söndag 4 mars 2012

Idergard lämnar walk-over på vissa frågor

I dagens SvD skriver Thomas Idergard ett inlägg riktat mot ensamstående kvinnors rätt till insemination. Utgångspunkten tycks vara att barn inte är en rättighet och att möjligen det faktum att ensamstående kan få adoptera skulle kunna utgöra ett skäl för rätt till insemination för ensamstående kvinnor.

Men den viktiga problemställning som Idergard undviker är följande: redan nu blir många ensamstående kvinnor gravida utomlands. Deras barn har då ingen möjlighet att få information om den biologiska fadern. Insemination i Sverige skulle ge den möjligheten. Vad vore bäst för dessa barn: laglig insemination i Sverige med fullständiga möjligheter att få veta sin biologiska bakgrund eller utrikes insemination av helt anonymiserade donatorer?

Frågan om insemination för ensamstående kvinnor handlar inte om att förhindra något som man av ideologiska skäl kan anse vara mindre lämpligt - inseminationerna sker ändå, men med utan de rättigheter den etiska utredningen kom fram till för ganska många år sedan.

Man kan se en viss parallellitet med aborter. Det viktigaste skälet till legala aborter är och förblir alternativet: illegala aborter, ofta med svåra - till och med dödliga - komplikationer.

Idergard blir svaret skyldig på den fundamentala frågan: vad är bäst för barnen som blir till: möjligheten att få information om det biologiska ursprunget eller ingen sådan möjlighet? För barnen blir till i vilket fall.

---

Mats Gerdau

---

11 kommentarer:

Danne sa...

Som om man donerar spermier ska 15 år senare en tonåring komma och ropa pappa pappa! Nä hur som helt måste anonymiteten bevaras även om det blir lagligt i Sverige

Lars Björndahl sa...

Hej Danne!
Det går inte till som du beskriver det. Barn som kommit till med donatorinsemination har haft rätt att få information om sin biologiska bakgrund sedan början av 1980-talet. Bakgrunden till detta är inte minst berättelser av vuxna som adopterats som små barn - om betydelsen att KUNNA ta reda på sitt ursprung. Den rättigheten värnar Sverige om - och fler och fler länder tar efter.
Så barnet har rättigheter sedan mer än 25 år!

Danne sa...

Fast med en förälder så är det större sannolikhet att barnet söker efter sin biologiska förälder pga saknad vilket inte ska vara möjligt. Man donerar inte för att sedan få barn utan för att hjälpa i nöd.

Anonym sa...

Antar med denna argumentation att Moderaterna är för bidrag och höjda sådana. För om man inte får bidrag så skaffar man sig illegala bidrag (brott)

Johan sa...

Du skriver "rätt till insemination".
Du menar alltså som liberal/konservativ politiker att en kvinna har rätt till konstgjord befruktning med offentlig finansiering...
Det är något som inte stämmer i din analys.
Med all respekt.

Lars Björndahl sa...

Hej igen Danne!
Det där med sökandet efter biologisk förälder behöver inte vara kopplat till saknad efter en förälder. Tvärtom vet man ju just att adopterade som vuxit upp med två föräldrar ändå kan ha ett starkt behov att utforska sin bakgrund.

När det gäller donatorn så är det inte som du beskriver det. Donatorn kan inte bli barnets förälder - därför blir det inte så att donatorn "sedan få[r] barn". Däremot informeras blivande donatorer om barnets rätt att få information om donatorn - inte i första hand att få kontakt med donatorn utan primärt att få information om donatorn. Däremot har varken donator eller barn någon juridisk koppling.

Lars Björndahl sa...

Johan och Anonym!
Ni har tyvärr missuppfattat situationen. Det handlar faktiskt inte alls om offentliga finansiering. Ungefär hälften av alla kliniker som behandlar barnlöshet med det som kallas assisterade befruktning (insemination och provrörsbefruktning) är privata och patienterna betalar själva. För de som landstingen driver så är det just landstingen som bestämmer taxor och regler för vilka som får subventionerad behandling.

Nej, det som är frågan med ensamstående kvinnor och insemination är att DET ÄR OLAGLIGT FÖR BÅDE PRIVATA OCH OFFENTLIGA KLINIKER ATT ÖVERHUVUDTAGET BEHANDLA DESSA KVINNOR.

Det är alltså en juridisk fråga, inte en fråga om vilken eventuell skattefinansiering som sker!

Det är inte olagligt för en kvinna att åka utomlands för insemination, så det är helt fel att tala om brott!

Så med all respekt anser jag att analysen håller...

Probus (Anonym) sa...

Lars, min kommentar (som anonym) har inget att gör med vem som betalar för inseminationen utan en kommentar mot det argument du använder för att tillåta inseminering av ensamstående kvinnor "Det viktigaste skälet till legala aborter är och förblir alternativet: illegala aborter, ofta med svåra - till och med dödliga - komplikationer " Detta är enligt mig samma resonemang som "Får man inte bidrag så skaffar man sig illegala bidrag (brott)".

Dessutom lägger du vikt på underliggande problem som att vad är bäst för det barns som fötts av en ensamstående inseminerad kvinna och ”vad vore bäst för dessa barn: laglig insemination i Sverige med fullständiga möjligheter att få veta sin biologiska bakgrund eller utrikes insemination av helt anonymiserade donatorer”. Frågan är vad som är bäst för ett barn, punkt slut. Är det bättre att ett barn får en uppväxt med två föräldrar av olika kön eller att det får en uppväxt med en ensamstående förälder?

Du ställer Idergard frågan "vad är bäst för barnen som blir till: möjligheten att få information om det biologiska ursprunget eller ingen sådan möjlighet?". Ställ dig själv den frågan, vad är bäst för barnen som blir till att ha en eller två föräldrar? Att ensamstående kvinnor sedan har möjligheten att skaffa sig barn utan en permanent fader på andra sätt är individens ansvar, inte statens. Detta innebär inte att staten bör uppmuntra att ett barn uppfostras av en förälder. Vad vore bäst för barn, att växa upp i en väl fungerande familj med två föräldrar eller med en ensamstående förälder.

Till slut, jag anser att föräldrar inte har några rättigheter gentemot ett barn, de har skyldigheter. Ett barn däremot har rättigheter och de mest elementära är erkända av de flesta stater (alla utom USA och Somalia) i CRC (Convention of the Right of the Child), vilket erkänner att barn har rätt till båda föräldrarna.

Lars Björndahl sa...

Hej Probus!
I mitt svar till dig och till Johan hade jag inte något annat än det ni kommenterat.

Kontentan av ditt inlägg tycks vara att det borde vara ett brott att åka utomlands för insemination för en ensamstående kvinna. Staten ska ju övervaka att det alltid finns två föräldrar.

Det stämmer att kommunerna har en lagstadgad skyldighet att utreda vem fadern är i alla fall där kvinnan inte är gift (för då är maken juridisk far till alla hennes barn). Det finns ju en ekonomisk bakgrund till detta: om det finns en identifierad fader, så finns en underhållsskyldighet. Men vid givarinsemination i Sverige krävs en make eller en partner som skriver på en handling som innebär att make/partner tar på sig det juridiska faderskapet (annars skulle det senare enkelt gå att ifrågasätta faderskapet med ett enkelt DNA-test och därmed friskriva make/partner från underhåll osv).

Så sett ur det perspektivet är förbudet mot behandling av ensamstående kvinnor inte frågan om att se det ur barnperspektivet utan en fråga om att kunna fastställa vem som kan krävas på underhållsförskottet.

Men svar på frågan om barnets rätt till sitt biologiska ursprung får man varken av dig eller av Thomas Idergard.

Däremot ställer du frågan "Vad vore bäst för barn, att växa upp i en väl fungerande familj med två föräldrar eller med en ensamstående förälder. "
Det låter ju enkelt - men det är mycket förenklat att göra just den jämförelsen. Åtskilliga barn har vuxit upp med en ensamstående förälder utan att må speciellt dåligt med det. Men i inte så väl fungerande familjer skulle nog barnen mått bättre med en ensamförälder än med två föräldrar varav en missbrukande och misshandlande... Det viktiga för barnet är "välfungerande" oavsett om det är en eller två föräldrar.

Skulle man fortsätta ditt resonemang lite längre så innebär det att barn ska adopteras bort till nya föräldrar om en förälder försvinner. Jag kan rekommendera filmen Evelyn med Pierce Brosnan om hur det faktiskt kunde gå till på Irland, där man hade den principen...

Probus sa...

Lars, tack för att du tar dig tid att argumentera. Det visar att du tar ditt uppdrag som politiker på allvar.

Det finns inget i min argumentation som säger att det borde vara ett brott att åka utomlands för insemination av en ensamstående kvinna. Jag skriver däremot ”Att ensamstående kvinnor sedan har möjligheten att skaffa sig barn utan en permanent fader på andra sätt är individens ansvar”. Jag lägger ansvaret för handlingen på individnivå. För att förtydliga så anser jag att Staten inte har någon rätt att neka individer att skaffa barn (utom i extrema fall).

Att däremot tillåta insemination av ensamstående kvinnor för över visst ansvar för barnets uppväxt från individen till staten. Man har accepterat att det är OK för ensamstående att skaffa barn och har därmed ett visst ansvar för att den ensamstående föräldern har möjlighet till det. Notera att jag skriver ett visst ansvar, huvudansvaret ligger fortfarande hos föräldern. För att förtydliga ytterligare så finns det inget ansvar för staten att ansvara för barn till ensamstående föräldrar som blivit det på grund av skilsmässa eller andra orsaker (där med inte sagt att staten inte bör göra det i vissa fall). Det är ett ansvar som ligger på individnivå.

Svaret på frågan om barnets rätt till sitt biologiska ursprung får du indirekt i mitt inlägg. Barnet har all rätt till vetskapen om sitt biologiska ursprung. Eftersom staten inte borde tillåta inseminering av ensamstående kvinnor så har barnet två naturliga föräldrar som är kända. För att förtydliga ytterligare så tar en kvinna som ändå gör en inseminering utomlands över ansvaret att förmedla detta till barnet.

Att det finns barn som vuxit upp med ensamstående föräldrar och mått bra av det och att det finns barn som vuxit upp i hem med både biologisk mor och far och mått dåligt av det är inga argument för att tillåta insemination av ensamstående kvinnor. Om ett barn mått illa av att växa upp i ett hem med missbrukande föräldrar så är det inte det att det finns två föräldrar som är problemet utan problemet ligger i att föräldrarna har missbrukat och därigenom gett barnet den uppfostran som varit nödvändig. Jag håller med att det viktiga för barnet är en välfungerande familj oavsett om det är en eller två föräldrar. Frågan är om det är att föredra en eller två föräldrar, och vad ska staten uppmuntra?

Till sist, att säga att mitt resonemang leder till att barn ska adopteras bort till nya föräldrar om en försvinner är att absurt. Jag hoppas att det är klart genom detta inlägg att jag lägger ansvaret på individen när man tar ett beslut om att skaffa barn. Ett ansvar man får ta oberoende av vad som händer efter det att beslutet tagits.

Lars Björndahl sa...

Hej igen Probus!

Det är oftast uppfriskande att diskutera en fråga med någon som har en annan uppfattning. Och ju mer du renodlar dina argument desto säkrare blir jag på min ståndpunkt.

En aspekt är vem som har ansvar för vad. Du talar dig varm för individens ansvar, men vill fortfarande ha Staten som överförmyndare i varje fall vad gäller ensamståendes möjlighet till insemination. Det är inte Staten som har ett speciellt ansvar för barn utan känd fader, det är en annan del av samhället - och helt utan koppling till insemination eller naturlig befruktning.

När det gäller resonemangen om en eller två föräldrar tycker jag att du väljer jämförelser som haltar. Först jämför du välfungerande tvåföräldersfamiljer med den ensamstående föräldern. Sedan väljer du att resonera om tvä-föräldersfamiljer där BÅDA föräldrar missbrukar.

Ett sätt se hur hållbara argument är just att se hur de fungerar om man testar dem i ett vidare sammanhang. Du har klargjort att du anser att ensamföräldrar är negativt för barnet och att staten därför "inte ska uppmuntra" sådana familjekonstellationer. Men varför då bara dra gränsen vid insemination? De flesta ensamföräldrarna i Sverige är ju inte inseminationsföräldrar. Därför mitt exempel med Irland där Staten tog "sitt ansvar" genom att omhänderta barn som annars skulle uppfostras av - i det beskrivna fallet - en ensam far.