söndag 29 juli 2012

Om sanningen ska fram

Anders W Jonsson gör ett mycket viktigt inlägg i dagens SvD. De verkligt utsatta barnen är inte hjälpta av okritisk masspublicering av statistik med avsiktliga eller enbart okunniga tolkningar.

Jonsson påpekar under rubriken "Mät barnfattigdom med rätt mått" hur en av flera indikatorer på möjlig barnfattigdom har kommit användas för att "bevisa" hur eländigt det blivit i Sverige under Alliansregeringen. Men börjar man skrapa på ytan, så kan det måttet minst lika gärna visa att det blivit betydligt bättre för de flesta barnen. Men, som Jonsson tydligt påpekar, propagandan verkar redan skymma sikten när det gäller det verkligt utsatta barnen!

Jag läste Barnombudsmannens okritiska publicering av detta relativa mått på fattigdom och kom fram till att man egentligen inte kan tolka denna statistik utan information om hur "medianinkomsten per konsumtionsenhet" har förändrats under perioden som redovisas. Givetvis ställer jag då frågan till den myndighet som publicerat informationen. Efter flera dagar får jag följande svar:

"Tack för ditt e-postbrev till Barnombudsmannen. Dina synpunkter är viktiga för att vi ska kunna utveckla vårt arbete på bästa sätt.
Barnombudsmannen har till uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter och intressen på ett generellt plan utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Vi får inte utreda eller driva enskilda ärenden. Vi utöver heller ingen tillsyn över andra myndigheter och får inte överpröva beslut som har fattats av myndigheter här i landet eller utomlands.
Du efterlyser en beskrivning av hur medianinkomsten per konsumtionsenhet förändrats under årens lopp. Barnombudsmannen producerar ingen egen statistik. Den statistik som visas på Max18 produceras av flera olika myndigheter. Statistiska Centralbyrån, SCB, samlar in, kvalitetssäkrar och levererar all statistik till Max18.
Mer information om barnfamiljers ekonomi hittar du på: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____325694.aspx
Hoppas detta är till hjälp."
Sammanfattningsvis kan detta inte tolkas på annat sätt än att BO har inte gjort någon egen, självständig analys av statistiken. På den sida som BO föreslår finner jag inte heller den information som behövs för att kunna tolka statistiken. Däremot söker jag vidare på SCBs hemsida och finner denna sida: http://www.scb.se/Pages/Article____332756.aspx. Där finner man bland annat ett diagram och mycket upplysande text:
Andelen barn 0–17 år som lever i hushåll med låg inkomststandard respektive hushåll med en disponibel inkomst per konsumtionsenhet under 60 procent av medianen, åren 1999–2008 Källa: Hushållens ekonomi (HEK), SCB

"Att allt fler barn relativt sett är ekonomiskt utsatta beror dock inte på att hushållen som har de lägsta inkomsterna har fått minskade inkomster. De disponibla inkomsterna har ökat också i de lägre inkomstskikten. Förklaringen till att andelen ekonomiskt utsatta enligt EU:s definition ändå har ökat är att inkomstökningarna har varit större i de högre inkomstskikten. Därmed har inkomstspridningen ökat och fler har hamnat under nivån 60 procent av medianinkomsten. Om man istället vill använda ett absolut mått väljer man en fast nivå för ekonomisk utsatthet, en nivå som inte påverkas av hur den ekonomiska standarden utvecklas i befolkningen. Ett sådant mått är låg inkomststandard. I motsats till EU:s relativa mått har utvecklingen för det fasta måttet under 2000 talet gått mot att färre barn lever med en låg inkomststandard."
Är BO verkligen så oförmögen att tolka vad SCB skriver? Eller har man en partipolitisk agenda? Sett ur det perspektiv att SCB har lämnat tydlig information om att det av BO marknadsförda måttet inte är korrekt finns det anledning att betvivla att BO verkligen sköter sitt uppdrag att tillvarata barnens intresse. Det är dock bra att det finns tänkande riksdagsledamöter som Anders W Jonsson... ...

1 kommentar:

Anonym sa...

Har haft en känsla av att att det är något med begreppet "barnfattigdom" i den diskussionen som inte stämmer. Att läsa Anders W Jonsson debattartikel och det som du här citerat från SCB, var en bekräftelse på den känslan. Jag blir trött när politikerna talar om "barnfattigdom" när jag inte förstår vad de pratar om, Nu vet jag varför; de pratar om något som inte inte är det gigantiska problem de vill ha det till. Sådant prat tar energi från oss vilket behövs för att diskutera riktiga problem t.ex ungdomars mentala hälsa. Varför uppstår inte en diskussion i media om Jonssons debattartikel?