torsdag 16 juni 2011

Från andra dagen av landstingets budgetfullmäktige

Vid avslutningen av budgetfullmäktige konstaterades det från flera håll att tonen generellt varit vänligare utan att de olika ståndpunkterna hos majoritet eller hos respektive oppositionsparti mattats av. Som flera uttryckte det: med den respekt som krävs i en demokratisk debatt.

Men ense var man inte. Oppositionen anser att socioekonomiskt mer utsatta områden dränerats på sjukvård till följd av Vårdval Stockholm. En miljöpartist visade även upp en sida ur den uppföljning som gjorts av folkhälsoakademin vid Karolinska Institutet. När han sedan läste upp ur texten stannade han dock före den mening som talade om att den största förskjutningen av resurser var från områden med näst högst ekonomi till områden med högst ekonomi... Och oppositionen ville inte kännas vid den slutsats som sade att det mest uppseendeväckande var att skillnaderna i tillgång till vård var mycket större FÖRE än EFTER införande av Vårdval Stockholm.

Som vanligt kunde oppositionen även "citera" en allianspolitiker från södra Sverige som sades inte kunna förstå varför Vårdval Stockholm infördes. Till detta kom tidningsartiklar där arga läkare och upprörda sköterskor uttalade sig om hur förfärligt Vårdval Stockholm är.

Mot detta visade Alliansen upp tydliga siffror på att tillgängligheten ökat mest i de socioekonomiskt utsatta områdena. Oppositionen ojade sig över att 6 nya mottagningar öppnat på Östermalm, medan Alliansen pekade på att betydligt fler av de drygt 40 nya mottagningarna kommit till i just socioekonomiskt mer utsatta områden.

Det är uppenbart att oppositionen fortfarande sitter fast i gammalt tänkande: om ytterligare en mottagning öppnar på Östermalm, då får den genast pengar från landstinget, oberoende av om den lockar till sig patienter eller ej. Det stämmer bara i det gamla, planekonomiska systemet. Dessutom har det ju visat sig att mottagningar har sökt sig till "underetablerade områden" - det kan ju inte ske i en planekonomi, där politikerna fattar beslut om var etableringar ska få ske.

Ytterligare en stridsfråga kom upp under Produktionsutskottet. Här är uppgiften att utveckla landstingets egna verksamheter till högre patientsäkerhet och bättre effektivitet. Emellertid vill oppositionen att alla egna verksamheter skulle få vara med i anbudstävlingar om entreprenader osv. Men det är inte lämpligt av flera skäl. Konkurrensneutraliteten är svår att bevisa för en enhet som ingår i landstingskoncernen - gentemot helt fristående verksamheter. Ett av syftena med entreprenader och Vårdval är ju dessutom att verka för att det blir fler anordnare. Att låta landstingsegna verksamheter delta skulle ju direkt motverka detta syfte.

---

tisdag 14 juni 2011

Rapport från första dagen i landstingets budgetfullmäktige

Så är den första dagen avklarad. Det har varit en inledning med allmän debatt följt av främst trafikfrågor och regional utveckling och miljö. Och så det fatala med att min stol kraschade framåt kvällen - tack för hjälpsamma moderater runt omkring som snabbt skaffade fram en ersättning (för stolen, alltså). Jag får väl se mig som en ledamot med tyngd!

Alliansens förslag gick inte helt oväntat igenom. Opposition höll visserligen anföranden men fick i det mesta ta till spökbilder för att kunna finna något att angripa alliansen för. Även om jag är partisk kan jag inte finna att något av de tre oppositionspartierna hade några verkligt starka argument.

Sossarna skär ner på kollektivtrafiken
• Socialdemokraterna höjer taxan med 50 kr/månad vilket ger en 350 miljoner lägre intäkt.
• Kompenserar bara med 230 miljoner
• Ny enhetstaxa kostar 250 miljoner
• Totalt en neddragning med 370 miljoner kronor på kollektivtrafiken

MPs bluffbudget
700 (utebliven höjning av SL-taxan)
70 (enhetstaxa o gratis SL-resor för barn under 12 år)
940 (inget effektivitetskrav på sjukvården)
130 (utebliven höjning av sjukvårdsavgifter)
400 (mer pengar till HSN)
7 (mer pengar till revisionen)
30 (mer pengar till miljöarbete)
2 407 SUMMA
- 770 (skattehöjning)
1 507 underfinansieras

Skatten höjs ännu mer med V
• Höjer skatten med 25 öre (1,3 miljarder)
• Ingen höjning av SL-taxan - 700 Mkr
• Tillför HSN ytterligare 500 Mkr


Exempel på spökbilder som frammanades av oppositionen var frågan om att omvandla landstinget till region. Som främsta källa hade man ett påstått citat av en politisk sakkunnig på kommundepartementet. Att alliansen kunde citera vilka direktiv den aktuella utredaren fått och andra viktiga skriftliga källor imponerade inte på oppositionen som likt Don Quijote anföll väderkvarnar. Dessutom fick SvDs "opartiska" artikelserie stå som sanningsvittne om vad trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ansett om kollektivtrafikens och vägtrafikens utveckling i landstinget. Dagens artikel på SvDs brännpunkt är i linje med vad som sagts tidigare. Men surt sa räven - ärendet var inte rätt berett, så oppositionen ville inte rösta om alliansens förslag att ge ett uppdrag till landstingsstyrelsen om att bereda ett ärende om både tunnelbana och andra former av kollektivtrafik med anledning av regionens snabbt ökande befolkning....

Enligt kvällsnyheterna i TV4 fanns det protester mot höjningen av månadsbiljett på SL. Särskilt pittoreskt var det att man visade en bild på den sk planka-gruppen som hävdar att det är rätt att åka kollektivt utan att betala för sig. Då spelar det väl ingen roll om det kostar 690 eller 790 kronor?! Det påminner om historien om skotten som sprang efter en spårvagn för att spara pengar, men som blev uppmanad att springa efter en taxi, eftersom han då sparade mer pengar!

---

SvD, SvD

---

måndag 13 juni 2011

Miljöpartiet saknar 1½ miljard i landstingsbudgeten

Miljöpartiet satsar skattebetalarnas pengar i landstingsbudgeten - men utan riktig täckning.

Trots ett förslag på en skattehöjning som skulle ge 700 miljoner kronor fattas det fortfarande drygt 1,5 miljarder för att få en budget i balans.

I morse stod Miljöpartiet och delade ut grönt kampanjmaterial utanför Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Det var inte så många som nappade på budskapet att 100 kronors höjning av månadsbiljetten på SL var för mycket. Raymond Wigg ville först argumentera med mig när jag framförde att deras budget var underfinansierad, men när jag på hans fråga vidgick att jag läst deras budgetförslag blev han tyst. Flera andra passerande frågade mig "vilket parti var det" och när jag svarade att det var Miljöpartiet, konstaterade man "det är så typiskt för dom"...

---

MPs budgetförslag

Alliansens budgetförslag

---

lördag 11 juni 2011

Lidingöcentern framhärdar i sitt motstånd mot Lidingöbanan

I ett pressmeddelande som finns på Lidingösidan framgår klart att Lidingöcentern i sin iver att blåsa till strid är beredda att offra Lidingöbanan.

I ett avtal mellan Lidngö Stad och SL finns förutsättningen att skapa utrymme för en spårvagnsdepå vid Aga/Dalenum. I ursprungstanken fanns att det skulle vara möjligt att även ha en tillräckligt stor bussdepå på samma plats. Nu har tekniska utredningar visat att det inte går. Då kräver Lidingöcentern att bussar och spårvagnar ska rymmas vid Dalenum. Konsekvensen av detta är att Lidingöcentern i praktiken säger nej till fortsatt Lidingöbana. Kan inte bussdepån anläggas i Stockby industriområde utan vara kvar till Dalenum då kan inte svagnsdepån få plats och då faller avtalet om Lidingöbanans modernisering - och då kommer SL att lägga ner den!

Man kan inte både ha kakan och äta den. Vill vi satsa på Lidingöbanan måste de grundläggande förutsättningarna ges. Lidingöcentern vill inte gå med på de förutsättningar som kommit fram vid de tekniska utredningarna Lidinga Stads förvaltningar och SL gjort. Därmed säger man nej till Lidingöbanan.

---

Lidingöcentern äventyrar Lidingöbanans framtid

Paul Lindquist


Lidingöcentern svävar på målet om Lidingöbanan


---

Lidingö VIND på nätet

Så har årets första Lidingö Vind kommit ut. Den ska förvisso delas ut till alla hushåll på Lidingö, men kan ibland försvinna bland reklambladen...

Vad innehåller då Lidingömoderaternas informationsskrift? Bland huvudrubrikerna finns:

  • Hälsosammare skolmat på ön - satsningen på höjd kvalitet med den nya upphandling som träder i kraft under hösten.
  • "Så skapar vi en skola för framtiden" av Maria Stockhaus från Sollentuna - läs även Marias Skolblogg med aktuella kommentarer!
  • Stark ekonomi möjliggör nya satsningar
  • Ökad hemtjänstpeng för tryggare äldrevård
  • Musikskolans avgifter sänks
  • En hållbar grön ö växer fram
  • Premiär för båtpendeln under sommarhelgerna
  • Båtavtalet i hamn
  • Första spadtaget för nytt äldreboende
  • Whistleblowerfunktion införs
  • Ny skola i Rudboda

Läs hela Lidingö VIND på nätet - nedladdningsbar pdf!

---

fredag 10 juni 2011

Vad har SvD för syfte med kampanjen mot Christer G Wennerholm?

Det har inte kunnat undgå någon läsare av SvD att det pågår en kampanj mot Christer G Wennerholm. Som jag tidigare bloggat om har en rad artiklar mot våldsamma anklagelser mot Wennerholm publicerats: inte nog med att han mot vad SvD påstår vara entydiga vetenskapliga resultat och fakta envisas med att vara för spårvagnar, dessutom är han enligt SvD en mutkolv som företräder en spårvagnsnäringens bransch.

Vad finns det då för substans i SvDs anklagelser?

Mårten Schultz - professor i civilrätt - skriver i en kolumn i Medievärlden att
"Den bild som SvD:s artikel för fram är bilden av korruption. Men det förs inte fram några fakta för att visa att den impressionistiskt tecknade bilden överensstämmer med verkligheten. Spårvagnsstäderna verkar för utbyggd kollektivtrafik och inkluderar såväl politiker som näringslivsföreträdare. Men en lobbyorganisation är det knappast. Det är nämligen inte ett organ för branschen utan ett samverkansorgan. Det finns inga indikationer på mutor. Det verkar inte ens som att Wennerholm och de andra politikerna erhåller några arvoden för uppdraget.

Och det har inte skett i smyg, vilket tenderar att vara den första röda lampan i korruptionshärvor. Tvärtom. Projektets medverkande, Wennerholm och många andra politiker från olika partier, verkar sträva efter att framhäva verksamheten.

Det låter inte som vare sig lobbyism eller korruption. Det låter inte ens som något omdömeslöst, om man läser vad tidningen mer precist skriver om de "dubbla stolarna"."
och
"Faktum är att inget av det SvD presenterar låter som att tidningens journalister själva anser att det är korruption. Istället bjuds vi på ett insinuationsspel och en sur kommentar från redaktionschefen om att det var svårt att få tag på Wennerholm. Anklagelsen finns i tonfallet, men inte i några fakta."

En annan intressant källa är ju Christers egen blogg. Varför är han så tydlig där, men säger så urbota kategoriska saker när SvD publicerar (och sätter rubriker)? Det välgörande med bloggosfären är att alla kan komma till tals - stora dagstidningar har inte längre total kontroll över vad som kommer fram till allmänheten. Det innebär också att stora media kan granskas.

Hittills har SvDs artikelserie med angrepp mot Wennerholm inte präglats av gedigen faktaredovisning. Man hänvisar till en rapport från KTH, men de hänvisningar man gör till studien så verkar det egentligen handla om den tunnelbana vi har nu och inte någon specifik beräkning av vad t ex socialdemokraterna vill satsa på. I själva verket framstår hela artikelserien som just ett försvar för socialdemokraternas inställning till satsningar på kollektivtrafiken. Det behövs nog massiv uppbackning av SvD för att skyla över bristerna i S budgetförslag i landstinget:

  • S satsar 370 miljoner mindre på kollektivtrafiken än alliansen
  • totalt vill man utan finansiering öka investeringar i trafik och sjukvård mm med nära 2 miljarder kronor

Visst ska media granska politiker och deras agenda. Jag kan inte se att SvDs artikelserie fyller ens de lägsta kraven på saklighet och redovisning fakta som grund för anklagelserna. Det verkar mest som den lägsta formen av politisk debatt från ett politiskt parti som tappat fotfästet och som därför saknar både visioner och förmåga att föreslå vägar att uppfylla visionerna. Hade det varit Ilja Batljan som framfört det i landstingets budget debatt nästa vecka, hade det varit mer förklarligt. Men att SvD, som i varje fall tidigare velat framstå som en kvalitetstidning, går på som en politisk småstadsavisa väcker en viss förvåning.

---

Edvin Alam, Elias Granqvist (m), Paul Lindquist, SvD

---

Tidigare blogg: SvD på villospår

---

torsdag 9 juni 2011

Ny ledamot i Landstingsfullmäktige

Sår har det hänt. På grund av en avsägelse har jag nu blivit "befordrad" till ordinarie ledamot av landstingsfullmäktige. Det är glädjande att få förtroendet och jag är inte helt utan övning: jag har tjänstgjort som ersättare vid de flesta sammanträden i landstingsfullmäktige denna mandatperiod... Åter stort tack till alla väljare - inte minst alla som lämnat personröster.

Det är egentligen märkligt att landets näst största parlament är så okänt för de flesta. Ännu märkligar om man betänker att landstinget svarar för sjukvård och kollektivtrafik i den folkrika stockholmsregionen...

Även om en enskild ledamot kanske inte har så mycket inflytande i själva fullmäktige, så finns det mycket viktigt att bidra med i de många nämnder och utskott som ingår i landstingets politiska organisation. Jag har som ersättare i Sjukvårdsstyrelse Norr både fått delta i handläggningen av ersättningsetableringar i öppenvården mm. Allra mest framåtblickande är dock utvecklingen av samverkan mellan landstinget och primärkommunerna. Det handlar om att skapa förutsättningar för bättre samarbete mellan sjukvården och kommunernas olika verksamheter - äldreomsorg, handikappomsorg, socialtjänst osv.

Hittills har jag varit med på samverkansmöte i Täby respektive Lidingö. Två kommuner med stora likheter men ändå med stora olikheter - och med olika aspekter på hur samverkan med landstinget kan utvecklas och förbättras.

----

söndag 5 juni 2011

Lika villkor - klarar Skolinspektionen det?

Brännpunkt i dagens SvD skriver Gunvor Engström, ordförande i Friskolornas riksförbund, om hur olika villkoren är för elever och deras föräldrar att välja skola i Sverige idag.

Det är inte acceptabelt att
"I drygt en tredjedel av Sveriges kommuner saknas det helt fristående alternativ inom grundskolan. "

Vidare skriver Engström:
"Hindret är inte plånbok, utan politik. De senaste uppgifterna från Skolinspektionen säger att hela 70 procent av nyansökningarna om att starta en friskola inte ledde till tillstånd. I många fall gör förstås myndigheten en helt korrekt bedömning i sina avslag, men den vanligaste orsaken till avslag är ”otillfredsställande elevprognoser” – en orsak som saknar bedömningskriterier. I stället gör man en ”helhetsbedömning från fall till fall”. En sådan otydlighet skapar ett rättsosäkert läge och ett slags moment 22 för en seriös, fristående huvudman som vill starta en skola. "

Frågan är dock vilken kompetens Skolinspektionen har för att göra sådana företagsekonomiska bedömningar. All företagsamhet innehåller alltid ett visst mått av "vågspel" och inte minst bland friskolorna handlar det om att bedriva verksamheten på ett annat sätt en den traditionella, budgetfinansierade kommunala skolan. Jag har själv sett utredningar från skolmyndigheten där man ställer sig frågande till vilken underbyggnad som finns för myndighetspersonernas tvärsäkra uttalanden om företagsekonomi. I en sådan bedömning måste även finnas till exempel den kommunala skolans kvalitet, den faktiska kompetensen hos den kommunala skolans ledning och lärarkår!

Engström påpekar förtjänstfullt behovet av opartiska kvalitetskriterier. Det är fortfarande under uppbyggnad.

"Alla måste således ges möjlighet att göra ett skolval med utgångspunkt ifrån kvalitet, inriktning, pedagogik och ledarskap. Jag är övertygad om att det enkla faktum att det finns flera och konkurrerande huvudmän är en förutsättning för att valmöjligheten uppfattas som verklig. Vi bör inte slå oss till ro förrän valet av skola för barnen görs aktivt – alltså efter ett noggrant övervägande av alternativen med utgångspunkt från relevant information från alla former av skolor.

För att komma dit behövs åtgärder inom flera områden:

• Kvalitet i utbildning behöver definieras och göras lika för alla skolor oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola. Kvaliteten bör handla om vilka resultat eleverna når.

• En nationell statistik över alla skolors förmåga att uppnå kvalitetskriterierna behöver samlas in och göras tillgänglig för alla elever och föräldrar. Utan tillgång till relevant information riskerar valfriheten att tappa sin allra viktigaste funktion, nämligen kvalitetsförbättring.

• Tillståndsprocessen för fristående skolor behöver moderniseras. Huvudmannens lämplighet att driva skola bör prövas utifrån tydliga kriterier och starten av en skola ske efter diskussioner mellan skolstartare och berörd kommun."

På Lidingö arbetar skolor och utbildningsförvaltning med kvalitetsutveckling. Förvaltningen bygger upp en avdelning för kvalitet, forskning och utveckling. Samarbetet med en rad andra förortskommuner kring en kollegial kvalitetsutvärdering (LJUS på Kvalitet - Lidingö, Järfälla, Upplands Bro, Sigtuna, Solna, Sundbyberg) är av stor betydelse. Till skillnad från myndighetsgranskningen - som framför allt handlar om att kontrollera att respektive skola uppfyller lagens bokstav - lyfter LJUS på Kvalitet fram styrkor och områden för utveckling. Dessutom blir LJUS på Kvalitet ett forum för spridning av bra lösningar på gemensamma problem.

Till detta kommer även kvalitetsenkäter till föräldrar och elever. Förhoppningsvis kommer även elevers upprepade omdömen om lärarna att spridas som ett av flera mått på skolans kvalitet - nu tillämpas det mest systematiskt på gymnasienivå.

Men Gunvor Engström har helt rätt i att för att lika villkor ska gälla i hela landet måste processen för att få en fristående skola (och varför inte även en kommunal skola?) godkänd standardiseras och vila på opartiska och rättvisa grunder!

---

SvD på villospår

Med stigande förvåning läser man SvDs artikelserie om den spårbundna kollektivtrafiken i Storstockholm. Förvisso har journalisterna en kritisk hållning gentemot den främsta politiska företrädaren, trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm. Däremot kan den inte med bästa vilja kallas saklig.

Dagbladets offentliga "rättegång" mot Wennerholm innehåller en rad anklagelser som lätt kan punkteras av fakta tillgängliga i artikelserien eller genom andra källor tillgängliga t ex på internet.

  • Wennerholm säger att tunnelbanan är färdigutbyggd
  • Igår skrev Wennerholm på sin blogg (som SvD säger sig citera med avseende på andra uttalanden idag):
    "Låt mig säga det igen som vi på flera olika sätt och i upprepade intervjuer till både SvD och andra medier: Tunnelbanan är inte färdigbyggd. Snarare genomför vi nu det största lyftet på t-banan i modern tid. De kommande åren lägger vi nära 14 miljarder på t-banan. Jag ställer gärna upp på intervjuer om detta. Jag har till exempel en intervjutid med SvD redan på tisdag."
  • Wennerholm är korrumperad
  • Det stämmer att Wennerholm är ordförande för Föreningen Spårvagnsstäderna. Men är detta en lobbyorganisation vars syfte är att stoppa tunnelbanan i Stockholm? I artikeln i SvD står det bland annat följande:
    "Enligt Anders Rubin (S), kommunalråd i Malmö och före detta vice ordförande i Spårvagnsstäderna, kom föreningen till för att blivande spårvägskommuner skulle kunna mötas och hjälpa varandra vid införandet av spårvagnar. –Vi försökte hitta en organisation där vi inte alla sprang på alla bollar: finansieringsfrågor, teknikfrågor och lagfrågor. Men också för att byta erfarenheter så att vi inte gör om samma misstag på flera olika ställen, säger han. Christer G Wennerholm var mer konkret i sin syn på föreningen. På sin blogg vid bildandet skrev han att nätverket skulle ”driva på utbyggnaden av spårvägar i svenska städer”, och att många kommuner, i likhet med Stockholm, ser spårvägen som den främsta lösningen för att utveckla kollektivtrafiken. Initiativet hyllades bland annat av dåvarande MP-språkröret Peter Eriksson."
    Senare i artikeln står följande:
    "För att bli medlem i Spårvagnsstäderna och få chansen att möta företrädare för några av Sveriges största kommuner och landsting, betalar de drygt 25 företagen 10000–30000 kronor. För kommuner med 50 000 invånare kostar medlemskapet 50000 kronor, och för de med mer än 100000 invånare är siffran den dubbla. Pengar som enligt Anders Rubin går till att finansiera seminarier och möten. –Vi hade gärna sett att mycket av arbetet hade skötts av Trafikverket men de har ingen som helst erfarenhet eller uppbyggd kunskap runt de här frågorna, säger han. Företagen har ingen rösträtt i Spårvagnsstäderna. Rubin medger dock att det finns ett värde för leverantörer att kunna träffas och samtala direkt med kommunerna, och att de då tillsammans med kommunrepresentanterna kan ta fram en gemensam branschstandard för spårvägen. Enligt nationalekonomen Andreas Bergh, som ingår i ett forskningsprojekt om kommunal korruption vid Växjö universitet, är just detta en del av problemet: –I nästan alla korruptionsskandaler som blommar upp i kommunerna, så figurerar arenor där politik och näringsliv har knutit informella band som sedan sätter konkurrensen och opartiskheten ur spel. Det gynnar de inblandade – både politiker och näringslivsrepresentanterna – på skattebetalarnas bekostnad, säger Andreas Bergh. Han pekar på att det för branschens del är stora pengar som står på spel när trafikavtalen med kommuner och landsting görs upp. Och att den person som bär det högsta politiska ansvaret för kollektivtrafikfrågorna samtidigt är ordförande i en lobbyorganisation för spårvägar är problematiskt, tycker Andreas Bergh. –Det är ju hårresande. Jag kan inte se hur han kan säga att han klarar att göra sitt jobb, att företräda skattebetalarna, och vara lobbyist för den här branschnäringen."
    Andreas Bergh har alltså utnämnt Wennerholm till lobbyist för branschnäringen. Visste Bergh hur Föreningen Spårvägsstäderna är sammansatt? Vilka som har rösträtt och vilket syfte föreningen har? Och inte kan man väl säga att det är informella band som knutits: just genom att det är en förening för spårvagnsstäder blir det en helt annan transparens än när en sluten lobbygrupp bearbetar politiker och tjänstemän i en enstaka kommun. Från föreningens hemsida:
    "Våren 2009 startades ett nätverk för att organisera samarbetet mellan inblandade aktörer. Nätverket blev en förening och den 18 september 2009 bildades Spårvagnsstäderna vid ett möte på Landstingshuset i Stockholm. En styrelse tillsattes med representanter för Sveriges största kommuner och trafikhuvudmän. Även företag och intresseorganisationer är välkomna att delta i föreningens arbete. Verksamheten finansieras av medlemsavgifter. "
  • Wennerholm slösar bort skattebetalarnas pengar
  • Här är länkarna i SvDs "beviskedja" betydligt glesare. Men det bygger på att trafikforskare från KTH uttalat sig om att tunnelbanan är samhällsekonomiskt lönsam.
    "För att räkna ut samhällsnyttan vägs kostnader för investeringen mot olika ”nyttor”, exempelvis tidsvinster, minskad trängsel och minskat bilåkande. För att få en samhällsekonomisk vinst i ett projekt ska nettokvoten hamna på noll. Dagens tunnelbana har en samhällsekonomisk nettokvot på 2 räknat på den bebyggelse som Stockholm har i dag, enligt KTH:s beräkningar. Som en jämförelse är SL:s beräkningar för det aktuella spårprojektet Spårväg Citys hela sträckning -1,0. – När vi har tagit kostnaderna som var 1956, så var tunnelbanan otroligt lönsam, med ett nettonuvärde på 11. Men även med de kostnader som är i dag så är resultatet fortfarande positivt. I en kompakt stad blir det ännu större lönsamhet, säger Maria Börjesson."
    I en kompakt stad blir det ännu lönsammare. Det väcker ju frågan om hur kompakta förortsområdena ska vara för att det ska vara lönsamt. Sedan finns det en annan aspekt som inte alls tas upp i den artikeln, men väl i en annan. Stockholms tunnelbana är byggd för att alla ska transporteras in mot T-Centralen. Med nuvarande säkerhetssystem är i allt väsentligt kapaciteten för tåg utnyttjad - dvs tågen kan inte gå mycket tätare i rusningstrafik - och de är redan välfyllda. Att bara förlänga tunnelbanan i ytläge till förorter som nu har busstrafik in mot Stockholm City löser inte problemen utan ökar på trängseln - något som SvD i sin artikelserie pekat på riskerna med. Angående en eventuell tunnel till Nya Karolinska Universitetssjukhuset (NKS) i Solna har Wennerholm även påpekat att en sådan gren på gröna linjen i praktiken - med den trängsel det är på spåren redan nu - innebär det att vissa tåg som annars skulle gått västerut från Odenplan istället skulle växlas upp mot NKS. Utrymmet på spåren söder om Odenplan är begränsat.

Sammanfattningsvis blir jag inte imponerad av SvDs anklagelseakt. Jag har både läst vad som skrivits om kollektivtrafiken i massmedia, i utredningar och jag har lyssnat på vad Christer G Wennerholm har sagt. De frågetecken som finns gäller kompetensen och seriositeten hos SvD!

---

Edvin Alam, Christer G Wennerholm, Paul Lindquist, Mårten Schultz

---

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

---

lördag 4 juni 2011

Ska studiemedlen styra universiteten?

Åter är regelverket för studiemedel i centrum för debatten. I en artikel på SvDs Brännpunkt skriver ordföranden i Uppsala Studentkår, Gabriel Ledung, om hur regelverket för studiemedel får orimliga konsekvenser för studenterna. Eftersom lärosätena ansvarar för att examinerade studenter har de kunskaper och färdigheter som kurserna ska ge, så är det märkligt att regelverket för studiemedel skapar problem för studenter som är i heltidsstudier och följer lärosätets kurser - men där CSN och regelverket diskvalificerar dem från heltids-studiemedel.

Problemet är inte nytt. Under min tid som student på Karolinska Institutet hade CSN och KI olika sätt att räkna terminstid. KI räknade antalet dagar som innehöll samma mängd undervisning på höst- och vårtermin. När CSN räknade blev terminerna olika långa och studiemedlen för exakt samma kurser olika, trots att kursernas kurskrav inte varierade mellan höst- och vår.
Problemet fick KI lösa genom att lägga in några inläsningsdagar (=undervisningsfria dagar) den ena av de två terminerna så att CSNs mätning av studierna ledde till att det blev samma studiemedel för samma studier.

---

fredag 3 juni 2011

Är Ohly och Holma okunniga eller ohederliga?

På dagens brännpunkt i SvD slår Vänsterpariets Lars Ohly och Siv Holma mynt av den otäcka bussolyckan vid Södermalmstorg i helgen. Innan olycksorsaken är utredd är Vänsterpartiets företrädare säkra på sin sak: det är privatiseringens fel.
"Kollektivtrafiken måste styras och kontrolleras av samhället. För det är bara då man kan garantera en hög säkerhet och en kollektivtrafik som leder till att fler åker buss och tåg."

Vidare skriver man att:
"Det finns en mytbildning att konkurrens automatiskt leder till lägre priser och lägre kostnader. I en statlig utredning (SOU 2005:4) visas dock exempel på det motsatta, det vill säga där det blivit dyrare efter att man ökat konkurrensen inom infrastruktur. Det gäller områdena post, el, flyg och taxi. "

Därefter kommer påståendet:
"Och varför är det så? Jo, privata företag ser inte till det gemensamma intresset av en till exempel väl fungerande kollektivtrafik."

Men detta var inte utredningens slutsats. Utredningen pekar på hur framför allt statens myndigheter behöver få ändrade arbetsuppgifter för att avregleringarna ska få avsedd effekt.

Till detta kommer Vänsterpartiets fundamentala missuppfattning: även säkerhet och kvalitet går att konkurrera med. Och även offentligt drivna verksamheter har drabbats av svåra olyckor utan att privata "vinstintressen" varit inblandade.

När det gäller bussolyckan är frågan om vad som orsakat olyckan inte klarlagd än. Har bussbolaget brutit mot lagar eller föreskrifter ska detta givetvis få konsekvenser för ansvariga, men bara att en olycka skett innebär inte något bevis för att avreglering och konkurrens är fel.

---

SOU 2005:4

---