tisdag 1 maj 2012

Upp till kamp med gammal politik för gårdagens problem

Idag är det första maj och socialdemokratin har samlat mod och kraft för att föra fram sin politik. Men man bygger sin framtidsbild på återblickar och lösningarna är därför anpassade till dåtid.

Stefan Löfven skrev i fredags på Brännpunkt i SvD att "Stärkt välfärd ger fler jobb", men egentligen är det tvärtom: Fler jobb ger stärkt välfärd. Genom att fler kommer i arbete ges välfärden en större bas. Men välfärden får inte innebära bidrag i stället för arbete, sjukpensionering i stället för arbete efter förmåga.

Ingvar Carlson intervjuades i SvD den 28 april - och även där är det huvudsakligen bakåtblickar som gäller. I och för sig uttrycker Carlson enligt intervjun att

"Men jag är helt övertygad om att Erlander skulle vara mycket orolig om han sett sitt livsverk monteras ned, utan sakskäl och bara på grund av nyliberal ideologi. Det är ju vad Fredrik Reinfeldt gör även om han använder socialdemokratiska begrepp som täckmantel. Det folkhem och den välfärdsstat vi byggde upp håller han på att snabbt montera ned."
Men detta är ju inte riktigt sant - annat för en inbiten socialdemokrat. Påståendet att välfärden snabbt håller på att monteras ned är ju just politisk demagogi, inte fakta. Som exempel ligger det nära till hands att studera vårdköer som socialdemokratiska landsting varit duktiga på att bygga upp. I Stockholms Läns Landsting har tillgången till husläkare dramatiskt ökats framför allt genom nya moderaternas satsning på välfärd. Och från flera års väntetid på utredning hos logoped har vårdvalet lett till några veckors väntetid. Är inte detta bättre välfärd än socialdemokratisk politikerstyrda sjukvård som lett till dålig tillgång och i vissa fall långa köer?

Större intellektuell höjd anar man i Claes Arvidssons ledare i SvD 29 april. Arvidsson kommenterar Kjell-Olof Feldt bok En kritisk betraktelse – Om socialdemokratins seger och kris (Albert Bonniers förlag). Arvidsson gör följande analys:

"Lite hårdraget manar han partiet att degradera kommunikatörerna och istället göra plats för analytikerna (läs nationalekonomerna. Och visst har han rätt i att ”tilltron till socialdemokratins ekonomiska kompetens och, faktiskt, också partiets intellektuella hederlighet skulle öka om man sa som det är”.
”Förslagen måste vara stabilt verklighetsförankrade, genomförbara och hållbara över tid”, manar Feldt i ett budskap som kan antas vara riktat till Stefan Lövfen, och pekar själv på fakta som man inte kan bortse från: alla är inte tillräckligt produktiva för att få jobb till avtalsenlig lön, LAS är ett problem, taket i A-kassan påverkar arbetsviljan.

Han lyfter också frågan med stort F. Om partiet vill slå vakt om socialdemokratins kärna – en väl fungerande välfärdsstat – måste sysselsättningen i privat sektor öka för att skapa de nettointäkter som behövs i stat och kommun."
Finns det någon intellektuell, framåtblickande socialdemokrat? Är det bara bakåtblickande nostalgiker som förläst sig på retorikmetodik?

Jag har senaste tiden träffat flera vanliga väljare som i och för sig anser att Alliansregeringen är den som gör bästa jobbet för Sverige och dess invånare, men som oroar sig för Socialdemokraternas framgångar i opinionen. Men när jag ställt motfrågan om vilka konkreta politiska frågor som socialdemokratin fört fram för att lösa dagens och framtidens problem blir de ställda. Det är fortfarande bara vältaliga löften utan konkret innehåll... Mona Sahlin hade rätt - problemet ligger i partistyrelsen och verkställande utskottets oförmåga att formulera en konkret och hållbar politik. Sahlin hade helt rätt när hon uppmanade hela partistyrelsen att ställa sina platser till förfogande. Problemet var väl att det inte fanns några som kunde ersätta dem, för makthunger kan det väl inte vara fråga om?

---

Mats Gerdau, Kent Persson, Thomas Böhlmark, Paul Lindquist

---

Inga kommentarer: