fredag 1 april 2011

Björklund ser inte orsaken till problemen i dagens skola

Utbildningsminister Jan Björklund har gjort en lång rad utomordentliga reformer av den svenska skolan. Som jag ser det beror det på att han i praktiken genomfört moderat skolpolitik. Men det har förekommit att han gått vilse - och det är när han lämnat den moderata vägen!

Nu senast har Björklund tillsammans med ett lärarfack utsett kommunaliseringen av skolan till syndabock för den kvalitetsförsämring som skolan gått igenom. Problemet är att Björklund blandar ihop orsakssammanhang och parallellfenomen. Det var ju inte så att kommunaliseringen var den enda förändring skolan drabbades av under skolminister Perssons tid vid makten. Den fortsatta nedvärderingen av kunskaper, däri inbegripet nedmonteringen av lärarutbildningen. Persson tyckte själv i en ekointervju att det var bra om lärarna kunde mindre, för då skulle de ta hand om eleverna bättre. Det kan inte bygga vare sig på sunt förnuft eller beprövad vetenskap!

Om kommunaliseringen inte orsakade nedgången utan bara var en del av en rad åtgärder som tillsammans undergrävt skolans förmåga att ge eleverna den kunskap de behöver, då kommer inte heller ett återförstatligande att kunna vända utvecklingen.

Det är sant att förutsättningarna är olika mellan olika kommuner. Men Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har visat att det inte heller är så enkelt att det är de "rika" kommunerna som klarar sig bäst och de fattiga som klarar sig sämst. SKL har visat att det är viktigare hur skolan är organiserad: att det finns målinriktade skolledninga och kunniga och entusiasmerande lärare. Detta överensstämmer även med inernationell forskning som visat att negativa socioekonomiska faktorer bara har betydelse när skolornas ledning fungerar dåligt och lärarna är omotiverade!

För Lidingös del är det ställt utom allt tvivel att ett förstatligande skulle försämre möjligheterna. Vi har medvetet satsat på skolor och förskolor. Våra peng-ersättningar (förskolepeng, skolpeng, gymnasiepeng) är högst eller bland de hösta i hela landet. Om staten tar över för att "fördela resurserna jämnare" lär ju inte Lidingös skolor få behålla dessa höga anslag. Även om de ekonomiska resurserna inte är helt avgörande har SKL pekat på att den tydligaste framgångsfaktorn är när politiken fokuserat på långsiktiga mål och uppföljning medan professionen - skolledare och lärare - givits största möjliga frihet att inom givna ramar (främst skollagstifningen) utföra uppdraget att stimulerar barn och ungdomar till att inhämta kunskap. Sådan är vår politik på Lidingö och så vill vi att det ska få fortsätta.

Lidingös skolor fungerar bra, men kan utvecklas till att bli ännu bättre. Vi har fokus på att lärare och skolledare ska arbeta vidare med att förstärka lärandet ännu mer. Med vetenskapligt utvärderade metoder ska mobbning och kränkningar motverkas. Men både kommunala och fristående skolor ska möjligheterna att välja en utbildningsform som passar individen stärkas.

---

SvD, SvD, DN
Lidingömoderaterna, Lidingömoderaterna

---

Inga kommentarer: