lördag 3 december 2011

Tomma tunnor skramlar mest modell (S)

Dagens rubriker är ju de fortsatt sjunkande förtroendesiffror för Håkan Juholt. Men snart kan de inte bli lägre! Egentligen är det inte så intressant att olika personer inom rörelsen inte klarar av att uttala ett förtroende för Juholt som partiledare.
Men det mest beklämmande är inte partiledarens förtroendesiffror, utan bristen på verkligt konkret politik, kombinerat med helt oförenliga utspel från olika parter.

Leif Pagrotsky säger att skatter ska inte höjas, Juholt hakar på med salvesefulla ord om att inte ändra förutsättningarna för familjer men säger att förmögenhetsskatt ska vi nog ha för "de allra rikaste" - fastän de var undantagna av tidigare (S) regeringar eftersom de allra rikaste oftast kan flytta sina förmögenheter utom räckhåll för (S)kattepartiet. Men andra personer inom rörelsen skadskjuter omedelbart utfästelser om att man inte ska kullkasta individers och företags ekonomi genom att höja skatterna igen - det är bara kortsiktigt som skatter inte ska höjas, för på sikt är det en socialdemokratisk naturlag att skatterna måste höjas.

Jag kan inte låta bli att fundera på om inte Socialdemokratins förfall till de tomma frasernas tillstånd med avsaknad av konkreta politiska lösningar (annat än skattehöjningar) har att göra med rörelsens tilltagande förakt för kunskap och begåvning. Skolan skulle inte ha till uppgift att förmedla kunskap utan forma socialt fungerande medborgare. Rörelsen hade för länge sedan en förmåga att hitta individer med stor intellektuell kapacitet men de senaste decennierna har det framför allt varit en merit att vara "vanlig" och ett tvärsnitt av befolkningen. Det är givetvis farligt med en maktelit som föraktar "vanligt folk". Men att förakta begåvade och kunniga personer är inte bättre.

---

Göran Pettersson, Thomas Böhlmark, Kent Persson, Gunnar Hökmark, Mikael Andersson

---

SvD, DN, DN, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD

---

måndag 28 november 2011

Paviljonger under Rudboda skolas ombyggnad

Vid Utbildningsnämndens i Lidingö sammanträde 6 december lägger den styrande M-FP-KD-majoriteten fram förslaget att alla skolans elever ska vara i paviljonger under byggtiden. Alternativet hade varit att utnyttja lokaler som står tomma i Bodals skola, men nackdelarna med detta bedömer vi inte uppväger den relativt ringa ekonomiska besparing som buss-alternativet innebär. Med hänsyn till hushållning med skattebetalarnas pengar och god hushållning med lokaler och ekonomi var det dock angeläget att utvärdera buss-alternativet.

Det är med glädje vi instämmer med föräldrar och personal vid Rudboda skola: den bästa lösningen är paviljonger på gärdet på andra sidan fotbollsplanen.

Ett problem i sammanhanget är då grannarnas överklagande av det tillfälliga bygglovet för paviljongerna: oro lär finnas för att paviljongerna permanentas. Av formella skäl lär sådant bygglov beviljas på en viss tid - ofta 5 år. Men det är helt klart att Utbildningsnämnden och hyresvärden inte har något som helst intresse att ha kvar paviljongerna längre än tills skolan är färdig för inflyttning. Särskilda avlämningsplatser ska också ordnas så att de boende på Yxvägen och Yxstigen inte drabbas.
Det har ryktats om oro för fastigheternas framtida värde med anledning av paviljongerna. Men det finns starka skäl att tro att existensen av ny och modern skola höjer attraktionskraften i just dessa fastigheter för barnfamiljer!

---

Lidingösidan, Lidingösidan

---

Budgetfullmäktige har inletts - först om Stadshuset

Så har kommunfullmäktiges budgetsammanträde inletts. Paul Lindquist presenterade majoritetens budgetsatsningar understödd av Rune Nordström (FP) och Jessica Nyberg (KD). Lidingöcentern argumenterar mot att renovera Stadshuset - vill inte ta beslut förrän allt är känt om alla fastigheter som behöver renoveras. Man vill dessutom föra över pengar från driftsbudget till investeringsbudget - blandar ihop underhåll och investering. Dessutom vill man satsa miljoner på Vallen för bland annat nya löparbanor. Eftersom löparbanorna är nyrenoverade så kan man fråga sig vart Lidingöcenterns påstådda omsorg om skattebetalarnas pengar tagit vägen.

Lidingöpartiet har nu accepterat det 40-åriga stadshuset - och förefaller förskräckta över bara tanken på att kanske riva huset! Precis som för Rudboda Skola är det givetvis viktigt att väga för- och nackdelar både med renovering och med nybyggnation. Men för Lidingöpartiet förefaller det viktigast att låta allt förbli vad det är just nu.

----

söndag 27 november 2011

Tillåter lagstiftningen slavhandel??

Det har i dagarna meddelats att efter en anmälan av en miljöpartist i Stockholm så ska åklagare starta en förundersökning om en stadsdelsnämnd gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman genom att vid avknoppning sälja möbler och annan inredning, men inte ta betalt för bland annat personalen och dess kompetens.

Det är möjligt att detta är juridiskt korrekt, men moraliskt och logiskt inställer sig en rad frågor:

  • Om personalen och dess kompetens är en kommunal tillgång - hur ska man då ingripa när någon i personalen säger upp sig? Blir inte det en fråga om stöld eller förskingring - kommunen blir ju av med en tillgång som är värd pengar för kommunen? Slutsatsen blir väl att kommunen är tvungen att begära "övergångssummor" som betalas av nästa arbetsgivare (eller av pensionären om personen undandrar sig arbetet genom att gå i pension)?
  • Vi avknoppning, då personalen själv tar över verksamheten, ska alltså personalen friköpa sig. Det låter som om offentligt anställda är livegna, eftersom de räknas som kommunens immateriella tillgångar i regeringsrättens dom.
Slutligen inställer sig även frågan i vilken grad det överhuvud taget kan handla om "trolöshet mot huvudman". Det måste innebära att en verksamhet - förvaltning eller stadsdelsnämnd - handlat utan fullmäktiges vetskap och mot dess intentioner.

Skallet mot privata företag i vård, omsorg och skola har tilltagit - men det grundläggande problemet missar man oftast: i den offentliga verksamheten har man först nyligen börjat identifiera kvalitetsindikatorer. Behovet av kvalitetsuppföljning är lika stort inom helt offentlig verksamhet som inom privat driven verksamhet inom den offentliga välfärden.

---

DN, DN, SvD, SvD

---

Sverigedemokraterna - en ulv i fårakläder

Sverigedemokraterna har bytt partibeteckning. På så sätt vill man ge sken av att inte längre vara ett "enfrågeparti", enligt Jimmie Åkesson. Man vill uppfattas som ett mjukare parti, men enligt redovisningen på partimötet så förändras inte den nationalistiska grunden.

Men man på allvar ta fram liknelsen "ulv i fårakläder" för att använda en gammal klassisk beskrivning. Man ska fortsätta vara nationalistiskt men bredda sig för att attrahera flera väljare. Medlemmar som öppet uttrycker på nationalismen baserade xenofoba åsikter utesluter. Detta ger ett klart intryck av att man vill sopa främlilngsfientligheten under mattan för att uppfattas som rumsrena.

Det som framstår som mycket graverande för SD är att man fortsätter med den förenklade, populistiska argumentationen - att nationalismen kan rädda oss från ett aggressivt islam. Felet man gör är just att generalisera ända tills det blir fel.
SD hävdar ett det finns EN svensk kultur - nu till och med vid vissa tillfällen utvidgad till gemensam västerländsk - som står i motsats till en enad islamsk.

Det som är fel med ett sådant resonemang är att inte ens "äkta" svenskar har en gemensam kultur. Och om man söker en gemensam nämnare som omfattar laglydighet, människovärde och tolerans så kan man inte utesluta till exempel människor med islamsk bakgrund från den gemenskapen. Att det finns sekteristiska, aggressiva små grupperingar inom både islam och "västvärlden" är beklagligt och något som måste bekämpas. Av "retoriken" från SD att döma vill man fortsätta att vara en sådan gruppering, men med fler svenskar bakom sig.

SD vill inte att den nationalistiska och intoleranta ideologien ska synas. Men man fortsätter att predika populistiska, förenklade lösningar på allvarliga problem. Trots att man i vissa fall hyllar västerländsk kultur så finns en intolerant och isolationistisk syn på EU.

Vägen till en bättre värld bygger på att man ser de verkliga problemen och att man inte förfaller till förenklade, populistiska lösningar där man generaliserar både negativa och positiva egenskaper hos olika arbiträrt valda grupper. Det räcker inte med att byta etikett på ett parti som baserar sin ideologi på intolerans.

---

SvD, SvD, DN, DN, DN

---

måndag 21 november 2011

Dokusåpan (S) fortsätter...

Det är inte utan förvåning man läser om de senaste turerna i dokusåpan (S) - kampen om vem som ska få bestämma. Inte kampen om VAD som skall vara politiken.

Riktigt raffinerat vore det ju om det var en uttänkt "spin"-strategi för att dölja avsaknaden av verkliga politiska alternativ till Alliansregeringen. Men så verkar det inte vara. Ingen driver sakfrågor - det handlar om kritik av HUR Juholt uttrycker sig, inte den totala avsaknaden av substans. Inte heller kritikerna säger annat än att de politiska sakfrågorna ska stå i centrum. Men varför placerar ingen dessa frågor i centrum. Uttalanden handlar om att Alliansregeringen gör fel, men inget konkret om hur det skulle göras annorlunda. Det ska satsas friskt med skattepengar, men inget om varifrån de ska tas och vilka konsekvenserna blir. Det är mycket av "hellre rik och frisk än sjuk och fattig" över resonemangen - det vill säga: vi ska ta bort allt som vi säger är orättvisor men vi vet inte hur. Lena Hallengrens intervju i fredags angav ju till och med det var Alliansregeringens skyldighet att konkretisera och genomföra socialdemokraternas politik! Man har sällan hört journalisterna i Studio Ett så förvånade!

---

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

---

lördag 19 november 2011

Juholt är inte ensam om att sakna politik!

På samma sätt som jag tidigare hävdat att socialdemokraternas ökenvandring inte skyllas på Mona Sahlin ensam, så framstår det allt klarare att det lika lite är Håkan Juholts ensamma ansvar att partiet nått ännu längre ut i den karga biotop som vi brukar benämna öken.

I fredagens Studio Ett intervjuades Lena Hallengren om vad (S) vill göra med fristående aktörer i skattefinansierad välfärd - skola och omsorg. Vad fick radiolyssnaren veta? Jo, eftersom (S) är i opposition så är det Alliansregeringens plikt att lägga fram konkreta lagförslag. Samma Alliansregering som är alldeles för långsam och inskränkt enligt socialdemokratin ska alltså snabbt göra förändringar som socialdemokraternas företrädare inte kan formulera själva.

Man hade ju kunnat tro att det bara var Håkan Juholt - när han nu nått toppen på sin politiska karriär genom att vara ordförande för (S) - som ertappas med att sakna visioner och reformkrav som kan konkretiseras. Eftersom Lena Hallengren på ett rent pinsamt sätt visade hur tomt det är i det politiska skafferiet hos (S). Därför kallas Lars Engqvist in för att leda socialdemokratins förnyelse!

---

DN, GP, SVT,

---

tisdag 15 november 2011

Valfrihet och kvalitet

Vi har fått en valfrihetsrevolution i Sverige. Från offentliga monopol till en allt öppnare marknad. Vad som dock inte verkar har utvecklats i samma takt som valfriheten är kvalitetsuppföljningen, eller om man så vill tillsynen.

Till skillnad från den socialistiska oppositionen inser vi i den moderata kretsen av politiker att den offentliga förvaltningen ska omvandlas till en modern och effektiv uppföljningsenhet. I det offentliga monopolet detaljstyrdes verksamheterna från politisk styrelse och central förvaltning. Nu ska så mycket av de beslut som påverkar verksamheten som det bara går fattas inom verksamheten. Därför är det helt avgörande att de politiska besluten leder till avtal där väsentliga och mätbara kvalitetsmått sätts upp så att respektive förvaltning kan följa upp att verksamheterna når de överenskomna målen.

När det gäller väsentlighet för verksamhetsmålen kan man fundera en hel del om de mål som tidigare skollag satt upp - mycket av Skolinspektionens tidigare nedslag handlar om dokument som inte upprättats på rätt sätt, medan det till mycket mindre del handlat om att följa upp om verksamheten når målen och om målen gagnar eleverna.

Det är därför helt rätt som det skrivs på SvDs ledarsida idag: Sparka på Carema men inte på valfriheten. Socialister anser i mycket hög utsträckning att privata utförare är onda och bara är ute efter skattefri vinst. Uppenbarligen gäller detta några företag, men långt ifrån alla. Inom skolan är det ju ett fåtal anordnare som ingår i koncerner där avancerad skatteplanering är en central del av upplägget - men socialister ger samtliga privata utövare en kollektiv skuld (överhuvud taget finns ju ett problem i denna grupp att urskilja individer från olika kollektiv). Vad man missar med sådant tankesätt är ju även att skilja utövare från uppföljare, något som är nödvändigt när verksamhetsbeslut flyttas från överordnad ut i verksamheterna. Kvalitetsuppföljning är alltså inte bara något för fristående utövare utan även för allt självständigare offentliga verksamheter.

Ett av syftena med ökad valfrihet inom utbildning och omsorg var att öka kundens möjlighet att välja olika alternativ. Ett annat syfte var att öka professionens valfrihet - möjlighet att mer självständigt fatta egna beslut för att utveckla och förbättra verksamheten. Det räcker inte att kunderna har möjlighet att "rösta med fötterna". Det krävs även professionell kvalitetsuppföljning som inriktar sig på väsentliga och mätbara faktorer. Om Skolinspektionen även i den nya skollagen har fokus på protokollgranskning och formalia så återstår bara den kommunala förvaltningens möjlighet att granska faktorer av betydelse för utfallet.

Och vem mer än Björklund och Fjelkner tror att allt detta skulle bli bättre i en statlig organisation? Skulle kommunerna ha något inflytande över granskning och kvalitetsutveckling? Jag är glad att Lidingös Utbildningsförvaltning har inrättat en avdelning med det klara syftet att utveckla kvalitetsutvärderingen inom skolans område.

---

DN, DN

---

söndag 13 november 2011

Lidingö i landets skoltopp - igen

Sedan flera år tillbaka ligger Lidingö (de kommunala skolorna) i topp när man jämför niondeklassarnas avgångsbetyg. Nationellt har medelbetygen sjunkit något. Det kan bero på att Alliansregeringen satt fokus på nationell jämförbarhet och olika åtgärder för att motverka betygsinflation. Den aktuella undersökningen från Skolinspektionen pekar på stora variationer i bedömningen, men det är notabelt att projektledaren inte anser sig kunna peka ut att det entydigt är lärarna i skolorna som sätter fel betyg.
"Men vem som gjort den rätta bedömningen går inte att säga."

Nåväl, toppnoteringarna i den nationella ligan avseende niornas slutbetyg ser ut som följer:

KOMMUN                           Antal      medel      flickor      pojkar
Danderyd                       302 251,6 262,4 242,9
Lomma                          295 241,9 256,8 226,0
Lidingö                        461 241,4 251,8 230,9
Pajala                         74 240,3 259,4 212,2
Sollentuna                     696 238,6 251,2 228,4
Nacka                          957 236,8 248,2 225,5
Täby                           397 236,6 250,8 224,6
Lund                           1 005 231,7 241,7 221,8
Vellinge                       395 230,8 243,9 219,0
Partille                       473 226,1 230,8 221,6
Essunga                        66 226,0 233,4 218,1
Sotenäs                        100 225,6 247,1 207,3
Hammarö                        204 224,1 236,6 213,1
Stockholm                      5 959 223,7 233,2 214,7

----

Resultaten på Lidingö är bra, men kan bli ännu bättre. Lidingömoderaterna fortsätter arbetet för att skolorna ska bli ÄNNU bättre!!

---

DN, SvD


....

lördag 12 november 2011

Är Juholt på väg någonstans alls?

Det var en informativ men ändå oerhört intetsägande lördagsintervju med Håkan Juholt efter dagens luncheko.

Informativ, därför att det blev klarlagt att bakom alla glittrande tirader om att satsa annorlunda än Alliansregeringen fanns det ingenting. Juholt ville förhandla med Reinfeldt om politikens innehåll så därför kunde han inte yppa något annat än att hans tilltänkta förhandlingspart gör allting fel och att han själv redan nu i opposition vill göra annorlunda - men INGENTING om konkreta förslag. Det var tydligen känsligt - antingen finns det inga konkreta förslag (det som talar för det är väl den kraftigt demonterade politiska staben inom (S)), eller så förväntar sig Juholt att backa från det mesta och vill undvika ytterligare svekdebatt genom att inte i förväg ange en viljeinriktning. Då öppnas ju vägen för att lyfta fram minsta lilla kompromiss med Alliansregeringen som en enorm framgång, eftersom utgångspunkten i detta fall är hemlig.

Innehållslös just därför att det inte gavs några konkreta besked. Hur ska de flotta löftena finansieras? Hur ska fem miljarder till landets skolor har mer än marginell betydelse? Hur ska en miljard kunna ge samma skatt för pensionärer som för dem som arbetar, när det behövs 17 miljarder? Fast det kanske är så enkelt att man avser att höja skatten för arbetande, så att det räcker men en miljard!

Det sägs att Håkan Juholt är en bra talare. Jag håller inte med. En bra talare ska visst kunna fånga sina åhörares intresse och uppmärksamhet, men det som sägs måste ha ett innehåll. Det räcker inte med vackra löften och slagkraftiga och lustiga uttryck. Om det inte kommer något konkret tröttnar man på att lyssna. Vackra fraser utan riktigt innehåll är inte annat än just fraser-

Med den bakgrunden kan man kanske förstå Juholt rädsla för att debattera i TV tillsammans med Sverigedemokraterna. Juholts advokatyr trivs bäst utan jämförelser. Och utan konkreta förslag bleknar ju Socialdemokratin ännu mer - och dessvärre kan ännu fler av deras väljare söka sig till SD. Med det perspektivet kan man också förstå varför Juholt fruktar att S skulle kunna förknippas med SD om man står på samma sida i studion - journalister som undrar om det inte ändå kan framgå ganska klart att man har olika ståndpunkter. Men frågan är ju hur det ska gå till när S inte har några konkreta förslag. Att stå i närheten av en annan part som inte heller har speciellt genomförbara förslag gör det ju svårt att framstå som bättre än det partiet. Men det verkade i varje fall rätt tacksamt för Juholt att få diskutera SVTs ovilja att foga sig i hans krav istället för att diskutera konkreta politiska förslag.

Sol- och vår - det brukar man kalla löften om en underbar framtid utan att det finns någon substans i löftena. Likheten med sol-och-vårande finns ju också i att det blir väljarna som blir av med pengarna när skatterna ska höjas för att finansiera fortsatt bidragspolitik i stället för jobbpolitik.

---

DN

---

Thomas Böhlmark

---

lördag 5 november 2011

(S) på Lidingö vill inte utveckla den kommunala vuxenutbildningen

Vid vårt senaste sammanträde i Utbildningsnämnden i Lidingö fattade vi beslut om att Lidingö ska vara med i en gemensam upphandling av vuxenutbildning med flera andra kommuner runt om i Stockholms län. Syftet är att kunna erbjuda fler utbildningar, sådana om en ensam kommun inte kan anordna, då antalet deltagare helt enkelt inte räcker till för att starta många kurser som de som behöver utbildningen skulle vilja ha.

Med den bakgrunden har redan ett tiotal kommuner gjort en gemensam upphandling, och nu följer flera andra efter. Det långsiktiga syftet är att ha en gemensam vuxenutbildningsregion i Stockholms län. Det gynnar vuxenutbildningens målgrupp snabbare kan skaffa sig den utbildning och kompetens de behöver för att komma in på arbetsmarknaden.

Men så vill inte (S) på Lidingö ha det. Man reserverar sig mot beslutet i nämnden. Inget samarbete över bron, ingen breddning och ökning av utbudet av vuxenutbildning, ingen förbättring för vuxna som behöver utbildning. Isolering och fortsatt bidragsberoende är uppenbarligen idealet. Motverka allt nytänkande som förbättrar utan att det kostar mer. (S) är helt uppenbart det stockkonservativa, ja faktiskt reaktionära, partiet som inte ser till invånarnas bästa!

---

söndag 30 oktober 2011

Besök i verkligheten

Jag har sedan sommaren varit ute på besök i verkligheten - i verksamheten. På min lott hade fallit att besöka två privata sjukgymnastmottagningar och en kiropraktormottagning.

Gemensamt för alla dessa mottagningar var entusiasmen och glädjen att arbeta för patientens bästa - och att se problemen att göra detta under omväxlande förhållanden (politisk majoritet, vårdavtal och vårdval). En gemensam oro var hur svårt det är att förena vårdavtal och vårdval med att vara med och erbjuda plats och handledning för att "fostra" nästa generation av vårdgivare. Övergången till vårdval förefaller ställa formalistiska krav på vårdgivare som kan leda till att många nu godkända, etablerade och erfarna vårdgivare stängs ute. Det verkar inte som en optimal utveckling av tillgången till primärvårdsrehabilitering inom Storstockholm.

Därför att det bra att vi landstingspolitiker går ut och lyssnar på dem som bedriver vården!

---

lördag 29 oktober 2011

Den bortglömda grundforskningen

I veckan kom en liten blänkare i radion om problemen som följer av den ensidiga inriktningen på stöd till forskning som snabbt kan leda till "uppfinningar som skapar jobb och välfärd".

Man citerar en konferens i Berlin, där man påpekat behovet av en fri grundforskning. Det är problem när alla resurser riktas till "samhällsnyttig" forskning. En del av problemet är att om universiteten ska inrikta sig på forskning som snabbt ger kommersiella produkter, då konkurrerar man med näringslivet!

En annan del av problemet är att mycket av de kommersiellt framgångsrika forskningsresultaten bygger på just icke detaljstyrd grundforskning.

Det måste vara centralt i universitetens uppdrag att söka kunskap utan primära krav på snabb "avkastning". Tidigare decennier har politisk styrning gällt arbete och miljö, nu tycks det vara kommersiellt resultat som ska vara målet.

En central uppgift för universiteten är kunskapsuppbyggnad. Det målet är svårt att uppnå om det saknas ett uppdrag att systematiska söka kunskap om grundläggande förhållanden och fenomen. Lika svårt blir det även med den tredje delen av upprdaget - att förmedla kunskapen. Om huvudmålet är att snabbt utveckla kommersiellt gångbara resultat, och kunskapsuppbyggnaden därför inte har ett bredare och djupare mål, så lär inte kunskapsförmedlingen heller kunna bidra till ökad, obunden kunskap.

---

torsdag 27 oktober 2011

Genusperspektiv i vården - mannens behov

I dagens SvD skriver representanter för Svensk Andrologisk Förening på Brännpunkt om behovet av läkarspecialister för män. Jag är i och för sig part i målet, men det är ur ett politiskt - inte bara sjukvårdspolitiskt - perspektiv intressant att lyfta att mannen i svensk sjukvård har en kraftigt eftersatt position.

Det talas ofta om att kvinnor mindre ofta får rätt diagnos och mest effektiv medicin vid hjärt-kärlsjukdomar (men man nämner inte lika gärna att fortfarande män oftare dör - och vid yngre åldrar).

När det gäller mannen och sjukdomar och störningar i de manliga fortplantningsorganen finns ingen officiellt erkänd specialitet i Sverige (till skillnad från till exempel Tyskland). Vissa sjukdomsgrupper tas traditionellt omhand av urologer, vissa tillstånd kan tas omhand av endokrinologer. Många gynekologer menar att män i barnlösa par inte behöver utredas - bara man kan få fram en spermie till assisterad befruktning behöver man inte söka bakomliggande orsaker. Internationellt är detta en förlegad syn. Mer och mer kunskap finns om sjukdomar och andra tillstånd som påverkar mannens fertilitet. Även om det inte alltid går att förbättra fertiliteten så är det ofta viktigt att utreda och behandla - om man vill ta hänsyn till mannens välbefinnande och överlevnad.

Menar man därför allvar med genusperspektiv i vården måste mannen ges möjlighet att utredas och behandlas. För detta behövs specialistkunskap och denna måste få spridning och acceptans inom hela sjukvården.

---

onsdag 26 oktober 2011

Stark satsning på förskola och skolor i majoritetens budget

Så har den styrande majoriteten presenterat sitt budgetförslag för 2012

Ett litet utdrag - gällande Utbildningsnämnden:

  • Ny betygsskala i grundskolan och gymnasieskolan.
  • Införande av säker inloggning (e-legitimation) till stadens skoladministrativa system. Lidingö är första kommun i landet med att införa detta.
  • Lärare och skolledare kommer att genomgå Skolverkets IT-utbildning PIM(Praktisk IT och Mediekompetens) och kommer att examineras och däreftercertifieras. Det finns tre nivåer som kan uppnås.
  • Jubileumsåret 2012. Raoul Wallenbergs 100 års födelsedag samt 100 årsdagensedan Gustaf Dalén fick Nobelpriset ska uppmärksammas i alla verksamheter.
  • Införande av en svenska som andraspråkpeng (SVA-peng) utöver den normala grundskolepengen införs för alla berättigade elever och skolor från januari 2012.
  • Kvalitetsförbättringsområden som gäller flera skolformer:
    • - Systematiskt kvalitetsarbete. Implementering av BRUK, ett kvalitetsverktyg.
      - Diskriminering och kränkande behandling. För att åtgärda brister på området genomförs ett forskningsprojekt.
      - Ledarutveckling för förskolechefer och rektorer. För att utveckla ledarrollen utifrån det som framkommit i kvalitetsuppföljningen.
  • Starkt fokus på lokalförsörjningsplanering då antalet elever i F-9 beräknas ökamed drygt 900 elever från 2010 till 2020.
  • Fukt och mögelinventering av alla kommunala skolor görs av fastighetskontoret.
  • Regeringen föreslår i september 2011 en stor flerårig satsning på lärare i förskola, grundskola och gymnasium för kommande år med bl.a. lärarlyft II för lärare med lärarlegitimation men som saknar behörighet för något ämne de redanunder visar i, nya karriärvägar med statlig subvention av lönelyft för duktigalärare (lektorer, adjunkt), utbildning av förskollärare i att upptäcka och hjälpabarn i behov av särskilt stöd mm. Satsningen beräknas kosta ca 3,8 miljarder.

---

Läs även mer i Lidingö Vind

---

Matglädjen intar Lidingö!

Lidingö är en av de 50 kommuner som deltar i Hushållningssällskapets Fokus Matglädje.

Syftet är att ytterligare höja kvaliteten på skolmat och mat inom äldre- och handikappomsorgen - för att höja livskvaliteten.

Stommen är kvalitetstänkande - på Lidingö ligger kvalitetskraven i upphandlingen som utgångspunkt. Till detta kommer utbildning och kompetenshöjning.

Detta är mycket mer konstruktivt än Lidingöcenterns upprepade förslag om att avskeda skolmatspersonal och utse rektorer till livsmedelsansvariga!

"I det nationella projektet Fokus Matglädje får alla Sveriges kommuner och stadsdelar möjlighet att lyfta den offentliga måltiden genom konkreta, inspirerande utbildningar med matgästen i fokus och tydliga mål. Klimatsmart mat med hållbara råvaror och kreativ matlagning ingår i helhetslösningen för måltidslyftet.

Tre steg till hållbar måltidsutveckling och matglädje
Fokus Matglädje består av 3 olika steg - var och ett med målet att stärka samarbetet och utveckla ny kompetens inom kommunens/stadsdelens offentliga måltidsverksamheter. Vi erbjuder konkreta möten kring behov och upplägg tillsammans med representanter för kommunen/stadsdelen. Matglädjen står i fokus och information varvas med kreativ och inspirerande matlagning tillsammans med måltidspersonalen.

Steg 1 - Möte med representanter för kommunledning/nämnd, skolledare och kostchef

Steg 2 - Utbildning för personal inom den offentliga måltidsverksamheten

Steg 3 - Utvärdering och fortsatt förändrigsarbete"


---

Läs även bloggen Bra skolmat! som drivs av engagerade föräldrar!

---

tisdag 11 oktober 2011

Vänsterpartiet vill diktera måltiderna för landstingsfullmäktige

Vid dagens landstingsfullmäktige avhandlas en märklig motion från Vänsterpartiet: man framför krav på att den ALL mat som serveras under landstingets fullmäktige sammanträden uteslutande ska vara vegetariska.

Notabelt är att Miljöpartiets Raymond Wigg ställer sig bakom Landstingsstyrelsens förslag att avslå motionen.

Men Vänsterpartiets Anna Sehlin och Ylva Nork insisterade att det är det enda rätta att införa tvång. Vad man inte inser är att det är en symbolhandling utan egentlig effekt. Man har inte ens kommit på tanken att om man inte känner för att äta den mat man kan köpa i Landstingshusets kantin, då kan man inom några minuter nå ett stort utbud av restauranger kring Hantverkargatan och Kungsholms torg.

Men det är ju typiskt för ett parti med ett förflutet där kollektivets förtryck av individen (även när kollektivet varit i minoritet) hyllats som det bästa sättet att utveckla samhället.


Hur gick det då? V-motionen föll, men först efter nästan en timmes debatt..

---


tisdag 23 augusti 2011

Arbete i Landstinget med Folkhälsoprojekt

Idag tillbringade jag eftermiddagen i Landstingshuset på Kungsholmen för att lyssna på ett seminarium kring projekt som finansieras av landstingets folkhälsoanslag.

  • Utbildning av föräldrar och pedagoger i Södertälje om ADHD mm
  • Internetbaserad habilitering för unga med Aspergers syndrom
  • Utveckling av ett web-baserat utbildningsprogram med syftet att minska självmord och psykisk ohälsa
  • Studiecirkel för utlandsfödda kvinnor om "hälsa, ohälsa, kroppen och dess funktioner"
  • Föräldrastöd inom skolhälsovården för goda mat- och rörelsevanor - främst förskoleklass
  • Utbildningsprogram för distriktssköterskor och annan vårdpersonal om våld i nära relationer
  • Hälsosamtal / hälsokurs för asylsökande och nyanlända flyktingar
Alla  projekt känns mycket angelägna - för att förebygga eller i varje fall lindra lidande!

En allmän reflektion - som inte på något sätt förtar värdet av projekten - är att som projekten beskrevs så syftar inte utvärderingarna till att mäta om "slutmålet" uppnås, t ex minskad psykisk ohälsa, minskad sjuklighet hos asylsökande och nyanlända flyktingar, bättre omhändertagande av barn och ungdomar med ADHD, tidigare stöd till personer som drabbats av våld i nära relationer osv. Mycket ofta angavs nyttan av projektet att personalen höjer sin kompetens och vidmakthåller denna nivå, att projektet leder till viktiga kontakter nationellt och internationellt osv. Men alltså inte antydningar till direkta försök att mäta det så kallade slutmålet - bättre hälsa.

----

fredag 19 augusti 2011

Viktigt om mobbning och dess orsaker!

Jag har tidigare bloggat om mobbning och hur viktigt det är att ha en förståelse för de grundläggande orsakerna.

I dagens SvD skriver skriver Bris generalsekreterare Göran Harnesk på Brännpunkt om misslyckade ingripanden in skolor, där man tror sig finna förklaringen till mobbningen i att den mobbade själv utlöser mobbningen. Där har Göran Harnesk helt rätt: många skolor saknar de rätta redskapen för att motverka mobbning. Däremot delar jag inte åsikten att Skolverket skulle gjort en bra genomgång av antimobbningsprogrammen: kritiken handlade egentligen om programmen redovisade en teori eller ej. Det är en himmelsvid skillnad mot den genomgång Brottsförebyggande rådet gjort: har programmen effekt?

Trots en alldeles vansinnig rubriksätten ("Lärarna gör mobbningen värre")publicerade barnläkaren och förre skolläkaren Roland Sennerstam en mycket läsvärd artikel på Brännpunkt i gårdagens SvD - och det intressanta handlar inte om att skuldbelägga en hel yrkeskår!

"Mobbningen grundar sig i barnens sociala utveckling, då de går från att leka parallellt till att fungera interaktivt och skapa grupperingar. Från slutet av lågstadiet lägger eleven alltmer kraft på att arbeta sig in i de gäng bland kamrater som har hög status i klassen. Denna process är rotad i en evolutionär kraft och syftar till att ge eleven en god överlevnad under skoltiden.

De som förlorar är de i något avseende från början avvikande. Det kan handla om kläder, utseende, klumpig motorik, fetma, svårigheter att uttrycka sig, tystlåtenhet och blygsel eller låg social status. Det kan till och med räcka med att vara ny i klassen och rödhårig.

När en elev försöker klättra på den sociala stegen i skolan och nå de häftiga gängen, så trampar de på de avvikande. De känner på sig att de själva skulle kunna uttrycka något av de negativa beteendena. För att pressa undan dessa tendenser hos sig själva använder de mobbningen som en metod att lyfta sig ett trappsteg uppåt på den sociala skalan. I denna process kommer sedan fler att dras in i ett flockbeteende. Syftet är alltid att stärka sig själv och övervinna sin egen svaghet.
När de vuxna i skolan tar detta till intäkt för att de mobbade är en del av problemet, har man inte förstått hur mobbningen uppstår. Man ser inte hela problemkomplexet. Eleverna sätter en norm för vad som är inne och häftigt och av det följer ett exkluderande av andra elever. Rektorer, specialpedagoger och elevvårdsteam ska inte ta detta som intäkt för att den mobbande ska skuldbeläggas."

Att konstatera att detta beteende finns hos oss alla som en grundläggande, omedveten drift är inte det samma som att säga att "så ska det vara". Fostran - detta gammaldags och missaktade ord - borde innebära att man lär sig att bemästra de instinkter som leder fel.

"I stället är skolans uppgift att betona alla elevers lika värde och att de inte ska vara varandras trappstegar i den sociala karriären. Eleverna är medvetna om detta grymma spel och det går att föra öppna samtal om dessa sociala mekanismer med dem redan från årskurs 4 och återkommande under hela skoltiden. Det vore ett sätt att vaccinera dem mot den värsta mobbningen. I dessa diskussioner ska inte elevernas lärare eller skolledning vara med. De är som vi sett inblandade. "

Jag hävdar med bestämdhet att denna instinkt att definiera en grupp som "hemma och trygg" - och att individer som inte tillhör denna grupp då med automatik uppfattas som fientliga och därmed ett hot - det är grunden för den xenofobi (främlingsrädsla) som kan ta sig så extrema uttryck som tragedierna i Norge i juli i år.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna (SD) på ett oansvarigt sätt underblåser xenofoba beteenden som kan leda till tragedier som de i Norge.

---

Lärarnas Riksförbund i SvD 20/8
Lärarförbundet i SvD 20/8

---

Hönan eller ägget - vad leder till extremism?
Snävt perspektiv på rasism hjälper inte
Föräldrars rätt och ansvar

Prioritera antimobbningsarbete eller dokumentutveckling?

---

måndag 8 augusti 2011

Klargörande om betyg, friskolor och kunskaper

I dagens SvD skriver Gabriel H Sahlgren under rubriken
Friskolereformen har förbättrat resultaten
om vad undersökningar visat och inte visat avseende betyg, kunskaper och friskolor:

"Tidigare forskning samt min egen analys indikerar att friskolereformen, inklusive vinstdrivande friskolor, bidrar till förbättrade resultat på nationella prov samt högre betyg i grundskolan."

"Baserat på statistik från Skolverket visar Örjan Hansson, Magnus Henrekson och Jonas Vlachos i tidningen Axess att gymnasieskolor i snitt sätter högre betyg än vad eleven presterar på nationella prov i över 26 procent av fallen."
[Detta torde betyda att i 74% av fallen sätter gymnasieskolorna INTE högre betyg än vad eleven presterat på nationella prov...]

"Fram till 1998, alltså sex år efter friskolereformen, var det inte möjligt för skolor att öka det totala snittbetyget för avgångselever i grund- och gymnasieskolan eftersom betygssättningen baserades på nationella normalfördelningskurvor i svenska, matematik och engelska. I en rapport för Konkurrensverket visar Jonas Vlachos dessutom att endast en liten del av betygsinflationen i grundskolan sedan dess beror på skolkonkurrensen. Friskolereformen som sådan har med andra ord inte bidragit mycket till betygsinflationen. Huvudorsaken är i stället det målinriktade betygssystemet. "

"Men har då inte vinstintresset bland friskolorna bidragit till problemet? I viss mån kanske. Men elever och föräldrar vill se bra betyg oavsett huvudmannaform. Och alla skolor, också kommunala, behöver elever. Mycket riktigt visar Skolverkets rapporter och Jonas Vlachos studie också att det inte finns nämnvärda skillnader mellan hur friskolor och kommunala skolor sätter betyg."

Vad som däremot saknas i resonemanget och normalfördelningskurvor, är att dessa i sig inte visar förändringar i elevernas kunskaper - det handlar om en rangordning av alla elever oavsett de faktiska kunskaperna: endast 7% av en "årskull" kunde få högsta respektive lägsta betyg oavsett hur det står till med deras kunskaper. Och eftersom fördelningen var den samma år från år visade betygen inte om kunskapsinhämtandet förändrades.

Jag instämmer dock med Sahlgren om att för att de målrelaterade betygen ska fungera som det är tänkt så måste det finnas någon form av "rikslikare" för vad som krävs för respektive betyg. Först då är det korrekt att använda betygsnivåer som mått på elevernas kunnande.

---

Tidigare bloggar:
Betyg, Skolverket och media
Alliansen återinför betyg i skolan
Behövs betygen?
Vänsterns skola - bara för de starkaste!
Socialdemokraternas tunga ansvar

---

tisdag 2 augusti 2011

Bilen ska bära sina egna kostnader men inte kollektivtrafiken

Jag är för kollektivtrafik, men detta trafikslag kan inte klara alla transportbehov.

Miljöpartiet, senast genom Emilia Hagberg, gruppledare i Stockholms Stad, driver linjen att skattebetalare eller boende subventionerar privatbilismen genom att kostnader för bland annat parkering bekostas via skattemedel eller belastar byggkostnader i nya bostäder.

Det här kan ju tyckas vara ett radikalt nyliberalt drag - att varje trafikslag ska stå för "sina egna kostnader". Men då borde ju även kollektivtrafiken uteslutande betalas av dem som nyttjar den. Inte av skattebetalarna till största delen, inte av dem som går eller cyklar till arbete eller studier; bara av dem som nyttjar det. Och cyklister och gående skulle betala för cykelbanor respektive trottoarer och gångvägar.

Det finns inom miljöpartiet en arrogans mot dem vars behov inte klaras av kollektivtrafiken - det är som riksdagsledamoten Mikaela Valterssons dom mot pensionärer som måste flytta om vänsteroppositionens hot om förnyad fastighetsskatt blir verklighet: Dom får väl sälja då!

Miljöpartiet är därför inte ett parti som bryr sig - de som inte passar in i mallen bör avskaffas eller i varje fall avflytta. Det cyniskt och arrogant!

---

Vad är sant om Fas3?

Vänsteroppositionen har under längre tid dödförklarat den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som kallas Fas3. Med bestämdhet har man förklarat att den inte är till någon nytta utan mest något slags slavarbete.

När arbetsförmedlingen på Alliansregeringens uppdrag gjort en undersökning visar det sig att 77% av deltagarna är nöjda.

I DN och SvD uppges att
"Av de totalt 36.900 deltagare som gått in i fas 3 har 15 procent gått till arbete eller utbildning."

Däremot har samarbetet med 269 anordnare avslutats och lika många har krävts på förändringar för fortsatt uppdrag.

I en skriftlig kommentar till TT uppges arbetsmarknadsminister Hillevi Engström säga att:
"Det är positivt att det väntas bli färre antal deltagare i garantierna än vad som tidigare förutspåtts, men det rör sig fortfarande om många människor. Det är viktigt att vi ständigt utvecklar våra reformer för att människor ska finna en plats på arbetsmarknaden, till exempel genom att anordnarbidraget har en konstruktion som inte leder till inlåsning eller andra icke avsedda effekter. Arbetsförmedlingens partssamråd bör även användas mer effektivt"

Till skillnad från den bild som vänsteroppositionen vill måla (i svart) kan man alltså konstatera att Alliansregeringen arbetar vidare för att utveckla program som kan göra så att situationen blir bättre för dem som hamnat utanför arbetsmarknaden trots att de har arbetsförmåga. Allt fungerar inte optimalt men Alliansregeringens framgångsrecept innehåller en stor portion av vilja att utveckla och vidareutveckla de delar av koncepten som fungerar.

Att Ekot hittat en missnöjd person är inte ett tecken på ett totalt misslyckande. Tvärtom är det ju ofta bland dem som inte är nöjda som man kan finna ledtrådar till förbättringar. Intressant är ju kommentaren
"Det enda sättet för mig att få ett jobb är att hitta det själv. Att få det via Arbetsförmedlingen är lika med noll. Jag tror inte jag kan få någonting alls via kommunen, säger Björn Ekstrand som är sysselsatt i fas 3".

Nyckeln till framgång ligger ofta i att våga och kunna ta egna initiativ. Kan Fas3 bidra till detta blir det ännu bättre. Därmed inte sagt att det vore fel om Arbetsförmedlingen kunde utveckla sitt arbetssätt och sina arbetsmetoder så att fler arbeten förmedlades på detta sätt.

---

DN, Ekot, SvD

---

Bloggar:
Den hälsosamma ekonomisten

---

Klargörande om effekten av stoppat jobbskatteavdrag

Vänsteroppositionen i Riksdagen har försökt ta opinionspoäng av att man planerar att tillsammans med Sverigedemokraterna stoppa det kommande jobbskatteavdraget.

I gårdagens SvD skrev riksdagsledamoten (FP) Carl B Hamilton ett inlägg som belyser hur det handlat om tom demagogik:
"Håkan Juholt (s) har slarvat med sanningen när han i debatter och media menat att ett slopat jobbskatteavdrag skulle möjliggöra ökade satsningar på exempelvis infrastruktur, arbetsmarknadspolitik, barn, sjukförsäkring.

Sanningen är att riksdagsordningen inte tillåter nya utgifter utöver regeringens budget om oppositionen i höst skulle stoppa jobbskatteavdraget."

Detta innebär att negativa effekter att jobbskatteavdraget INTE skulle införas visserligen kommer att inträffa, men att löntagarna samtidigt inte får sänkt skatt. Staten får överskott som i och för sig inte kan slösas bort. Här är ju en klar ideologisk skiljelinje mellan den förenade vänstern och alliansen. Alliansen anser ju att invånarnas pengar är just invånarnas egendom - den samlade vänstern ser invånarnas pengar som i grunden statens tillgång...

Dessutom innebär budgetlagstiftningen att oppositionen måste vara överens om en samlad budget för att besegra alliansen; dvs (S), (MP), (V) måste få fullständigt stöd av (SD) om en total budget för att vinna över alliansen. Det går alltså inte att i efterhand lägga till enskilda utgiftsökningar, vilket Håkan Juholt låtit påskina i olika sammanhang.

Den fråga som därmed inställer sig är alltså om Juholt och hans vänner börjat förhandla på allvar med Åkesson eller om det bara är spel för galleriet!

---

SvD
---

tidigare blogg: Vill oppositionen regera med (SD)

---

fredag 29 juli 2011

Hönan eller ägget - vad leder till extremism?

I kölvattnet efter tragedierna i Norge spekuleras och diskuteras det vilt i media om vad som kan orsaka denna ondska? Hur kan en människa bli så ond? Är det dataspelens fel (vetenskapsradion idag), en utbildningsfråga (SvD 27/7) eller bara en fråga om antalet anställda i skolan (Ekot 28/7)

Mycket av resonemangen tar sin utgångspunkt i det som de flesta av oss ser: meningslösheten i sprängattentatet och dödande beskjutning. Men ren ondska kan det inte ses som eftersom rapporteringen handlar om att gärningsmannen såg det hela som "nödvändigt" utifrån hans egna bevekelsegrunder.

För effektiv terror måste en stor del av befolkningen låta sig styras av en oro att attentaten ska upprepas - okänt när och var. Så fungerade terrorgrupperna i Tyskland och Italien, så fungerar organiserade bombattentat i Baskien och Mellanöstern. Men även om gärningsmannen haft planer på mer ogärningar, så finns det idag inget som tyder på någon organisation av det slag som vänsterterrorister använde sig av för några decennier sedan.

I en intressant artikel i dagens DN beskriver Ola Larsmo om betydelsen av språkbruket. Det enda som egentligen inte diskuteras är om språkbruket är en effekt av ett mer grundläggande problem, eller om språkbruket är orsaken till aggressiviteten.

Om utbildning (eller avprogrammering) ska vara framgångsrik lär det vara nödvändigt att förstå grunden för gärningsmannens inställning. Det är svårt att frigöra sig från tanken att det rör sig om en xenofobi som bygger på instinkten att definiera sin trygga "hemgrupp" och den gruppens fiender. En rotlös individ som funnit trygghet i en xenofob inställning lär inte gå att övertyga om att det varit fel med mindre än att han kan komma till insikt om vad som är reella hot och vad som faktiskt är inbillade hot, hur verkliga allt ändå uppfattats av honom.

Det innebär inte på något sätt att gärningsmannen inte skulle vara ansvarig för sina handlingar. Även om verklighetsuppfattningen kan ifrågasättas så handlar det inte om det slag av total brist på verklighetsanknytning som förknippas med det psykiatriska tillståndet psykos.

För övrigt anser jag att SD på ett oansvarigt sätt underblåser xenofoba beteenden som kan leda till tragedier som den i Norge.

----

DN

----

Tidigare blogg: Snävt perspektiv på rasism hjälper inte

---

onsdag 27 juli 2011

Snävt perspektiv på "rasism" hjälper inte

På dagens Brännpunkt tar en grupp författare anförda av Mona Sahlin upp ett angeläget ämne: hur ska man kunna förhindra en upprepning av tragedin i Norge.

Analysen kommer en bra bit på väg: man löser inte intolerans med några snabba insatser, det handlar om långsiktigt arbete.
"Undervisning och folkbildning för tolerans handlar inte om debatt, tillrättavisande eller skuldbeläggande av individer eller grupper. Det är frågan om en undervisning grundad i den enskilde individens förståelse för den värld denne lever i, på grund av den intolerantes ovilja och oförmåga att se världen ur ett annat perspektiv än sitt eget. Därför är ett kontinuerligt samtal som bygger på att utveckla inlevelseförmågan hos den intolerante, så att denne kan se världen ur andras perspektiv, en nödvändighet."

På något sätt undviker man dock frågan om varför vi människor har så lätt att gruppera oss, utföra mobbning i olika grupper. Om man kallar det rasism, så har man reducerat problemets omfattning så att man kan missa själva grunden. För att kunna klassificeras som äkta rasism så handlade det ursprungligen om en teori om att olika raser var olika dugliga - vanligen att den egna rasen (vad det nu är) är den som är mest duglig och den som därför har rätt att styra över andra raser. Om man däremot är rädd för andra folkgrupper handlar det inte om rasism utan om det som fransmännen kallar "xenofobi" - rädsla för det främmande.

Xenofobi omfattar alla fobier relaterade till olika grupperingar av människor: islamofobi, homofobi eller fördomar om någon annan gruppering som man själv inte räknar sig till.

Det finns någonstans hos oss alla en instinkt att identifiera sig med en grupp nära en själv: familjen, arbetsgruppen eller t ex skolklassen. Om vi håller ihop mot dem som vi inte känner så väl, så får vi en känsla av trygghet. Att gemensamt anfalla någon som inte känns som del av gruppen inger också en betydande trygghet - dvs även mobbningens lär ha sin grund i xenofobin (och det är ju en känt trick av diktatorer att ordna krig med en yttre fiende för att samla befolkningen och ta udden av intern kritik). Men trots att xenofobi är instinkt så kan vi lära oss att inte låta oss styras av dessa. Om vi låter oss styras av instinkterna låter vi "reptilhjärnan" styra oss, dvs hjärnfunktioner som inte innebär några medvetna, genomtänkta beteenden. Man kan aldrig ursäkta xenofobt beteende med att "det är ju en instinkt" - människan är ju mer utvecklad än en "reptil".

För att förstå - och på sikt kunna minska risken för tragedier som de i Norge och sådana som inträffat bland annat på skolor i tex USA måste det långsiktiga arbetet gå ut på att minska instinktens inflytande över tänkande och beteenden. Om man tar med i ekvationen att individer som fastnat i xenofobiskt tänkande i grunden är otrygga människor som funnit en trygghet i just det tänkandet, så inser man hur komplicerat problemet är.

I grunden handlar det om att förstå att vi har "djuriska" instinkter att finna trygghet i att (även inbilla oss) att vi tillhör en grupp (familj, skolklass, skola, idrottsklubb, politiskt parti eller annan förening, stadsdel, kommun, landskap, nation, världsdel...) och att försvaret av denna grupp mot inbillade eller verkliga angrepp kan göras med vilka medel som helst. På instinktsnivå handlar det inte om att en människa är ond eller god. Det handlar om att lära sig att förstå sina egna reaktioner: varför blir jag rädd för personer från andra grupper?

Därför stämmer det som Mona Sahlin och medförfattare skriver: den som inte vuxit fram till en mognad avseende den inbyggda xenofobin kan inte omvändas i en handvändning: "Därför är ett kontinuerligt samtal som bygger på att utveckla inlevelseförmågan hos den intolerante, så att denne kan se världen ur andras perspektiv, en nödvändighet." En förståelse av den grundläggande, instinktiva xenofobin kan möjligen vara till hjälp vid "avprogrammering".

Ingången till detta måste vara att få individen att förstå att rädslan är obefogad och att grupptillhörigheten till en xenofob grupp inte löser individens problem. Och ett politiskt parti som har xenofoba beskrivningar av "verkligheten" gör inte ett sådant arbete lättare. Tvärtemot vad Jimmie Åkeson hävdade i en Eko-intervju stärker SDs islamofoba hållning fördomar hos personer som hyser den obefogade rädslan för invandrare från länder där islam är dominerande. Därför anser jag att SD på ett oansvarigt sätt underblåser xenofoba beteenden som kan leda till tragedier som den i Norge

Ökad insikt, minskat inflytande för instinkt - ungefär som tulipanaros: lätt att säga, men svårare att genomföra.

---
Paul Lindquist, Kent Persson

----

DN

---

lördag 23 juli 2011

Reaktionär SSU:are bevakar Kommunals särintressen

På SvDs Brännpunkt har en kandidat till SSUs ordförandeskap, Gabriel Wikström, utmärkt sig som reaktionär bevakare av Kommunalarbetarförbundets särintressen. Kärnpunkten är att vinstintressen i vård och omsorg skulle leda till sämre kvalitet.

Wikström förtalar friskolesystemet genom att fastslå
"Det friskolesystem som i rapporten framstår som ett föredöme har kritiserats hårt för att bidra till ineffektivitet, segregation, oklara beslutsvägar och sjunkande resultatuppfyllelse. Kritiken är dessutom bred och omfattas av alltifrån lärare och fackförbund till skolforskare och representanter från de största politiska partierna."

Men detta är inte hela sannningen. Den offentligt drivna skolan brottas också med problem: decenniers bristande kunskapsmål i skolan, sjunkande kunskapsnivå i lärarkåren till följd av en urvattnad lärarutbildning, detaljstyrning av fritidspolitiker i stället för att engagerade och kunniga skolledare och lärare. Sedan stämmer det att lärarfack och enskilda röster på senare tid har trott sig finna den allena saliggörande lösningen på problemen: förstatligande. Detta istället för att se på de kommuner som lyckas väl i utvecklingen av skolornas kvalitet, såväl kommunala som friskolor. Glöm inte heller att det är åtskilliga friskolor som inte ingår i koncerner...

Men åter reaktionäre Wikström. Välfärdsrådets första rapport handlar om byråkratiska och andra "hinder" för fristående verksamhet att etablera sig och utvecklas. Det är ju den gängse gången vid offentliga utredningar att skriva rapporter för olika delområden i problemområdet för att efter att ha belyst olika aspekter komma med en sammanfattande slutrapport. Att en första rapport behandlar just hinder för fristående verksamhet är alltså knappas ett uttryck för utslag av särintressen.

Däremot har reaktionärt lagda vänsterpolitiker och fackliga tjänstemän inom Kommunalarbetarförbundet särintressen att bevaka. Om ett tidigare kommunalt monopol håller på att öppnas för konkurrens för medborgarnas bästa, då minskar ju marknaden för ett fackligt Kommunal - med färre medlemmar lär förbundets tjänstemannakår behöva minskas osv.

Wikström utbreder sig om att socialdemokratin och facket skulle vara i praktiken ensamma om ett medborgarperspektiv, men med ett krampaktigt försvar av kommunala monopol i vård, omsorg och skola brister det i konsekvens.

Det stämmer att inte alla fristående alternativ har klarat de kvalitetskrav som medborgarna har rätt ställa. Men det gäller även många kommunalt drivna alternativ. Vi befinner oss i en omställningstid. De kommunala förvaltningarna håller på att lära sig att sätta upp kvalitetskrav och att göra uppföljningar av dessa. Och det måste gälla både kommunala verksamheter och fristående verksamheter. Men att påstå att medborgarperspektivet och kommunalfackliga perspektivet är två identiska perspektiv det visar på en oförmåga att skilja mellan medborgarnas, de anställdas och de fackliga tjänstemännens intressen!

Slutligen är det viktigt att påpeka att både för kommunal verksamhet och för fristående verksamhet är det mesta av mycket god kvalitet. Beträffande den ekonomiska sidan, så kan man ifrågasätta om det alltid är så effektivt om fristående verksamhet med god kvalitet kan "kamma hem vinster" med samma ersättning. Här ligger den stora utmaningen för all offentligt driven vård, omsorg och skola: öka effektiviteten med fortsatt god kvalitet så försvinner ju alla vinstmarginaler för "profitdriven" privat verksamhet!!

Jag håller alltså helt med vice ordföranden i Fria Moderata Studentförbundet, Victoria Nilsson: total idéstagnation inom socialdemokratin. Och skulle det visa sig att SSU finner Wikströms argumentation så tilltalande att han blir ordförande, då visar organisationen att medborgarnas perspektiv betyder mindre än de socialdemokratiska institutionernas makt och inflytande!

---

SvD, SvD

---

fredag 22 juli 2011

Studenterna måste få makten att rösta med fötterna!

I dagens SvD skriver tre representanter för ekonomistuderande i Sverige om brister i dagens utbildning - och inte från vilka lärdomsanstalter som helst utan universiteten i Lund, Göteborg och Uppsala.
Det tyngsta i kritiken är att utbildningarna enligt dessa studenter inte ger de kunskaper och färdigheter som behövs i arbetslivet. Framför allt påtalas behovet av seminarier med utrymme för diskussion (muntlig analys) samt djupare skriftlig analys.

Frågorna som väcks är intressanta - och inte alls nya. När jag gick på läkarutbildningen i slutet av 1970-talet och början 80-talet diskuterades motsvarande problem inom läkarutbildningen.

Gemensamt för ekonomi- respektive läkarutbildningarna är att de sk akademiska studierna är linje-indelade där varje linje ska leda till en yrkesexamen. Inom läkarutbildningen gjordes det (i varje fall tidigare) så strikt, att det var praktiskt omöjligt att byta studieort eftersom kursernas benämningar och inbördes placering skapade oöverstigliga problem för den student som ville byta studieort.

Denna linje-indelning är, så vitt det är möjligt att förstå den, helt väsensskild från den Europeiska Bologna ordningen, med tre års grundutbildning, ytterligare år för masterutbildning och sedan eventuellt doktorsutbildning.

Låt oss leka med tanken att olika yrkesexamina definieras lite liberalare - vilken är den grund alla ska ha (och då inte definierat i enskilda lärosätens hemsnickrade kurser - låt lärosätena ackreditera sina kurser för att bli accepterade som del av grunden till olika yrkeslinjer!).

Syftet med en sådan ordning skulle vara att studenten skulle få möjlighet att "rösta med fötterna". Låt oss kalla det för "Högskoleval" i analogi med Vårdval!

Med lättrörliga studenter skulle lärosätena bli tvungna att leverera bättre utbildning!

---

SvD

Tidigare blogg: Den högre utbildningens isolering

---

Upprörande förmynderi i förskola

I gårdagens SvD berättas om en förskola i Uppsala, där man registrerar små barns uppfattningar om en rad frågor som de knappast är stora nog att förstå innebörden av. Det anges att det handlar om förskolans likabehandlingsplan. Men det är en missuppfattning: förskolan har en skyldighet att ha en likabehandlingsplan, dvs en plan för hur man ska arbeta för att ge alla barn lika möjligheter, en plan för att förhindra att barn diskrimineras t ex med utgångspunkt från handikapp, etnicitet eller familjeförhållanden.

Att då vända det till att förhöra och registrera småbarns uttalanden och sedan konfrontera föräldrarna med detta, är att i stället för att fokusera på verksamhetens skyldigheter försöka kontrollera barnen och deras föräldrar. Det må vara i Alva Myrdals och Callocains anda, men det är inte verksamhetens kontroll av föräldrarna likabehandlingsplanen gäller, utan hur verksamheten uppträder gentemot barn och föräldrar!

---

SvD

---

torsdag 21 juli 2011

Fortsatt tvetalan från (S)

Under hela valrörelsen excellerade (S) i att komma med förslag och löften som sedan helt eller delvis togs tillbaka eller i varje fall dementerades av någon annan, högre placerad person i Rörelsen. I "bästa fall" var det en fråga om förvirring och bristande ledning av partiet, i "värsta fall" var det en beslutad taktik för att försöka locka till sig fler väljare (och i så fall uppenbarligen misslyckad taktik).

Det som är allvarligare är att den nya partiledningen tycks sätta tvetalan i system. Vi har hört Håkan Juholt svänga sig om deltagande i Libyen-insatsen, bara som ett exempel.

I dagens SvD påpekar ledarskribenten Per Gudmundsson att (S) säger en sak i Sverige och en annan sak när man träffar sina politiska vänner i Bryssel.

"De första frågorna när Håkan Juholt hade utsett Tommy Waidelich till ekonomisk-politisk talesman den 29 mars gällde respekten för budgetreglerna. Journalisterna på presskonferensen ville veta hur Socialdemokraterna ställde sig till stabila statsfinanser, budgettak och överskottsmål.

”Där är jag inte beredd att kompromissa”, sade Waidelich."
...
"Den 23 juni undertecknade dock Håkan Juholt ett dokument med motsatt innebörd. Då träffades partiledarna från EU:s alla socialdemokratiska partier i The Leaders’ Conference of The Party of European Socialists (PES). Visst fokus där hamnade på Håkan Juholt som ny i kretsen, men det mål ledarkonferensen enades om att arbeta för har inte rapporterats hemma i Sverige.

En av punkterna i det dokument som antogs kräver att EU:s medlemsländer, på nationell nivå, ska kunna undanta statliga investeringar från budgetreglerna."

Men vi har fått lära oss de senaste veckorna att budgetreglerna inte gäller inkomstskattesänkningar - oavsett om de ingår i en helhetsbudget eller ej. Därom är ju (S) och (SD) uppenbarligen överens tillsammans med (MP) och (V). Allting är relativt i en värld där vänsteralliansen S-SD-MP-V vill regera.

---

SvD, SvD

---

Tydligare om Drottningholm, Världsarv och Förbifart Stockholm

Jag bloggade tidigare om vad jag uppfattade som otydligheter var frågan om Ekerövägen i relation till världsarvet Drottningholm står nu. Med benäget bistånd från författaren av den aktuella artikeln i SvD, Adam Svanell, upplever jag att ytterligare klarhet har kunnat nås. För Adams kommentarer, se kommentarer till min tidigare blogg.

I mitten av maj publicerade Trafikverket en Miljökonsekvensbeskrivning. I denna finns på flera ställen beskrivet problematiken och hur man avser att lösa problemen, inte minst i den del som beskriver samråd med olika berörda intressenter. I vilken mån dessa ställningstaganden har ingått i internationella Icomos brev till Regeringen har inte funnits möjlighet att granska i dagsläget. Däremot har Trafikverket i ett pressmeddelande den 30 juni kungjort bland annat följande:
"På uppdrag av Riksantikvarieämbetet gör Trafikverket också en kulturarvskonsekvensbedömning enligt Icomos riktlinjer, en så kallad Heritage Impact Assessment, HIA (Icomos, International Council on Monuments and Sites, är Unescos expertgrupp på världsarv). Syftet är att göra tydligt trafikprojektens inverkan på världsarvets värde och vad det är som krävs för att inte hota detta. Rapporten ska lämnas till Riksantikvarieämbetet, som i sin tur rapporterar arbetet Unesco. Rapporten kommer därefter att granskas av Icomos.

Kulturarvskonsekvensbedömningen, HIA, innebär att föreslagna åtgärder och förändringar bedöms mot kvaliteter som ligger till grund för Drottningholms världsarvsstatus. Påverkan på världsarvets värde av föreslagna förändringar beskrivs och åtgärder som kan bli aktuella tas fram.

I planeringen av utbyggnaden tas också hänsyn till Ekerös trafikproblem, en växande befolkning i regionen och säkerheten på vägarna i planeringen av Förbifart Stockholm och utbyggnaden av Ekerövägen. Alla aspekter vägs noga för att skapa en lösning som gynnar alla parter i ett långsiktigt perspektiv."

---

SvD

---

tisdag 19 juli 2011

Vill oppositionen regera tillsammans med SD?

Det blir allt uppenbarare att oppositionen vill regera tillsammans med SD.

I dagens SvD skriver Miljöpartiets finanspolitiska talesperson, Mikaela Valtersson, att en enig opposition vill stoppa det femte jobbskatteavdraget. Motivet skulle vara "Att prioritera ett ytterligare jobbskatteavdrag med okända effekter andas inte stabilitet och ansvar."
Detta med okända - eller snarare i vissa delar av den politiska världen inte erkända - effekter har en illa dold ton av utpressning: om Alliansregeringen inte går våra krav till mötes:
"Det finns i Sveriges riksdag ingen majoritet för ett femte jobbskatteavdrag. I ett sådant läge bör regeringen tänka om och i stället i budgetpropositionen presentera en ekonomisk politik som kan få stöd i riksdagen."

Men det är just detta som är den springande punkten: finns det ett samlat budgetalternativ som har ett högra antal röster med sig i riksdagen? Kommer MP, S, V och SD att samlas kring ett fullständigt gemensamt budgetförslag, eller är det bara enskilda delar av budgeten som man är överens om? MP med flera påstår att ett femte jobbskatteavdrag bara skulle förstärka statens budget, dvs en form av övertaxering. Men eftersom Alliansens reformering av Sverige med satsning just på att arbete bland annat bygger på att det ska löna sig mer att arbeta, så jobbskatteavdrag viktiga för politikens helhet. Detta måste de olika oppositionspartierna inse och därmed vara beredda att regera tillsammans - i en konstellation som har fler riksdagsledamöter bakom sig än Alliansen.

Vad begär då MP? Riktig kristallklart är det inte:
"En ansvarsfull ekonomisk politik är en politik som är varsam med skattepengar och ser till att vi investerar för framtiden i det som är de mest prioriterade reformerna.

En budget som ser till att tågtrafiken fungerar, som inleder en klimatomställning i det slitna miljonprogrammet, som tar ett större ansvar för miljön, som satsar på att ge alla unga en ärlig chans i skolan och arbetslivet och som ger företagen ökade möjligheter att satsa för framtiden och anställa fler är en budget för framtiden."

"än en budget för framtiden"? Alltså en budget för gårdagen?? Detta skrivet av en politiker som före valet hävdade att om pensionärer inte har råd att bo kvar på grund av oppositionens krav på återinförd fastighetsskatt: "Då får dom väl flytta då"...

---

SvD: kloka tankar av Per Gudmundsson om Juholt och ROT- och RUT-avdrag - en annan del av Alliansens politik som somliga politiker anser vara utan riktig "effekt".

---

Thomas Böhlmark, Kent Persson

---

Tidigare bloggar:
Dom får väl sälja då
Den rödgröna bluffen synas
Kvalitet är mycket mer än barn/vuxen-kvot

---

söndag 17 juli 2011

Om effekterna av kunskapsföraktet inom (S)

I dagens SvD skriver Benjamin Katzeff Silberstein om att socialdemokratin behöver fler akademiker i sina led. Socialdemokratins historiska koppling till akademiskt skolade personer tecknas mot bakgrunden att Håkan Juholts ledargarnityr saknar sådan i nämnvärd omfattning.

Eftersom jag själv gick i skola på 60- och 70-talen framstår det som en naturlig utveckling. Enligt den nya läroplanen (Lgr69 tror jag den kallades) - och som den förklarades för oss elever när vi skulle insupa de styrande politikernas vishet - så var kunskapsinhämtande inte längre lika viktigt. Umgängesförmåga framställdes som skolans primära mål. Denna utveckling kröntes på slutet av 1980-talet då den dåvarande skolministern i en eko-intervju försvarade nedmonteringen av ämneskunskaper i den då nya lärarutbildningen med ett uttalande om att lärare som inte kan så mycket bryr sig mer om eleverna.

Så som man sår, skall man ock skörda. Genomgående har det under dessa decennier funnits ett förakt för kunskap inom (S). Det är då inte underligt att akademiker inte är speciellt intresserade av Rörelsen och att Rörelsen inte är intresserad av akademiker...

---

SvD, SvD, SvD

---

lördag 16 juli 2011

Förvirrande om Förbifarten och Drottningholm

I dagens SvD kan man läsa att Trafikverket inte "köper" Unescos kritik. Men riktigt vad det gäller och vem som framfört vad framgår inte. Man hänvisar till organisationen Icomos, men när man söker på dess hemsida finner man bara länkar till den svenska lokalföreningen. Denna har i ett antal skrivelser sedan 2008 förfäktat att (1) väg 261 löper igenom världsarvet och att (2) världsarvsprincipen innebär att vägen egentligen är fel som den var när Drottningholm blev världsarv 1991. Till saken hör ju att vägen är trefilig sedan länge tillbaka. Men svenska Icomos anser att världsarvet kräver att den ska återfå "något av tidigare landsvägskaraktär" (brev till Regeringen 2010-03-25).
Går man till källorna i Unesco finns en karta som visar slottet, teatern och Kina slott samt de namngivna parkdelarna innanför det område där väg 261 går. Att då skriva att väg 261 går igenom världsarvsområdet förefaller alltså sakna grund i Unescos dokumentation. Skulle det vara så att även området där vägen går, ingår i världsarvet (vilket inte framgår av Unescos dokumentation) så innebär detta att den trefiliga vägen redan är accepterad. Det är en helt väsensskild sak jämfört med den nya motorvägen som drogs igenom en del av Elbedalen. I ett annat brev (2010-01-11) framför svenska Icomos att "Hela Lovön utgör en nödvändig frizon för världsarvet". Därmed har svenska Icomos utvidgat världsarvet till hela Lovön. Om motsvarande principer skulle gälla till exempel slottet och parken i Versailles, så skulle det innebära att detta världsarv snarast ska tas bort från listan! I ett nyhetsbrev från svenska ICOMOS har man dessutom definierat ytterligare områden kring Drottningholm som världsarv, som inte finns med i Unescos dokumentation. Om denna större omfattning stämmer, så stämmer inte Unescos dokumentation. Men då fanns ju å andra sidan en trefilig väg 261 med...
Ur Unescos dokumentation:




---

söndag 10 juli 2011

Den högre utbildningens isolering

I dagens SvD diskuterar Gustaf Almkvist om den humanistiska utbildningens behov av att hävda sig själv - med bakgrund i diskussionerna om utbildningarnas samhällsnytta.

Det skulle vara till nytta både för Sverige och för svenskarna om det så strikta linjesystemet kunde förtunnas. För lärare skulle till exempel en gedigen pedagogisk grund krävas, men utöver detta ämneskunskaper som den enskilde i högre omfattning själv kan välja i djup och bredd. Många andra yrken skulle på samma sätt gagnas av en definierad bas och därutöver en bredd baserad på individernas eget val. Är det bra med yrkesinriktade högskolor i stället för bredare universitet? I Stockholm har lärarhögskolan relativt nyligen inkorporerats i Stockholms Universitet. Frågan som återstår är ju i hur hög grad de som studerar till lärare förblir i en egen kategori, skiljd från det övriga universitetet...

---

SvD

---

Kvalitet i centrum - inte vad som sker med vinsten

I avundsjukans Sverige - läs (V) och (S) - är det centrala när det gäller friskolor om verksamheten går med vinst när samma medel ges som till den kommunala skolan. I samma fålla hamnar för övrigt Miljöpartiets ersättare i Lidingös Utbildningsnämnd. Vid flera tillfällen har den företrädaren kommit med inlägg där kärnpunkten har varit att olika privata verksamheter gått med vinst.

För moderat skolpolitik är det viktigaste vilken kvalitet som en förskola eller skola erbjuder. Det är därför viktigt att objektiv kvalitetsmätning snabbt utvecklas så att både föräldrar, politiker och tillsynsmyndighet har mer än tyckande och allmän företagsfientlighet som stöd för beslut vid val av skola respektive beslut om rätt till ersättning i form av t ex skolpeng. Därför är det mest centrala att Jan Björklund snabbt går vidare med arbetet som ska leda till jämförbarhet över hela landet och möjlighet att kvalitetsbedöma alla skolor - kommunala som privata. Då finns möjligheten att se vilka skolor som är bra och vilka som behöver bli bättre - oavsett om det är vinst- eller förlustskolor. Det är det som är kärnpunkten för Sveriges barn och för Sveriges framtid.

I dagens SvD resoneras om varför vinst ofta är bra för friskolor. Men det är väsentligt att motståndet mot friskolor handlar om en dogm: vinst är ont och medför bara elände, kommunala skolor är alltid bättre än privata, och så vidare...

---

torsdag 16 juni 2011

Från andra dagen av landstingets budgetfullmäktige

Vid avslutningen av budgetfullmäktige konstaterades det från flera håll att tonen generellt varit vänligare utan att de olika ståndpunkterna hos majoritet eller hos respektive oppositionsparti mattats av. Som flera uttryckte det: med den respekt som krävs i en demokratisk debatt.

Men ense var man inte. Oppositionen anser att socioekonomiskt mer utsatta områden dränerats på sjukvård till följd av Vårdval Stockholm. En miljöpartist visade även upp en sida ur den uppföljning som gjorts av folkhälsoakademin vid Karolinska Institutet. När han sedan läste upp ur texten stannade han dock före den mening som talade om att den största förskjutningen av resurser var från områden med näst högst ekonomi till områden med högst ekonomi... Och oppositionen ville inte kännas vid den slutsats som sade att det mest uppseendeväckande var att skillnaderna i tillgång till vård var mycket större FÖRE än EFTER införande av Vårdval Stockholm.

Som vanligt kunde oppositionen även "citera" en allianspolitiker från södra Sverige som sades inte kunna förstå varför Vårdval Stockholm infördes. Till detta kom tidningsartiklar där arga läkare och upprörda sköterskor uttalade sig om hur förfärligt Vårdval Stockholm är.

Mot detta visade Alliansen upp tydliga siffror på att tillgängligheten ökat mest i de socioekonomiskt utsatta områdena. Oppositionen ojade sig över att 6 nya mottagningar öppnat på Östermalm, medan Alliansen pekade på att betydligt fler av de drygt 40 nya mottagningarna kommit till i just socioekonomiskt mer utsatta områden.

Det är uppenbart att oppositionen fortfarande sitter fast i gammalt tänkande: om ytterligare en mottagning öppnar på Östermalm, då får den genast pengar från landstinget, oberoende av om den lockar till sig patienter eller ej. Det stämmer bara i det gamla, planekonomiska systemet. Dessutom har det ju visat sig att mottagningar har sökt sig till "underetablerade områden" - det kan ju inte ske i en planekonomi, där politikerna fattar beslut om var etableringar ska få ske.

Ytterligare en stridsfråga kom upp under Produktionsutskottet. Här är uppgiften att utveckla landstingets egna verksamheter till högre patientsäkerhet och bättre effektivitet. Emellertid vill oppositionen att alla egna verksamheter skulle få vara med i anbudstävlingar om entreprenader osv. Men det är inte lämpligt av flera skäl. Konkurrensneutraliteten är svår att bevisa för en enhet som ingår i landstingskoncernen - gentemot helt fristående verksamheter. Ett av syftena med entreprenader och Vårdval är ju dessutom att verka för att det blir fler anordnare. Att låta landstingsegna verksamheter delta skulle ju direkt motverka detta syfte.

---

tisdag 14 juni 2011

Rapport från första dagen i landstingets budgetfullmäktige

Så är den första dagen avklarad. Det har varit en inledning med allmän debatt följt av främst trafikfrågor och regional utveckling och miljö. Och så det fatala med att min stol kraschade framåt kvällen - tack för hjälpsamma moderater runt omkring som snabbt skaffade fram en ersättning (för stolen, alltså). Jag får väl se mig som en ledamot med tyngd!

Alliansens förslag gick inte helt oväntat igenom. Opposition höll visserligen anföranden men fick i det mesta ta till spökbilder för att kunna finna något att angripa alliansen för. Även om jag är partisk kan jag inte finna att något av de tre oppositionspartierna hade några verkligt starka argument.

Sossarna skär ner på kollektivtrafiken
• Socialdemokraterna höjer taxan med 50 kr/månad vilket ger en 350 miljoner lägre intäkt.
• Kompenserar bara med 230 miljoner
• Ny enhetstaxa kostar 250 miljoner
• Totalt en neddragning med 370 miljoner kronor på kollektivtrafiken

MPs bluffbudget
700 (utebliven höjning av SL-taxan)
70 (enhetstaxa o gratis SL-resor för barn under 12 år)
940 (inget effektivitetskrav på sjukvården)
130 (utebliven höjning av sjukvårdsavgifter)
400 (mer pengar till HSN)
7 (mer pengar till revisionen)
30 (mer pengar till miljöarbete)
2 407 SUMMA
- 770 (skattehöjning)
1 507 underfinansieras

Skatten höjs ännu mer med V
• Höjer skatten med 25 öre (1,3 miljarder)
• Ingen höjning av SL-taxan - 700 Mkr
• Tillför HSN ytterligare 500 Mkr


Exempel på spökbilder som frammanades av oppositionen var frågan om att omvandla landstinget till region. Som främsta källa hade man ett påstått citat av en politisk sakkunnig på kommundepartementet. Att alliansen kunde citera vilka direktiv den aktuella utredaren fått och andra viktiga skriftliga källor imponerade inte på oppositionen som likt Don Quijote anföll väderkvarnar. Dessutom fick SvDs "opartiska" artikelserie stå som sanningsvittne om vad trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ansett om kollektivtrafikens och vägtrafikens utveckling i landstinget. Dagens artikel på SvDs brännpunkt är i linje med vad som sagts tidigare. Men surt sa räven - ärendet var inte rätt berett, så oppositionen ville inte rösta om alliansens förslag att ge ett uppdrag till landstingsstyrelsen om att bereda ett ärende om både tunnelbana och andra former av kollektivtrafik med anledning av regionens snabbt ökande befolkning....

Enligt kvällsnyheterna i TV4 fanns det protester mot höjningen av månadsbiljett på SL. Särskilt pittoreskt var det att man visade en bild på den sk planka-gruppen som hävdar att det är rätt att åka kollektivt utan att betala för sig. Då spelar det väl ingen roll om det kostar 690 eller 790 kronor?! Det påminner om historien om skotten som sprang efter en spårvagn för att spara pengar, men som blev uppmanad att springa efter en taxi, eftersom han då sparade mer pengar!

---

SvD, SvD

---

måndag 13 juni 2011

Miljöpartiet saknar 1½ miljard i landstingsbudgeten

Miljöpartiet satsar skattebetalarnas pengar i landstingsbudgeten - men utan riktig täckning.

Trots ett förslag på en skattehöjning som skulle ge 700 miljoner kronor fattas det fortfarande drygt 1,5 miljarder för att få en budget i balans.

I morse stod Miljöpartiet och delade ut grönt kampanjmaterial utanför Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Det var inte så många som nappade på budskapet att 100 kronors höjning av månadsbiljetten på SL var för mycket. Raymond Wigg ville först argumentera med mig när jag framförde att deras budget var underfinansierad, men när jag på hans fråga vidgick att jag läst deras budgetförslag blev han tyst. Flera andra passerande frågade mig "vilket parti var det" och när jag svarade att det var Miljöpartiet, konstaterade man "det är så typiskt för dom"...

---

MPs budgetförslag

Alliansens budgetförslag

---

lördag 11 juni 2011

Lidingöcentern framhärdar i sitt motstånd mot Lidingöbanan

I ett pressmeddelande som finns på Lidingösidan framgår klart att Lidingöcentern i sin iver att blåsa till strid är beredda att offra Lidingöbanan.

I ett avtal mellan Lidngö Stad och SL finns förutsättningen att skapa utrymme för en spårvagnsdepå vid Aga/Dalenum. I ursprungstanken fanns att det skulle vara möjligt att även ha en tillräckligt stor bussdepå på samma plats. Nu har tekniska utredningar visat att det inte går. Då kräver Lidingöcentern att bussar och spårvagnar ska rymmas vid Dalenum. Konsekvensen av detta är att Lidingöcentern i praktiken säger nej till fortsatt Lidingöbana. Kan inte bussdepån anläggas i Stockby industriområde utan vara kvar till Dalenum då kan inte svagnsdepån få plats och då faller avtalet om Lidingöbanans modernisering - och då kommer SL att lägga ner den!

Man kan inte både ha kakan och äta den. Vill vi satsa på Lidingöbanan måste de grundläggande förutsättningarna ges. Lidingöcentern vill inte gå med på de förutsättningar som kommit fram vid de tekniska utredningarna Lidinga Stads förvaltningar och SL gjort. Därmed säger man nej till Lidingöbanan.

---

Lidingöcentern äventyrar Lidingöbanans framtid

Paul Lindquist


Lidingöcentern svävar på målet om Lidingöbanan


---