fredag 24 augusti 2012

Valfrihet och frihet efter skolan

Igår publiceardes en artikel SvD där man tog upp en aspekt i förslaget till Moderaternas framtida skolpolitik. Man belyste problemet med att unga vuxna som gått ut från en estetisk linje har det särskilt tufft med stor andel med "svag eller osäker ställning".
Utifrån detta perspektiv resonerar Tomas Tobé (M) om olika åtgärder som skulle kunna förbättra läget:
- stramare krav för intagning ("höjda krav på estatisk förmåga")
- minskat antal elevplatser
Men även åtgärder för att göra linjer som leder till mer efterfrågade yrken lyfts även fram och att elever och deras föräldrar inför val av gymnasielinjer måste ges ordentlig information om arbetsmarknaden.

Protesterna har varit ljudliga, utan att riktigt ta problembeskrivningen på allvar. Inom moderata led, inte minst MUF, talas om valfrihetens betydelse:
"– Att politiker anpassar antalet utbildningsplatser för vad man tror ska passa den lokala arbetsmarknaden i framtiden är helt fel och en farlig väg att gå på då man siar i framtiden. Håller inte våra gymnasieprogram den kvalitet som krävs är det programmet som ska förändras, inte antalet utbildningsplatser.
– Hur ska vi kunna uppmuntra unga människor att följa sina drömmar när de ska tvingas att studera något de verkligen inte vill, säger Erik Bengtzboe."
Och i ett inlägg av Rasmus Törnblom på SvDs Brännpunkt:
 "Ändras förutsättningarna på arbetsmarknaden eller antalet högskoleplatser kommer detta också att påverka de val som eleverna gör och därmed utbudet. Det är också rimligt att anta att Skolverket och Skolinspektionen kvalitetssäkrar kurserna och programmen så att dessa uppfyller sina syften. Märker man att vissa kurser eller program inte leder till jobb eller vidare studier är det innehållet i programmen och kurserna som behöver ändras eller tas bort. Att däremot införa kvoter och centralplanera antalet platser på programmen skulle sätta konkurrensen ur spel."
Här är själva kärnpunkten - om utbildningen inte underlättar för ungdomar att få fäste på arbetsmarknaden så är det något fel. Men även att begränsa platsantalet är fel synsätt. Tänk på det som sjukvård: sjukhuset med dålig överlevnad, får ta emot färre patienter - men fortfarande är inte vården av rätt slag utan fler kommer inte att överleva.

I debatten är det få utanför de moderata leden som tycks värna om eleverna och de unga vuxna. Ska vi ha utbildningar som leder till arbetslöshet? Ja, säger många som med ryggmärgsreflexer är emot alla förslag som kommer från moderat håll (Aftonbladet). Ibrahim Bayland (S) uttalar sig enligt SvD-artikeln enbart om de yrkesinriktade linjerna och Vänsterpartiets Rossana Dinamarca menar att det estetiska programmet ska kunna vara grunden för fortsatta studier till ingenjör. Det sistnämnda avslöjar väl mest om Dinamarcas bristande förståelse för vilka förkunskaper en ingenjörsstudent behöver - eller hur mycket matematik och fysik som är rimligt att lägga in en estetisk gymnasieutbildning.

Min slutsats blir att om man ska göra förändringar i de estetiska gymnasielinjerna så handlar det främst om att ge eleverna möjlighet till olika tillval som ökar attraktiviteten på arbetsmarknaden - och att skolorna marknadsför dessa möjligheter. Det är viktigt att även estetiskt inriktade elever har något konkret att falla tillbaka på om det konstnärliga arbetet inte räcker till för att ordna tak över huvudet och mat på bordet...

---

Maria Stockhaus, Kent Persson, Edvin Alam

---

SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet

---

Inga kommentarer: