tisdag 15 november 2011

Valfrihet och kvalitet

Vi har fått en valfrihetsrevolution i Sverige. Från offentliga monopol till en allt öppnare marknad. Vad som dock inte verkar har utvecklats i samma takt som valfriheten är kvalitetsuppföljningen, eller om man så vill tillsynen.

Till skillnad från den socialistiska oppositionen inser vi i den moderata kretsen av politiker att den offentliga förvaltningen ska omvandlas till en modern och effektiv uppföljningsenhet. I det offentliga monopolet detaljstyrdes verksamheterna från politisk styrelse och central förvaltning. Nu ska så mycket av de beslut som påverkar verksamheten som det bara går fattas inom verksamheten. Därför är det helt avgörande att de politiska besluten leder till avtal där väsentliga och mätbara kvalitetsmått sätts upp så att respektive förvaltning kan följa upp att verksamheterna når de överenskomna målen.

När det gäller väsentlighet för verksamhetsmålen kan man fundera en hel del om de mål som tidigare skollag satt upp - mycket av Skolinspektionens tidigare nedslag handlar om dokument som inte upprättats på rätt sätt, medan det till mycket mindre del handlat om att följa upp om verksamheten når målen och om målen gagnar eleverna.

Det är därför helt rätt som det skrivs på SvDs ledarsida idag: Sparka på Carema men inte på valfriheten. Socialister anser i mycket hög utsträckning att privata utförare är onda och bara är ute efter skattefri vinst. Uppenbarligen gäller detta några företag, men långt ifrån alla. Inom skolan är det ju ett fåtal anordnare som ingår i koncerner där avancerad skatteplanering är en central del av upplägget - men socialister ger samtliga privata utövare en kollektiv skuld (överhuvud taget finns ju ett problem i denna grupp att urskilja individer från olika kollektiv). Vad man missar med sådant tankesätt är ju även att skilja utövare från uppföljare, något som är nödvändigt när verksamhetsbeslut flyttas från överordnad ut i verksamheterna. Kvalitetsuppföljning är alltså inte bara något för fristående utövare utan även för allt självständigare offentliga verksamheter.

Ett av syftena med ökad valfrihet inom utbildning och omsorg var att öka kundens möjlighet att välja olika alternativ. Ett annat syfte var att öka professionens valfrihet - möjlighet att mer självständigt fatta egna beslut för att utveckla och förbättra verksamheten. Det räcker inte att kunderna har möjlighet att "rösta med fötterna". Det krävs även professionell kvalitetsuppföljning som inriktar sig på väsentliga och mätbara faktorer. Om Skolinspektionen även i den nya skollagen har fokus på protokollgranskning och formalia så återstår bara den kommunala förvaltningens möjlighet att granska faktorer av betydelse för utfallet.

Och vem mer än Björklund och Fjelkner tror att allt detta skulle bli bättre i en statlig organisation? Skulle kommunerna ha något inflytande över granskning och kvalitetsutveckling? Jag är glad att Lidingös Utbildningsförvaltning har inrättat en avdelning med det klara syftet att utveckla kvalitetsutvärderingen inom skolans område.

---

DN, DN

---

Inga kommentarer: