måndag 20 december 2010

Värmande förtroende i den kalla vintern

I torsdags missade jag ett möte med fullmäktigegruppen på Lidingö - men orsaken var snöovädret som först höll mig kvar två timmar i Århus och sedan ytterligare 1½ timme i Köpenhamn.

Jag är mycket glad över att ha blivit nominerad till vice ordförande i Utbildningsnämnden. Under den gångna mandatperioden har Alliansregeringen lagt en god grund för en kunskapsinriktad skola där barn och elever (förskola respektive skola) kan känna trygghet och där det finns valfrihet.

Vi har höga ambitioner på Lidingö - Sveriges bästa skolor. Bland Lidingömoderaterna talar vi gärna om att Lidingös skolor ska hålla högsta internationella klass - något som är i högsta grad aktuellt mot bakgrund av att Sverige som helhet halkar efter i internationella jämförelser. Då räcker det inte att ha som ambition att vara bäst i ett sjunkande lag!

Seriös pedagogisk forskning visar att verkliga framgångsfaktorer för skolor är skolledningens drivkraft (förmåga att sätta mål och driva utvecklingen) och lärarnas kompetens (dvs både ämneskunskaper och pedagogisk förmåga). Svenska jämförelser visar att framgångsrika kommuner kännetecknas av stor frihet för professionen och att politiken i hög grad är inriktad på långsiktig målsättning, medelstilldelning som gynnar målen samt uppföljning av målen. Vi måste alltså fortsätta på den inslagna vägen där främst måluppföljningen är under stark framväxt.

Generellt är resultaten bra för Lidingös elever. Alla skolor ligger långt över rikets medelvärden och även i länet ligger resultaten mycket bra till för alla skolor. Vad vi framför allt måste fokusera på, är de elever som riskerar att inte få fullständiga grundskole- eller gymnasiebetyg. Förvisso ligger Lidingö bra till även i detta avseende, men så länge det finns elever som inte har fullständiga betyg så måste vi söka vägar att förebygga och finna nya lösningar. Utanförskap måste motverkas.

Lidingö visar även upp små skillnader i slutbetygen i årskurs nio för flickor och pojkar. På så sätt var Lidingös pojkar i årskurs nio bäst i landet!

Även tryggheten är central. Otrygga barn lär sig inte. Vi har satt igång antimobbningsarbete, men så länge ett enda barn känner sig otryggt måste vi fortsätta söka lösningar som fungerar bättre! Tidigare var Lidingös skolor bra på att sätta in åtgärder; nya program som prövas har som syfte att förebygga. Vi måste nu utvärdera om den effekten verkligen uppnåtts.

---

Paul Lindquist

---

torsdag 9 december 2010

Fortsatt gammal skåpmat från vänsterkanten

I dagens Aftonblad läggs nya rökridåer om skolans kvalitet med anledning av PISA rapporten. Idéer om att det är resursfördelning som orsakar allt sämre resultat i de svenska skolorna presenteras som om de vore nya. När man är mer insatt verkar det mera som ICAs ompacketerade köttfärs: bäst-före-datum har gått ut för länge sedan!

Internationell forskning visar att generellt sett klarar sig elever i socioekonomiskt välsituerade områden bäst i skolan. Bland elever i socioekonomiskt eftersatta områden är det inte lika enkelt. Det finns exempel på skolor i sådana områden som har lika bra resultat som skolor i "bättre" områden. Den begåvade forskningen handlar då om att undersöka vad som skiljer dessa lyckade exempel från andra. Skillnaden är skolledningen och lärarna.

Sedan har vi svenska undersökningar där man undersökt olika kommuner med liknande socioekonomisk förutsättningar och funnit att socioekonomiska faktorer spelar mindre roll. Givetvis spelar även här skolledning och lärare en central roll, men även att centralstyrning och politisk inblandning inte hämmar den pedagogiska utvecklingen och professionens egen kraft att finna lösningar och förbättra resultaten.

För Lidingös del har vi länge arbetat för att skolpolitiken inte ska lägga sig i det professionen är bättre på, nämligen det pedagogiska arbetet. Politiken ska ange övergripande mål, anslå medel och följa upp!

Min egen slutsats är att Lidingös vision att vi ska Sveriges bästa skolor faktiskt är för tam. Med bakgrund av PISA-undersökningen borde vi ha visionen att vi ska leda den Svenska skolans utveckling mot en bättre internationell standard!

---

Aftonbladet, SvD

---

onsdag 8 december 2010

Att rasera går fort - att restaurera kommer att ta tid

Alliansregeringen satsade för fullt under sin första mandatperiod för att skapa de rätta förutsättningarna för en positiv utveckling av skolan. Det är i allt väsentligt moderat skolpolitik som har genomförts.

Gårdagens PISA-rapport visar på fortsatt nedgång i svenska ungdomars kunskaper. Är det då Alliansregeringens fel? Knappast. För att förstå de grundläggande problemen måste man se den svenska skolan i ett längre perspektiv. Det är knappast något som oppositionens socialdemokrati och vänsterparti klarar av. I går ville Mikael Damberg ha snabba åtgärder. Det visar på hela socialdemokratins problem: oförmåga att se problemens hela vidd - en snabb-fix så ska allt vara bra. Med en metafor skulle man kunna säga att S vill laga punkteringen snabbt medan man cyklar på en väg fylld av småspik och glasskärvor! S ser skolans problem som i huvudsak en fråga om antalet anställda, inte vilken kompetens de anställda har, vilket uppdrag de har och hur resultaten följs upp.

Alliansregeringen har lagt en viktig allmän grund: det ska löna sig att arbeta. Ett annat viktigt steg måste vara att det ska löna sig för lärare att förkovra sig och göra ett bra jobb. Det ska löna sig att satsa på kunskap - och då inte bara i utbildningsteknik och -teori (dvs pedagogik) utan i ämneskunskaper.

Den helt övervägande delen av lärarkåren är entusiastisk och positiv till utveckling. Politiken har svikit många av dem genom att erbjuda en undermålig lärarutbildning under många år. Det innebär att sakta men säkert - i takt med att äldre lärare gått i pension - har lärarkåren förändrats. Även om det är helt klart att många av de lärare som utsatts för skolminister Perssons lärarutbildning strävar att vidareutvecklas och förkovra sig, så kommer det att ta tid att återställa en lärarkår med högre kompetens.

Kritik framförs mot förslaget att skolk ska kunna finnas med i informationen på ett betyg. Om detta är den enda åtgärden mot skolk så kan jag hålla med om att det är fel. Skolan måste tidigt arbeta tillsammans med eleven och föräldrarna för att med kraft motverka att individen hamnar i utanförskap. Men att bara sopa under mattan, gör inte saken bättre!

Som PJ Anders Linder i SvD konstaterar har staten lagt en grund och det är kommunerna som måste ta sitt ansvar. Det är just det vi har gjort på Lidingö och kommer att göra i fortsättningen också. Politiken ska sätta de långsiktiga målen, anslå medel och utvärdera att målen nås. Därför är det viktigt att lokalpolitiker ställer frågan till professionen: hur arbetar respektive skola för att uppfylla Lidingsö vision att ha Sveriges bästa skolor?

---

DN, SvD, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD

---

tisdag 7 december 2010

De som ingenting lärt och ingenting glömt...

Det sägs att när representanter för den franska adeln återvände efter revolutionen kom att benämnas "de som ingenting lärt och ingenting glömt". Det epitetet håller många socialdemokrater på att göra sig förtjänta av.

Förvisso har Mona Sahlin förklarat att hon kämpat hårt för en politik som hon inte trott på. Varför kämpade hon då? Svaret kan bara vara "för att återerövra makten".

I dagens SvD skriver Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidskrift Tvärdrag, om Mona Sahlins misstag nu och tidigare. Resonemangen går i hög grad ut på "Bristen på handlag visar att bakom Sahlin finns ett gäng politiska tjänstemän och kommunikatörer som också måste gå nu. Deras bristande politiska fingertoppskänsla bäddade för valförlusten."

Suhonen är bara en av många "ledande" socialdemokrater som i allt väsentligt resonerar om socialdemokratins valnederlag utifrån maktperspektivet. Här ser man en oerhört väsentlig skillnad gentemot de nya moderaterna. Reinfeldt betonar alltid perspektivet "vad är invånarnas problem?". Socialdemokratin försökte utnyttja enskilda utsatta individer och grupper för att få makten, inte för att lösa problemen.

Det verkar alltså som om vi fram till S-kongressen i mars ska få höra förslag på olika metoder för att återerövra makten för socialdemokratin. Hittills har vi inte hört några allvarliga försök att identifiera problem och resonera kring rimliga lösningar.

Troligen är det senare ett väsentligt skäl till socialdemokratins snabba sönderfall: medan nya moderater diagnosticerar problem och föreslår medicin så argumenterar socialdemokratin mot medicinen utan att gå till botten med problemen.

---

Kent Persson, Kent Persson

PJ Anders Linder

---

måndag 6 december 2010

Käppala skola i topp för kvalitetsutveckling

Som framgår av dagens Lidingö Tidning Mitt i har Käppala skola som en av fyra skolor gått till "final" för utmärkelsen "Bättre skola 2010".

Initiativet till utmärkelsen kommer från Utbildningsdepartementet och det är Skolinspektionen och SIQ (Institutionen för kvalitetsutveckling) som granskar kandidaterna.

Det är mycket glädjande - både att Käppala skola tagit detta initiativ och att skolan gått vidare som en av fyra slutkandidater till utmärkelsen.

Tidigare har Gångsätra tagit initiativ och certifierats för Investors in People (IiP), ett internationellt kvalitetssystem för såväl företag som offentlig verksamhet.

Min egen reflektion är att skolor fungerar bäst om det är professionen som får leda utvecklingen. Politiken ska stå för de långsiktiga målen, anslå medel och utvärdera om målen nås (eller är på väg att nås)!

---

Engelsk-svensk Futuraskola i Dalénum

Det är värt att notera att Futuraskolan har öppet hus i Dalénum den 15 december för att presentera sin engelsk-svenska skola för årskurserna 6-9.
Det är dock inte helt öppet hus - föranmälan krävs (se skolans hemsida - länk ovan).

---

fredag 3 december 2010

Varför är det så lönsamt med friskolor?

Det är ju helt uppenbart att friskolor är en attraktiv handelsvara. Efter att det blev tillåtet att anordna undervisning i annat än offentlig regi var det ju många entusiastiska pedagoger och skolledare som startade egna verksamheter - oftast för att förverkliga egna visioner om bättre skolor. De senaste åren har dock många små enheter köpts upp av några allt större privata aktörer med investerare som skjuter till medel.

Som en reaktion på detta brukar politiker på vänsterkanten höja rösten om att det är dags att förbjuda, att det ska vara otillåtet att ta ut vinst ur fristående skolor. Socialdemokraterna har vacklat i frågan medan Alliansen har sträckt sig till att framföra ståndpunkten att så länge verksamheten inte får allvarlig kvalitetskritik så måste det vara tillåtet att ta ut vinst.

Medan socialister ser lagstiftning och förbud som vägen att råda bot på de flesta negativa sidor så är det en tröst att Alliansen försöker tänka djupare.
Frågan som kvarstår är ändå: Varför är det så lönsamt med friskolor?
Socialisterna verkar anse sig kunna besvara frågan med att friskolorna sänker kvaliteten på allting.

Den fråga som de inte besvarar är varför familjer - föräldrar och barn - i så fall överhuvudtaget efterfrågar friskolor.

Kan det finnas kvaliteter som inte räknas bara i kvadratmeter gymnastiksal per barn eller procenten formellt kompetenta lärare? Kan det vara ett engagemang som entusiasmerar lärarkollegiet och eleverna? Kan det vara så att sådana faktorer för många familjer väger tyngre än kvoter och nyckeltal? Den viktiga frågan är då hur går det med detta när grundarna säljer till en stor koncern?

Den grundläggande frågan man måste ställa sig är varför kostnadsbilden är så olika i de kommunala respektive fristående skolorna. Kan de kommunala enheterna förbättra sin kostnadsbild och samtidigt höja sin attraktionskraft genom entusiasm och engagemang? På Lidingö har vi erkänt bra kommunala skolor, men kostnadsbilden skiljer sig mellan de kommunala och fristående enheterna.

---

DN

---

torsdag 2 december 2010

Märkligt om Torsviks förskola i Lidingö Tidning

Härförleden (i förra veckan tror jag det var) skrev Lidingö Tidning om kostnaderna för nybyggnationen av Torsviks Förskola. Man intervjuade Socialdemokraternas representant i Utbildningsnämnden och hon uppges ha uttryckt förvåning eller kanske till och med indignation över att Lidingö Stad inte utrett möjligheterna att bygga för halva kostnaden. Uttalandet är märkligt eftersom frågan först behandlades under våren och en enig nämnd återremïtterade ärendet till förvaltningen med just det uppdraget. På sammanträdet den 31 augusti redogjorde Utbildningsförvaltningen och Fastighetskontoret för att det inte fanns möjligheter att så radikalt sänka byggkostnaderna, dvs vad låg bakom de betydligt lägre kostnader man haft i andra kommuner i regionen. Det är alltså utrett att en sådan kostnadsreducering inte var möjlig i detta fall.

Förvisso var Socialdemokraternas representant inte närvarande när just detta ärende föredrogs och beslutades, men partiets ersättare tjänstgjorde och protokollet har justerats och skickats ut. Det är då mycket förvånande att komma med ett påstående om att utredningar inte gjorts. Jag tycker inte att det vittnar om ett seriöst arbete med utbildningsfrågor!

----