som öppet arbetade i det konservativa partiet för att utveckla medlemskapet i EU; det ansågs som den väsentligaste anledningen till att han inte kunde bli partiledare under den första halvan av detta decennium. Han är nu justitieminister, vilket ju är en intressant observation tillsammans med den bild som PJ Anders Linder ger i sin blogg om den nya brittiska regeringen och inställningen till EU. Det vore bra både för Storbritannien och resten av EU om inte bara EU tycker bättre om den brittiska regeringen, utan även att britterna och deras regering arbetar för att förstärka fördelarna med union - behöver inte vara kärlek, men i varje fall stark vänskap..

---

Läs också: Edvin Alam om Sverige och EU

---

onsdag 16 juni 2010

Mer valfläsk i landstinget från (S)

Oppositionslandstingsrådet Lars Dahlberg (S) kungör idag att om de rödgröna vinner valet så ska man sänka priserna för att åka med de redan skattesubventionerade kollektiva färdmedlen i Stockholms Län. Zonindelningen ska tas bort och priserna sänkas.

En liten, liten detalj saknas i det stolta budskadet: vad kostar det och hur ska det finansieras.

Å andra sidan kanske de rödgröna i Stockholm inte räknar med att vända den borgerliga valvinden i huvudstadsregionen...

Men förslaget - som det framställs på Dahlbergs egen hemsida och i pressen - är rent valfläsk utan substans. Även i Stockholms Läns Landsting behövs Alliansen!!

---

DN

---

Vänsteroppositionens budget håller inte för granskning!

I dagens SvD beskriver Sanna Rayman hur nationalekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl granskat vänsteroppositionens budget. Den glättade bild som inte minst Maria Wetterstrand sprider till allmänheten håller inte - det kan inte vara ett förbiseende utan måste vara medveten valtaktik.

" I skuggbudgeten talar De rödgröna ofta och gärna i termer av opposition versus regering. Det är naturligt och riktigt att en opposition gör så. Vad som inte är riktigt lika vettigt är att man illustrerar sin retorik med bilder som i själva verket inte är effekter av de egna förslagen, utan av den politik man argumenterar emot."

"De fördelningspolitiska effekter man visar upp i staplarna är till betydande del ett resultat av regeringens politik, eftersom man där inte jämför sig med regeringen, utan i stället jämför år 2011 med år 2010. Och jo, fördelningspolitiken stärks under denna period, bland annat eftersom riksdagen redan har beslutat om regeringens skattesänkningar och höjda flerbarnstillägg."

"Sådant som hade förmörkat bilden av de fördelningspolitiska effekterna har oppositionen dock noggrant undvikit att ta med i beräkningarna. Här ingår till exempel de skattehöjningar som oppositionen planerar för 2012 för att få sitt planerade kalas att gå ihop. Det är nämligen då som själva finansieringen av den rödgröna politiken dyker upp.

Man kan tycka att det hade varit lite mer seriöst att faktiskt argumentera för sin egen politik. Men då hade förstås inte Maria Wetterstrand kunnat hävda att 9 av 10 tjänar på oppositionens budget. Inte för att det någonsin har varit sant.

Såväl Bergh som Jordahl kritiserade det faktum att De rödgröna använder Riksdagens utredningstjänst på ett så oseriöst sätt. Den närvarande representanten för oppositionen, Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesman Sven-Erik Österberg, orkade inte ens värja sig mot kritiken utan pustade lite trött att 'Det är väl varken första eller sista gången som RUT används för att skapa en bild'."

Det sägs att Maria Wetterstrand är oppositionens starkaste kort. Men hennes agerande måste granskas noggrannare. Fortfarande får det mesta av hennes uttalanden och påståenden passera utan någon egentlig granskning. I förra valrörelsen var det en minnesrik duell mellan henne och Lars Leijonborg, där den senare i intervjuer efter debatten med fakta kunde visa upp flera av Wetterstrands påståenden vilade på lös eller ingen grund. Den aktuella genomgången av vänsteroppositionens eget budgetförslag visar på samma lättsinniga inställning till fakta och böjelse för taktik snarare än ansvarstagande.

Sverige förtjänar bättre än det som vänsteroppositionen i själva verket erbjuder. Alliansregeringen gör ett bra jobb, men eftersom konkurrens stimulerar till förbättring och utveckling så skulle man önska både Sverige och Alliansregeringen en bättre - och ärligare - opposition.

---

Tidigare bloggar:
Rödgrön vårdpolitik får underkänt av sina egna
Avslöjande om vänsteroppositionens skattehöjningar

---

Kent Persson, Thomas Böhlmark, Ida Drougge, Edvin Alam

---

tisdag 15 juni 2010

Bra med flerspråkighet

I dagarna har regeringen lagt ett förslag som innebär att levande, främmande språk får en starkare ställning även i grundskolan.

Det är positivt ur flera aspekter. Förvisso är engelska ett dominerande språk och förmågan att kommunicera på detta språk väsentligt. Men fortfarande är stora delar av befolkningen - och det gäller även akademiker i hög grad - mindre kompetent att kommunicera på engelska. Kunskaper i andra europeiska språk än engelska är därför under överskådlig tid av stor betydelse för dem som vill röra sig och verka i Europa.

En annan aspekt är givetvis utveckling av djupare språkförståelse. Ju fler språk man studerat, desto bättre förståelse kan man få för både det egna språket och för främmande språk. Kalla det gärna för språklig allmänbildning - och breddning av språk och språkförståelse.

Själv läste jag franska i grundskolan och första året i gymnasiet samt tyska tre år i gymnasiet. Inte så att jag är riktigt flytande på dessa språk, men många gånger har de kunskaper jag haft varit tillräckliga för att "öppna" kontakter med både fransktalande och tysktalande kollegor.

Detta ger förvisso ett europeiskt perspektiv. Inte minst med tanke på alla unga svenskar som via föräldrar och kanske modersmålsundervisning i ett utomeuropeiskt språk, så vore det väl bra att uppmuntra och flerspråkighet hos barn till invandrare och att ge detta ett meritvärde såväl i grundskola som gymnasieskola!

---

SvD, DN, Mats Gerdau

---

måndag 14 juni 2010

Akademisk frihet och kvalitetskrav

Sedan Högskoleverkets generaldirektör avgick i protest mot Regeringens förslag till resultatorienterad utvärdering har det debatterats om Regeringen eller Högskoleverket står för den mest framgångsrika kvalitetsutvärderingen av universitet och högskolor.

I och för sig sällar jag mig till dem som hellre ser utvärdering av resultaten av den akademiska utbildningen snarare än innehållet i den samma.

Det finns dock många fler aspekter än enbart upföljningen som måste beaktas för att leda in den högra utbildningen på mer framgångsrika spår än det som förnärvande gäller.

Jag tror det var på 1960-talet som man lade grunden för nuvarande "linjesystem", senare omdöpt (om än icke väsentligen ändrat) till "program". Varje universitetsstudent skulle välja en linje som leder till ett specifikt yrke. Vi har sedan dess fått lärarutbildningar utan förankring i forskning än möjligen pedagogisk. I stället för individer med bred universitetsutbildning har det skapats många smalspåriga vägar fram till enskilda yrken.

Jag har tidigare påpekat betydelsen av att studenter från olika naturvetenskapliga utbildningar kan skaffa sig en forskarutbildning som sedan kan vara en utmärkt bas för en framtida verksamhet som lärare. Detta skulle gynna både de forskande akademiska institutionerna och de enskilda lärarna och alla deras elever.

Det är då viktigt att inte bara "linjens" eller "programmets" innehåll bedöms utan om innehållet leder till förväntat resultat!

Mycket i konfilkten mellan Regeringen och Högskoleverket har inte heller med den akademiska friheten att göra - den handlar i mycket hög grad om hur mycket makt Ämbetsverket Högskoleverket ska ha, inte i någon större omfattning om de enskilda institutionernas eller forskarnas situation!

---

Mats Gerdau

---

Tidigare bloggar:
Om olika former att styra högre utbildning
Alliansregeringen reformerar skolan
Forskning, vetandet och samhället
Forskning som ett medel att lyfta Sverige

---

DN

lördag 12 juni 2010

Rödgrön vårdpolitik för underkänt av sina egna

Jag har tidigare bloggat om hur den rödgröna oppositionens vårdpolitik hotar välfärden. Det är då extra intressant att en rad socialdemokrater med mycket god insikt i frågorna protesterar mot den officiella rödgröna politiken i dagens SvD:

"I sin artikel hävdar Johansson, Broberg och Ericson att när privata utförare inom vården säljer extra tjänster, öppnar det för ”en tudelning av vården och omsorgen som leder till att det blir plånboken och inte behoven som styr”. Men faktum är ju att vi vet att det finns en stark efterfrågan på hushållsnära tjänster – inte minst bland äldre och funktionshindrade, något Ylva Johansson själv tidigare sagt att hon inte har något emot. Ska då inte företag som människor redan har förtroende för, efter att ha valt dem som utförare av till exempel hemtjänst, få erbjuda sådana tjänster?

Dessutom påstås att vårdföretag ”kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns” – och därmed ”välja de mest lönsamma och friska patienterna”. I själva verket är det kommunerna som avgör vilka verksamheter de väljer att lägga ut på entreprenad. Det är alltså snarare i det ledet som det väljs om det är ”de mest lönsamma och friska” som ska få möjlighet till entreprenaddriven vård och omsorg. De företag och offentliga vårdgivare som etablerar sig i vårdvalet kan för övrigt inte lagligen säga nej till patienter, något artikelförfattarna rimligen känner till."

[...]

"Det finns skäl att påminna om vad bland annat Vårdförbundet konstaterat; att vården – för att möta människors olikheter på bästa sätt, behöver mångfald och ett brett utbud av vårdgivare. "

[...]

"Det krävs en politik med öppet sinne för att klara utmaningarna vi ställs inför. Inte att på förhand ägna sig åt att stämpla olika röster eller avfärda vissa idéer och förslag för tidigt. "

----

Tidigare blogg:
Vänsterattack mot välfärden

---

fredag 11 juni 2010

Avslöjande om vänsteroppositionens skattehöjningar

I synnerhet Socialdemokraterna utbreder sig gärna om hur allt som kostar enkelt kan betalas "av de rika". Däremot redovisar de aldrig att den nota de satt upp allt på inte kan betalas av "de rika" - de är alldelse för få!

I dagens SvD redovisar Maria Eriksson hur tomma löftena att andra ska betala notan är:

"Skattebetalarnas förening har roat sig med att räkna ut hur länge pengarna skulle räcka om de allra rikaste, miljonärerna, inte fick behålla ett endaste korvöre efter skatt. Om vi riktigt pungslog dem, då skulle det väl bli gott om pengar till skola, vård och omsorg? Nja. En vecka skulle pengarna kunna hålla den offentliga sektorn igång. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många miljoninkomsttagare.

Så även om Mona Sahlin (1536400 kronor), Thomas Bodström (2025800 kronor), Bosse Ringholm (1289900 kronor) och de andra med taxerade inkomster över en miljon skulle jobba helt gratis skulle det inte bli mycket pengar till ”till välfärden”. En vecka."

Det handlar inte om att ifrågasätta att var och en ska betala skatt efter förmåga, utan om att slå hål på vänstermyten att "någon annan" kan betala...

---

Tidigare bloggar:
Myten om skattesänkningar till de rika

---

torsdag 10 juni 2010

Demokratin kan kräva mindre självständiga förvaltningar...

I dagens SvD tar moderate riksdagsledamoten Fredrik Schulte upp frågan om ämbetsverkens självständighet och regeringens politik. Det som aktualiserat frågeställningen är Högskoleverket och dess nyligen avgångne generaldirektör.

Ofta beskrivs de oberoende ämbetsverken som en garanti för demokrati och effektivt verktyg mot korruption. Med egen erfarenhet från både svensk och brittisk sjukvård och forskning har jag med tilltagande förvåning märkt här i Sverige hur föraktet för demokratiskt fattade beslut av vissa inflytelserika individer lett till att just demokratiska beslut åsidosätts. Privata och personliga motiv (därmed inte sagt att det handlar om egen ekonomisk vinning, snarare prestige och andra immateriella värden) sätts framför invånarnas rättmätiga krav på kostnadseffektiva lösningar.

Fredrik Schulte använder det i Sverige negativa uttrycket ministerstyre. Jag tror det är nödvändigt att vidga debatten till vad som ska sättas högst: demokrati eller teknokrati? Med teknokrater (makthavare med basen i sin expertkunskap) som ämbetsmän - hur mycket obstruktion ska vara tillåtet mot den demokratiska makten?

---

Andreas Krohn

---

Tidigare bloggar:
Bravo Gunilla Carlsson - igen
Vilken nytta gör SIDA?

---

onsdag 9 juni 2010

Utanförskapet har minskat enligt Rapport

Idag redovisade Rapport en undersökning som visar att utanförskapet har minskat sedan Alliansregeringen trädde till.

"Inför valet 2006, innan de fick regeringsmakten, lovade allianspartierna att minska det så kallade utanförskapet. Och det har de lyckats med, visar Rapports granskning.
SCBSocialbidragen har visserligen ökat med åtta procent sedan förra året men trots det har utanförskapet som helhet minskat under mandatperioden."
...
"Första kvartalet 2006 var drygt en miljon personer, närmare bestämt 1.063.220, i utanförskap. Första kvartalet i år bestod den gruppen av mindre än 900.000 personer, närmare bestämt 897.782.
Dessutom har antalet sjukpenningdagar mer än halverats sedan 2006, då de var 182.463. Siffran för i år är 86.838."
...
"Också antalet personer som får ersättning från a-kassan har minskat från 208.438 år 2006 till 141.335 i år."

Mona Sahlin tycker inte om innehållet i rapporten. Enligt Rapport svarade hon:
"Det handlar om hur många som har jobb. Har de blivit fler eller färre? Hur många måste söka sig till socialbidrag för att kunna få en försörjning? Hur många har råd att vara med i a-kassan, och vad händer om man inte har råd att vara med?
Det är ett betydligt bättre sätt att se om klasskillnaderna och de ekonomiska klyftorna har vuxit eller inte, säger Mona Sahlin."

Det Mona försöker skyla över med sitt ifrågasättande är att Alliansens arbete mot utanförskap - till skillnad från socialdemokratins - inte handlar om att skyffla människor mellan a-kassa, sjukpension eller socialbidrag (fastän det heter försörjningsstöd numera) - allt detta är utanförskap. Så den invändningen håller inte. Inte heller är det en korrekt invändning att börja tala om att de ekonomiska klyftorna vuxit. Det är gammal "hederlig" avundsjuka - det vanliga är i synnerhet när klyftorna "växer" så har alla fått det bättre. Klassisk socialdemokratisk medicin har varit att motverka att några fått det mycket bättre - och det har inte gjort att de som haft den minst gynnsamma utvecklingen fått det avsevärt bättre, snarast har stagnation lett till försämring för alla. Slutligen - vad är "klasskillnader" för något, egentligen? Är det den betygslösa skolan som gjort att arbetarklassens barn i mindre utsträckning än tidigare går vidare till högre studier??

---

Edvin Alam

---

Tidigare bloggar:
Vänsterns skola - bara för de starkaste
Socialdemokraternas tunga ansvar

---

123.900 fler sysselsatta än för fyra år sedan!*

Faktakollen i SvD är generellt väldigt bra, men när man där ska förenkla "sanningen" till rött, gult eller grönt ljus, så blir det ibland lite gnetigt.

I slutet av maj sa Näringsminister Maud Olofsson att det är 100.000 fler sysselsatta än när alliansregeringen trädde till 2006. Faktakollens genomgång av statistiken från SCB visar nu att skillnaden mellan december 2006 och december 2009 bara var så där 30.000, så visst hade Maud Olofsson fel.

Men hade hon sagt att det är över 100.000 fler sysselsatta nu jämfört med för 4 år sedan, då hade det varit rätt.

*statistiken avser kvartal 1, 2006, jämfört med kvartal 1, 2010. (Faktakollen, SvD)

Frågan som är aktuell för den rödgröna oppositionen är ju hur många färre som kommer att vara sysselsatta efter att deras insatser mot arbetslinjen har fått effekt!

---

Kent Persson, Edvin Alam, Thomas Böhlmark

---

Tidigare bloggar:
Förödande skattechock om rödgröna vinner valet
Vad är sant om vänsteroppositionen och friåret?
Vänsteroppositionen dagens verkliga reaktionärer

---

Arbetslinjen och asylsökande

På Dagens Debatt i DN skriver Tobias Billström om Alliansregeringens konsekventa arbete med att minska tiden för handläggning av asylsökandes ärenden. Till detta kommer förslaget att asylsökande ska ha rätten att arbeta under hela asylsökningsprocessen. Jag har berört det i tidigare blogg - det är både humant och ekonomiskt det enda rimliga.

Det har påståtts att asylsökande utan klar identitet skulle ges gräddfil med detta, men att så inte är fallet framgår tydligt av Billströms artikel:
"Asylsökande som inte medverkar till att klarlägga sin identitet omfattas inte av ändringen, inte heller de som ska få sina asylansökningar prövade i något annat europeiskt land ­eller har ogrundade ansökningar. En alldeles för stor del av de asylsökande saknar i dag identitetshandlingar. Det leder till svårare utredningar och längre handläggningstider. Det är rimligt att kräva att den som söker skydd i Sverige anstränger sig och medverkar till att klarlägga sin identitet."

Slutklämmen tydliggör ambition och inriktning:

"Sverige står inför stora demografiska utmaningar och en generationsväxling på arbetsmarknaden. Vi behöver bli bättre på att ta tillvara kunskapen och kompetensen hos de människor som redan finns i Sverige samtidigt som vi är öppna för ­arbetskraftsinvandring från vår omvärld. Att ge asylsökande möjlighet att arbeta från dag ett är en viktig åtgärd för att ­bekämpa utanförskap och segregation."

---

tisdag 8 juni 2010

Vad är kommunens uppgift?

Efter ett uttalande av Mona Sahlin på Kommunals kongress kan man verkligen ställa sig frågan: Ska kommunen finnas till för att ge invånarna effektiv service eller för att erbjuda sysselsättning.

I sin iver att överträffa Alliansen, som ju satt ut belöningar för landsting som minskar vårdköerna, så vill Mona Sahlin ha en tävling för kommuner och landsting som inrättar flest heltidstjänster!

Tydligare kan det inte sägas: Alliansen sätter upp belöningar för verksamheter som utvecklar och förbättrar verksamheten, (S) ser inte till servicefunktionen utan till sysselsättningen. Och räcker det inte med belöning så vill man lagstifta om rätten till heltidsanställning.

Valet står helt uppenbart mellan Alliansens arbetslinje och vänsteroppositionens Motabetslinje!

Alliansen behövs för att landstingens och kommunernas service ska kunna upprätthållas och utvecklas. Vänsteroppositionens politik leder till avveckling! Med den bakgrunden är det tydligt varför blockpolitiken är positiv för oss som bor i Sverige.

Sedan blir det inte bättre av att det finns kommuner som anser att kommunalt anställda ska bidra till vissa partiers valarbete - och att Kommunal gör gemensam sak med (S) för att skapa tvingande regler för föräldrapengens fördelning på föräldrarna.

----

Tidigare blogg: Vänsterattack mot välfärden

---

Paul Lindquist: En politik för fler jobb
Thomas Böhlmark: Ohly hatar kapital
Edvin Alam: Östros och Sahlin godkände svagare budgetregler

----

måndag 7 juni 2010

Förebygg brott - nya idéer från Örebro

Min moderatkollega i Örebro, Kent Persson, berättar på sin blogg att BRÅ i Örebro vill att de politiska partierna inte ska knacka dörr:
"Deras argumentation bygger på att brottslingar utger sig för att vara någon annan, till exempel moderat eller socialdemokrat, och att de knackar på dörren får att begå brott."

Jag instämmer fullständigt i Kents invändningar mot detta. Det är en viktig del i det demokratiska arbetet att aktiva politiker möter väljarna. Om väljarnas "kontakt" med de politiskt aktiva inskränker sig till valdagen vi urnan urholkas demokratin. Som kommunal fritidspolitiker är det få tillfällen man får så bra kontakt - får höra vad invånarna tycker är riktigt viktigt och har förmånen att konkret känna av det starka stöd vi moderater har här på Lidingö.

Men i stället för att bara klaga på den bristande insikt som uppenbarligen drabbat BRÅ i Örebro, så kan man ju överföra resonemanget till andra delar av samhället:

  • Bankrånare har en tendens att uppsöka bankkontor. Om allmänheten inte tillåts besöka bankkontor så vet man ju att de som ändå går dit är brottslingar.
  • Värdetransporter drar till sig kriminella. Se därför till att värdetransporterna upphör.
  • De flesta våldsbrott som sker utomhus äger rum under dygnets mörka timmar. Inför utegångsförbud under den tiden så minskar våldsbrotten...
----

Livets höjdpunkt - att åka "studentflak"

Jag må väl erkänna att jag aldrig varit speciellt svag för en rad "traditioner". Dit hör "studentflaken". Så speciellt gammal är inte traditionen, i varje fall inte att transporten måste ske i Stockholms innerstad. Äldre är ju då traditionen att studentexamen är en form av mogenhetsexamen - inträdet i vuxenvärlden - men till denna kategori är det svårt att räkna dagens rörliga ölhävningar. Det är förvisso ingen specifikt svensk verksamhet - för några år sedan var jag i Köpenhamn vid denna tid och hade förmånen att få uppleva Danmarks framtid och hopp i påtagligt berusat skicka åka varv efter varv runt Kongens Nytorv ackompanjerat av olika mindre väl samstämda läten. Såväl i Köpenhamn som i Stockholm ingår det ju även i traditionen att blöta ner omgivningen och om mognaden har kommit riktigt långt även slänga burkar på bilar, cyklister och fotgängare i festens närhet.

I helgen utgjöt sig Carin Jämtin (S):
"Självklart ska studenterna vid Stockholms skolor få åka studentflak i city under examenstider. Allt annat bryter mot uppskattade traditioner."

Svaret från Ulla Hamilton (M) lät inte vänta på sig:
"Eftersom det blev så mycket protester signalerade trafikkontoret att det här var en politisk fråga. Då sa jag att det inte blir något förbud i år. Jag tycker att det är orimligt att komma med ett sådant här beslut mitt i firandet"

Det är inte utan att det märks att det är valår. Det är väl en av de viktigaste frihetsfrågorna att få studentflak i Stockholms innerstad? Att (S) kan anse att detta är så långt man vill sträcka sig i att ge frihet, är väl inte att förvåna, men att mer sansade partier inte tänker längre än näsan räcker, det förvånar!

"Främst handlar det om framkomligheten, men det är klart, vi får varje år klagomål från arbetsplatser som har svårt att jobba under studentperioden på grund av stöket. Men det är främst en polisfråga, säger Mats Freij, informationschef på Stockholms stads trafikkontor."

Med tanke på den rödgröna oppositionens fram-och-tillbaka-politik i Storstockholm så kan vi väl under dagen vänta ett antal ställningstaganden från Sahlin-Wetterstrand-Eriksson-Ohly:
studentflak med elever från socioekonomiskt eftersatta områden ska efter regional folkomröstning betalas av hemortskommunen
studentflak ska inte anordnas av privata entreprenörer utan av SL och kommunerna
All näringsverksamhet förbjuds i centrala Stockholm från slutet av maj till mitten av juni för att underlätta studentflakens färd. Landstinget får i uppdrag att upprätta mobila akutmottagningar längs den godkända färdvägen. Systembolaget upprättar depåer för säker påfyllning av ölförråden längs färdvägen.

---

Lidingösidan: Studentdagen är en glädje även för bryggerierna

SvD, SvD, SvD 2009, SvD 2008, SvD 2009, DN, DN, DN, DN 2009

---

söndag 6 juni 2010

Lidingöpartiet vill öka invånarantalet med 10%

Jag har nåtts av Lidingöpartiets lokala kampanjmaterial genom en broschyr satt under vindrutetorkaren på parkeringen vid Lidingö Centrum.

Som vanligt framställer Lidingöpartiet det som om detta oppositionsparti är det som har lett utvecklingen på ön. Allt man säger sig ha sagt ja till, har ju arbetats fram av den regerande koalitionen och Lidingöpartiet har hängt med. Annat har man sagt nej till - och en hel del av det man säger sig ha sagt nej till har inte den dimension som man försöker få det till.

Desto märkligare är då den nu tydliga målsättningen att invånarantalet ska tillåtas öka med 10%. Tidigare har det varit absolut nej till all utveckling - tongångarna har ofta låtit som att det nog vore bättre att gå bakåt i tiden för att finna idealet. På fullt allvar har man fört fram att varje ny invånare är negativ, eftersom det leder till behov av vägar, förskolor, skolor och annan kommunal service...

Men det saknas en viktig information i Lidingöpartiets pamflett: under hur lång tid gäller den tillåtna folkökningen? 1 år? 1 mandatperiod? 20 år?

Så frågan hänger kvar: är det en signal om att Lidingöpartiet är på väg bort från reaktionär superkonservatism där den huvudsakliga argumentationen bygger på att försöka misstänkliggöra majoritetens syften och ärlighet? Eller är det en avsiktlig grumlighet för att slippa ta ställning?

---

fredag 4 juni 2010

Källängens elever har många strängar på lyran!

Vi vet sedan tidigare att Källängens elever är mycket framgångsrika med höga betygsmedelvärden. Något som kanske inte nått lika långt är deras konstnärliga framgångar. I år, liksom flera år tidigare, har 9:orna arbetat fram en musikal ("Vem var det som skicka?") som denna vecka framfördes inför skolkamrater, lärare - och inte minst - ivrig släkt och vänner. En rapport i bild och text finns på Lidingösidan.

Tack till Källängens 9:or, till ungdomsledarna som givit ungdomarna så gott stöd att lyckas med denna gigantiska uppgift!

Även om inte Musikskolan har varit inblandad i denna produktion så visar det tydligt att Elverket har alla möjligheter att fungera som navet i ett kulturellt hjul med Musikskolan och Kultur- & Fritid som förhoppningsvis samspelta pådrivare...

---

Tidigare blogg:
Musikens Hus på Lidingö

---

Vänsterns skola - bara för de starkaste!

Bland moderater har frågan om betyg varit självklar - betyg behövs i skolan. Lika självklart har det varit för vänstern att avskaffa betyg och protestera mot återinförandet. Med den aktuella analysen, som visar att under den tid som betyg har saknats i större delen av grundskolan så har andelen pojkar från studiemotiverade hem ökat bland dem som går igenom hela gymnasiet. Slutsatsen är klar: betygen är av betydelse främst för de barn som kommer från hem med mindre studievana.

Som så mycket i vänsterns politik så kan det låta omtänksamt och riktigt vid en ytlig betraktelse, innan man ser till de mer långsiktiga och djupgående konsekvenserna. Då blir det i stället motsatt effekt. Det är säkert lockande för många partistrateger på vänsterkanten att puffa fram sådana gulliga och kortsiktiga - och därmed faktiskt opportunistiska - politiska förslag. Men det verkar som om huvuddelen av väljarna inte går på så enkla trick. Det är i så fall bra för Sveriges alla invånare - både de starka och de mindre starka. Sverige behöver mer av de Nya Moderaterna och Alliansen.

Till skillnad från de reaktionära partierna på vänsterkanten innebär den politik de Nya Moderaterna står för inte en återgång till det gamla betygssystemet. Till skillnad från vänsteroppositionen har man lärt av tidigare misstag. 60-talets relativa betyg byggde på en övertro på statistiska metoder och innebar i praktiken att det gällde att visa sig bättre än klass- och årgångskamrater. Det var inte kunskapen i fokus, utan rangordningen. Övergången till målrelaterade betyg var därför en fundamental förskjutning i skolans inriktning.

Ett annat allvarligt missgrepp i vänsterns skola är föraktet för praktiska utbildningar i gymnasiet. Under decennier har vänstern förkunnat att den enda vägen till lycka och framgång är en avancerad teoretisk utbildning. Genom att föra in mer och mer teoretiska ämnen har man tvingat bort många ungdomar som under tonåren inte känt motivationen att studera teori och därmed bidragit till ruinerat självförtroende, växande utanförskap och betydligt ökad risk för arbetslöshet, missbruk och kriminalitet. Det är - och har alltid varit - en oansvarig politik, liksom att bristen på uppföljning - däribland betyg - inneburit att många elever med läs- och skrivsvårigheter som borde upptäckts i lågstadiet kommit vidare till både högstadium och gymnasieskola, men med ett knäckt självförtroende.

Den stora skillnaden nu är inte vänsterns politik, utan Nya Moderaterna. När jag själv var aktiv i Fria Moderata Studentförbundet på 80-talet var det många som ansåg att Sveriges invånare i första hand behövde frihet och man ansåg att välfärden var det främsta hindret. Då var det att tala till döva öron om att människor i allmänhet inte ser välfärdssamhället som negativt i sig och att allt tal om att ersätta välfärden med frihet var dömt att misslyckas. Så mycket större är då glädjen att Nya Moderaterna lyckas visa att man kan arbeta för både välfärd OCH frihet!

---

Senaste opinionsundersökningen (Demoskop)

Ida Drougge, Mats Gerdau

---

SvD, DN, DN, Aftonbladet

---

Tidigare bloggar:
Alliansen återinför betyg i skolan
Veckans bloggdebatt: behövs betygen?
Kommentarer till skolreformen

---


Vad vill den rödgröna röran med friskolorna?

torsdag 3 juni 2010

Vänsterattack mot välfärden!!

I gårdagens SvD skrev tre företrädare för vänsteroppositionen en infam artikel på Brännpunkt med försåtliga attacker mot Alliansen och sjukvårdspolitiken. Argumentationen bygger på slarviga referenser och direkta felaktigheter. Eftersom inga påståenden leds i bevis framstår det mest som valhandledning för valarbetare för en gruppering som saknar egen politik!

"Tongivande debattörer, borgerliga opinionsbildare och tankesmedjor påstår att vi i framtiden inte kommer att kunna finansiera välfärden gemensamt."

Ursprunget till detta måste vara ett uttalande från SKL att skatten måste höjas med 13% för att klara välfärden i framtiden. Den politiske chefredaktören på SvD, PJ Anders Linder måste väl ändå kunna räknas till "tongivande debattörer" eller åtminstone "borgerliga opinionsbildare" och hans invändningar den SKLs resonemang vederlägger vänstertrions teori om konspiration mot välfärden. Samma resonemang får också stöd av Lidingös kommunalråd, Paul Lindquist, även han tongivande och borgerlig debattör.

"Privatbetalande patienter kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade sjukvården utan att de har medicinska skäl till det."

Detta är inte sant. De privata aktörerna får lika lite som de landstingsdrivna låta någon gå före i kön. Vänstern försöker desperat köpa röster genom att utmåla allianspolitiken som något annat än vad den är. Däremot är det sant att man kan "köpa sig ur en kö", men inte gå före i den skattefinansierade vården, dvs inte på bekostnad av andra i kön. Det fanns en tid i ett socialdemokratiskt styrt Sverige då även arbetare sparade ihop till en privat höftledsoperation därför att den socialdemokratiska välfärden inte kunde erbjuda den vården inom rimlig tid. De köpte sig inte före i den skattefinansierade sjukvården, de köpte sig ur kön för egna pengar... Är det detta samhälle vänsteroppositionen vill åter till?

"Privata utförare inom bland annat vården kan sälja extra tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen."

Inga exempel vad man menar med detta. Inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen - hur säljer man extra tjänster "inom denna ram"??

"Vårdföretagen kan etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns."

Här har ju vänsteroppositionen ett historiskt problem. Medan Alliansen verkar för att system där det är lönsamt att etablera sig där behoven finns, så verkar vänsteroppositionen för att etablering bara ska ske där politikerna bestämt att det ska finnas behov...

"Vi har inte råd med dagens höga arbetslöshet."

Detta påstående är ju helt i linje med Alliansens arbetslinje, men vad som saknas i trions artikel är ju argument om hur deras arbetsfientliga politik ska leda till någon bättring.

"Privata försäkringar och gräddfiler hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden."

Några sådana förslag finns inte från Alliansen och de retoriska piruetterna från vänstertrion väcker ändå frågan om vad vänsteroppositionen egentligen vill göra konkret, förutom att INTE göra det Alliansregeringen INTE gör (fast trion påstår det)....

---

Läs även
Hans Dahlgren, Vårdföretagarna i dagens SvD

Tidigare blogg: Alliansen och utvecklingen av sjukvården

---