fredag 22 juli 2011

Studenterna måste få makten att rösta med fötterna!

I dagens SvD skriver tre representanter för ekonomistuderande i Sverige om brister i dagens utbildning - och inte från vilka lärdomsanstalter som helst utan universiteten i Lund, Göteborg och Uppsala.
Det tyngsta i kritiken är att utbildningarna enligt dessa studenter inte ger de kunskaper och färdigheter som behövs i arbetslivet. Framför allt påtalas behovet av seminarier med utrymme för diskussion (muntlig analys) samt djupare skriftlig analys.

Frågorna som väcks är intressanta - och inte alls nya. När jag gick på läkarutbildningen i slutet av 1970-talet och början 80-talet diskuterades motsvarande problem inom läkarutbildningen.

Gemensamt för ekonomi- respektive läkarutbildningarna är att de sk akademiska studierna är linje-indelade där varje linje ska leda till en yrkesexamen. Inom läkarutbildningen gjordes det (i varje fall tidigare) så strikt, att det var praktiskt omöjligt att byta studieort eftersom kursernas benämningar och inbördes placering skapade oöverstigliga problem för den student som ville byta studieort.

Denna linje-indelning är, så vitt det är möjligt att förstå den, helt väsensskild från den Europeiska Bologna ordningen, med tre års grundutbildning, ytterligare år för masterutbildning och sedan eventuellt doktorsutbildning.

Låt oss leka med tanken att olika yrkesexamina definieras lite liberalare - vilken är den grund alla ska ha (och då inte definierat i enskilda lärosätens hemsnickrade kurser - låt lärosätena ackreditera sina kurser för att bli accepterade som del av grunden till olika yrkeslinjer!).

Syftet med en sådan ordning skulle vara att studenten skulle få möjlighet att "rösta med fötterna". Låt oss kalla det för "Högskoleval" i analogi med Vårdval!

Med lättrörliga studenter skulle lärosätena bli tvungna att leverera bättre utbildning!

---

SvD

Tidigare blogg: Den högre utbildningens isolering

---

2 kommentarer:

Mikael sa...

Hej Lars! Mycket av det du tar upp med hänvisning till artikeln i SvD känner jag igen från min egen utbildning. Det saknades verkligen sådant som kopplar utbildningen till arbetsmarknaden/arbetslivet. Många akademiska utbildningar är ju väldigt teoretiska och bygger ju på idén att det skall leda vidare mot forskning. Men, det finns inte en så stor efterfrågan på nya medarbetare, varken inom eller utanför akademin. Det varierar givetvis vad gäller olika utbildningar och examina. De utbildningar som är mer praktiska/tillämpande än teoretiska har ofta bättre förutsättningar. Man börjar förstå det här, och ute på Södertörns Högskola så börjar de tex försöka knyta Juridikämnet närmare "verkligheten", dvs främja anställningsbarheten. Det är viktigt att sätta fokus på "anställningsbarhet" för att grunden måste ju ändå vara att studenterna lyckas ta sig in och etablera sig på arbetsmarknaden efter examen. För, alla förlorar ju om de som tar examen måste söka försörjningsstöd/socialbidrag efter examen. Sedan måste det givetvis finnas arbetsgivare som anställer, och då måste det löna sig för olika arbetsgivare och företag att etablera sig i Sverige och anställa nya medarbetare med fräscha kunskaper/ny kompetens. Idag har vi ett stort problem då många akademiker har dumpats på arbetsmarknadspolitikens soptipp (FAS 3) vilket inte är meriterande eller ens utvecklande, utan enbart nedbrytande både intellektuellt, fysiskt och psykiskt. Idag är lite drygt 40% akademiker i FAS 3. Det är att kasta bort dessa människors kunskap och kompetens, och det skapar istället stigmatisering, bitterhet och besvikelse. Detta riskerar att leda till radikalisering, enligt forskningen om radikalisering och extremism. Detta därför att stigmatisering och ofrivillig arbetslöshet och ofrivillig långtidsarbetslöshet och ofrivilligt utanförskap innehåller alla de beståndsdelar som direkt är länkade till radikalisering.

Anonym sa...

Exakt så fungerar det redan på de allra flesta utbildningar, inklusive ekonomi.