lördag 3 mars 2012

Svensk forskningspolitik - kan den få rätt inriktning igen?

DN debatt skrev igår 22 forskar i "Sveriges unga akademi" en kritisk artikel om de senaste decenniernas allvarliga felgrepp i svensk forskningspolitik.

"Mest alarmerande är att vi inte längre åstadkommer de riktiga genombrotten, de som leder till nya behandlingar, tekniker och förhållningssätt. Vi får helt enkelt ut alldeles för lite per satsad forskningskrona. "

Man framför två huvudanledningar till att det blivit så:

"Den ena handlar om kommersialisering där forskningen alltmer ses som en leverantör av varor och tjänster, inte primärt av lösningar på de stora samhällsutmaningarna. Svenskt Näringsliv argumenterar att ”Forskningsråden bör … tydligare ta hänsyn till den samhälleliga relevansen, däribland näringslivets kort- och långsiktiga behov…”. Då sviker man vetenskapens huvuduppdrag: att söka ny kunskap.

Den ena handlar om kommersialisering där forskningen alltmer ses som en leverantör av varor och tjänster, inte primärt av lösningar på de stora samhällsutmaningarna. Svenskt Näringsliv argumenterar att ”Forskningsråden bör … tydligare ta hänsyn till den samhälleliga relevansen, däribland näringslivets kort- och långsiktiga behov…”. Då sviker man vetenskapens huvuduppdrag: att söka ny kunskap."

Det är mycket insiktsfulla analyser som presenteras i artikeln. Och alla pekar de på att de senaste decenniernas "satsningar" leder mot en meritokrati - där de värdefullaste meriterna är att vara följsam i relation till de individer och grupperingar som för tillfället har makten över tjänstetillsättningar och tilldelning av forskningsmedel. Det är inget som gynnar kunskapsuppbyggnad. I synnerhet om universiteten också satsar allt på sådan forsknings som snabbt kan omsättas i kommersiella produkter.

Det sägs att redan på Reagans tid i USA så fick man vetenskapliga bevis på att det inte räcker att pumpa in pengar i forskning för att få resultat. Man skulle lösa cancerns gåta och mångdubblade anslagen till cancerforskning vilket ska ha lett till minskad bredd och minskat djup i forskning kring cancer.

Det är inte i den hårt styrda forskningen som de stora genombrotten kommer - det är i den fria forskningen där individer med både kunskapsbredd och kunskapsdjup gör det oväntade som de stora stegen tas. Det är inte en satsning på en liten forskningselit som leder till de stora framstegen, utan satsningen på forskare med en bred kunskapsbas som gör det möjligt för en elit att växa fram, men eliten växer inte upp utan en ordentlig bas.

I ett svar i dagens DN visar Emil Görnerup, forskningspolitisk expert, Svenskt Näringsliv att han eller hans organisation inte till fullo förstått villkoren för en långsiktigt framgångsrik forskningsverksamhet. Det är ursäktligt för, lika lite som forskningsvärldens tillväxt och utveckling kan liknas vid förhållandena inom näringslivet, lika lite kan näringslivets villkor liknas vid forskningsvärldens. Först när den förståelsen är ömsesidig kan man förvänta sig en mer realistisk syn på forskningspolitikens utmaningar.

---

Tidigare bloggar:
Det är skillnad på forskning och forskning
Vem bestämmer vad som är bäst forskning?
Viktigt om forskning i Sverige

---

Inga kommentarer: