onsdag 11 maj 2011

Om skolk

Utbildningsminister Jan Björklund går ut med att han vill komma till rätta med skolk genom att skriva in det i terminsbetyg, men inte i slutbetyg. Framför allt menar han att de som av ren lättja skolkar ska skolka mindre.
Kritiken låter inte vänta på sig. I en artikel på dagens Brännpunkt i SvD skriver Torbjörn Jerlerup att det ibland kan vara rätt att att skolka. Enligt uppgift i bland annat DN anser BO att det kan skada elever med dålig självkänsla.

Tyvärr har debatten i princip redan kantrat. Nu blir det en diskussion om det är bra eller dåligt att skolka eller om skolk överhuvudtaget ska synas någonstans.

Kärnpunkten borde vara:
  • Vad gör skolan för att tidigt upptäcka skolk?
  • Hur resonerar skolan med både eleven och föräldrarna?

Det stora problemet med elever med dålig självkänsla uppkommer knappast i samband med att det kommer in en uppgift om skolk i terminsbetyget. Snarare lär det väl vara den dåliga självkänslan som "löses" med frånvaro.

Därför kan det heller inte vara en acceptabel lösning för skolan att acceptera skolk för att skydda självkänslan hos eleven. Det kan inte heller vara så att skolan ska acceptera skolk för att "det är nog bäst för eleven".

Mobbning måste motarbetas aktivt. Skolan måste samverka med eleven och föräldrarna och tidigt upptäcka problem - allmän mobbning såväl som skolk som symptom på t ex mobbning och skadad självkänsla.

Tyvärr verkar Björklunds kamp för skolk på betyget leda i fel riktning. Åtgärderna måste sättas in i tidigare led.

Därmed inte sagt att såväl befogad som obefogad frånvaro kan noteras officiellt, men skolk i betyget är inte bara ett problem för eleven, utan även för skolan och föräldrarna!

---

6 kommentarer:

Anonym sa...

Bra Lars, kloka synpunkter!

Anonym sa...

När mina barn gick i Gångsätra gymnasium följde jag noga deras närvaro via Dexter. Problemet var att inrapporteringen var så bristfällig att jag inte kunde agera på informationen annat än genom att först konktakta ansvariga lärare.

Anonym sa...

Ett annat problem är att föräldrarna utestängs från Dexter när ungdomarna fyller 18 år. Det är olyckligt eftersom den sista tiden i gymnasiet är så pass avgörande för framtiden. Inte minst den sista terminen präglas erfarenhetsmässigt av frånvaro till följd av alla studentskivor.

Lars Björndahl sa...

Hej Anonym - inlägg 2 och 3:

Som förälder instämmer jag i att närvaro/frånvaro-rapportering via Dexter kunde vara bättre. Dock ska det ha blivit en förbättring de senaste åren när det stod klart att skolorna måste rapportera frånvaro pga reglerna för studiestöd (som inte kan utgå om frånvaron är mer än 20%).

När det gäller 18-årsgränsen så handlar det ju om myndighetsåldern. Men om en förälder får en fullmakt från sitt barn så har skolan rätt att låta förälderna ha fortsatt insyn via Dexter även efter 18-årsdagen...

Anonym sa...

Jag ser det som ett problem att skolk kommer finnas i betyget, på grund av möjligheten att få ett arbete i framtiden. Det finns en risk att arbetsgivare kan använda detta för att sålla bland de arbetssökande. Vet med mig att jag själv skolkade rätt mycket från gymnasiet pga vantrivsel, men i arbetslivet har jag aldrig någonsin varit frånvarande utan giltiga skäl. Hade arbetsgivaren kunnat tro detta om min frånvaro stått med i betyget? Knappast...

Andreas sa...

"Det stora problemet med elever med dålig självkänsla uppkommer knappast i samband med att det kommer in en uppgift om skolk i terminsbetyget. Snarare lär det väl vara den dåliga självkänslan som "löses" med frånvaro."

Majoriteten av elever gör ju dock detta av andra anledningar. Som att de inte vill vara en del av det svenska samhället- Ta bara de somalier som uppmärksammades för att de hellre drog på fredagsbön. Hur många kristna elever skippar skolan för mässor eller predikningar? Det är en helt annan attityd.