fredag 29 juli 2011

Hönan eller ägget - vad leder till extremism?

I kölvattnet efter tragedierna i Norge spekuleras och diskuteras det vilt i media om vad som kan orsaka denna ondska? Hur kan en människa bli så ond? Är det dataspelens fel (vetenskapsradion idag), en utbildningsfråga (SvD 27/7) eller bara en fråga om antalet anställda i skolan (Ekot 28/7)

Mycket av resonemangen tar sin utgångspunkt i det som de flesta av oss ser: meningslösheten i sprängattentatet och dödande beskjutning. Men ren ondska kan det inte ses som eftersom rapporteringen handlar om att gärningsmannen såg det hela som "nödvändigt" utifrån hans egna bevekelsegrunder.

För effektiv terror måste en stor del av befolkningen låta sig styras av en oro att attentaten ska upprepas - okänt när och var. Så fungerade terrorgrupperna i Tyskland och Italien, så fungerar organiserade bombattentat i Baskien och Mellanöstern. Men även om gärningsmannen haft planer på mer ogärningar, så finns det idag inget som tyder på någon organisation av det slag som vänsterterrorister använde sig av för några decennier sedan.

I en intressant artikel i dagens DN beskriver Ola Larsmo om betydelsen av språkbruket. Det enda som egentligen inte diskuteras är om språkbruket är en effekt av ett mer grundläggande problem, eller om språkbruket är orsaken till aggressiviteten.

Om utbildning (eller avprogrammering) ska vara framgångsrik lär det vara nödvändigt att förstå grunden för gärningsmannens inställning. Det är svårt att frigöra sig från tanken att det rör sig om en xenofobi som bygger på instinkten att definiera sin trygga "hemgrupp" och den gruppens fiender. En rotlös individ som funnit trygghet i en xenofob inställning lär inte gå att övertyga om att det varit fel med mindre än att han kan komma till insikt om vad som är reella hot och vad som faktiskt är inbillade hot, hur verkliga allt ändå uppfattats av honom.

Det innebär inte på något sätt att gärningsmannen inte skulle vara ansvarig för sina handlingar. Även om verklighetsuppfattningen kan ifrågasättas så handlar det inte om det slag av total brist på verklighetsanknytning som förknippas med det psykiatriska tillståndet psykos.

För övrigt anser jag att SD på ett oansvarigt sätt underblåser xenofoba beteenden som kan leda till tragedier som den i Norge.

----

DN

----

Tidigare blogg: Snävt perspektiv på rasism hjälper inte

---

onsdag 27 juli 2011

Snävt perspektiv på "rasism" hjälper inte

På dagens Brännpunkt tar en grupp författare anförda av Mona Sahlin upp ett angeläget ämne: hur ska man kunna förhindra en upprepning av tragedin i Norge.

Analysen kommer en bra bit på väg: man löser inte intolerans med några snabba insatser, det handlar om långsiktigt arbete.
"Undervisning och folkbildning för tolerans handlar inte om debatt, tillrättavisande eller skuldbeläggande av individer eller grupper. Det är frågan om en undervisning grundad i den enskilde individens förståelse för den värld denne lever i, på grund av den intolerantes ovilja och oförmåga att se världen ur ett annat perspektiv än sitt eget. Därför är ett kontinuerligt samtal som bygger på att utveckla inlevelseförmågan hos den intolerante, så att denne kan se världen ur andras perspektiv, en nödvändighet."

På något sätt undviker man dock frågan om varför vi människor har så lätt att gruppera oss, utföra mobbning i olika grupper. Om man kallar det rasism, så har man reducerat problemets omfattning så att man kan missa själva grunden. För att kunna klassificeras som äkta rasism så handlade det ursprungligen om en teori om att olika raser var olika dugliga - vanligen att den egna rasen (vad det nu är) är den som är mest duglig och den som därför har rätt att styra över andra raser. Om man däremot är rädd för andra folkgrupper handlar det inte om rasism utan om det som fransmännen kallar "xenofobi" - rädsla för det främmande.

Xenofobi omfattar alla fobier relaterade till olika grupperingar av människor: islamofobi, homofobi eller fördomar om någon annan gruppering som man själv inte räknar sig till.

Det finns någonstans hos oss alla en instinkt att identifiera sig med en grupp nära en själv: familjen, arbetsgruppen eller t ex skolklassen. Om vi håller ihop mot dem som vi inte känner så väl, så får vi en känsla av trygghet. Att gemensamt anfalla någon som inte känns som del av gruppen inger också en betydande trygghet - dvs även mobbningens lär ha sin grund i xenofobin (och det är ju en känt trick av diktatorer att ordna krig med en yttre fiende för att samla befolkningen och ta udden av intern kritik). Men trots att xenofobi är instinkt så kan vi lära oss att inte låta oss styras av dessa. Om vi låter oss styras av instinkterna låter vi "reptilhjärnan" styra oss, dvs hjärnfunktioner som inte innebär några medvetna, genomtänkta beteenden. Man kan aldrig ursäkta xenofobt beteende med att "det är ju en instinkt" - människan är ju mer utvecklad än en "reptil".

För att förstå - och på sikt kunna minska risken för tragedier som de i Norge och sådana som inträffat bland annat på skolor i tex USA måste det långsiktiga arbetet gå ut på att minska instinktens inflytande över tänkande och beteenden. Om man tar med i ekvationen att individer som fastnat i xenofobiskt tänkande i grunden är otrygga människor som funnit en trygghet i just det tänkandet, så inser man hur komplicerat problemet är.

I grunden handlar det om att förstå att vi har "djuriska" instinkter att finna trygghet i att (även inbilla oss) att vi tillhör en grupp (familj, skolklass, skola, idrottsklubb, politiskt parti eller annan förening, stadsdel, kommun, landskap, nation, världsdel...) och att försvaret av denna grupp mot inbillade eller verkliga angrepp kan göras med vilka medel som helst. På instinktsnivå handlar det inte om att en människa är ond eller god. Det handlar om att lära sig att förstå sina egna reaktioner: varför blir jag rädd för personer från andra grupper?

Därför stämmer det som Mona Sahlin och medförfattare skriver: den som inte vuxit fram till en mognad avseende den inbyggda xenofobin kan inte omvändas i en handvändning: "Därför är ett kontinuerligt samtal som bygger på att utveckla inlevelseförmågan hos den intolerante, så att denne kan se världen ur andras perspektiv, en nödvändighet." En förståelse av den grundläggande, instinktiva xenofobin kan möjligen vara till hjälp vid "avprogrammering".

Ingången till detta måste vara att få individen att förstå att rädslan är obefogad och att grupptillhörigheten till en xenofob grupp inte löser individens problem. Och ett politiskt parti som har xenofoba beskrivningar av "verkligheten" gör inte ett sådant arbete lättare. Tvärtemot vad Jimmie Åkeson hävdade i en Eko-intervju stärker SDs islamofoba hållning fördomar hos personer som hyser den obefogade rädslan för invandrare från länder där islam är dominerande. Därför anser jag att SD på ett oansvarigt sätt underblåser xenofoba beteenden som kan leda till tragedier som den i Norge

Ökad insikt, minskat inflytande för instinkt - ungefär som tulipanaros: lätt att säga, men svårare att genomföra.

---
Paul Lindquist, Kent Persson

----

DN

---

lördag 23 juli 2011

Reaktionär SSU:are bevakar Kommunals särintressen

På SvDs Brännpunkt har en kandidat till SSUs ordförandeskap, Gabriel Wikström, utmärkt sig som reaktionär bevakare av Kommunalarbetarförbundets särintressen. Kärnpunkten är att vinstintressen i vård och omsorg skulle leda till sämre kvalitet.

Wikström förtalar friskolesystemet genom att fastslå
"Det friskolesystem som i rapporten framstår som ett föredöme har kritiserats hårt för att bidra till ineffektivitet, segregation, oklara beslutsvägar och sjunkande resultatuppfyllelse. Kritiken är dessutom bred och omfattas av alltifrån lärare och fackförbund till skolforskare och representanter från de största politiska partierna."

Men detta är inte hela sannningen. Den offentligt drivna skolan brottas också med problem: decenniers bristande kunskapsmål i skolan, sjunkande kunskapsnivå i lärarkåren till följd av en urvattnad lärarutbildning, detaljstyrning av fritidspolitiker i stället för att engagerade och kunniga skolledare och lärare. Sedan stämmer det att lärarfack och enskilda röster på senare tid har trott sig finna den allena saliggörande lösningen på problemen: förstatligande. Detta istället för att se på de kommuner som lyckas väl i utvecklingen av skolornas kvalitet, såväl kommunala som friskolor. Glöm inte heller att det är åtskilliga friskolor som inte ingår i koncerner...

Men åter reaktionäre Wikström. Välfärdsrådets första rapport handlar om byråkratiska och andra "hinder" för fristående verksamhet att etablera sig och utvecklas. Det är ju den gängse gången vid offentliga utredningar att skriva rapporter för olika delområden i problemområdet för att efter att ha belyst olika aspekter komma med en sammanfattande slutrapport. Att en första rapport behandlar just hinder för fristående verksamhet är alltså knappas ett uttryck för utslag av särintressen.

Däremot har reaktionärt lagda vänsterpolitiker och fackliga tjänstemän inom Kommunalarbetarförbundet särintressen att bevaka. Om ett tidigare kommunalt monopol håller på att öppnas för konkurrens för medborgarnas bästa, då minskar ju marknaden för ett fackligt Kommunal - med färre medlemmar lär förbundets tjänstemannakår behöva minskas osv.

Wikström utbreder sig om att socialdemokratin och facket skulle vara i praktiken ensamma om ett medborgarperspektiv, men med ett krampaktigt försvar av kommunala monopol i vård, omsorg och skola brister det i konsekvens.

Det stämmer att inte alla fristående alternativ har klarat de kvalitetskrav som medborgarna har rätt ställa. Men det gäller även många kommunalt drivna alternativ. Vi befinner oss i en omställningstid. De kommunala förvaltningarna håller på att lära sig att sätta upp kvalitetskrav och att göra uppföljningar av dessa. Och det måste gälla både kommunala verksamheter och fristående verksamheter. Men att påstå att medborgarperspektivet och kommunalfackliga perspektivet är två identiska perspektiv det visar på en oförmåga att skilja mellan medborgarnas, de anställdas och de fackliga tjänstemännens intressen!

Slutligen är det viktigt att påpeka att både för kommunal verksamhet och för fristående verksamhet är det mesta av mycket god kvalitet. Beträffande den ekonomiska sidan, så kan man ifrågasätta om det alltid är så effektivt om fristående verksamhet med god kvalitet kan "kamma hem vinster" med samma ersättning. Här ligger den stora utmaningen för all offentligt driven vård, omsorg och skola: öka effektiviteten med fortsatt god kvalitet så försvinner ju alla vinstmarginaler för "profitdriven" privat verksamhet!!

Jag håller alltså helt med vice ordföranden i Fria Moderata Studentförbundet, Victoria Nilsson: total idéstagnation inom socialdemokratin. Och skulle det visa sig att SSU finner Wikströms argumentation så tilltalande att han blir ordförande, då visar organisationen att medborgarnas perspektiv betyder mindre än de socialdemokratiska institutionernas makt och inflytande!

---

SvD, SvD

---

fredag 22 juli 2011

Studenterna måste få makten att rösta med fötterna!

I dagens SvD skriver tre representanter för ekonomistuderande i Sverige om brister i dagens utbildning - och inte från vilka lärdomsanstalter som helst utan universiteten i Lund, Göteborg och Uppsala.
Det tyngsta i kritiken är att utbildningarna enligt dessa studenter inte ger de kunskaper och färdigheter som behövs i arbetslivet. Framför allt påtalas behovet av seminarier med utrymme för diskussion (muntlig analys) samt djupare skriftlig analys.

Frågorna som väcks är intressanta - och inte alls nya. När jag gick på läkarutbildningen i slutet av 1970-talet och början 80-talet diskuterades motsvarande problem inom läkarutbildningen.

Gemensamt för ekonomi- respektive läkarutbildningarna är att de sk akademiska studierna är linje-indelade där varje linje ska leda till en yrkesexamen. Inom läkarutbildningen gjordes det (i varje fall tidigare) så strikt, att det var praktiskt omöjligt att byta studieort eftersom kursernas benämningar och inbördes placering skapade oöverstigliga problem för den student som ville byta studieort.

Denna linje-indelning är, så vitt det är möjligt att förstå den, helt väsensskild från den Europeiska Bologna ordningen, med tre års grundutbildning, ytterligare år för masterutbildning och sedan eventuellt doktorsutbildning.

Låt oss leka med tanken att olika yrkesexamina definieras lite liberalare - vilken är den grund alla ska ha (och då inte definierat i enskilda lärosätens hemsnickrade kurser - låt lärosätena ackreditera sina kurser för att bli accepterade som del av grunden till olika yrkeslinjer!).

Syftet med en sådan ordning skulle vara att studenten skulle få möjlighet att "rösta med fötterna". Låt oss kalla det för "Högskoleval" i analogi med Vårdval!

Med lättrörliga studenter skulle lärosätena bli tvungna att leverera bättre utbildning!

---

SvD

Tidigare blogg: Den högre utbildningens isolering

---

Upprörande förmynderi i förskola

I gårdagens SvD berättas om en förskola i Uppsala, där man registrerar små barns uppfattningar om en rad frågor som de knappast är stora nog att förstå innebörden av. Det anges att det handlar om förskolans likabehandlingsplan. Men det är en missuppfattning: förskolan har en skyldighet att ha en likabehandlingsplan, dvs en plan för hur man ska arbeta för att ge alla barn lika möjligheter, en plan för att förhindra att barn diskrimineras t ex med utgångspunkt från handikapp, etnicitet eller familjeförhållanden.

Att då vända det till att förhöra och registrera småbarns uttalanden och sedan konfrontera föräldrarna med detta, är att i stället för att fokusera på verksamhetens skyldigheter försöka kontrollera barnen och deras föräldrar. Det må vara i Alva Myrdals och Callocains anda, men det är inte verksamhetens kontroll av föräldrarna likabehandlingsplanen gäller, utan hur verksamheten uppträder gentemot barn och föräldrar!

---

SvD

---

torsdag 21 juli 2011

Fortsatt tvetalan från (S)

Under hela valrörelsen excellerade (S) i att komma med förslag och löften som sedan helt eller delvis togs tillbaka eller i varje fall dementerades av någon annan, högre placerad person i Rörelsen. I "bästa fall" var det en fråga om förvirring och bristande ledning av partiet, i "värsta fall" var det en beslutad taktik för att försöka locka till sig fler väljare (och i så fall uppenbarligen misslyckad taktik).

Det som är allvarligare är att den nya partiledningen tycks sätta tvetalan i system. Vi har hört Håkan Juholt svänga sig om deltagande i Libyen-insatsen, bara som ett exempel.

I dagens SvD påpekar ledarskribenten Per Gudmundsson att (S) säger en sak i Sverige och en annan sak när man träffar sina politiska vänner i Bryssel.

"De första frågorna när Håkan Juholt hade utsett Tommy Waidelich till ekonomisk-politisk talesman den 29 mars gällde respekten för budgetreglerna. Journalisterna på presskonferensen ville veta hur Socialdemokraterna ställde sig till stabila statsfinanser, budgettak och överskottsmål.

”Där är jag inte beredd att kompromissa”, sade Waidelich."
...
"Den 23 juni undertecknade dock Håkan Juholt ett dokument med motsatt innebörd. Då träffades partiledarna från EU:s alla socialdemokratiska partier i The Leaders’ Conference of The Party of European Socialists (PES). Visst fokus där hamnade på Håkan Juholt som ny i kretsen, men det mål ledarkonferensen enades om att arbeta för har inte rapporterats hemma i Sverige.

En av punkterna i det dokument som antogs kräver att EU:s medlemsländer, på nationell nivå, ska kunna undanta statliga investeringar från budgetreglerna."

Men vi har fått lära oss de senaste veckorna att budgetreglerna inte gäller inkomstskattesänkningar - oavsett om de ingår i en helhetsbudget eller ej. Därom är ju (S) och (SD) uppenbarligen överens tillsammans med (MP) och (V). Allting är relativt i en värld där vänsteralliansen S-SD-MP-V vill regera.

---

SvD, SvD

---

Tydligare om Drottningholm, Världsarv och Förbifart Stockholm

Jag bloggade tidigare om vad jag uppfattade som otydligheter var frågan om Ekerövägen i relation till världsarvet Drottningholm står nu. Med benäget bistånd från författaren av den aktuella artikeln i SvD, Adam Svanell, upplever jag att ytterligare klarhet har kunnat nås. För Adams kommentarer, se kommentarer till min tidigare blogg.

I mitten av maj publicerade Trafikverket en Miljökonsekvensbeskrivning. I denna finns på flera ställen beskrivet problematiken och hur man avser att lösa problemen, inte minst i den del som beskriver samråd med olika berörda intressenter. I vilken mån dessa ställningstaganden har ingått i internationella Icomos brev till Regeringen har inte funnits möjlighet att granska i dagsläget. Däremot har Trafikverket i ett pressmeddelande den 30 juni kungjort bland annat följande:
"På uppdrag av Riksantikvarieämbetet gör Trafikverket också en kulturarvskonsekvensbedömning enligt Icomos riktlinjer, en så kallad Heritage Impact Assessment, HIA (Icomos, International Council on Monuments and Sites, är Unescos expertgrupp på världsarv). Syftet är att göra tydligt trafikprojektens inverkan på världsarvets värde och vad det är som krävs för att inte hota detta. Rapporten ska lämnas till Riksantikvarieämbetet, som i sin tur rapporterar arbetet Unesco. Rapporten kommer därefter att granskas av Icomos.

Kulturarvskonsekvensbedömningen, HIA, innebär att föreslagna åtgärder och förändringar bedöms mot kvaliteter som ligger till grund för Drottningholms världsarvsstatus. Påverkan på världsarvets värde av föreslagna förändringar beskrivs och åtgärder som kan bli aktuella tas fram.

I planeringen av utbyggnaden tas också hänsyn till Ekerös trafikproblem, en växande befolkning i regionen och säkerheten på vägarna i planeringen av Förbifart Stockholm och utbyggnaden av Ekerövägen. Alla aspekter vägs noga för att skapa en lösning som gynnar alla parter i ett långsiktigt perspektiv."

---

SvD

---

tisdag 19 juli 2011

Vill oppositionen regera tillsammans med SD?

Det blir allt uppenbarare att oppositionen vill regera tillsammans med SD.

I dagens SvD skriver Miljöpartiets finanspolitiska talesperson, Mikaela Valtersson, att en enig opposition vill stoppa det femte jobbskatteavdraget. Motivet skulle vara "Att prioritera ett ytterligare jobbskatteavdrag med okända effekter andas inte stabilitet och ansvar."
Detta med okända - eller snarare i vissa delar av den politiska världen inte erkända - effekter har en illa dold ton av utpressning: om Alliansregeringen inte går våra krav till mötes:
"Det finns i Sveriges riksdag ingen majoritet för ett femte jobbskatteavdrag. I ett sådant läge bör regeringen tänka om och i stället i budgetpropositionen presentera en ekonomisk politik som kan få stöd i riksdagen."

Men det är just detta som är den springande punkten: finns det ett samlat budgetalternativ som har ett högra antal röster med sig i riksdagen? Kommer MP, S, V och SD att samlas kring ett fullständigt gemensamt budgetförslag, eller är det bara enskilda delar av budgeten som man är överens om? MP med flera påstår att ett femte jobbskatteavdrag bara skulle förstärka statens budget, dvs en form av övertaxering. Men eftersom Alliansens reformering av Sverige med satsning just på att arbete bland annat bygger på att det ska löna sig mer att arbeta, så jobbskatteavdrag viktiga för politikens helhet. Detta måste de olika oppositionspartierna inse och därmed vara beredda att regera tillsammans - i en konstellation som har fler riksdagsledamöter bakom sig än Alliansen.

Vad begär då MP? Riktig kristallklart är det inte:
"En ansvarsfull ekonomisk politik är en politik som är varsam med skattepengar och ser till att vi investerar för framtiden i det som är de mest prioriterade reformerna.

En budget som ser till att tågtrafiken fungerar, som inleder en klimatomställning i det slitna miljonprogrammet, som tar ett större ansvar för miljön, som satsar på att ge alla unga en ärlig chans i skolan och arbetslivet och som ger företagen ökade möjligheter att satsa för framtiden och anställa fler är en budget för framtiden."

"än en budget för framtiden"? Alltså en budget för gårdagen?? Detta skrivet av en politiker som före valet hävdade att om pensionärer inte har råd att bo kvar på grund av oppositionens krav på återinförd fastighetsskatt: "Då får dom väl flytta då"...

---

SvD: kloka tankar av Per Gudmundsson om Juholt och ROT- och RUT-avdrag - en annan del av Alliansens politik som somliga politiker anser vara utan riktig "effekt".

---

Thomas Böhlmark, Kent Persson

---

Tidigare bloggar:
Dom får väl sälja då
Den rödgröna bluffen synas
Kvalitet är mycket mer än barn/vuxen-kvot

---

söndag 17 juli 2011

Om effekterna av kunskapsföraktet inom (S)

I dagens SvD skriver Benjamin Katzeff Silberstein om att socialdemokratin behöver fler akademiker i sina led. Socialdemokratins historiska koppling till akademiskt skolade personer tecknas mot bakgrunden att Håkan Juholts ledargarnityr saknar sådan i nämnvärd omfattning.

Eftersom jag själv gick i skola på 60- och 70-talen framstår det som en naturlig utveckling. Enligt den nya läroplanen (Lgr69 tror jag den kallades) - och som den förklarades för oss elever när vi skulle insupa de styrande politikernas vishet - så var kunskapsinhämtande inte längre lika viktigt. Umgängesförmåga framställdes som skolans primära mål. Denna utveckling kröntes på slutet av 1980-talet då den dåvarande skolministern i en eko-intervju försvarade nedmonteringen av ämneskunskaper i den då nya lärarutbildningen med ett uttalande om att lärare som inte kan så mycket bryr sig mer om eleverna.

Så som man sår, skall man ock skörda. Genomgående har det under dessa decennier funnits ett förakt för kunskap inom (S). Det är då inte underligt att akademiker inte är speciellt intresserade av Rörelsen och att Rörelsen inte är intresserad av akademiker...

---

SvD, SvD, SvD

---

lördag 16 juli 2011

Förvirrande om Förbifarten och Drottningholm

I dagens SvD kan man läsa att Trafikverket inte "köper" Unescos kritik. Men riktigt vad det gäller och vem som framfört vad framgår inte. Man hänvisar till organisationen Icomos, men när man söker på dess hemsida finner man bara länkar till den svenska lokalföreningen. Denna har i ett antal skrivelser sedan 2008 förfäktat att (1) väg 261 löper igenom världsarvet och att (2) världsarvsprincipen innebär att vägen egentligen är fel som den var när Drottningholm blev världsarv 1991. Till saken hör ju att vägen är trefilig sedan länge tillbaka. Men svenska Icomos anser att världsarvet kräver att den ska återfå "något av tidigare landsvägskaraktär" (brev till Regeringen 2010-03-25).
Går man till källorna i Unesco finns en karta som visar slottet, teatern och Kina slott samt de namngivna parkdelarna innanför det område där väg 261 går. Att då skriva att väg 261 går igenom världsarvsområdet förefaller alltså sakna grund i Unescos dokumentation. Skulle det vara så att även området där vägen går, ingår i världsarvet (vilket inte framgår av Unescos dokumentation) så innebär detta att den trefiliga vägen redan är accepterad. Det är en helt väsensskild sak jämfört med den nya motorvägen som drogs igenom en del av Elbedalen. I ett annat brev (2010-01-11) framför svenska Icomos att "Hela Lovön utgör en nödvändig frizon för världsarvet". Därmed har svenska Icomos utvidgat världsarvet till hela Lovön. Om motsvarande principer skulle gälla till exempel slottet och parken i Versailles, så skulle det innebära att detta världsarv snarast ska tas bort från listan! I ett nyhetsbrev från svenska ICOMOS har man dessutom definierat ytterligare områden kring Drottningholm som världsarv, som inte finns med i Unescos dokumentation. Om denna större omfattning stämmer, så stämmer inte Unescos dokumentation. Men då fanns ju å andra sidan en trefilig väg 261 med...
Ur Unescos dokumentation:




---

söndag 10 juli 2011

Den högre utbildningens isolering

I dagens SvD diskuterar Gustaf Almkvist om den humanistiska utbildningens behov av att hävda sig själv - med bakgrund i diskussionerna om utbildningarnas samhällsnytta.

Det skulle vara till nytta både för Sverige och för svenskarna om det så strikta linjesystemet kunde förtunnas. För lärare skulle till exempel en gedigen pedagogisk grund krävas, men utöver detta ämneskunskaper som den enskilde i högre omfattning själv kan välja i djup och bredd. Många andra yrken skulle på samma sätt gagnas av en definierad bas och därutöver en bredd baserad på individernas eget val. Är det bra med yrkesinriktade högskolor i stället för bredare universitet? I Stockholm har lärarhögskolan relativt nyligen inkorporerats i Stockholms Universitet. Frågan som återstår är ju i hur hög grad de som studerar till lärare förblir i en egen kategori, skiljd från det övriga universitetet...

---

SvD

---

Kvalitet i centrum - inte vad som sker med vinsten

I avundsjukans Sverige - läs (V) och (S) - är det centrala när det gäller friskolor om verksamheten går med vinst när samma medel ges som till den kommunala skolan. I samma fålla hamnar för övrigt Miljöpartiets ersättare i Lidingös Utbildningsnämnd. Vid flera tillfällen har den företrädaren kommit med inlägg där kärnpunkten har varit att olika privata verksamheter gått med vinst.

För moderat skolpolitik är det viktigaste vilken kvalitet som en förskola eller skola erbjuder. Det är därför viktigt att objektiv kvalitetsmätning snabbt utvecklas så att både föräldrar, politiker och tillsynsmyndighet har mer än tyckande och allmän företagsfientlighet som stöd för beslut vid val av skola respektive beslut om rätt till ersättning i form av t ex skolpeng. Därför är det mest centrala att Jan Björklund snabbt går vidare med arbetet som ska leda till jämförbarhet över hela landet och möjlighet att kvalitetsbedöma alla skolor - kommunala som privata. Då finns möjligheten att se vilka skolor som är bra och vilka som behöver bli bättre - oavsett om det är vinst- eller förlustskolor. Det är det som är kärnpunkten för Sveriges barn och för Sveriges framtid.

I dagens SvD resoneras om varför vinst ofta är bra för friskolor. Men det är väsentligt att motståndet mot friskolor handlar om en dogm: vinst är ont och medför bara elände, kommunala skolor är alltid bättre än privata, och så vidare...

---