söndag 20 maj 2012

Socialdemokratin försöker både äta och spara kakan - hur länge håller det?

Förra helgen var Stefan Löfven gäst hos Thomas Ramberg i Ekots Lördagsintervju. Jag tycker att det är förvånande att den intervjun inte givit mer eko i landet!

Stefan Löfven är värd all respekt - uppdraget han fått är nog så svårt: att företräda ett parti på nedgång. Sedan Göran Perssons ledartid, som ju mycket präglades av att mota bort personer med kunskaper och integritet att säga emot Den Store Ledarens sökande efter snabba röstvinster, har Mona Sahlin fått skulden och ersatts av Håkan Juholt som avpolletterats för att lämna plats för Stefan Löfven. Men vad har egentligen förändrats i partiet? Signalerna är att man fortfarande känner sig tvingade att acceptera flera stora reformer som Alliansregeringen genomfört, men vissa begränsningar. Man erkänner inte principen att ROT och RUT handlar mindre om att "subventionera" vissa typer av hantverkstjänster utan betydligt mer om att föra över dessa sektorer från en obeskattad "svart" tjänstemarknad till en "vit" beskattad och välfärdsomfattad samhällssektor.

Men detta är bara ett exempel. Vinst i välfärden - var står (S)? höjning av arbetsgivaravgifter och skatter? Fastighetsskatten? Förmögenhetsskatten? Värnskatten? Den gemensamma nämnare för dagens och gårdagens socialdemokrati är ju att problemen är lösta om man höjer skatten.

PJ Anders Linder skriver på ledarplats i dagens SvD om hur Löfven fortsätter att tassa försiktigt i minerad mark - bara säga sådant om verkar ofarligt och inte nämna sådant som kan vara kontroversiellt i parti och bland väljare.

"S anklagar nu regeringen för att administrera massarbetslöshet. Det är överord. Visst hade det varit bra med lägre arbetslöshet, visst har man satsat för lite på företagsamhet och visst har en del åtgärder floppat, men Sverige har också gått igenom en stor finanskris och den europeiska skuldkrisen pågår för fullt. Dessutom göms numera långt färre människor i förtidspension.
Framför allt står S själva helt tomhänta vad gäller jobben. Förlängd skolplikt till 25 års ålder i form av ”utbildningskontrakt” är rena skrivbordskonstruktionen och skattehöjningarna minskar snarare än ökar sysselsättningen. Använder man sedan pengarna till att höja a-kassan förstärks den effekten.

Stefan Löfven vet mycket om storföretag och om jobb. Vad gäller småföretag och jobbskapande politik har han mycket kvar att bevisa."
---

Anders Borg och Anna Kinberg Batra: "S undviker forskning i den egna politiken"

---

Inga kommentarer: