söndag 20 maj 2012

Skoldebatt på villovägar

I Dagens Nyheter publiceras idag en debattartikel som uppenbarligen vill vrida klockan tillbaka. Som tillhygge i debatten hänvisas till Skolverkets rapport om ökade klyftor mellan olika skolor i Sverige. Tre kulturgeografer vid Stockholms universitet har i projektet "Den svenska skolans nya geografi" drar man slutsatsen att "Skolvalet används för att undvika underprivilegierade". Enligt författarna har man analyserat vilka familjer som låter sina barn åka längst för ett aktivt skolval.

Men att utifrån detta dra slutsatsen att valet primärt handlar om att slippa kontakt med en viss grupp invånare, det framstår inte som något annat än vetenskapligt nonsens. Vad i undersökningen utesluter att det är dessa familjers starka vilja att barnen ska få en bra utbildning? Nej, detta slag av oreflekterat anti-valfrihetstänkande tyder mest på författarnas brist på vetenskaplig metod och hederlighet. Ett typiskt exempel på hur författarna tänker i förlegade vänstertermer (övervintrad 68-vänster, verkar det som) är att man genom att ta avstamp i att valfrihet i skolan skulle härröra enbart från Milton Friedman. Och tankesmedja Timbro "misstänkliggörs" genom epitet som "näringslivsfinansierad" och "cyniskt" när man vill diskutera "Kan alla skolor bli lika bra?". Det visar författarnas förmåga att döma ut något som ännu inte ägt rum; jag förmodar att det kan bero på att författarna inte bjudits in att delta i panelen - där finns Skolverket, Uppsala universitet, Institute of Economic Affairs och Timbro representerade men inte kulturgeograferna i Stockholm. Även Socialdemokraterna får sig en släng av sleven med argumentet att de är "rädda för att ett ifrågasättande av valfriheten skulle kunna slå mot röststödet".

Därmed inte sagt att valfrihetsrevolutionen inte måste fortsätta att utvecklas. För alla skolor som inte levererar kvalitet måste bidragen - skolpengen - ifrågasättas! Här finns fortfarande mycket att göra för kommunerna. Valfriheten för familjerna ska inte ifrågasättas utan hur de lokala politikerna arbetar för att utveckla kvalitetsmätningar och hur man sprider information om resultatet av dessa mätningar.

Ett förstatligande av skolväsendet är inte lösningen. Det finns redan en statlig tillsyn, som hittills i och för sig handlat mest om paragraf-efterföljd. Starten av Skolinspektionens aktuella genomgång av Lidingös skolor andades dock stark utvecklingspotential avseende utformning av rapporter och målen med tillsynen. Men det är fortfarande så att skolorna själva har den direkt kontakten med elever och föräldrar och vi som är lokalpolitiker är mycket närmre både familjerna och verksamheterna än vad någon statlig myndighet någonsin kan komma.

En viktig aspekt som artikelförfattarna undviker att beröra är hur olika verksamheter har mött konkurrensen från fristående verksamheter - resignation och tillbakagång (som författarna tycks uppfatta som en oföränderlig naturlag) eller som en utmaning och chans till utveckling. Här på Lidingö manade olyckskorparna Källängsskolans snara undergång när en friskola öppnade i närområdet. Källängsskolan är nu en av de bästa kommunala skolorna på Lidingö, just därför att man tog friskolan som en utmaning: man visade vad en kommunal skola kan göra med elevengagemang, kunskap och trygghet. Skolan har svårt att få plats för alla som vill gå i just denna skola, dvs rakt motsatt friskole-fiendernas spådom!

---

Thomas Böhlmark

---


4 kommentarer:

Anonym sa...

"Men att utifrån detta dra slutsatsen att valet primärt handlar om att slippa kontakt med en viss grupp invånare, det framstår inte som något annat än vetenskapligt nonsens. Vad i undersökningen utesluter att det är dessa familjers starka vilja att barnen ska få en bra utbildning?" Detta låter så fint!!!! Tyvärr tror jag att du lever ganska långt ifrån den verklighet du pratar om. Jag själv bor i ett villaområde som tillhör ett upptagningsområde med en högstadieskola full med "underpriviligierade". MIn egen grundsyn är att jag tror att segregering är av ondo och jag skulle vilja leva som jag lär dvs sätta mitt barn, stick i stäv med de flesta här i området, i den närmast belägna skolan. Dock "offrar" jag inte mitt barn, så att säga. Det är stökigt, socialt utsatt och känns helt enkelt omöjligt (trots att jag vet att riktiga eldsjälar jobbar där!). Alltså, jag har gjort precis som DN-artikeln säger: jag har valt bort istället för att välja TILL något bra! Om du själv hörde hur snacket går föräldrar emellan tror jag att du inte skulle avfärda artikelns rubrik som "vetenskapligt nonsens".

Lars Björndahl sa...

Det som redovisas är att man mätt transporter och utifrån detta slår man fast att det handlar om att flytta bort barn från "underpriviligierade". Det finns faktiskt inget vetenskapligt underlag för slutsatsen i deras artikel.

Du hävdar med bestämdhet att "snacket går" mellan föräldrar. Men är det en dålig skola eller de underpriviligierade man flyr från?

Om du läste hela min blogg skulle du se att jag just vänder mig MOT att man i många kommuner struntar i att satsa på skolorna. Det finns internationell forskning som visar att skolans kvalitet INTE beror på socioekonomiska orättvisor utan på kompetens och ledarskap hos lärare och skolledningar. I Sverige har man jämfört kommuner med jämförbara socioekonomiska förhållanden, hur mycket pengar man satsar på skolan och resultaten. Det visade sig då att det inte var antalet satsade kronor per elev som fällde utslaget utan kompetens och ledarskap hos lärare och skolledningar som var avgörande - och inte minst att politiker inte försökte överta pedagogernas uppgift att leda och utveckla skolan.

Och inte lever jag "ganska långt ifrån den verklighet" jag resonerar om. Och "vetenskapligt nonsens" är när man utan stöd i sina mätningar "fastslår" subjektiva värderingar utan mätningar som någon form av "fakta". Om man däremot har gjort noggranna utvärderingar om familjernas skäl för "transporter" så är det föga vetenskapligt skickligt att helt förbigå denna grund för sina påståenden.

Slutligen, man försöker med retoriska knep belasta valfriheten med olika "skuld-genom-koppling". Det stärker inte vetenskapligheten i författarnas syfte med artikeln, snarare tvärtom.

Anonym sa...

Kan du tänka dig ett litet tankeexperiment? Tänk dig en skola du känner till som har en "underpriviligierad" elevsammansättning och som de "priviligierade flyr bort ifrån. Tänk dig också valfri friskola dit de priviligierade flyr. Vi kan som exempel ta Kunskapsskolan som ju finns på de flesta större orter. Vad tror du skulle hända vid ett hypotetiskt elevbyte? Skulle Kunskapsskolan upprätthålla sina fina resultat även med den nya elevsammansättningen? Utifrån ditt resonemang borde det ju vara så! LIte hårddraget men ändå!

Lars Björndahl sa...

Den hypotetiska frågan finns besvarad - det är frågan om skolledningens pedagogiska ledningsförmåga och lärarnas kompetens och entusiasm som bestämmer, inte resurserna.
Den helt övervägande majoriteten av friskolor har startats av skolledare och lärare som velat göra något mer av skolan än att förvara barnen. Om de "kvarvarande" skolorna inget gör, så är risken stor att det blir segregering. Och det är inte alls bra. Vad jag hela tiden har framfört är att det räcker inte med friskolor - de kommunala skolorna måste på allvar ta upp konkurrensen och sträva efter att bli bättre. Men detta har det kommunala Skolsverige ytterst liten erfarenhet av.

Syftet med valfrihet i skolan är alltså inte bara att välja bort skolor - det är viktigt att kunna lägga ner eller utveckla skolor som inte håller måttet. Så länge detta andra steg inte fullföljs så ger man de mindre seriösa aktörerna utrymme för att sänka sin kvalitet. Alltså är det centrala för den politiska kontrollen på kommunal nivå att utveckla kvalitetsmått och att driva på så att undermåliga kommunala verksamheter förbättrar sig!