fredag 10 juni 2011

Vad har SvD för syfte med kampanjen mot Christer G Wennerholm?

Det har inte kunnat undgå någon läsare av SvD att det pågår en kampanj mot Christer G Wennerholm. Som jag tidigare bloggat om har en rad artiklar mot våldsamma anklagelser mot Wennerholm publicerats: inte nog med att han mot vad SvD påstår vara entydiga vetenskapliga resultat och fakta envisas med att vara för spårvagnar, dessutom är han enligt SvD en mutkolv som företräder en spårvagnsnäringens bransch.

Vad finns det då för substans i SvDs anklagelser?

Mårten Schultz - professor i civilrätt - skriver i en kolumn i Medievärlden att
"Den bild som SvD:s artikel för fram är bilden av korruption. Men det förs inte fram några fakta för att visa att den impressionistiskt tecknade bilden överensstämmer med verkligheten. Spårvagnsstäderna verkar för utbyggd kollektivtrafik och inkluderar såväl politiker som näringslivsföreträdare. Men en lobbyorganisation är det knappast. Det är nämligen inte ett organ för branschen utan ett samverkansorgan. Det finns inga indikationer på mutor. Det verkar inte ens som att Wennerholm och de andra politikerna erhåller några arvoden för uppdraget.

Och det har inte skett i smyg, vilket tenderar att vara den första röda lampan i korruptionshärvor. Tvärtom. Projektets medverkande, Wennerholm och många andra politiker från olika partier, verkar sträva efter att framhäva verksamheten.

Det låter inte som vare sig lobbyism eller korruption. Det låter inte ens som något omdömeslöst, om man läser vad tidningen mer precist skriver om de "dubbla stolarna"."
och
"Faktum är att inget av det SvD presenterar låter som att tidningens journalister själva anser att det är korruption. Istället bjuds vi på ett insinuationsspel och en sur kommentar från redaktionschefen om att det var svårt att få tag på Wennerholm. Anklagelsen finns i tonfallet, men inte i några fakta."

En annan intressant källa är ju Christers egen blogg. Varför är han så tydlig där, men säger så urbota kategoriska saker när SvD publicerar (och sätter rubriker)? Det välgörande med bloggosfären är att alla kan komma till tals - stora dagstidningar har inte längre total kontroll över vad som kommer fram till allmänheten. Det innebär också att stora media kan granskas.

Hittills har SvDs artikelserie med angrepp mot Wennerholm inte präglats av gedigen faktaredovisning. Man hänvisar till en rapport från KTH, men de hänvisningar man gör till studien så verkar det egentligen handla om den tunnelbana vi har nu och inte någon specifik beräkning av vad t ex socialdemokraterna vill satsa på. I själva verket framstår hela artikelserien som just ett försvar för socialdemokraternas inställning till satsningar på kollektivtrafiken. Det behövs nog massiv uppbackning av SvD för att skyla över bristerna i S budgetförslag i landstinget:

  • S satsar 370 miljoner mindre på kollektivtrafiken än alliansen
  • totalt vill man utan finansiering öka investeringar i trafik och sjukvård mm med nära 2 miljarder kronor

Visst ska media granska politiker och deras agenda. Jag kan inte se att SvDs artikelserie fyller ens de lägsta kraven på saklighet och redovisning fakta som grund för anklagelserna. Det verkar mest som den lägsta formen av politisk debatt från ett politiskt parti som tappat fotfästet och som därför saknar både visioner och förmåga att föreslå vägar att uppfylla visionerna. Hade det varit Ilja Batljan som framfört det i landstingets budget debatt nästa vecka, hade det varit mer förklarligt. Men att SvD, som i varje fall tidigare velat framstå som en kvalitetstidning, går på som en politisk småstadsavisa väcker en viss förvåning.

---

Edvin Alam, Elias Granqvist (m), Paul Lindquist, SvD

---

Tidigare blogg: SvD på villospår

---

Inga kommentarer: