fredag 25 februari 2011

Sjukvårdsstyrelse Norr - (S) börjar delta i besluten

I veckan har det varit sammanträde i Sjukvårdsstyrelse Norr - där man bereder beslut om ersättningsetableringar och auktorisering av nye vårdgivare. Det som var nytt vid sammanträdet i torsdags vara att skriftligen meddelade att man visserligen fortfarande är emot Vårdval Stockholm men att man inte längre avstår för att delta i beslutet.

En lite sarkastisk tolkning är att om S länge avstått från att delta i beslut (dvs varken har stött eller varit emot ett förslag) måste innebära att man vill göra rätt för såväl års- som sammanträdesarvode. Vänsterpartiet valde att fortsatt inte delta i beslut och Miljöpartiet var inte närvarande.

En annan spekulation kring varför S nu väljer att lämna passiviteten skulle ju kunna vara att man anar en framtid kursändring och redan nu vill försäkra sig om att inte behöva försvara att man varit helt passiv. Man kanske till och med börjat se att Vårdval är en framgång och inte vill stå med Svarte Petter...

Men det är ändå Alliansen som styr och även om det är viktigt med nya vårdgivare är ändå den mest angelägna uppgiften för Sjukvårdsstyrelse Norr att aktivt arbeta för att förbättra samarbetet mellan landsting och kommuner. Det kan handla om att utveckla rutiner för övergången mellan landstingets sjukvård till kommunens äldreomsorg. Konkret innebär det möten och diskussioner om vad som upplevs som problem. Samarbetesformer som utvecklats till väl fungerande system kan spridas från kommun till kommun.


---

onsdag 23 februari 2011

Viktigt om forskning i Sverige

I dagens SvD skriver Hugo Lagercrantz om hur den nu utvecklade formen av anslagsfinansiering av såväl forskning som forskningstjänster leder till långsiktig utarmning av forskningen. Jag har tidigare resonerat om behovet av universiteten för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och inte bara för att producera snabb lönsamma resultat.

Hugo Lagercrantz belyser även problematiken med att forskningsmedel nu i mycket hög grand kanaliseras till relativt få men etablerade forskningsändamål. Lagercrantz pekar på problemen med forskare som blir mindre självständiga och mer och mer beroende av stora anslagsgivare.

Detta är ett allvarligt problem för framtiden!

----

tidigare bloggar:
Vem bestämmer vad som är bäst forskning
Topp utan bredd - urvattning av svensk forskning
Forskning som ett medel att lyfta Sverige
Karolinska Institutet, forskning och byggnader

---

måndag 21 februari 2011

Är verkligen gratis sprutor lösningen på HIV-spridning bland narkomaner?

Det har framförts från många håll att utdelning av gratis sprutor är lösningen på HIV-spridning bland narkomanter. När moderaterna i landstinget inte delade den ståndpunkten var tonläget i debatten stundtals mycket uppskruvat.

I dagens SvD redovisas erfarenheter från såväl internationella som lokala utvärderingar. Det finns mycket tänkvärda slutsatser i artikeln:

"I början av detta år gjorde ett brittiskt forskarteam en grundlig genomgång av de vetenskapliga studier som hittills redovisats internationellt och som ingått i det underlag som WHO stöder sin rekommendation om sprutbyte på. De brittiska forskarna, som redovisat sitt resultat i vetenskapstidskriften Addiction, kunde visa att WHO:s underliggande material i de flesta fall antingen var feltolkat eller felredovisat och att underlaget inte alls ger något stöd för att sprutbyte skyddar mot hiv."


"Det är dags att ge allmänheten full kunskap om det vetenskapliga läget: Det finns ingen evidens för att sprutbyte skyddar mot hivsmitta!

Däremot finns det andra effektiva metoder att förhindra hivsmitta bland injektionsnarkomaner. Genom uppsökande verksamhet som innefattar hivtestning, delgivning av resultat, smittskyddsinformation samt vaccinering mot hepatit B. Detta har nyligen skett genom den i Stockholm genomförda baslinjestudien. Allt talar för att det var detta som stoppade hiv-epidemin från 2006. Några andra aktiva åtgärder vidtogs inte i Stockholm. Men uppenbarligen räckte detta.

Det som ytterligare talar för att så var fallet är att den omfattande hiv-epidemi som spreds under 1980-talet kunde stoppas helt utan sprutbyte. Det man i stället gjorde var just att hivtesta injektionsnarkomanerna och delge dem resultatet tillsammans med avpassad smittskyddsinformation. En EU-studie från 1992 visade att detta var effektivt."



---

lördag 19 februari 2011

Varför offrar S barnen?

I dagens SvD skriver Thomas Gür om hur hela den politiska vänstern hellre offrar barnen än kommunala skolor. Alla skolor är heliga - för att inte beröva kommunala skolor elevunderlag måste valfriheten slaktas. Så går tongångarna även här på Lidingö: både när det gäller förskola och förskola är det primära målet att de kommunala verksamheterna skyddas. Till och med den gemensamma regionala gymnasieregionen ratas av det skälet: konkurrensen antas blir för svår för ungdomar som bor nära populära gymnasiet.

Men den politiska vänsterns modell - att man bara får välja den skola som är närmast - innebär även att om många är missnöjda med en skola så sitter de fast i den skolan (om inte föräldrarna flyttar till upptagningsområdet för en bättre skola.

På motsvarande sätt målade den politiska vänstern upp att vårdnadsbidragets införande skulle leda till att barnen strömmade ur de kommunala förskolorna för att tas om hand av en förälder eller på annat sätt som föräldrarna ordnar. Vårdnadsbidraget skulle "utarma" den kommunala förskolan. Men så blev det inte. De flesta använder vårdnadsbidraget för att förlänga föräldraledigheten någon eller några månader, ofta för att överbrygga tiden fram till efter sommaren när det är lättare att få plats i en förskola som föräldrarna önskar.

I alla fall handlar det om att den politiska vänstern hellre försvarar sina politiska visioner om politisk styrning av befolkningen än om omsorg om de enskilda individerna.
Där finns en viktig anledning till socialdemokratins mångåriga kräftgång....

---

Vem bestämmer vad som är bäst forskning?

I gårdagens SvD kommenterade vetenskapsreporten Inger Atterstam den kritiska rapporten om hur forskningsmedel i huvudsak riktade till speciellt excellenta forskare i en betydande grad inte utnyttjats och inte heller i någon betydande utsträckning lett till fler publikationer och påtagliga framsteg i respektive forskningsområdet.

Atterstam konstaterar att förtroendet för forskningen är i fara. Det är en förtroendebransch och jag kan inte annat än instämma i att det finna många frågetecken kring satsningen på "excellens".

Jämfört med andra delar av skattestödd verksamhet - som skolor och sjukvård - är det mycket svårt att mäta forskningskvalitet. Vetenskapliga tidskrifter använder sig allt mer av så kallade "impact factors" - hur ofta publikationer citeras av andra forskare. En tidskrift med många publikationer som citeras anses vara bra och artiklar med många citeringar tas som intäkt för kvaliteten. Vad man måste betänka är att även om negativa citeringar (dvs. "de resultat som presenteras här ger skäl att tro att tidigare publicerade studier lett fram till felaktiga slutsatser...").

Att en forskare har flera citerade publikationer är inte det samma som att den forskarens resultat är bättre eller viktigare än forskare som har mindre citerade publikationer. Det kan till och med vara så att flera forskargrupper publicerar många artiklar med förhastade eller felaktiga slutsatser, men eftersom de citerar varandra ger "impact factor" en bild av att det skulle vara excellent forskning. Men, undrar man kanske då, hur kan det komma sig att sådana studier publiceras? Vetenskapliga tidskrifter låter insända manuskript granskas av minst 2-3 forskare som ska vara oberoende, men för att vara kunnig i området måste även bedömarna själva arbeta i forksningsområdet. Det finns alltså inte någon metod för att helt objektivt bedöma vad som är bra forskning och ännu mindre vad som är excellent forskning! Mänskligt att döma är det nog snarast så att det som stämmer bäst med de egna hypoteserna och den egna forskningen har lättare att accepteras av dem som gör bedömningar.

Men det är ganska lätt att skapa tabeller med "citeringsdata". Inte bara tidskrifter använder sådana för att hävda sin excellens. Vetenskapliga institutioner som Karolinska Institutet använder sådana poäng för att mäta forskningens kvalitet. Det är enkelt med sådana siffror - och man slipper tänka och göra svåra bedömningar; slipper väga bedömningar med olika inslag av subjektivitet. Men det ändå ingen garanti för att systemet med kvalitetsmätningar med hjälp av citeringsdata verkligen leder till att svensk forskning utvecklas och blir bättre. Tidigare handlade det mest om antalet publikationer (enklare att räkna än att bedöma innehåll) - nu handlar det om att få höga citeringssiffror och då gäller det att passa in i ett mönster och inte utmana etablerade sanningar i allt för hög grad.

Därför har jag svårt att hålla med om att ens Nobelpriset är en användbar mätare på forskningens kvalitet. Det enklaste skälet till det är givetvis att Nobelpriset bara ges till ett fåtal forskare - mycket forskning kan aldrig få priset hur utmärkt den än är. Ett annat skäl är att Nobelkommittén vid Karolinska Institutet utgörs av forskare och att det därför är naturligt att upptäckter som ligger nära deras egna intresseområden och hypoteser har lättare att förstås, uppskattas och därmed bli kvar i urvalsprocessen.

För övrigt anser jag att det största hotet mot den svenska forskningen är utarmningen av universiteten som kunskapsuppbyggare genom att sats på kortsiktigt ekonomiskt lönsamma resultat. Ensidig satsning på ett mindre antal "excellenta" forskare är en del av denna utarmning. En annan del är den närmast religiösa tron på "faktorer" och "index" som i sin tur i hög grad är beroende på subjektivt inflytande.

---

DN debattartikel om nedrustningen av klinisk cancerforskning.


---

onsdag 16 februari 2011

Insändare i förra veckans Lidingö Tidning - Mitt I

Förra fredagen kom så äntligen majoritetens avsiktsförklaring för arbetet i Utbildningsnämnden. Den handlar om vårt gemensamma mål att verka för en förskola och skola i topklass i Sverige, där alla elever får det stöd och den stimulans som som behövs för att få en god kunskapsgrund för resten av livet!

Insändaren i sin helhet finns på bland "publicerat" på denna blogg (klicka på texten under den blå linjen längst upp eller klicka HÄR)


---

tisdag 15 februari 2011

Från S-fronten intet nytt

Rapporterna från S kriskommission ger ingen indikation om att nytänkande är på gång. Liksom i valrörelsen förefaller man inte egentligen ta till sig att massor av väljare inte har förtroende för den förda politiken. Liksom i valrörelsen försöker man föra två olika linjer samtidigt i ett desperat försök att förföra fler väljare. Nu dömer man ut den förda politiken, men föreslår samtidigt lika kraftfulla slag i luften som S gjorde genom hela valrörelsen. Ganska högtravande talar man om vad man är för:

  • Offensivt program för vidareutvecklad välfärd
  • Ökad konkurrenskraft
  • Dynamiskt arbetsliv
  • Högkvalitativ utbildning
  • Hållbar omställning
  • En öppnare partiorganisation
Men detta är knappast nytt - det mesta ställer väl en bred majoritet av Riksdagens partier sig bakom?

Det som saknas är hur man anser att man ska nå dessa mål. Därom sägs egentligen ingenting. Men det finns antydningar:

"När landets kommuner har veto när det gäller vindkraftverk, hur kan det komma sig att de inte har det när det gäller etableringen av nya skolor?"
Kommunala skolor, som inte har ekonomiskt vinstintresse ska alltså inte konkurrera med privata skolor med kvalitet utan genom kommunala monopol. Dessutom sitter man fast i tänkandet att om ett företag tar ut vinst, då är det inte kvalitet i verksamheten - och som en följd av det fokuserar man på vinstuttaget istället för som Alliansregeringen på att se till att kvaliteten tydliggörs.

"Vi ser att det behövs satsas pengar på järnväg, kvalitén på skolan är inte tillräckligt bra. Vi har en sjukförsäkring som är riktigt usel och arbetslöshetsförsäkring som också är väldigt usel."
Lösningen på alla problem är att satser mer pengar - det finns inga uttalade idéer om annat än att om det kostar mer så blir det bättre...

"I skattepolitiken bör man sträva efter en blocköverskridande uppgörelse, att man helt enkelt gör ett nytt försök med en skattereform, säger Ardalan Shekarabi."
Betyder detta att man accepterar att för ökad tillväxt och säkring av välfärden så måste det löna sig att arbeta eller innebär det att man menar att Alliansen ska gå med på skattehöjningar för att finansiera S utgiftshöjningar?

Lena Mellin i Aftonbladet tror att rapporten kan vara bra botemedel för att S ska veta vad man tycker efter det röd-grön-röda samarbetet. Måhända har hon rätt - men det ser väldigt bekant ut från vad S visade upp i valrörelsen: stora paroller med mycket lite substans förutom behovet av mer skattepengar.

Det är inte utan att man kommer att tänka på ett talesätt om dem ur adeln som återkom till Frankrike efter revolutionen: "de som ingenting glömt och ingenting lärt".

----

Thomas Böhlmark, Kent Persson

SvD, DN, DN, Aftonbladet

----

måndag 14 februari 2011

SLs information inte bara dålig - helt felaktig!

Det är bistra tider för kollektivresenärerna nu. Inte bara det att det är kallt och att det förseningar. SLs information är under all kritik. Det finns något som är värre än ingen information och det är felaktig information.

Jag har tidigare raljerat om spöktåg i Stockholms tunnelbana - tåg till Ropsten som varit utannonserade att komma inom 1-2 minuter, men de kommer inte utan försvinner bara ut i tomma luften.

Idag vid 16.40 var perrongen vid Flemingsbergs pendeltångsstation på väg att fyllas med förväntansfulla passagerare som skulle in mot centralare delar av länet. Tåget mot Märsta var visserligen försenat till strax efter 17 och skulle tydligen komma lite efter ett annat tåg till Märsta som inte var försenat enligt tydliga datoriserade skyltar och monitorer. Däremot var tåget 16.49 till Kungsängen inte alls försenat. Men det var ett spöktåg: så sent som 16.47 fanns det kvar på den elektroniska anslagstavlan men 16.49 hade det försvunnit helt...

Men tåget till Märsta avgick en bra bit efter 17.

Väl framme vid Ropsten annonserade de elektroniska skyltarna ut en buss inom två minuter, nästa efter 5 minuter och ytterligare en tredje buss vid pass 15 minuter senare. De två första bussarna tillhörde dock spökflottiljen - de avgick aldrig från Ropsten trots att skyltningen tydligt angav hur lång tid det var kvar och slutligen skrev att NU avgår bussen.

Då kan man ju tro att det inte fanns någon i tjänst som kunde upplysa om alla indragna turer. Men minst var femte minut hördes en röst som förkunnade att ett tåg från Gåshaga tagits ur trafik på grund av vagnfel. Var det månne så att bussar på 204 och 222 tagits ur trafik för att undsätta passagerarna på detta olycksdrabbade tåg? Ingen vet, i varje fall inte passagerarna som låtit sig luras av SLs informationsskyltar och gått ut i kylan för att vänta på bussar som inte kom.

Felaktig information är värre än ingen information alls. Den ger ett sken av att allt fungerar som det ska. Och klarar man inte av att lägga in extra meddelanden om bussturer som ställts in eller som är försenade, så borde man kunna ge korrigerande information i högtalarsystemet - eller varför inte se till att bussförarna kan förklara? Den som till slut kom med en buss förklarade lakoniskt att han bara visste något om sin egen tur och inte något alls om läget i övrigt.

Jag tycker att Christer G Wennerholm gör att bra jobb, men här behövs kraft och uppfinningsrikedom i paritet med Herkules' inför Hydran eller Augias-stallet...

---

Viktigt besked från Tekniska Nämndens ordförande

Idag kom ett viktigt besked från Tekniska Nämndens nya ordförande, Jenny Nilsson:

"Oacceptabelt att busstrafiken ställs in

Fredagens kraftiga snöfall orsakade stora problem för kollektivtrafiken i hela Stockholms län. På Lidingö stod busstrafiken stilla stora delar av morgon och förmiddag. Nu tar ordföranden i Tekniska nämnden i Lidingö stad, Jenny Nilsson (M), initiativ för att låta Tekniska förvaltningen kartlägga fakta om var bristerna i hanteringen ligger.


  • Jag ser mycket allvarligt på det inträffade och vill inte att Lidingöborna ska drabbas av detta igen. Därför har jag idag initierat en faktakartläggning för att klargöra situationen, säger Jenny Nilsson, ordförande i Tekniska nämnden i Lidingö stad.
  • Att busstrafiken i hela kommunen ställs in är inte acceptabelt. Kartläggningen ska klargöra om vi i Lidingö stad gjort något fel med snöröjningen som kan ha påverkat att bussarna inte körde i fredags. Den ska utreda var bristerna låg; är de hos Lidingö stad, Keolis eller SL. Kommer utredningen fram till att problemet ligger i staden är det av största vikt att vi ser till att det inte inträffar igen och aktivt arbetar för att motverka detta, avslutar Nilsson
Presskontakt:
Jenny Nilsson (M) ordförande Tekniska nämnden, Lidingö stad
Tel: 0762- 76 64 06

Niclas Carlsson (M) politisk sekreterare, Lidingö stad
Tel: 0730- 79 49 81"

Kollektivtrafiken är viktig och det är synnerligen angeläget att den inte ställs in. Jenny Nilsson tar sitt uppdrag på största allvar när hon på detta sätt går till botten: är det snöröjningen som brustit eller har entreprenörer eller SL som varit överförsiktiga? Den frågan måste besvaras först och sedan måste åtgärder vidtas för att förhindra att kollektivtrafiken ställs in helt under motsvarande förhållanden!

I ett tidigare blogginlägg betonade jag just det att om kollektivtrafiken ska ge upp hur lätt som helst så krävs det att kollektivresenärer har tillgång till bil när vädret sätter stopp för bussar, tåg och spårvagnar.

----

söndag 13 februari 2011

Kvalitetsbrister i Sveriges valsystem

Förra årets val har avslöjat stora kvalitetsbrister i Sveriges valsystem. Förtidsröster har glömts bort, inte kommit fram i tid och vissa väljare har inte fått rösta därför att de "av misstag" bockats av utan att de röstat.

Valprövningsnämnden har fattat beslut om omval i Västra Götalandsregionen och i en del av kommunalvalet i Örebro. För de senare är det bara att hoppas att Kent Persson och hans samarbetspartners har välförtjänt framgång!

Uppenbart är ju att Valprövningsnämnden bara har uppdraget att avgöra om fel och misstag haft betydelse för valets utgång - om det kan ha påverkat mandatfördelningen. Därför avser jag inte att kritisera VPN för att man har mycket begränsade frågeställningar att besluta om.

Problemet ligger i att detta är det enda som görs. När man upptäcker ett fel eller misstag i sjukvården räcker det inte att bestämma sig för om patienten led skada eller ej. Dessutom ska man tänka efter hur man kan undvika att felet upprepas.

Med en motsvarande kvalitetssyn som inom sjukvården så skulle det, om en väljare nekas att rösta därför att funktionären bockat av fel person göras en undersökning:
1. Vad är orsaken (fel rad markerad, inte läst namn, personnummer, röstlängdsnummer korrekt?)
2. När man börjar förstå varför det blev fel: hur skulle man gjort för att felet INTE skulle uppstå
3. Sprida information om mekanismer för misstag och hur de kan undvikas, eventuellt genom att föreskrifter för valförrättning justeras.

Det svenska valsystemet borde söka ackreditering hos Swedac eller fråga Socialstyrelsen om råd hur verksamheter ska ta hand om erfarenheter av fel och misstag (s.k. avvikelsehantering) för att undvika upprepning. Sveriges demokrati behöver det.

---

SvD, DN, DN; Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen

---

lördag 12 februari 2011

Utan bilen stannar Storstockholm

På fredagsmorgonen tittade jag in på SLs mobilsida och fann att egentligen all busstrafik var inställd. Alltså var det dags att köra bil igen. Skotta fram den egna lilla bilen med små hjul och begränsad markfrigång. Att ge sig i ut det väglag där bussarna inte kunde köra. Vår egen lilla återvändsgränd var plogad så efter att snövallen var passerad så var det ett snölager på högst någon cm. Bilen stod ute men det gick snabbt att trampa upp en utfart och några minuter att borsta av snö och skrapa rutor.

Norra Kungsvägen var mycket bra snöröjd, Läroverksvägen likaså. Så långt jag kunde se var det inga problem på Hersbyvägen heller. Lämnade av sonen vid Hersby gymnasium där en parkering redan var röjd och ytterligare röjning pågick med snöslunga. Vasavägen och Lejonvägen mot vägen till Stockholm var väl snöröjd. Bron - inga problem. På Lidingövägen lär en långtradare ha fått stopp så jag körde runt Gärdet - inga problem där, och inte heller på Valhallavägen fram till Engelbrektsgatan och vidare till Citytunneln. Söderleden också utan problem med snöröjning. Köigt på Huddingevägen på grund av en långtradare med motorstopp men inte något påtagligt snöhinder.

Av artikel i SvD var det inte SL utan entreprenörerna som fattade besluten att lamslå kollektivtrafiken i Storstockholm. Christer G Wennerholm har enligt SvD sagt "det kan vara så att entreprenörerna som fattat beslutet om att ställa in bussarna har varit för försiktiga i sin bedömning". Jag hoppas att Christer kan reda ut detta och se till att busstrafiken inte ställs in på hur lösa grunder som helst. Förvisso förstår jag att bussarna inte kan köra ut till Elfvik om det inte är ordentligt plogat där (vilket jag inte vet om det var i fredags morse), men när bussvägarna är så väl röjda som i fredags mellan 7 och 7.30 då borde bussar kunnat trafikera huvuddelen av linjerna. Att helt sluta med trafiken var inte ansvarsfullt om man menar allvar med att man ska kunna lita på kollektivtrafiken...

Om väderläget är besvärligt tycks det nu vara så att busstrafiken är känsligare än vanliga personbilar! Sedan 2006 slutar bussarna att köra och låter passagerarna bli stående, medan taxibilar och personbilar kan fortsätta köra. Före 2006 var det tvärtom: när det blev för besvärligt för personbilar, då gick bussarna fortfarande. Visserligen med förseningar, men de gick.

När busstrafiken på Lidingö ställdes in helt en eftermiddag hösten 2006 gick personbilar i skytteltrafik från Ropsten för att hämta strandsatta familjemedlemmar, släktningar, grannar och andra vänner. Igår agerade minst en rektor vid ett av våra gymnasier transportör av lärare från Ropsten till skolan så att undervisningen kunde ha sin gång.

Utan bilen stannar Storstockholm. Man kan inte vara kollektivresenär utan att ha en bil att ta till när den känsliga busstrafiken ställs in...

---

DN, Aftonbladet, Lidingösidan, DN

---

torsdag 10 februari 2011

Grattis Hersby Gymnasium - åter kvalificerad till European Youth Parliament

Det börjar ju nästan likna vardagsmat här på Lidingö, men det är ändå en stor och viktig framgång:

"I den internationella sessionen som kommer hållas i Aten 1-10 April kommer EUP Sverige att representeras av Gymnasieskolan Spyken (Kerstin Bergentz, Sara Egli, Adina Harlacher, Ellen Kasimir och Louise Olander. Lärare: Åsa Klausen) samt Hersby gymnasium (Anton Ericsson, Victoria Haraldsson, Mattias Olsson, Soran Rabin Bozorg och Hedda Runestam. Lärare: Ann-Marie Ericsson). "

Källa: www.eup.se

Ett stort GRATTIS!

---

Topp utan bredd - urvattning av svensk forskning

Jag har tidigare bloggat om långsiktiga problem med att inte minst den medicinska forskningen riktas in på "snabbt kommerersialiserbara upptäckter", dvs konkurrens med läkemedelsindustring. Under de senaste decennierna har de statliga universiteten omvandlats från kunskapsbyggande institutioner till "forskarhotell" med främsta mål att skapa ekonomiskt framgångsrika produkter.

Det är inte en strategi som gynnar kunskapsuppbyggnaden på lång sikt.

I dagens SvD beskrivs hur de senaste årens massiva satsning på "spetsforskning" knappast har lett till mer och bättre forskning. Resurser har koncentrerats till en mindre grupp personer som på något sätt pekats ut som mer framgångsrika än andra. Men hur mäter man excellens i forskning? Vem bestämmer hur det ska mätas? Den samlade effekten blir att mångfalden minskar. Det blir mindre medel över till andra forskargrupper att utveckla idéer som till och med kan uppfattas som "felaktiga" av dem som bestämmer vad som är bäst forskning. Ett system där bara ett fåtal premieras med så stora anslag att de uppenbarligen inte ens gör av med hela anslagen lär minska mångfalden i forskningen än mer: det som är det gällande "modet" i forskningen gynnas och nytänkande lär ha svårt att få in nya idéer som kullkastar den förhärskande "dogmen". I artikeln sägs att "de ledande forskarna drev en aggressiv lobbykampanj för att få fram mer pengar". Vad är det som säger att "de ledande" är "de bästa"? Säkerligen de som är bäst på att skaffa anslag...

För flera år sedan läste jag en djupgående analys av riskerna med alltför massivt stöd för cancerforskning. Tyvärr minns jag inte källan, men det handlade om stora satsningar på cancerforskning i USA. Effekten blev den samma som den som nu beskrivs för den svenska satsningen på spetsforskning: snabb minskning av innovativ forskning, färre genombrott.

De övergripande slutsatser man kan dra av dessa företeelser är bland annat att:
- statliga universitet ska inte ha som främsta mål att konkurrera med näringslivet utan att gynna långsiktig kunskapsuppbyggnad
- elitsatsningar är bra, men ska inte leda till att mångfalden i forskningen stryps
- universitet som inte har egna basresurser utan är beroende av att de forskare som fått anställning själva ordnar anslag till egna löner, fungerar inte som fria vetenskapliga institutioner med att uppdrag att självständigt bidra till en kunskapsuppbyggnad...

---

Vårdval förlossning

Vissa förlossningsavdelningar är mer populära än andra. Det har lett till att man periodvis måste avvisa dem som är på väg att föda. Det är givetvis ingen bra situation - extra stress och besvikelse för de blivande föräldrarna. God service handlar både om att själva omhändertagande är bra, men också att förväntningarna på vilken service (och var) man ska få.

Därför är det bra att man nu inför ett system, där man försöker minska risken för att drabba gravida kvinnor och deras partners med en negativ överraskning precis före själva förlossningen. Med ett system där preliminär plats planeras några veckor i förväg finns bättre möjligheter för paren att sätta sig in i den aktuella kliniken i mera lugn och ro!

Desto mer förvånande är att representanter för "tredje" statsmakten - media - så kapitalt missbrukar sin position och basunerar ut att det fria valet ska slopas, som man gjorde i DN i går. Likartat lät det i ABC-nytt. Däremot visade TV4's Nyheter Stockholm en mer nyanserad bild. De två förstnmämnda medierna låter istället oppositionens kritik mot valfrihet bli något slags sanning: ett misslyckande när inte alla kan välja samma klinik samtidigt. Till detta kommer icke underbyggda beskyllningar om att kvaliteten brister vid de mindre populära klinikerna.

Att utveckla ett system så att "avvisningar" inte ska behöva göras när förlossningen har börjat är att höja kvaliteten och patientsäkerheten!

---

Läs även Paul Lindquist

---

onsdag 9 februari 2011

På begäran från en intresserad läsare...

Det kom en kommentar till föregående blogginlägg:

Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Intryck från en kurs i landstingets arbete med häl...":

Kan du ordna med en länk som stödjer dina påståenden om vårdvalet?


En så positiv förfrågan ska givetvis få ett fullständigt svar. En väsentlig del av den fristående, vetenskapliga utvärderingen har gjorts av Folkhälsoakademin vid Karolinska Institutet:
Rapport 2009
Rapport 2010


Denna utredning har utgjort en del av landstingsrevisorernas rapport från hösten 2010, där man i sammanfattningen kan läsa följande:

"Bilden som framkommit utifrån de utvärderingar och uppföljningar som
studerats och bedömts är att vårdvalet har inneburit positiva effekter för
patienterna.
Huvuddelen av utvärderingarna och uppföljningarna behandlar husläkarsystemet
och övriga delar av vårdvalet inom primärvården. Primärvårdens vårdval
var det som trädde i kraft först. Av vårdvalsområdena är patientströmmarna
störst där. Antal husläkarbesök har ökat kraftigt sedan vårdvalets införande.
Tillgängligheten för patienterna har ökat i form av antal utförare att välja
mellan och antal läkarbesök. Vårdtunga patienter inom husläkarsystemet har en
större ökning av vårdutnyttjandet. Patienter i områden med lägre inkomst
uppvisar den största ökningen av läkarbesök. Psykosociala insatser har ökat
och även besöken hos logopeder. Inom de flesta vårdvalsområden har nya
vårdgivare auktoriserats."


---

tisdag 8 februari 2011

Intryck från en kurs i landstingets arbete med hälso- och sjukvård

Idag var det konferens för sjukvårdsstyrelserna - en form av utbildning där olika tjänstemän i Hälso- och sjukvårdsförvaltningen gick igenom verksamheterna - vad man gör och vilken omfattning det är.

Den hospice-verksamhet som finns benämns numera för Palliativ slutenvård. Det finns idag 10 enheter i länet och omfattar totalt 194 Mkr. Utredning pågår för att tillåta vårdval. Det är i sammanhanget viktigt att inse att för att vara en vårdgivare som kan erbjuda Palliativ slutenvård, så krävs att huvudmannen är en godkänd vårdgivare som står under Socialstyrelsens tillsyn och lyder under Hälso- och Sjukvårslagen. Kommunens äldreomsorg lyder under Socialtjänstlagen...

Avancerad Sjukvård i hemmet (ASIH) tillhandahålls idag av 14 olika vårdgivare. På grund av kravet på närhet (kort tid att komma till patienten) så är det inte rimligt med flera olika vårdgivare i samma område - patienterna är så pass få att avstånden (och väntetiderna) skulle bli för omfattande om flera vårdgivare skulle spridas över flera områden.

Vårdval Stockholm:
kraftig ökning av tillgången till vård
ökning av vårdutnyttjandet hos vårdtunga grupper jfr genomsnittspopulationen
ökning av vårdutnytjandet har varit högst i socioekonomiskt tunga områden

Således stämmer inte oppositionens högljudda påståenden om att vården lagts ner i de södra förorterna för att koncentreras till Östermalm...

---

måndag 7 februari 2011

Cynisk syn på psykisk sjukdom

I dagens SvD tar Johan Wennström upp ett viktigt ämne, nämligen omvärldens syn på psykisk sjukdom. För de flesta i dagens Sverige är psykisk sjukdom säkert något man bara kommit i kontakt med via olika spänningsserier i TV.

Johan Wennström kritiserar Teater Giljotin och vänstertidskriften Arena för att "exotisera" svåra psykiska tillstånd. Teatern tyck anse att "Det är vi friska som är dåraktiga, och det är de psykiskt sjuka som gör något som räknas. Spränger ramarna i sökandet efter livets mening." som Wennström uttrycker det. I tidskriften Arena "reflekteras en beundran för psykisk ohälsa".

Det förefaller inte finnas någon förståelse för hur förvirrad och kaotisk en människa som drabbats av psykos är. Det handlar inte om djupare förståelse och insikt, det är skräckinjagande kaos. TV-seriernas smarta, konsekventa och planläggande psykiskt sjuka avspeglar inte det smärtsamma, kaotiska och skrämmande som de flesta människor med psykos upplever.

Tyvärr ligger det nära till hands att reflektera över hur sinnesjukhus och psykiska "diagnoser" har använts i kommunistiska diktaturer. Där finns det många exempel på hur klartänkta individer av politiska skäl stämplats som sinnessjuka och spärrats in.

Men det är inte där problemet i huvudsak finns i Sverige. Problemet handlar mycket om allmänhetens - och däribland tyckare utan kunskap - syn på psykisk sjukdom.

Men det innebär inte att psykiatrisk vård inte kan kritiseras. Psykiatrin har utvecklats från i bästa fall omhändertagande och "förvaring" (och i sämsta fall inlåsning eller till och med ingrepp i hjärnan - lobotomi) till ett hopp om bot med kemiska substanser och nu med allt större insikt om att psykofarmaka inte kan lösa allt. Men att gå så långt som att påstå att svår psykisk sjukdom är det friska tillståndet, det visar bara på att man inte förstått de psykiskt sjukas lidande...

---

söndag 6 februari 2011

Ett litet förslag till S valberedning...

Ju mer man analyserar valberedningens kravspecifikation för nästa partiordförande, desto mer förundrad blir man. Det som inte sägs rakt ut, är att nästa partiordförande ska vara den mest lämpade att vara statsminister efter nästa val.


Han eller hon ska bland annat kunna
  • samla partiet
  • utveckla partiorganisationen
  • vara tydligt förankrad i partiet
  • ha en god förmåga att kommunicera

Personen måste också ha prövats i sitt ledarskap.

Redan har valberedningen kommit fram till att kraven kräver att man även ser utanför riksdagen.

Det man börjar fundera på är om valberedningen snart får utvidga kretsen utanför det egna partiet.

Då vet jag en kandidat som kunnat samla ett parti och som genomfört en enorm utveckling av partiets politiska program, som är tydligt förankrad i sitt parti och som har en uttalad god förmåga till kommunikation och som prövats i sitt ledarskap.

Dessutom är han den som har störst sannolikhet att vara statsminister efter nästa val.

Fast det är inte säkert att Fredrik Reinfeldt är intresserad...

---

Thomas Böhlmark, Kent Persson

---

fredag 4 februari 2011

Begränsat urval i Riksdagen

Långt ifrån alla inom (S) hyllar valfrihet som något av betydelse. Men urvalet socialdemokrater som sitter i Riksdagen är tydligen för litet för att finna den tulipanaros som ska återföra (S) till maktens grytor.

I dagarna har vi kunnat läsa att partiets valberedning definierat kravspecifikationen för Mona Sahlins efterträdare:

"Han eller hon ska bland annat kunna samla partiet och utveckla partiorganisationen, vara tydligt förankrad i partiet och ha en god förmåga att kommunicera. Personen måste också ha prövats i sitt ledarskap inom partiet."

Men inget krav ställs på att personen ska ha en plats i Riksdagen. Med den formuleringen framstår det som om valberedningen inte tycker att kompetensen riktigt räcker till hos de 111 (Mona Sahlin oräknad, eftersom hon inte ställer upp för omval) socialdemokrater som sitter i Riksdagen...


---

SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen

---

torsdag 3 februari 2011

Sjukvårdsstyrelse Norr

Idag har jag varit med om mitt första sammanträde i Sjukvårdsstyrelse Norr (SN). En mycket intressant upplevelse. I denna krets fattas beslut om auktorisering av vårgivare som vill verka inom Vårdval Stockholm, men även den äldre formen med vårdgivare med etableringsrätt och ersättning enligt den Nationella taxan. Dessa viktiga beslut fattas på grundval av förvaltningens utredning. En annan uppgift är att förmedla försäljning av etableringsrätter, även detta efter tjänstemännens omfattande genomgång av anbud så att alla krav enligt lagar och förordningar är uppfyllda.

Men detta är inte det jag uppfattar som det intressantaste SN har att göra. Det är istället det omfattande samarbetet mellan landstinget och kommunerna i norra länet. Fokus är att upptäcka och åtgärda problem som kan uppstå för patienter om kommuner och landsting har organisationer som inte fungerar på bästa sätt för patienterna. Regelbundna samordningsmöten ska ske mellan SN och den enskilda kommunerna. Vad fungerar bra? Vilka problem finns? Hur kan vi (kommun och landsting) få vård och omsorg att fungera bättre?

En spännande och utmanande uppgift.

Det blev inte det minsta sämre av att jag på förmiddagen varit med på Läkaresällskapets möte för sektionernas vetenskapliga sekreterare. Läkaresällskapet är en vetenskaplig förening som arbetar för att utveckla den medicinska vetenskapen i svensk sjukvård för patienternas bästa. Det är alltså inte läkarnas fackförening (som heter Läkarförbundet). Läkaresällskapet anordnar den Medicinska Riksstämman, vartannat år i Stockholm och vartannat år i Göteborg.

Huvudtemat för förmiddagens diskussion var hur sjukvårdens organisation sätter organisaitonen i högsätet och patienterna hamnar längst ner, med minst makt och inflytande. Det var konstruktiva tankar om att sätta patienterna högst, att ge dem makten och att se hela organisationen som ett stöd för patienten i vården. De som är närmast patienten har till uppgift att fokusera på patienten, andra "lager" ska ge stöd till dem närmast patienterna. Ett mycket annorlunda synsätt. Det var också slående att det kom kommentarer som att "det verkar ju som att vårdvalet politikerna försöker införa handlar just om att ge patienterna makten". Intrycket jag fick i denna vetenskaplig församling inom läkarskrået är att det kan utvecklas en stark vilja att vara med och ändra sjukvårdens organisation från den nuvarande, hierarkiska och utförar-orienterade till en patientfokuserad.

Jag fick en märklig känsla av att de två världarna jag rör mig mellan - medicinen och politiken - kanske ändå inte är så oförenliga som det ibland kan verka.

---