lördag 23 juli 2011

Reaktionär SSU:are bevakar Kommunals särintressen

På SvDs Brännpunkt har en kandidat till SSUs ordförandeskap, Gabriel Wikström, utmärkt sig som reaktionär bevakare av Kommunalarbetarförbundets särintressen. Kärnpunkten är att vinstintressen i vård och omsorg skulle leda till sämre kvalitet.

Wikström förtalar friskolesystemet genom att fastslå
"Det friskolesystem som i rapporten framstår som ett föredöme har kritiserats hårt för att bidra till ineffektivitet, segregation, oklara beslutsvägar och sjunkande resultatuppfyllelse. Kritiken är dessutom bred och omfattas av alltifrån lärare och fackförbund till skolforskare och representanter från de största politiska partierna."

Men detta är inte hela sannningen. Den offentligt drivna skolan brottas också med problem: decenniers bristande kunskapsmål i skolan, sjunkande kunskapsnivå i lärarkåren till följd av en urvattnad lärarutbildning, detaljstyrning av fritidspolitiker i stället för att engagerade och kunniga skolledare och lärare. Sedan stämmer det att lärarfack och enskilda röster på senare tid har trott sig finna den allena saliggörande lösningen på problemen: förstatligande. Detta istället för att se på de kommuner som lyckas väl i utvecklingen av skolornas kvalitet, såväl kommunala som friskolor. Glöm inte heller att det är åtskilliga friskolor som inte ingår i koncerner...

Men åter reaktionäre Wikström. Välfärdsrådets första rapport handlar om byråkratiska och andra "hinder" för fristående verksamhet att etablera sig och utvecklas. Det är ju den gängse gången vid offentliga utredningar att skriva rapporter för olika delområden i problemområdet för att efter att ha belyst olika aspekter komma med en sammanfattande slutrapport. Att en första rapport behandlar just hinder för fristående verksamhet är alltså knappas ett uttryck för utslag av särintressen.

Däremot har reaktionärt lagda vänsterpolitiker och fackliga tjänstemän inom Kommunalarbetarförbundet särintressen att bevaka. Om ett tidigare kommunalt monopol håller på att öppnas för konkurrens för medborgarnas bästa, då minskar ju marknaden för ett fackligt Kommunal - med färre medlemmar lär förbundets tjänstemannakår behöva minskas osv.

Wikström utbreder sig om att socialdemokratin och facket skulle vara i praktiken ensamma om ett medborgarperspektiv, men med ett krampaktigt försvar av kommunala monopol i vård, omsorg och skola brister det i konsekvens.

Det stämmer att inte alla fristående alternativ har klarat de kvalitetskrav som medborgarna har rätt ställa. Men det gäller även många kommunalt drivna alternativ. Vi befinner oss i en omställningstid. De kommunala förvaltningarna håller på att lära sig att sätta upp kvalitetskrav och att göra uppföljningar av dessa. Och det måste gälla både kommunala verksamheter och fristående verksamheter. Men att påstå att medborgarperspektivet och kommunalfackliga perspektivet är två identiska perspektiv det visar på en oförmåga att skilja mellan medborgarnas, de anställdas och de fackliga tjänstemännens intressen!

Slutligen är det viktigt att påpeka att både för kommunal verksamhet och för fristående verksamhet är det mesta av mycket god kvalitet. Beträffande den ekonomiska sidan, så kan man ifrågasätta om det alltid är så effektivt om fristående verksamhet med god kvalitet kan "kamma hem vinster" med samma ersättning. Här ligger den stora utmaningen för all offentligt driven vård, omsorg och skola: öka effektiviteten med fortsatt god kvalitet så försvinner ju alla vinstmarginaler för "profitdriven" privat verksamhet!!

Jag håller alltså helt med vice ordföranden i Fria Moderata Studentförbundet, Victoria Nilsson: total idéstagnation inom socialdemokratin. Och skulle det visa sig att SSU finner Wikströms argumentation så tilltalande att han blir ordförande, då visar organisationen att medborgarnas perspektiv betyder mindre än de socialdemokratiska institutionernas makt och inflytande!

---

SvD, SvD

---

3 kommentarer:

Loffe K sa...

Hej Lars, tack för inlägget.

Wikströms och din kommentar till läget i det offentliga Sverige är båda två delar av en stor debatt om hur vi ska förhålla oss till de privata aktörernas intåg på vårdmarknaden. Den har pågått ett tag och kommer säkert att pågå lång tid framöver.

Jag jobbar också som läkare i den offentliga vården och upplever både att vissa privata aktörer är snabbare än vi och att deras kvalitet är sämre. Så frågan är väl snarare hur vi bedömer kvalitén i vården än kvantiteten vård vi får för offentliga medel.

För en privat aktör är det väl rimligen vinsten som är drivkraften och då är det klart att ju fler patienter, undersökningar osv som görs ju mer vinst. Om kvaliteten är som i den offentliga sektorn tjänar samhället på det, om inte förlorar samhället på det.

Min övertygelse är att om kvalitetskontrollen inte fungerar sjunker kvaliteten. Kombinationen av dålig kvalitetskontroll samt svårigheten att överhuvudtaget kunna kontrollera kvaliteten i många delar av vården gör att när vinstintresset är det styrande sjunker kvaliteten. I synnerhet om finansieringen kommer från riskkapital eller en ägare långt från själva verksamheten.

Vid sämre kvalitet i ett system är det ofta de svagaste grupperna som har svårast att påpeka detta och klaga eller vända sig till annan vårdgivare (tex psykiskt sjuka, gamla multisjuka, låg social klass).

Min slutsats är att den privata vården har kommit för att stanna och att samhället därmed måste bli bättre på att kontrollera och kvalitetssäkra deras insatser. Men tills det sker bör man vara restriktiv med privat inblandning i kärnan av välfärdssamhället.

Mvh
Loffe

Loffe K sa...

Hej Lars, tack för inlägget.

Wikströms och din kommentar till läget i det offentliga Sverige är båda två delar av en stor debatt om hur vi ska förhålla oss till de privata aktörernas intåg på vårdmarknaden. Den har pågått ett tag och kommer säkert att pågå lång tid framöver.

Jag jobbar också som läkare i den offentliga vården och upplever både att vissa privata aktörer är snabbare än vi och att deras kvalitet är sämre. Så frågan är väl snarare hur vi bedömer kvalitén i vården än kvantiteten vård vi får för offentliga medel.

För en privat aktör är det väl rimligen vinsten som är drivkraften och då är det klart att ju fler patienter, undersökningar osv som görs ju mer vinst. Om kvaliteten är som i den offentliga sektorn tjänar samhället på det, om inte förlorar samhället på det.

Min övertygelse är att om kvalitetskontrollen inte fungerar sjunker kvaliteten. Kombinationen av dålig kvalitetskontroll samt svårigheten att överhuvudtaget kunna kontrollera kvaliteten i många delar av vården gör att när vinstintresset är det styrande sjunker kvaliteten. I synnerhet om finansieringen kommer från riskkapital eller en ägare långt från själva verksamheten.

Privat vård är här för att stanna men tills kvalitetskontrollen är förbättrad bör man vara restriktiv med att låta privata intressen ta stora delar av vård-"produktionen".

Mvh
Loffe

Lars Björndahl sa...

Hej Loffe!
tack för dina kommentarer. Min erfarenhet av offentlig vård både här i Sverige och i Storbritannien talar starkt för att en modern kvalitetskontroll även är av godo för den offentliga vården. Tyvärr är det till exempel få kliniker som känner till Socialstyrelsens förordning 2005:12 - ett krav på att ha ett ledningssystem för kvalitet!

Jag tror inte att alla privata vårdgivare gör ett sämre jobb - många har lämnat den offentliga vårdens många gånger förlamande byråkrati för att kunna ge bättre service. Jag anser att bättre utvecklad kvalitetskontroll skulle gynna sådana verksamheter på bekostnad av dem som i valet mellan kvalitet och vinst satser på det senare.

Eftersom olika former för privat vård bekostad med offentliga medel redan finns, är det väsentligt att kvalitetsuppföljningen ges möjlighet att utvecklas - för både privata och offentliga verksamheter.

Även om vi kanske har lite olika vinklar, så uppfattar jag det som att vi det stora har mycket lika syn!

Vänliga hälsningar

Lars