måndag 28 november 2011

Paviljonger under Rudboda skolas ombyggnad

Vid Utbildningsnämndens i Lidingö sammanträde 6 december lägger den styrande M-FP-KD-majoriteten fram förslaget att alla skolans elever ska vara i paviljonger under byggtiden. Alternativet hade varit att utnyttja lokaler som står tomma i Bodals skola, men nackdelarna med detta bedömer vi inte uppväger den relativt ringa ekonomiska besparing som buss-alternativet innebär. Med hänsyn till hushållning med skattebetalarnas pengar och god hushållning med lokaler och ekonomi var det dock angeläget att utvärdera buss-alternativet.

Det är med glädje vi instämmer med föräldrar och personal vid Rudboda skola: den bästa lösningen är paviljonger på gärdet på andra sidan fotbollsplanen.

Ett problem i sammanhanget är då grannarnas överklagande av det tillfälliga bygglovet för paviljongerna: oro lär finnas för att paviljongerna permanentas. Av formella skäl lär sådant bygglov beviljas på en viss tid - ofta 5 år. Men det är helt klart att Utbildningsnämnden och hyresvärden inte har något som helst intresse att ha kvar paviljongerna längre än tills skolan är färdig för inflyttning. Särskilda avlämningsplatser ska också ordnas så att de boende på Yxvägen och Yxstigen inte drabbas.
Det har ryktats om oro för fastigheternas framtida värde med anledning av paviljongerna. Men det finns starka skäl att tro att existensen av ny och modern skola höjer attraktionskraften i just dessa fastigheter för barnfamiljer!

---

Lidingösidan, Lidingösidan

---

Budgetfullmäktige har inletts - först om Stadshuset

Så har kommunfullmäktiges budgetsammanträde inletts. Paul Lindquist presenterade majoritetens budgetsatsningar understödd av Rune Nordström (FP) och Jessica Nyberg (KD). Lidingöcentern argumenterar mot att renovera Stadshuset - vill inte ta beslut förrän allt är känt om alla fastigheter som behöver renoveras. Man vill dessutom föra över pengar från driftsbudget till investeringsbudget - blandar ihop underhåll och investering. Dessutom vill man satsa miljoner på Vallen för bland annat nya löparbanor. Eftersom löparbanorna är nyrenoverade så kan man fråga sig vart Lidingöcenterns påstådda omsorg om skattebetalarnas pengar tagit vägen.

Lidingöpartiet har nu accepterat det 40-åriga stadshuset - och förefaller förskräckta över bara tanken på att kanske riva huset! Precis som för Rudboda Skola är det givetvis viktigt att väga för- och nackdelar både med renovering och med nybyggnation. Men för Lidingöpartiet förefaller det viktigast att låta allt förbli vad det är just nu.

----

söndag 27 november 2011

Tillåter lagstiftningen slavhandel??

Det har i dagarna meddelats att efter en anmälan av en miljöpartist i Stockholm så ska åklagare starta en förundersökning om en stadsdelsnämnd gjort sig skyldig till trolöshet mot huvudman genom att vid avknoppning sälja möbler och annan inredning, men inte ta betalt för bland annat personalen och dess kompetens.

Det är möjligt att detta är juridiskt korrekt, men moraliskt och logiskt inställer sig en rad frågor:

  • Om personalen och dess kompetens är en kommunal tillgång - hur ska man då ingripa när någon i personalen säger upp sig? Blir inte det en fråga om stöld eller förskingring - kommunen blir ju av med en tillgång som är värd pengar för kommunen? Slutsatsen blir väl att kommunen är tvungen att begära "övergångssummor" som betalas av nästa arbetsgivare (eller av pensionären om personen undandrar sig arbetet genom att gå i pension)?
  • Vi avknoppning, då personalen själv tar över verksamheten, ska alltså personalen friköpa sig. Det låter som om offentligt anställda är livegna, eftersom de räknas som kommunens immateriella tillgångar i regeringsrättens dom.
Slutligen inställer sig även frågan i vilken grad det överhuvud taget kan handla om "trolöshet mot huvudman". Det måste innebära att en verksamhet - förvaltning eller stadsdelsnämnd - handlat utan fullmäktiges vetskap och mot dess intentioner.

Skallet mot privata företag i vård, omsorg och skola har tilltagit - men det grundläggande problemet missar man oftast: i den offentliga verksamheten har man först nyligen börjat identifiera kvalitetsindikatorer. Behovet av kvalitetsuppföljning är lika stort inom helt offentlig verksamhet som inom privat driven verksamhet inom den offentliga välfärden.

---

DN, DN, SvD, SvD

---

Sverigedemokraterna - en ulv i fårakläder

Sverigedemokraterna har bytt partibeteckning. På så sätt vill man ge sken av att inte längre vara ett "enfrågeparti", enligt Jimmie Åkesson. Man vill uppfattas som ett mjukare parti, men enligt redovisningen på partimötet så förändras inte den nationalistiska grunden.

Men man på allvar ta fram liknelsen "ulv i fårakläder" för att använda en gammal klassisk beskrivning. Man ska fortsätta vara nationalistiskt men bredda sig för att attrahera flera väljare. Medlemmar som öppet uttrycker på nationalismen baserade xenofoba åsikter utesluter. Detta ger ett klart intryck av att man vill sopa främlilngsfientligheten under mattan för att uppfattas som rumsrena.

Det som framstår som mycket graverande för SD är att man fortsätter med den förenklade, populistiska argumentationen - att nationalismen kan rädda oss från ett aggressivt islam. Felet man gör är just att generalisera ända tills det blir fel.
SD hävdar ett det finns EN svensk kultur - nu till och med vid vissa tillfällen utvidgad till gemensam västerländsk - som står i motsats till en enad islamsk.

Det som är fel med ett sådant resonemang är att inte ens "äkta" svenskar har en gemensam kultur. Och om man söker en gemensam nämnare som omfattar laglydighet, människovärde och tolerans så kan man inte utesluta till exempel människor med islamsk bakgrund från den gemenskapen. Att det finns sekteristiska, aggressiva små grupperingar inom både islam och "västvärlden" är beklagligt och något som måste bekämpas. Av "retoriken" från SD att döma vill man fortsätta att vara en sådan gruppering, men med fler svenskar bakom sig.

SD vill inte att den nationalistiska och intoleranta ideologien ska synas. Men man fortsätter att predika populistiska, förenklade lösningar på allvarliga problem. Trots att man i vissa fall hyllar västerländsk kultur så finns en intolerant och isolationistisk syn på EU.

Vägen till en bättre värld bygger på att man ser de verkliga problemen och att man inte förfaller till förenklade, populistiska lösningar där man generaliserar både negativa och positiva egenskaper hos olika arbiträrt valda grupper. Det räcker inte med att byta etikett på ett parti som baserar sin ideologi på intolerans.

---

SvD, SvD, DN, DN, DN

---

måndag 21 november 2011

Dokusåpan (S) fortsätter...

Det är inte utan förvåning man läser om de senaste turerna i dokusåpan (S) - kampen om vem som ska få bestämma. Inte kampen om VAD som skall vara politiken.

Riktigt raffinerat vore det ju om det var en uttänkt "spin"-strategi för att dölja avsaknaden av verkliga politiska alternativ till Alliansregeringen. Men så verkar det inte vara. Ingen driver sakfrågor - det handlar om kritik av HUR Juholt uttrycker sig, inte den totala avsaknaden av substans. Inte heller kritikerna säger annat än att de politiska sakfrågorna ska stå i centrum. Men varför placerar ingen dessa frågor i centrum. Uttalanden handlar om att Alliansregeringen gör fel, men inget konkret om hur det skulle göras annorlunda. Det ska satsas friskt med skattepengar, men inget om varifrån de ska tas och vilka konsekvenserna blir. Det är mycket av "hellre rik och frisk än sjuk och fattig" över resonemangen - det vill säga: vi ska ta bort allt som vi säger är orättvisor men vi vet inte hur. Lena Hallengrens intervju i fredags angav ju till och med det var Alliansregeringens skyldighet att konkretisera och genomföra socialdemokraternas politik! Man har sällan hört journalisterna i Studio Ett så förvånade!

---

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

---

lördag 19 november 2011

Juholt är inte ensam om att sakna politik!

På samma sätt som jag tidigare hävdat att socialdemokraternas ökenvandring inte skyllas på Mona Sahlin ensam, så framstår det allt klarare att det lika lite är Håkan Juholts ensamma ansvar att partiet nått ännu längre ut i den karga biotop som vi brukar benämna öken.

I fredagens Studio Ett intervjuades Lena Hallengren om vad (S) vill göra med fristående aktörer i skattefinansierad välfärd - skola och omsorg. Vad fick radiolyssnaren veta? Jo, eftersom (S) är i opposition så är det Alliansregeringens plikt att lägga fram konkreta lagförslag. Samma Alliansregering som är alldeles för långsam och inskränkt enligt socialdemokratin ska alltså snabbt göra förändringar som socialdemokraternas företrädare inte kan formulera själva.

Man hade ju kunnat tro att det bara var Håkan Juholt - när han nu nått toppen på sin politiska karriär genom att vara ordförande för (S) - som ertappas med att sakna visioner och reformkrav som kan konkretiseras. Eftersom Lena Hallengren på ett rent pinsamt sätt visade hur tomt det är i det politiska skafferiet hos (S). Därför kallas Lars Engqvist in för att leda socialdemokratins förnyelse!

---

DN, GP, SVT,

---

tisdag 15 november 2011

Valfrihet och kvalitet

Vi har fått en valfrihetsrevolution i Sverige. Från offentliga monopol till en allt öppnare marknad. Vad som dock inte verkar har utvecklats i samma takt som valfriheten är kvalitetsuppföljningen, eller om man så vill tillsynen.

Till skillnad från den socialistiska oppositionen inser vi i den moderata kretsen av politiker att den offentliga förvaltningen ska omvandlas till en modern och effektiv uppföljningsenhet. I det offentliga monopolet detaljstyrdes verksamheterna från politisk styrelse och central förvaltning. Nu ska så mycket av de beslut som påverkar verksamheten som det bara går fattas inom verksamheten. Därför är det helt avgörande att de politiska besluten leder till avtal där väsentliga och mätbara kvalitetsmått sätts upp så att respektive förvaltning kan följa upp att verksamheterna når de överenskomna målen.

När det gäller väsentlighet för verksamhetsmålen kan man fundera en hel del om de mål som tidigare skollag satt upp - mycket av Skolinspektionens tidigare nedslag handlar om dokument som inte upprättats på rätt sätt, medan det till mycket mindre del handlat om att följa upp om verksamheten når målen och om målen gagnar eleverna.

Det är därför helt rätt som det skrivs på SvDs ledarsida idag: Sparka på Carema men inte på valfriheten. Socialister anser i mycket hög utsträckning att privata utförare är onda och bara är ute efter skattefri vinst. Uppenbarligen gäller detta några företag, men långt ifrån alla. Inom skolan är det ju ett fåtal anordnare som ingår i koncerner där avancerad skatteplanering är en central del av upplägget - men socialister ger samtliga privata utövare en kollektiv skuld (överhuvud taget finns ju ett problem i denna grupp att urskilja individer från olika kollektiv). Vad man missar med sådant tankesätt är ju även att skilja utövare från uppföljare, något som är nödvändigt när verksamhetsbeslut flyttas från överordnad ut i verksamheterna. Kvalitetsuppföljning är alltså inte bara något för fristående utövare utan även för allt självständigare offentliga verksamheter.

Ett av syftena med ökad valfrihet inom utbildning och omsorg var att öka kundens möjlighet att välja olika alternativ. Ett annat syfte var att öka professionens valfrihet - möjlighet att mer självständigt fatta egna beslut för att utveckla och förbättra verksamheten. Det räcker inte att kunderna har möjlighet att "rösta med fötterna". Det krävs även professionell kvalitetsuppföljning som inriktar sig på väsentliga och mätbara faktorer. Om Skolinspektionen även i den nya skollagen har fokus på protokollgranskning och formalia så återstår bara den kommunala förvaltningens möjlighet att granska faktorer av betydelse för utfallet.

Och vem mer än Björklund och Fjelkner tror att allt detta skulle bli bättre i en statlig organisation? Skulle kommunerna ha något inflytande över granskning och kvalitetsutveckling? Jag är glad att Lidingös Utbildningsförvaltning har inrättat en avdelning med det klara syftet att utveckla kvalitetsutvärderingen inom skolans område.

---

DN, DN

---

söndag 13 november 2011

Lidingö i landets skoltopp - igen

Sedan flera år tillbaka ligger Lidingö (de kommunala skolorna) i topp när man jämför niondeklassarnas avgångsbetyg. Nationellt har medelbetygen sjunkit något. Det kan bero på att Alliansregeringen satt fokus på nationell jämförbarhet och olika åtgärder för att motverka betygsinflation. Den aktuella undersökningen från Skolinspektionen pekar på stora variationer i bedömningen, men det är notabelt att projektledaren inte anser sig kunna peka ut att det entydigt är lärarna i skolorna som sätter fel betyg.
"Men vem som gjort den rätta bedömningen går inte att säga."

Nåväl, toppnoteringarna i den nationella ligan avseende niornas slutbetyg ser ut som följer:

KOMMUN                           Antal      medel      flickor      pojkar
Danderyd                       302 251,6 262,4 242,9
Lomma                          295 241,9 256,8 226,0
Lidingö                        461 241,4 251,8 230,9
Pajala                         74 240,3 259,4 212,2
Sollentuna                     696 238,6 251,2 228,4
Nacka                          957 236,8 248,2 225,5
Täby                           397 236,6 250,8 224,6
Lund                           1 005 231,7 241,7 221,8
Vellinge                       395 230,8 243,9 219,0
Partille                       473 226,1 230,8 221,6
Essunga                        66 226,0 233,4 218,1
Sotenäs                        100 225,6 247,1 207,3
Hammarö                        204 224,1 236,6 213,1
Stockholm                      5 959 223,7 233,2 214,7

----

Resultaten på Lidingö är bra, men kan bli ännu bättre. Lidingömoderaterna fortsätter arbetet för att skolorna ska bli ÄNNU bättre!!

---

DN, SvD


....

lördag 12 november 2011

Är Juholt på väg någonstans alls?

Det var en informativ men ändå oerhört intetsägande lördagsintervju med Håkan Juholt efter dagens luncheko.

Informativ, därför att det blev klarlagt att bakom alla glittrande tirader om att satsa annorlunda än Alliansregeringen fanns det ingenting. Juholt ville förhandla med Reinfeldt om politikens innehåll så därför kunde han inte yppa något annat än att hans tilltänkta förhandlingspart gör allting fel och att han själv redan nu i opposition vill göra annorlunda - men INGENTING om konkreta förslag. Det var tydligen känsligt - antingen finns det inga konkreta förslag (det som talar för det är väl den kraftigt demonterade politiska staben inom (S)), eller så förväntar sig Juholt att backa från det mesta och vill undvika ytterligare svekdebatt genom att inte i förväg ange en viljeinriktning. Då öppnas ju vägen för att lyfta fram minsta lilla kompromiss med Alliansregeringen som en enorm framgång, eftersom utgångspunkten i detta fall är hemlig.

Innehållslös just därför att det inte gavs några konkreta besked. Hur ska de flotta löftena finansieras? Hur ska fem miljarder till landets skolor har mer än marginell betydelse? Hur ska en miljard kunna ge samma skatt för pensionärer som för dem som arbetar, när det behövs 17 miljarder? Fast det kanske är så enkelt att man avser att höja skatten för arbetande, så att det räcker men en miljard!

Det sägs att Håkan Juholt är en bra talare. Jag håller inte med. En bra talare ska visst kunna fånga sina åhörares intresse och uppmärksamhet, men det som sägs måste ha ett innehåll. Det räcker inte med vackra löften och slagkraftiga och lustiga uttryck. Om det inte kommer något konkret tröttnar man på att lyssna. Vackra fraser utan riktigt innehåll är inte annat än just fraser-

Med den bakgrunden kan man kanske förstå Juholt rädsla för att debattera i TV tillsammans med Sverigedemokraterna. Juholts advokatyr trivs bäst utan jämförelser. Och utan konkreta förslag bleknar ju Socialdemokratin ännu mer - och dessvärre kan ännu fler av deras väljare söka sig till SD. Med det perspektivet kan man också förstå varför Juholt fruktar att S skulle kunna förknippas med SD om man står på samma sida i studion - journalister som undrar om det inte ändå kan framgå ganska klart att man har olika ståndpunkter. Men frågan är ju hur det ska gå till när S inte har några konkreta förslag. Att stå i närheten av en annan part som inte heller har speciellt genomförbara förslag gör det ju svårt att framstå som bättre än det partiet. Men det verkade i varje fall rätt tacksamt för Juholt att få diskutera SVTs ovilja att foga sig i hans krav istället för att diskutera konkreta politiska förslag.

Sol- och vår - det brukar man kalla löften om en underbar framtid utan att det finns någon substans i löftena. Likheten med sol-och-vårande finns ju också i att det blir väljarna som blir av med pengarna när skatterna ska höjas för att finansiera fortsatt bidragspolitik i stället för jobbpolitik.

---

DN

---

Thomas Böhlmark

---

lördag 5 november 2011

(S) på Lidingö vill inte utveckla den kommunala vuxenutbildningen

Vid vårt senaste sammanträde i Utbildningsnämnden i Lidingö fattade vi beslut om att Lidingö ska vara med i en gemensam upphandling av vuxenutbildning med flera andra kommuner runt om i Stockholms län. Syftet är att kunna erbjuda fler utbildningar, sådana om en ensam kommun inte kan anordna, då antalet deltagare helt enkelt inte räcker till för att starta många kurser som de som behöver utbildningen skulle vilja ha.

Med den bakgrunden har redan ett tiotal kommuner gjort en gemensam upphandling, och nu följer flera andra efter. Det långsiktiga syftet är att ha en gemensam vuxenutbildningsregion i Stockholms län. Det gynnar vuxenutbildningens målgrupp snabbare kan skaffa sig den utbildning och kompetens de behöver för att komma in på arbetsmarknaden.

Men så vill inte (S) på Lidingö ha det. Man reserverar sig mot beslutet i nämnden. Inget samarbete över bron, ingen breddning och ökning av utbudet av vuxenutbildning, ingen förbättring för vuxna som behöver utbildning. Isolering och fortsatt bidragsberoende är uppenbarligen idealet. Motverka allt nytänkande som förbättrar utan att det kostar mer. (S) är helt uppenbart det stockkonservativa, ja faktiskt reaktionära, partiet som inte ser till invånarnas bästa!

---