måndag 30 maj 2011

Lidingöcentern svävar på målet om Lidingöbanan

Kommunfullmäktige har godkänt ett avtal med SL som innebär i huvudsak tre åtaganden från Lidingös sida:
(1) upprustning av gamla Lidingöbron
(2) investering i ett spårvagnståg
(3) upplåta mark för spårvagnsdepå och bussdepå.

När det nu visat sig att buss- och spårvagnsdepå inte ryms på den avsedda ytan så kräver Lidingöcentern från fullmäktiges talarstol att avtalets bokstav ska följas, dvs den praktiskt ogenomförbara samlokalisationen vid Dalenum.

Paul Lindquist (M) och Göran Tegnér (FP) ställde raka frågor om Lidingöcentern menar allvar med att motsätta sig en lösning av bussdepån gavs inga raka svar - bara att man hänvisar till att avtalet inte ger andra alternativ än en gemensam buss- och spårvagnsdepå. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Lidingöcentern är beredd att äventyra Lidingöbanans upprustning genom att kräva omförhandling av avtalet och antagligen att försöka förhindra en bussdepå i Stockby industriområde.

Lidingöpartiet och Miljöpartiet delar uppenbarligen inte Lidingöcenterns oklara ställningstagande. Det kan väl aldrig vara så att Lidingöcentern fortsätter att spela med opportunismen som sin huvudlinje...

---

Sverigedemokraterna visar upp sig

På dagens Brännpunkt i SvD skriver folkpartisten Carl B Hamilton om Sverigedemokraternas ställningstaganden i riksdagen. Att SD har gjort de enkla lösningarna till sin politik - enkla lösningar som inte är några lösningar - är ju väl känt. Men att partiet så öppet tar ställning mot mänskliga rättigheter och demokratiutveckling, den förvånar ändå:

"Sverige och EU bör stödja Ryssland i dess konflikter med sina grannar!
Margareta Sandstedt (SD) säger sålunda i EU-nämnden: 'När det gäller konflikter är det bra om vi har så goda relationer till Ryssland som möjligt. Är vi med och stöder [en försoningsprocess] när det gäller den här typen av länder kan det bli en ganska ansträngd relation till Ryssland. Det kan kanske bli litet instabilt. Vi anmäler avvikande mening på den här punkten.' "

"Sverige och EU bör motarbeta WTO och frihandel!
Sandstedt säger om ökad frihandel att 'baksidan är att skyddet för svenska arbetstagare, konsumenter och företag kan bli sämre i och med att förhandlingarna kan leda till att inhemsk produktion minskar. Då går vi mot ökad risk för arbetslöshet, och det är ju precis tvärtom mot vad vi vill ha'. "

"Stöd för mänskliga rättigheter bör underordnas kommersiella hänsyn!
'Vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna. Ibland kanske vi måste acceptera det också för att kunna vinna vissa fördelar. Det handlar om att vi handlar med olja, mineraler och sådana saker. Vi har en avvikande mening på denna punkt!' "

---

Sammanfattningsvis står SD alltså för protektionism kombinerat med att Sverige ska akta sig för att hävda något som Rysslands nuvarande makthavare kan ogilla. Kanske vill man ha ett handelsavtal med Ryssland av det slag som Finland hade med Sovjetunionen efter andra världskriget?

---

Ställningstagandena visar tydligt att man varken är för Sverige eller demokrati!

---

söndag 29 maj 2011

Moderna myter

Myt definieras enligt Svenska Akademins Ordbok bland annat som:
"uppdiktad historia l. berättelse, fabel, dikt, legend; ofta ss. beteckning för ngt som icke existerar"

Trots att vi upplever vår moderna tid som upplyst och kritisk, faktabaserad och inte beroende av "auktoriteter" som anger "sanningen" så finns det en hel del som passar in som myt.

  • I dagens DN ifrågasätts myten om att den ekonomiska tillväxten är det främsta hotet mot mänskligheten. Bakom det förenklade resonemanget som lett fram till myten ligger beräkningen att med nuvarande energihushållning så räcker inte nuvarande tillgång till resurser för att ge alla invånare på jorden samma standard. Men teknisk utveckling och tillväxt behöver inte leda till katastrof. Inte minst därför är det väsentligt att det nya miljöpartiet - moderaterna - leder Sveriges väg i stället för det gamla Miljöpartiet som med ett undantag tycks se avveckling som den enda formen av utveckling som leder till ett hållbart samhälle
  • På dagens Brännpunkt i SvD hävdar talespersoner för Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Svenska Kvinnors Vänsterförbund (SKV), Sveriges Fredsråd och Feministiskt initiativ att Sverige måste avsluta sitt deltagande i insatserna i Libyen. Förvisso är alla krig förenade med svårt lidande och ska undvikas så långt det går. Men författarna till debattartikeln tar inte in hela bilden utan ägnar sig åt myten att alla diktatorer låter sig övertygas av resolutioner i FN och icke-vålds-aktioner. Den fråga som borde besvaras av artikelförfattarna är om det var fel av Storbritannien och Frankrike att förklara krig mot Tyskland i september 1939. Skulle de demokratiska delarna av Europa fortsatt att ge vika för Hitlers krav på expansion? Gadaffi vänder vapnen mot civilbefolkningen för att behålla makten. Ska han få döda den egna befolkningen utan att omvärlden reagerar?
  • Inte minst i samband med att dåvarande ordföranden för IMF greps för sexuella övergrepp har myten om att (a) män med makt missbrukar makten, framför allt genom att förgripa sig på kvinnor, och att (b) det är egenskapen man som utgör grunden för skulden. Gudrun Schyman är en förkämpe för att indela mänskligheten i kollektiv: offerkollektiven (kvinnor) och förtryckarkollektiv (män). Författaren Per Ström har kommit med invändningar mot de "feministiska" avarterna, men Schyman framhärdar i att roten till det onda ligger i det kollektiv som omhulda det patriarkala förtrycket. Det mest tragiska med det kollektivistiska synsättet är att det tar fokus från de verkliga orättvisor som finns i dagens samhälle - just därför att vänsterinspirerade indelning i kollektiv inte ger fungerande lösningar...


----

lördag 28 maj 2011

Behovet av vinst i privat verksamhet

I krampartade försök att smutsa ned både privat vård och privata skolor och förskolor brukar företrädare för olika socialistiska (inkl socialdemokratiska) fraktioner bedriva propaganda mot vinst i privat verksamhet.

I dagens SvD skriver Sanna Rayman kloka ord om detta:

"Föreställ dig att du i åratal har anlitat en och samma snickare för ett återkommande uppdrag. Du har alltid betalat för en dags arbete, för detta är tidsåtgången som snickaren i fråga har angett. Du har också alltid varit nöjd, men ett år får du likväl för dig att du ska testa en annan snickare.

Sagt och gjort, någon annan får göra jobbet – och fakturerar bara för en halv dag, samtidigt som han gör vinst.

Vem i detta exempel är det rimligt att bli arg på?"

I en artikel i DN intervjuas förre LO-ekonomen Dan Andersson:

"Dan Andersson, tidigare chefsekonom på LO, anser att vinstdiskussionen är enkelspårig:

– När Carl Bennets Getinge säljer en steriliseringsmaskin som gör samhällsnytta genom att färre dör i sjukhussjukan får han göra vinst på den. Varför skulle det vara moraliskt annorlunda med avkastning på själva vården?"

Detta är ju ovanligt insiktsfullt, men i det följande spårar det ur:

"Främsta problemet Dan Andersson ser är att när vården blir en marknad är risken stor att det påverkar etiken hos de vårdanställda. Ett exempel är att läkarna skriver ut antibiotika för att patienterna vill ha det när det för samhället i stort tvärtom är viktigt att vara återhållsam med sådana recept."

Överförskrivning av inte minst antibiotika finns även som problem i landstingsdriven vård. Viljan att vara patienten till lags hellre än "politikerna" eller andra makthavare inom vården är inte noll inom offentligt driven vård!

---

Ett annat sätt att se på vinst i offentliga entreprenader är ju frågan om varför privata alternativ kan gå med vinst där verksamhet i offentlig regi tidigare gått med underskott. I grunden innebär det att landsting och kommuner måste definiera mätbara kvalitetskrav. Om verksamheter i offentlig regi konkurrerar fritt med privata alternativ så borde de förra kunna offerera ett lägre pris eftersom det inte finns samma vinstkrav för ägarna...


---

fredag 27 maj 2011

Vart är Juholt på väg?

Det brukar sägas att det låter värre att klampa ur ett klaver än att klampa i det.

Efter Håkan Juholts inlägg i frågan om Sveriges engagemang i Libyen måste man ställa sig frågan: vad är han bra på? Uppenbarligen är inte försvarsfrågor hans mammas gata, vilket man skulle ha rätt att vänta sig med tanke på att han tidigare sysslat just med försvarsfrågor i Riksdagen. Förvirringen är uppenbarligen stor i S-partiet, när olika personer försöker skyla över och "tolka" vad Juholt egentligen menat....

Då kan man ju tycka att det är förvånande att S gått lite framåt i opinionen - men det kan fortfarande förklaras av "Balkaneffekten" (moderaternas kraftiga framgång medan partiledare Bildt var på fredsuppdrag på Balkan) och i viss mån även av en kombination av "nu har Mona Sahlin fått en ersättare" och "men det blev inte Östros, Österberg, Nuder eller Jämtin". Något politiskt alternativ till Alliansregeringen har ju inte kommit fram. Däremot har det puffat fram lite olika försöksballonger, som av potentiella väljare kan uppfattas som steg i rätt riktning. Men i valet 2010 lyckades det inte - försöken att fria åt alla håll ledde snarast till att ännu färre vågade lita på partiet.

Juholt höll sitt första-maj-tal fyllt av fylliga formuleringar utan konkreta förslag. Ju längre tiden går utan att partiet hittar fram till alternativ till Alliansregeringens politik som väljarna tror på, desto brantare blir fallet vid kommande val.

De val som fick göras om i Västra Götaland och i Örebro är svåra att tolka. Ser man till exempel till antal väljare, så har inte S lyckats speciellt bra. Däremot uttalade många "experter" att S skulle missgynnas av lågt valdeltagande. Var det något som lockade S-väljare eller Alliansväljare att lämna sofflocket?

---

Tokmoderaten

---

DN, Aftonbladet

---

måndag 23 maj 2011

Bodströms marknadsföring...

Allting går att sälja med mördande reklam hette det i en gammal kuplett. Thomas Bodström ger nu ut sin bild av en av de senaste striderna inom socialdemokratin.

Det främsta syftet verkar vara att sälja boken. Vi minns ju hur tidigare böcker marknadsförts med filmer från Riksdagens plenissal - inte till demokratins fromma utan för reklamens skull.

Det är förvisso intressant med en socialdemokrat med klar personlig marknadsinriktning. Styrelseuppdrag i Pysslingen faller inte utanför den ramen.

Frågan är dock om Bodströms senaste alster leder socialdemokratin framåt. Det som lämnats ut till massmedia handlar om tillkortakommanden hos de senaste årens ledargrupp. Det förefaller som om Bodströms främsta negativa merit var att han lät sig värvas genom en krogkväll med Pär Nuder. Annars anger media att Bodström vet varför Mona Sahlin föll: det var en kupp iscensatt av en minoritet sammansatt av Skånes vänster och Smålands höger.

"Men enligt Bodström hade "gänget" bakom kuppen inte tillräckligt med stor makt för att få Sahlin avsatt. I stället var det Sahlins egna misstag som till slut fick henne att avgå."

Men var det då verkligen en kupp??

Det verkar inte vara en analys baserad på politiska idéer och visioner. Det verkar mest handla om att verka för att ha makt. Medan Mona Sahlin föreföll att ärligt söka efter en politik så uttrycker sig Bodström rakt på sak:

"Bodströms råd till den nya S-ledningen: förändra partiet i grunden och byt namn, från Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti till Socialdemokratiska paritet."

Det ger inte intrycket av att söka lösningar på dagens och morgondagens problem - annat i en stor partiapparat, inte i Sverige.

---

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, Expressen


---

Mycket snack och lite verkstad MP!

Jag hörde på P1:s intervju med MPs nya språkrör. Det var mycket snack men väldigt lite verkstad. Tydligast var att Fridolin och Romson tar avstånd från moderaterna - med argumentet att moderaterna står för att utförsäkra cancersjuka och för att motverka en hållbar utveckling genom att minska satsningarna på järnvägen. Det senare bygger enbart på att välja det år då ett extra stort bidrag gavs - då verkar det ju bli mindre. Men se tillbaka på hela den tid då gamla Miljöpartiet stödde S-regeringar och jämför!!

Detta sätt att argumentera tyder närmast på panik i MP-lägret: Moderaterna är inte bara det nya (och numera klart främsta) arbetarpartiet, utan även det nya miljöpartiet. Till skillnad från det gamla Miljöpartiet, som kännetecknas av en blandning av Sörgårdsidyll och allmänt bakåtsträvande, har de nya moderaterna vinnlagt sig om att söka konstruktiva och realistiska lösningar på dagens och framtidens problem. Medan gamla Miljöpartiet ropar på förbud mot bilar (och åker taxi på skattebetalarnas bekostnad) strävar nya moderaterna efter lösningar både för människorna i Sverige och för miljön. Visserligen säger Fridolin nu att han är för tillväxt. Men så länge detta inte kommer till konkret uttryck kan det bara ses som läpparnas bekännelse.

Med detta vill jag säga: gamla Miljöpartiets ambition att värna om miljön är mycket hedervärd. Den ambitionen delas av det nya miljöpartiet Moderaterna. Däremot anser jag inte att gamla Miljöpartiets förslag till lösningar är genomförbara - i flera fall till och med att de motverkar sitt syfte!

På Lidingö - Hälsans Ö - arbetar vi moderater tillsammans med FP och KD för långsiktigt sunda och miljöriktiga lösningar på dagens och framtidens problem.

---

SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, DN

---

Thomas Böhlmark

---

söndag 22 maj 2011

Klokt och viktigt från Skolinspektionen

Till skillnad från Skolverket, som med kvasivetenskaplighet påstår att den socioekonomiska bakgrunden är det som avgör elevernas framgång i skolan så har Skolinspektionen med sin debattartikel i dagens Brännpunkt på SvD insett att:

"Och vi kan konstatera att det finns skolor som trots hög andel elever med utländsk bakgrund klarar att höja förväntningarna och nå längre än vad bakgrundsfaktorerna skulle peka på. Det är skolor där eleverna trots sin bakgrund når goda resultat."

Internationell forskning såväl som svenska erfarenheter visar att OM skolor INTE drivs med tydlig pedagogisk målsättning och kunniga och entusiastiska lärare, DÅ spelar den socioekonomiska bakgrunden roll. Kring Skolverkets mantra att den socioekonomiska bakgrunden är det som bestämmer elevernas framgång har socialdemokratin kopplat sitt eget om att resurser till skolorna ska fördelas så att skolor i socioekonomiskt eftersatta områden ges mest resurser, utan att det finns något bevis för att detta förbättrar resultaten! Med den socialistiska synen på invånarna och deras rättigheter innebär dessutom en sådan resursfördelning att barn från sådana områden inte får välja en annan skola - resursen går ju till skolan och följer inte eleven.

Det är därför befriande att Skolinspektionen inte gått i Skolverkets fälla - utan till och med reagerar mot kommuner och skolor som okritiskt anammats Skolverkets dogm:

"Ett av de vanligaste argumenten vi möter i skolor med låga resultat är att många elever har utländsk bakgrund. Vi kan förstå att det har viss relevans om det handlar om en stor grupp nytillkomna elever som är födda i annat land, som inte behärskar det svenska språket och ibland också har stora kunskapsluckor i övrigt. Men vi kan inte acceptera argumentet när det används för elever som är födda och uppvuxna i Sverige och som har gått i svensk förskola, svensk förskoleklass och nu i svensk skola. Sådana elever finns både i Södertälje och i Malmö. "

Det finns hopp om att Skolinspektionen blir ett verkligt verktyg för att Sveriges skolor ska vara till större hjälp för ALLA elever. Den första tidens verksamhet som fristående myndighet gav antydningar om att paragrafefterlevelsen var viktigare än den verkliga effekten. Dagens Brännpunktsartikel från Skolinspektionens ledning är därför viktig om den följs av handling.

---

SvD, Aftonbladet, DN, SvD

---

tidigare bloggar:
Skolverket och vetenskapen
Betyg, Skolverket och media
Gör Skolverket någon nytta?
Bra skolor har bra ledning

---

söndag 15 maj 2011

Storstockholm behöver fortsatt utveckling av trafikleder OCH kollektivtrafik

Vi som bor på Lidingö har visserligen lite svårigheter på väg ut från ön, men de senaste anläggningarna vid Lidingövägen ger ju ändå hopp för framtiden: anslutningen till Norra Länken kommer att göra passagen till övriga delar av regionens periferi bättre och avsevärt minska miljöbelastningen på bostäderna längs Valhallavägen. Det är mycket positivt.

Men även efter att man kan åka på Norra Länken till Essingeleden så är det bara en halv lösning. Stockholm har då bara en hästsko - en ofullständig ringled. Redan nu är det problem på Södra Länken och Essingeleden i rusningstid. En viktig orsak till detta är ju att detta är den enda vägen ut mot och tillbaka från de sydöstra förorterna. Redan förra året påpekade Paul Lindquist behovet av att börja planera för Österleden - den sträcka som ska fullborda ringleden runt Stockholms innerstad.

En sådan satsning - tillsammans med satsningar på utveckling av kollektivtrafiken - är nödvändiga för regionens utveckling. Både för bilismen och kollektivtrafiken är regionen i praktiken mycket avlång - med mycket långa avstånd mellan t ex Nacka och Lidingö trots att kommunerna ligger inom synhåll från varandra!

Själv bor jag på Lidingö och arbetar i Huddinge. Tidigare använde jag kollektiva färdmedel trots att restiden sällan understeg 75 minuter (jämfört med bilresans 40 minuter) - och inte allför sällan blev mer än 90 minuter. På grund av vinterns ishalka och ett ofrivillikt akutbesök i sjukvården har jag under våren varit tvungen att åka taxi. Stockholms trafikinfarkt är redan i full gång! Det är ju helt galet att trafiken måste in i centrala Stockholm för att sedan komma ut och nå de södra och - inte minst - de sydöstra delarna av regionen.

I samband med diskussionerna om Slussens framtida utformning sägs det ofta att privatbilismen inte måste passera Slussen. Det stämmer i princip, men det finns i praktiken alltför få alternativ innan en passage öster om Stockholms City är byggd.

Därmed inte sagt att kollektivtrafiken inte ska byggas ut. Det är också viktigt, men som moderat politiker med intresse både för kommunikation och miljö är det viktigt att inte ställa trafikslagen mot varandra. De kollektiva trafikmedlen kan inte lösa alla transportproblem. De kan främst fungera för att ordna transporter mellan "stora" arbetsplatser och bostadsområden. Men de löser inte alla transportbehov. Det är vanligt bland politiker i oppositionen att påstå att det räcker med kollektiva transportmedel, men det är personer som inte sett hela verkligheten för Storstockholms invånare!

---

SvD, DN

---

Var klämmer skon i den svenska sjukvården?

Den svenska sjukvården är både bra och dålig. Sveriges Kommuner och Landsting har i sina Öppna jämförelser visat på stora skillnader mellan olika landsting. Intressant är då den analys som ordföranden i SKLs sjukvårdsdelegation, Mats Eriksson (M), gjorde i gårdagens SvD:

"Det finns en del oförklarliga skillnader i vården. Skillnader som består onödigt länge och som beror på att landsting inte lär av de som når bättre resultat. Sveriges Kommuner och Landsting arbetar därför sedan några år tillbaka med Öppna Jämförelser. I dessa jämförs landsting och sjukhus utifrån mer än 140 kvalitetsindikatorer. Jämförelserna syftar till att öka lärandet landstingen emellan och har lett till både förbättrade resultat för helheten, men också till att skillnaderna minskat. Landsting med sämre resultat förbättrar sig mest och närmar sig dem med bäst resultat. "
...

"Förklaringarna till de olikheter man redovisat är många och består ofta av samverkande faktorer för patientens bästa. Ingen verksamhetschef redovisar att man tvingas neka kvinnor som bröstcanceropererats behandling av ekonomiska skäl.

En annan vanlig förklaring till skillnader är att landstingen påstås prioritera olika. Så enkelt är det dock sällan. Skillnaderna är oftast större inom landstingen än mellan.

Det talar för att det inte handlar om olika politiska prioriteringar utan dels om att utveckling alltid är ojämn, dels om svårigheten med att styra stora organisationer. Att implementera nya arbetssätt och mönstra ut gamla, mindre effektiva kan ta tid. "

En viktig slutsats är just att det är svårt att införa nya arbetssätt, att ändra invanda mönster. Vad är då orsaken till detta? Jag har själv fått nya insikter i och med mitt ofrivilliga wallraffande som objekt för sjukvårdens omsorger, parallellt med mitt uppdrag som ersättare i en av landstingets sjukvårdsstyrelser.

Det akuta omhändertagandet i samband med en halkolycka finns inget att anmärka emot, men sedan går det snabbt utför. Med ben i gips och ingen i familjen som kan skjutsa till återbesök på sjukhuset är det märkligt att information om vilka rättigheter och möjligheter som finns för patienter i detta läge förefaller vara mer omgärdat av sekretess än säkerhetspolisens hemligheter. Enligt landstingets interaktiva hemsida har kliniken i fråga omfattande telefontider, men ringer man angivet nummer möts man av en telefonsvararröst som rabblar andra telefonnummer med korta öppethållandetider för specifika ärenden. Efter samtal med sjukhusets växel visar det sig att man ska vänta ut drygt 1½ minuts listning av tjänster man inte är intresserad av för att få ange sitt personnummer och därefter ska man bli uppringd vid ett senare tillfälle. Det är inte speciellt patienttillvänt.

Om man i stället använder hemsidans "vårdkontakter" och begär journalkopia får man beskedet att man ska ringa en speciell sköterska på en begränsad mottagningstid för att få journalkopia. Personligen löste jag detta med ett nytt elektroniskt meddelande om att detta inte är acceptabelt eftersom hemsidan klart säger att man får journalkopian hemsänd till folkbokföringsadressen.

Sedan ville jag börja sjukgymnastik på det sjukhus där jag själv arbetar. När jag fick kontakt med den kliniken önskade man en remiss från kliniken som utfört den akuta behandlingen. Men där ansåg man att eftersom landstingets sjukhus har ett gemensamt journalsystem så behövs inte det. Nåja, eftersom jag insisterade så gav man motvilligt med sig och skickade en remiss som inte riktigt stämde med tidigare ordinationer för förloppet efter den akuta operationen. Men eftersom jag själv varit med kunde jag tillsammans med min behandlande sjukgymnast rekonstruera och rätta till så att rehabiliteringen kunde göras på avsett vis.

Men varför fungerar inte "eftervården" bättre? Varför förefaller det vara nödvändigt att vara läkare för att få adekvat information och rätt omhändertagande?

En stor del av problemet ligger i landstingssjukvårdens i det närmaste militära organisation. Beslut går nedåt i organisationen. Det förefaller höra till undantagen att information om verksamhetens behov går uppåt i organisationen. Den organisation vi har är inte utformad för att ge stöd till dem som servar patienterna. Den är utformad för att föra ned beslut från sjukhusledningen till dem som har kontakten med patienterna, inte för att föra information från patientnivån till ledningen.

Att detta är ett problem som inte bara berör enstaka händelser finns det åtskilliga belägg för. I mitt eget arbete har jag mött flera färska exempel på "projekt" där verksamheten och dess behov helt sätt åsido till förmån för hierarkiska beslut. Avsaknaden av mekanismer för återkoppling för att modifiera och anpassa i grunden ofta väsentliga principer till vad som i praktiken är bäst för patienten gör att denna hierarkiska ordning leder till ineffektivitet och ett enormt resursslöseri.

Det finns regler som borde motverka sådana tendenser. Bland annat finns sedan 2005 föreskrifter om krav på "ledningssystem för kvalitet" (SoS FS 2005:12). Erfarenheter från arbetet med införandet av lagar och regler för celler och vävnader (www.vavnad.se) visade dock att mycket få kliniker har inrättat sådana system, där avvikelserapportering osv borde leda till utveckling och förbättring av verksamheterna.

I en avhandling från Karolinska Institutet visades på hur toppstyrt införande av förändringar misslyckas i jämförelse med införande som bygger på att aktivt inhämta synpunkter från de delar av verksamheten som utför det direkta vårdarbetet med patienterna.

Min egen slutsats är att sjukvårdens kan bli effektivare och bättre genom att genomföra de kvalitetsledningssystem som lagstiftningen kräver, men att det inte går att göra med ett hierarktiskt ledarskap. Men vårdarbetet med patienten måste sättas i centrum och ledarskapet måste aktivt ta emot, vårda och positivt värdera kunskaper och erfarenheter från dem som har det direkta mötet med patienterna! Och detta är vad Fredrik Reinfeldt upprepat påpekat. Nu är det hög tid för landstinget att implementera!

---

Sjukhusläkaren, DN

---

lördag 14 maj 2011

Skolkdebatten fortsätter...

Fortfarande cirkulerar skolkdebatten huruvida det är lämpligt eller ej att frånvaro utan giltigt skäl anges i terminsbetyg eller ej.

Några röster har höjts för att det inte är detta som ska vara fokus, dvs det får inte vara skolans enda åtgärd vid skolk att föra in det på terminsbetyget.

En mycket viktigare åtgärd är att skolorna redan samma dag som frånvaron uppkommer meddelar föräldrarna. Det kräver både att alla lärare har möjlighet, tid och ork att rapportera frånvaro och att skolan har metoder att meddela föräldrarna. Om skolan försöker men inte lyckas etablera kontakt med eleven och föräldrarna - vad hjälper det då att det kommer en notering i terminsbetyget?

Sanningen är ju den att det som är viktigast är att tidigt fånga upp elever som är "på glid". Även den omedelbara uppgiften är att få eleven att inte avvika från skolan så måste det även handla om att inte missa de elever som har behov av olika former av stöd för att inte avvika från skolan och riskera att hamna i ännu mer utanförskap: missbruk, arbetslöshet och kriminalitet!

Hur viktigt det än är att fånga upp dem som är på glid - hur mycket av resurserna går åt till detta? Blir det kontroller och kostnader därför att alla elever ska registreras varje lektion så att man missar dem som inte klarar skolarbetet. För som många nuvarande elever konstaterat: det borde vara resultaten som räknas - kunskaperna - inte bara antalet närvarotimmar. Slutsatsen är alltså skolan måste reagera när en elev inte når målen och börja avvika. Elever som klarar målen utgör inget problem eller riskgrupp. De som inte hänger med och börjar försvinna - det är där resurserna måste sättas in.

---

Maria Stockhaus blogg

---

SvD, SvD, DN

---

onsdag 11 maj 2011

Om skolk

Utbildningsminister Jan Björklund går ut med att han vill komma till rätta med skolk genom att skriva in det i terminsbetyg, men inte i slutbetyg. Framför allt menar han att de som av ren lättja skolkar ska skolka mindre.
Kritiken låter inte vänta på sig. I en artikel på dagens Brännpunkt i SvD skriver Torbjörn Jerlerup att det ibland kan vara rätt att att skolka. Enligt uppgift i bland annat DN anser BO att det kan skada elever med dålig självkänsla.

Tyvärr har debatten i princip redan kantrat. Nu blir det en diskussion om det är bra eller dåligt att skolka eller om skolk överhuvudtaget ska synas någonstans.

Kärnpunkten borde vara:
  • Vad gör skolan för att tidigt upptäcka skolk?
  • Hur resonerar skolan med både eleven och föräldrarna?

Det stora problemet med elever med dålig självkänsla uppkommer knappast i samband med att det kommer in en uppgift om skolk i terminsbetyget. Snarare lär det väl vara den dåliga självkänslan som "löses" med frånvaro.

Därför kan det heller inte vara en acceptabel lösning för skolan att acceptera skolk för att skydda självkänslan hos eleven. Det kan inte heller vara så att skolan ska acceptera skolk för att "det är nog bäst för eleven".

Mobbning måste motarbetas aktivt. Skolan måste samverka med eleven och föräldrarna och tidigt upptäcka problem - allmän mobbning såväl som skolk som symptom på t ex mobbning och skadad självkänsla.

Tyvärr verkar Björklunds kamp för skolk på betyget leda i fel riktning. Åtgärderna måste sättas in i tidigare led.

Därmed inte sagt att såväl befogad som obefogad frånvaro kan noteras officiellt, men skolk i betyget är inte bara ett problem för eleven, utan även för skolan och föräldrarna!

---

fredag 6 maj 2011

På plats i Karlstad - trots taxi 020

Så är jag på plats i Karlstad för moderatmöte. Innan politiken tar vid är det på sin plats att kritisera några taxiföretag. Både Taxi Stockholm och Taxi 020 har visat sig synnerligen opålitliga. För några veckor sedan behövde jag ta taxi till arbetet. Förbeställning gjordes dagen innan men vid utsatt tid hade ingen bil kommit och växeln uppgav att man inte visste när det skulle komma någon bil "för det fanns ingen i området".
Igår, när jag skulle ta taxi till Centralen för att åka till Karlstad. Beställt av taxi 020 via cabonnet. När bilen var beställd kom ingen bil. Växeln angav samma skäl som taxi Stockholm: det finns ingen bil i området så vi vet inte när det kan komma en. Till slut rekommenderades jag att ringa ett annat taxiföretag. Men chansen att lyckas med en halvtimme till tågets avgång var minimal. Lyckligtvis hade en taxi på fel sida bron svarat på växelns anrop, och jag hann med tåget. Men det fanns ingen tid att proviantera före avgång. (Någon kanske undrar varför jag inte tog bussen, men på grund av en allvarlig olycka får jag inte stödja på vänster ben och måste gå med två kryckor....)

Helt klart saknar båda taxi-företagen kundfokus. Ingen varningstext: bil kommer om det råkar finnas en i området, annars kommer det ingen.

---

SvT har däremot kundfokus. Mats Knutson hjälpte mig och alla andra på moderatmötet genom att tala om för oss och för övriga tittare vad vi egentligen tycker - att vi bara väntar på att opinionssiffrorna ska försämras för att flyga på Fredrik Reinfeldts strupe...

---

För övrigt är det där med Sola i Karlstad något överdrivet...

---

Men hög moral och stor förväntan i moderatgruppen från Lidingö...

---