måndag 31 januari 2011

Oacceptabelt att använda särskolan fel!

I dagens DN skriver Skolinspektionen tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten, Socialstyrelsen och Skolverket om kritik mot 30 kommuner som förefaller ha satt i system att använda särskolan som resurs för barn i behov av särskilt stöd. Eftersom särskolan har mycket tydliga definitioner av sin s.k. "personkrets" är det skrämmande att så många kommuner gjort så mycket misstag.

Särskolan ska ta hand om de barn som efter utförliga utredningar inte bedöms kunna tillgodogöra sig det den vanliga skolan kan ge. Det innebär att individen inte får vanliga slutbetyg och därför inte senare kan fortsätta den "vanliga" utbildningsvägen.

Därför är det alltså helt fel att placera barn som inte "tillhör personkretsen" i särskolan. De barnen har rätt till stöd i den vanliga skolan. Ibland kan det vara fråga om att erbjuda undervisning i "särskild undervisningsgrupp" - som inte är det samma som särskola, utan en undervisningsgrupp som omfattar den vanliga skolans läroplan, ger grund för grundskolekompetens osv.

Lidingö har valt att i sin skolpeng lägga in en del medel för barn i behov av särskilt stöd. Därutöver har alla skolor med lidingöbarn - fristående som kommunala - rätt att ansöka om extra medel när ytterligare stöd behövs för barn som har sådana behov. Förutom detta finns på Lidingö även "resursskolan" Ledvik som har en rad mycket olika undervisningsgrupper för ett 70-tal lidingöbarn ("bokstavsbarn", speciell språkutvecklingsträning och andra). Barn med dyslexi ska ges stöd i den ordinarie skolan och staden har speciella resurser i form av Skoldatateket med datorer laddade med program för träning och utbildade handledare som stöder lärarna i den vanliga skolan. I Högsätra finns även den "internationella klassen" dit nyanlända barn från andra länder kommer först för att få en bra start i svenska innan de kommer till en vanlig klass i någon av öns skolor.

Lidingö har alltså både en bra särskola - för dem den är avsedd - och en bra vanlig skola med olika former av stöd för barn med behov av särskilt stöd.

---

SvD

Skolinspektionens beslut kommun för kommun

Skolinspektionens granskning
- där brister i kommunernas utredningar är det värsta!

---

torsdag 27 januari 2011

Noterat vid senaste Utbildningsnämnden

Det blev en viss diskussion om hur många personer som skulle utgöra nämndens beredning. Ordföranden föreslog att den hittills gällande ordningen att ordförande, vice ordförande och en representant för oppositionen utgör beredningen. Miljöpartiet yrkade på att en fjärde person skulle ingå med motivationen att det nu finns två oppositioner. Riktigt bärande är inte argumentet eftersom såväl centerpartiet som lidingöpartiet tidigare accepterat att S som största oppositionsparti besatte oppositionsposterna. Och i nuvarande fullmäktige är ju både centerpartiet och lidingöpartiet större än S så det är svårt att se logiken. Man ska också tänka på att beredningen inte fattar beslut utan förbereder sammanträdena för att göra dessa så funktionella som möjligt. Och den regerande koalitionen består av tre partier men bara två kan vara representerade i varje beredning och inte beredningen ska få samma sammansättning som själva nämnden!

En fråga av helt annan karaktär var den om nanmnbyte på två förskolor. Under läsåret har den förskola som tidigare låg vid Larsbergs torg flyttat in i en fristående byggnad i Bodals skola (för övrigt samma byggnad som jag gick i mina första år i skolan...). Därför byter Larsbergs förskola namn till Bodals förskola.

Vid Larsbergs skola ligger en förskola som brukat heta Fyrtornets förskola. I konsekvensens namn får den nu heta Larsbergs Förskola. Kanske inte Utbildningsnämndens tyngsta beslut, men det vittnar ändå om ärenden som kommer upp på vårt bord.

Mer politiskt viktigt var då beslutet om att rekommendera Kommunstyrelsen att anta den gemensamma gymnasieregionens gemensamma prislistor för betalningar mellan kommuner och till fristående gymnasier. Det finns redan en sådan, och den underlättar enormt, eftersom alla skolor vet vad man får för ersättning och att ersättningen inte varierar mellan olika elever på grundval av var de är folkbokförda!

Nämnden konstaterade även att upphandlingen av skolmat avbrutits. På grund av överklaganden befanns att konkurrensen uteblivit och att vissa områden inte fått några anbud. Stadens upphandlingsavdelning arbetar på en förnyad upphandling. Det viktigaste med denna är att kvalitetskraven inte ska sänkas jämfört med tidigare.
Frågan kommer till Utbildningsnämnden för beslut under våren.

En muntlig redogörelse gavs för verksamhetens ekonomi under 2010. Ett mindre underskott förväntas i storleksordningen 8 miljoner kr (av en budget kring 1 miljard, dvs mindre än 1%) vilket är betydligt mindre än de resultatutjämningsfonder som finns sedan tidigare (drygt 40 miljoner kr).

---

Glädjande om Lidingös ekonomi

I en preliminär rapport berättas om Lidingös ekonomi under förra året. Av ett totalt överskott på 130 miljoner kronor kommer knappt femtio som ett överskott från verksamheterna. Det som inför 2010 såg ut att bli ett minus på upp mot 80 miljoner (och gjorde en reviderad krisbudget nödvändig) har alltså blivit ett visst plus. Både hårt och lojalt arbete - med krismedvetenhet bland stadens medarbetare - ligger bakom liksom en mindre ökning av skatteintäkter samt regeringens extra anslag till kommunerna på grund av den ekonomiska krisen.

En intressant detalj är de kommunskattemedel som går från Lidingö till andra kommuner. Man skulle kunna uttrycka det så att Lidingö haft en skattesats på 17,31 medan övriga kommuner så att säga tagit ut 1,55 per intjänad hundralapp från lidingöborna!

En annan, i det långa loppet mycket viktig, faktor är att Lidingö Stad under flera år avsatt medel för pensioner. Generellt har landets kommuner avsatt ungefär 10% av de pengar som behövs för att betala ut pensioner. Lidingö har avsatt medel som motsvarar ungefär 91% av de pensioner staden kommer att behöva betala ut.


---

Paul Lindquist, Dagens Samhälle, Dagens Samhälle

onsdag 26 januari 2011

Alliansens skolpolitik är bra, men kan bli ännu bättre

Dagens SvD går Margareta Pålsson (M) i svaromålden tidigare artikeln av en rad barnexperter angående skolans teoretiska inriktning.

Även om jag till fullo delar Margarea Pålssons positiva syn på de oerhört kraftfulla förändringar som nu är på gång att genomföras tack vare Alliansregeringen och den moderata skolpolitiken, så svarar det inte riktigt på de aspekter som barnexperterna framförde.

Givetvis är det av mycket stor vikt för hela det svenska samhället att den svenska skolans elever når resultat i internationell toppklass. Men samtidigt som även elever som har lätt att nå dagens mål (som inte är så väldigt högt satta) enligt den nya skollagen har rätt att få stimulans och utmaningar för att utvecklas efter egna förutsättningar, så är det viktigt att inte glömma dem som inte har så lätt för teoretiska ämnen. Frågan är hur mycket stödinsatser som ska krävas, och vad det innebär för barn och ungdomar med motigheter när det gäller teoretiskt pluggande att ständigt vara beroende av sådana stödinsatser? Vad innebär det för självkänslan och självförtroendet att inte vara bra på något av egen kraft? Även om gymnasiet får två inriktningar, så verkar inte grundskolan i samma grad öppna för de elever som har svårt med pluggämnen att utveckla sina mer praktiska talanger.

Jag kan tänka mig in i situationen om jag själv gått i en skola där gymnastik varit helt förhärskande; jag sprang inte fort, kunde inte klättra i rep eller använda ringar, snubblade vid plinthopp och kunde inte göra kullerbyttor eller stå på händerna. Troligen hade massiva stödinsatser kunnat få mig att åtminstone göra vissa delar av detta men jag skulle alltid förblivit en medelmåtta på sin höjd. Hade jag inte haft teoriämnen att kompensera mig med så hade jag varit mycket olycklig i en skola inriktad på kroppsliga övningar.

Så även om Alliansens moderata skolpolitik i mångt och mycket är en helt enorm kursändring mot det bättre, så finns det delar som kan behöva utvecklas mer...

---

DN, Aftonbladet

---

S kämpar emot valfriheten

När kampen om förändring eller ytterligare förstelning går som hetast i partiets topp så står i varje fall Lidingös Socialdemokrater kvar på samma ståndpunkt som tidigare. Man är så starkt emot valfrihet att man fortsätter att motsätta sig allt som har med den gemensamma gymnasieregionen att göra.

Vid gårdagens sammanträde i Utbildningsnämnden fattades beslut om att rekommendera Kommunstyrelsen att även efter den gymnasiereformens ikraftträdande i sommar tillämpa den gemensamma gymnasieregionens pengbelopp (nu något modifierade till den nya läroplanen för gymnasiet) för ersättning till andra kommuner inom regionen och till fristående gymnasier. Vilket skäl angav då S för att reservera sig? Jo, man vill att alla elever ska gå i närmaste skola. Den principen är viktigare än något annat, anser man. Om den principen då skulle tillämpas på Stockholms olika stadsdelar så kan alltså inte studiemotiverade ungdomar från Tensta och Rinkeby konkurrera med Östermalmsungdomar om de attraktiva utbildningsplatserna i Centrala Stockholm.

Uppenbarligen är de S-märkta politikerna så starkt för "närhetsprincipen" att ingen egentligen ska få söka sig till annan skola än den som ligger närmast. Det innebär bland annat ingen elev på Norra Lidingö skulle kunna tänka tanken att välja den föreslagna tekniska gymnasielinjen med inriktning mot design eftersom den ska ges av Gångsätra med ett samarbete med Carl Malmstenskolan (Linköpings Universitet).

Det är tur för ungdomarna att Socialdemokraternas inflytande i Lidingö och Stockholm är så litet....

---

söndag 23 januari 2011

Klokt om olika behov

I gårdagens SvD skrev en rad experter i ämnet barnmedicin en artikel om att Sverige idag inte erbjuder en skola för alla.
  • "Vi möter elever med dessa teoretiska svårigheter, men många har styrkor inom praktiska områden i stället. Deras situation präglas dock av de teoretiska kraven i skolan. För många blir så kallad ogiltig frånvaro den enda lösningen. Bristande självkänsla och uppgivenhet är snarast regel för dessa ungdomar. Man kan på goda grunder anta att här finns en viktig förklaring till ohälsa och arbetslöshet."

I inledningen kan man låta sig luras att det bara är ytterligare ett skall på mera resurser, dvs fler lärare. Men det blir sedan betydligt intressantare. Det ligger oerhört sprängkraft i resonemanget om vilka mål som ställs upp redan i grundskolan. I decennier har den sena socialdemokratins förakt för praktiska yrken hamrat på: du är ingenting om du inte har teoretisk utbildning, främst högskoleutbildning.

För att Sverige ska utvecklas i takt med omvärlden krävs att den uppväxande generationen skaffar sig kunskaper som är relevanta för framtida uppgifter. Skolan går mer och mer åt att lära ut grundkunskaper och metoder att skaffa information och värdera inhämtad information. Men bara för att teoretisk kunskapsutveckling är viktig för hela samhället får man inte förblindas och tro att ALLA ska ha hög teoretisk utbildning. Artikelförfattarna pekar på att det finns många barn och ungdomar som drabbas hårt av kraven på teoretiska färdigheter. Men i ett balanserat samhälle behövs både teoretiska och praktiska färdigheter. Det är hoppfullt  med Alliansregeringens starka ambition att satsa på lärlingsplatser.

Det är utmärkande att en "studievägledningsexpert" på Skolverket främst ser ett problem med att yrkesprogram i det nya gymnasiet inte med automatik ger högskolebehörighet. Utgångspunkten på Skolverket tycks fortfarande vara att utan högskolestudier är man inget värd. Dessutom bortser man från möjligheten att senare komplettera, något som borde vara lämpligt för yngre vuxna som till exempel genom yrkesarbete fått bättre självförtroende och då med hjälp av KomVux och liknande skulle kunna skaffa sig behörigheten när lusten att plugga kommit fram. Varför ska det som nu vara att en stor del av KomVux handlar om nyutexaminerade gymnasister som vill höja betyg?

Givetvis ska skolan satsa på att ge stöd till alla elever, efter var och ens behov. Men det gäller också att kraven - målen - är realistiska för den enskilda eleven. Även om samhället behöver många välutbildade invånare, så ska inte det inte innebära att man knäcker dem som inte är teoretiska lagda. Med det menas inte att någon skulle vara förbjuden att plugga t ex på grund av mätning av IQ, utan att det måste vara tillåtet med utbildningar som inte är så genomteoretiska. Ge ungdomarna större möjligheter att välja mindre teoretiska utbildningar och var generös mot dem som senare känner lust att utbilda sig vidare!

---

Expressen

fredag 21 januari 2011

Socialisternas oförmåga att se hela perspektivet

Så sakteliga börjar det politiska "livet" på att vakna till. Efter valet har det varit en längre tid av nomineringar till olika politiska organ och nu är det dags för nämnder, styrelser och utskott att börja fungera. Till detta kommer att två partier ska skifta ledning - Socialdemokraterna och Miljöpartiet - och det tredje kanske också kommer att göra det till slut.

Av den anledningen kanske det inte är att vänta att någon större analys av de tre partiernas inställning i olika frågor, men när olika företrädare för respektive parti tar ställning i olika frågor får man ju ändå ett visst underlag för att försöka tolka i vilken riktning man vill föra politiken.

Gemensamt tycker jag är att vännerna på vänsterkanten i flera fall tänker gott i det första tankeledet, men sedan tänker man inte längre.

Redan när jag gick i skolan var det så otäckt med betyg - stress och konkurrens. Men det jordiska paradiset infann sig med en betygslös skola så vet vi nu att Sverige halkar efter internationellt. Om skolan inte har fokus på kunskap, så blir kunskaperna lidande. Om lärarutbildningen inte har fokus på kunskap, så blir lärarnas kunskaper lidande - och hur går det då med deras undervisning?

I sjukvården är vänsterkantens brist på långtgående analyser lika besvärande. I decennier har man basunerat ut att det är fult att tjäna pengar på människors sjukdom. Nu kämpar man för att ett privat drivet sjukhus (St Göran) inte ska få ta emot patienter som inte finansieras på annat sätt än via Stockholms Läns Landsting, även om sjukhuset uppfyller de krav som finns på att ta hand om länets invånare. I sin iver att hindra privata vårdgivare och det man tror vara "rika" som "köper sig före i kön" så ska man göra vård ännu mindre tillgänglig. Men det korttänkta är att landstingets egna sjukhus redan kan ta emot sådana "externa" patienter - inte minst från andra landsting. Men om det är en privat vårdgivare, då ska det alltså vara förbjudet om man tar emot skattepengar för att vårda Stockholms Läns Landstings invånare... Man står inte på de sjukas sida - man vill hindra andra att tjäna pengar på sjukvård oavsett om det innebär att vårdutbud och vårdutveckling minskar och försämras: monopol hellre än bättre vård.

Det påminner tyvärr om den inställning som fanns bland socialister på 80-talet: förbjud paraboler för att minska risken för att felaktiga tankar kan komma in i folkhemmet. Hellre förbud än tanke.

---

SvD, SvD

---

onsdag 19 januari 2011

Trendbrott för (S)

In så att det går bättre i opinionssiffrorna. Men det är en principiellt viktig skillnad. Under 2010 sjönk opinionssiffrorna i takt med att Mona Sahlin och partiledningen kom i fokus i massmedia.

Efter valet har man konstaterat att bara 13% av de arbetande i Stockholms län röstade på (S) att hela taktiken mot RUT och för högre skatter var helt fel. Ilija Batljans frierier till Storstockholms invånare - där han försökte gå emot strömmen inom (S) hade ju en enormt kort halveringstid. Där behövdes ingen långtidsförvaring eftersom hans propåer effektivt slaktades av partiets företrädare på riksplanet.

Det nya är att (S) nu sjunker utan att Mona Sahlin visar sig i TV. Fast det vore orättvist att lägga skulden på Mona Sahlin - det är ju partiledningen som stått för en inriktning som åtskilliga nu säger var helt fel. Det opinionsmässiga problemet är ju att man utmålade Alliansens förslag som både ekonomiskt och moraliskt felaktiga, men nu gäller inte det längre. Det verkar som om allt fler potentiella S-röstar börjar inse med vilken inställning S går till val...

Som ersättare i Landstingsfullmäktige har jag nu vid en rad sammanträden haft möjlighet att på närmare håll lyssna på Ilija Batljans "retorik". Skulle han kunna vara räddningen för S? Knappast - snarare ett ganska säkert kort för fortsatt Alliansregering. Argumentationen som han genomgående för i Landstingsfullmäktige är inriktad på billiga poänger ofta helt utan eller med minimal saklig grund. I dagens SvD skriver han en brännpunktsartikel som i princip går ut på att Regeringens kömiljard är rent slöseri med medel och kommer i avslutningen fram till "Incitamenten att arbeta bort köerna måste ligga hos de verksamma i sjukvården – inte hos centralbyråkraterna." Men hur detta skall gå till är det tydligen säkrast att tiga still om. Problemen med definitionerna i det första kö-miljard-anslaget är väl kända och åtgärder har vidtagits.

Men om Batljan nu är så ivrig att spara på skattebetalarnas pengar, varför vill han då inte att revisionen i likhet med alla övriga verksamheter i landstinget ska åläggas att vara kostnadseffektiva? Varför ska revisionens anslag fortsätta att öka medan mängden verksamhet som ingår i revisionens uppgifter har minskat??

---


SvD
, SvD, SvD, DN, SvD

---

tisdag 18 januari 2011

Rapport från Landstingsfullmäktige - del 2

Den andra stora frågan gäller St Görans Sjukhus. Nu drivs St Göran av en privat vårdgivare på entreprenad.

Oppositionen är splittrad och otydlig. Vänsterpartiet är tydligast med att man vill att St Göran bara ska få drivas i Landstingets regi. All vård ska "ägas" av --- invånarna, inte av privata bolag. I övrigt uppfattar jag betydande dimridåer: Måste man verkligen upphandla i privat regi, kan man inte både upphandla och lägga bud på egenregi. Men under tidigare socialistisk majoritet lät man landstingssjukhus lägga underbud på verksamheter, som sedan kostade skattebetalarna massor, eftersom det lagda egenregi-budet inte täckte kostnaderna för den vård man lovat att ge.

Den effektivisering som St Göran som privat vårdgivare visat på har fått som följd att även Danderyds Sjukhus och Södersjukhuset i mycket hög grad ökat sin effektivitet. Av den anledningen vill majoriteten i landstinget ha fortsatt drift av ett sjukhus i Stockholmsregionen i privat regi.

I debatten kom påståenden från oppositionen om att det skulle saknas kvalitetsundersökningar som omfattar St Görans sjukhus - ogrundade påståenden som lätt kunde motbevisas av Alliansens företrädare. En speciellt lågmärke utgörs av Ylva Norks (V) inlägg. Hon hänvisar till flera hundra publicerade vetenskapliga undersökningar som inte skulle visa att privat vård är bättre och mer effektiv än offentlig vård. Detta är ett typiskt fall av missbruk av vetenskap - eller i bästa fall - vårdslöshet med vetenskapliga undersökningar. Det intressanta är ju att två sjukhus i Stockholm blivit avsevärt mer effektiva efter att jämförelser med St Görans i privat regi börjat göras. De undersökningar som Nork refererar till rör knappast förhållanden vid privat respektive offentlig vård i Stockholms Läns Landsting. Man kan inte applicera studier hur som helst, som Nork gjorde.

För vänsterpartiet är patientmakt det samma som att "stockholmarna äger" sjukhusen. Men det blir ju inte patienterna som äger. Det vänsterpartiet envetet och ensidigt argumenterar för är inte patientmakt utan politikermakt.

---

Rapport från Landstingsfullmäktige - del 1

Idag sammanträder Landstingsfullmäktige. Två "stora" ärenden står på agendan och en rad mindre.

Det första stora ärendet var budgeten för revisorerna. Till skillnad från alla andra verksamheter i landstinget har revisionsverksamheten inte ålagts - eller ålagt sig själv - sparsamhet och effektivisering. Frågan man ställer sig är vem som reviderar revisorerna!

Debatten i landstingsfullmäktige hade dock en helt annan inriktning. Oppositionen inriktade sig på KD:s Stig Nyman. Eftersom han sitter med i den beredning som föreslår budget för revisionen anser oppositionen att han är skyldig att stå bakom beredningens beslut, även om han inte deltagit i det protokollförda möte där beredningen tog beslut! Representanter från oppositionen vek inte en millimeter från uppfattningen att även den som inte deltar i ett sammanträde där beslut fattas, är både moraliskt och juridiskt ansvarig för beslutet. En som speciellt utmärkte sig för högljudd retorik utan solid faktagrund var socialdemokraternas oppositionsråd Ilija Batljan. Ju mer man hör av honom i Landstingsfullmäktige, desto mer kommer man att tänka på talesättet att "tomma tunnor skramla mest". Den offentliga debattens högtravande ord om nytänkande lyser helt med sin frånvaro. Det är naiva försök att plocka poäng på formalia, men inte ens detta lyckas eftersom Batljan och hans kollegor på vänsterkanten tycks anse att om man saknar substans och kvalitet i sina argument, så kan man ersätta det med kvantitet. Men ju mer samma argument upprepas, desto ihåligare blir resonemangen.

En annan aspekt var att oppositionen försäkrade att demokratin höll på att raseras, att revision inte kan göras med lägre kostnadsramar osv. Dessutom förvirrades debatten av osakliga påståenden om för vem revisionen gjordes - är rapporten till landstingsfullmäktige eller till medborgarna? vad är det som undersöks: landstingsfullmäktiges majoritet eller om nämnder och förvaltningar de facto agerar i enlighet med landstingsfullmäktiges beslut.

Till detta kom Batljans yrkande på återremiss. På vilken grund kan man verkligen fråga sig. Alliansen har debatten igenom varit tydlig, så hur skulle en sådan återremiss kunna få majoritet. Dessutom verkade det en lång stund som om Batljan mfl syftade på en minoritetsåterremiss - vilket inte kan vara aktuellt eftersom frågan redan återremitterats.

Hur blev beslutet? Det modifierade förslaget från beredningen (efter återremittering och förtydligande från majoriteten) antogs efter votering (82 för, 61 emot och 6 frånvarande). Hur lång tid tog det? Sammanträdet började 09.30 med utdelning av landstingets bemötandepris mm. Vid 9.50 började debatten och voteringen var slut vid 13.00. Tre timmar och 10 minuter utan politiska visioner, med tokigheter och falska tillvitelser. Min egen slutsats är att detta är ett större hot mot demokratin än att även revisionen avkrävs effektiviseringar och sparsamhet med skattebetalarnas medel.

---